Weekend i Dublin

posted in: Irland | 0

Likt Leopold Bloom den 16 juni 1904, är även vi ute på en Odysse i Dublin. Huvudkaraktären i James Joyce litterära mästerverk, Odysseus, dyker upp överallt i Dublin och har till och med namngivit vårt hotell – Blooms hotell. Vi har dock mer tid till förfogande än de 24 timmar han hade att spendera på sitt äventyr i den gemytliga irländska huvudstaden.

Vi ska hitta Dublins bästa pub

Irländsk sportdryck
Irländsk sportdryck

Jag och kompisen Mattias hade ett uttalat mål med vår resa – att hitta Dublins mest genuina pub. Vi älskar irländsk musik och ogillar inte heller alls ölen från denna ö. Detta i kombination med att vi båda tycker mycket om att fotografera gör att denna helg får bli en kombination av dessa 3 intressen. Först vill jag guida dig runt i den gröna öns gemytliga huvudstad, Dublin. Lär känna staden som är känd för sitt trevliga och glada folk, dess mängder av pubar i nästan varje gathörn samt ta en promenad över Ha’penny bridge i solnedgången över floden Liffey.

Resans första Guinness

Resans första Guinness beställer vi strax efter att vi checkat in på vårt hotell vid fredag lunch. Hotellbaren öppnade precis och vi kastar oss direkt över en Irish Stew. Mätta och belåtna ger vi oss ut i vimlet på Dublins trånga gemytliga gator. Första stoppet blir Trinity College, där vi läser om The Book of Kells för att sedan gå vidare till det magiska biblioteket som ser ut att vara hämtat ur en Harry Potter-historia. Våra kameror går varma. Vi blir kvar länge och fotograferar från alla tänkbara vinklar och får definitivt valuta för de 14 EUR vi har betalat i entré. Ett tips är att köpa biljett på nätet i förväg så slipper man köa så länge till Världens vackraste bibliotek. Om du skulle glömma det så är det ändå väl värt väntan.

Trinity College Library, det berömda bibliotek i det berömda universitetet
Trinity College Library, det berömda bibliotek i det berömda universitetet
Många är de kända personer som står som byst i Trinity College Library
Många är de kända personer som står som byst i Trinity College Library
Trinity College Librarys vackra tak
Trinity College Librarys vackra tak
Vi hamnade mitt i en landhockeymatch när vi besökte Trinity College
Vi hamnade mitt i en landhockeymatch när vi besökte Trinity College
Det regnade visserligen en del men detta är kanske lite överdrivet. Lite kul gatukonst!
Det regnade visserligen en del men detta är kanske lite överdrivet. Lite kul gatukonst!

På Irland får man den perfekta starten på dagen med en Full Irish Breakfast. Denna morgon inmundigas den på The Old Mill på Temple Bar Square som blev fullt en kvart efter att de öppnade. Det blev fullt i magen också. Nu är vi laddade för en Full Irish day in Dublin

En full Irish breakfast är ett måste när man besöker denna ö
En full Irish breakfast är ett måste när man besöker denna ö

Nu mätta och belåtna fortsätter vi vandringen i den mysiga irländska staden.

Christ Church i bakgrunden
Christ Church i bakgrunden
Christ Church i Dublin
Christ Church i Dublin
Vår i Dublin. Magnolian bjuder på blomsterprakt framför slottet
Vår i Dublin. Magnolian bjuder på blomsterprakt framför slottet
Dublin Castle
Dublin Castle
Park S:t Stephens Green visar upp en begynnande vårgrönska
Park S:t Stephens Green visar upp en begynnande vårgrönska
Ha´penny bridge, ett av Dublins mest kända landmärken
Ha´penny bridge, ett av Dublins mest kända landmärken
En del pubar pryder sin yttervägg med snygga målningar - här Auld Dubliner
En del pubar pryder sin yttervägg med snygga målningar – här Auld Dubliner
En typisk dörrportal i Dublin
En typisk dörrportal i Dublin
Den 120 meter höga The Spire syns från nästa hela stan. Den är så hög att hela inte får plats i bilden
Den 120 meter höga The Spire syns från nästa hela stan. Den är så hög att hela inte får plats i bilden

Ett besök på Jameson känns som ett måste och det är väl värt pengarna. Vår guide Lawrence lär oss hur man framställer whiskey och skillnaderna mellan skotsk, irländsk och burboun. I slutet av guideningen får vi ett litet smakprov av de tre typerna. En whiskeydrink ingår i priset så vi slår oss ner i den trevliga miljön och låter den kalla drinken rinna ner i våra strupar.

Jameson Irish Whiskey
Jameson Irish Whiskey
En guidad rundvandring på Jamesonmuseet med avslutande whiskeyprovning
En guidad rundvandring på Jamesonmuseet med avslutande whiskeyprovning
En snygg bar på Jameson's
En snygg bar på Jameson’s

 

Dublins bästa pubar

Hur gick det då med målet att hitta den mest genuina och bästa puben i Dublin? För att klara av att besöka så många pubar som möjligt beslutade vi oss för en regel – max en (1) öl på varje ställe. Hur ska det gå? Kunde vi följa denna till synes enkla regel? Här kommer min lista över de 10 bästa pubarna i Dublin.

Brannigan's.
10. Brannigan’s.

På 10:de plats kommer Brannigans. Med adress 9 Cathedral Street på norra sidan av Liffey ligger denna, hos lokalbefolkningen, väldigt populära pub. Strax före lunchtid hittar vi hit och därför är det ganska lugnt. Några äldre farbröder som verkar ha sitt stambord sitter och språkar och allteftersom fylls bordet på med fler kepsprydda herrar. Vi njuter av en skummigt Ohara’s (ja, det finns många andra mycket goda alternativ till Guinness…) innan vi lämnar lugnet på denna charmiga pub. Brannigans webbsida

 

9. Vat House Pub på Blooms Hotel
9. Vat House Pub på Blooms Hotel

Vat House Pub på Blooms Hotel på 3-6 Anglesea Street i Temple Bar district. Varje kväll avslutades på vår hotellbar. Varje kväll spelades det Traditional Irish Music. Varje kväll var det också ett himla drag. Webbsida

 

8.The Oliver St.John Gogarts
8.The Oliver St.John Gogarts

The Oliver St John Gogarts på 18-21 Anglesea Street i Temple Bar District. Här råder full fart från tidig eftermiddag till sen natt. Stundtals är det så fullt att man knappt kan flytta sin arm i rätt vinkel för att försöka sippa i sig några droppar av den goda dryck som man beställt vid bardisken. Kvällstid dunkar det frisk från musiken och ljudnivån är lika hög som alkoholhalten i de många öldrickande turisternas blodomlopp. Hit går man om man vill ha tjo och tjim i glatt sällskap med likasinnade i flera våningar.  Besök webbsida

 

7. Foley's
7. Foley’s
Dörrvakten visade oss: "Första dörren till höger och genom korridoren och sedan...
Dörrvakten visade oss: ”Första dörren till höger och genom korridoren och sedan…
...fortsätter ni upp tre våningar. Där hittar ni restaurangen"
…fortsätter ni upp tre våningar. Där hittar ni restaurangen”

7. Foley’s. Hamburgaren smakade väldigt gott! En riktig höjdarpub med en våning för Stand up, en våning för de hungriga och en för de som bara är törstiga. Det är lätt att gå vilse bland gångar och trappor men vi hittade både in och ut med lite hjälp av dörrvakten som var på sitt allra bästa humör. Vi såg inga sura miner hos några dörrvakter. Det fanns förresten överhuvudtaget inte många dörrvakter i Dublin. Ni hittar denna bar på 1 Merrion Row nära en annan favorit. Besök Folye’s webbsida

 

6.John Mulligan
6.John Mulligan
På John Mulligans tyckte vi det var dags för en Jameson.
På John Mulligans tyckte vi det var dags för en Jameson.

6.John Mulligan är en pub från 1782 som är lika charmig som den är liten. Här äter man inte utan här dricker man, och vi valde att dricka en Jameson. Vill du besöka denna pärla får du ta dig till 8 Poolbeg St eller besök webbsidan.

 

5.The Brazen Head
5.The Brazen Head
Många fat som väntar på att bli uppdruckna vid entrén till Brazen head
Många fat som väntar på att bli uppdruckna vid entrén till Brazen head

5. Brazen Head är inte bara Dublins äldsta pub utan hela Irlands äldsta pub. Dörrarna slogs upp första gången 1198, och det är väl en anledning så god som någon att placera sig på en god femteplats på denna lista. Vid första besöket är det lätt att gå vilse bland alla gångar och prång men man har, som tur är, alltid nära till en bardisk ifall man blir törstig när man irrar runt. Irlands äldsta pub stoltserar med Live music every night och du hittar Brazen Head på 20 Lower Bridge Street. Besök webbsida

 

4. Guiness Storehouse
4. Guiness Storehouse

Nästan alla traditionella pubar i Dublin är dovt mörka men gemytligt trånga, dock inte på översta våningen i Guinness Storehouse. Här flödar ljuset in genom stora panoramafönster i samma takt som Guinness flödar ner i glasen. Guinness Storehouse är en av Dublins största turistattraktioner. Här kan du lära dig allt om hur man framställer Irlands nationaldryck. Puben på sjunde våningen är en god avslutning vid ett givet besöksmål när du är i Dublin.
Guinness Storehouse finner du på St James’s Gate.

Top 3 bästa pubar i Dublin

Nu har vi kommit till pallplaceringarna och nummer tre är en riktig klassiker…

3.The Temple Bar
3.The Temple Bar
Temple bar, en av många bardiskar
Temple bar, en av många bardiskar
Redan kl 13 på eftermiddags började den Irländska musiken vilket den gör 7 dagar i veckan
Redan kl 13 på eftermiddags började den Irländska musiken vilket den gör 7 dagar i veckan
3.  The Temple bar. Dublins mest kända pub. Den har ju fått en hel stadsdel uppkallad efter sig och behöver väl egentligen ingen närmare presentation. De flesta besökare är turister och de gör helt rätt i att vara här, för detta är ett ställe med bra drag och här träffar man folk från alla världsdelar.
När tre herrar med instrument kommer in på Temple Bar och ska börja spela klockan ett på söndagseftermiddagen inser vi att vi kommer att få problem. Våra öl har precis tagit slut och vi har ju vår regel om max en öl per pub. Vi vill ju så gärna lyssna på den traditionella irländska musiken som vi båda älskar och vi kan ju inte sitta i baren och ta upp plats utan något i glasen. Vi löser detta uppstådda problem med att beställa in var sin Irish Coffee i stället och på så sätt kan vi sitta kvar och lyssna en stund till. Stämningen är hög i denna klassiska irländska pubmiljö och stämningen blir ännu högre när alla klappar i takt till ”Whiskey in the jar”. The Temple Bar webbsida

 

2. O'Donoghue's
2. O’Donoghue’s
Victor tar i för full hals och visar sig ha en fantastisk stämma som sprider de irländska tonerna långt in i lokalen
Victor tar i för full hals och visar sig ha en fantastisk stämma som sprider de irländska tonerna långt in i lokalen
På O'Donoghues är det fullt redan tidigt på lördagseftermiddagen
På O’Donoghues är det fullt redan tidigt på lördagseftermiddagen
2.O’Donoghue’s på 15 Merrion Row ska besökas när man är i Dublin. Redan tidigt på eftermiddagen är det trångt men stämningen är god och positiv. Kan den vara annat när ölen flödar ikapp med den traditionella irländska musiken. Vi letar oss runt ett tag i alla utrymmen i denna genuina och klassiska pub. Detta var en speceriaffär innan familjen O’Donoghues köpte upp stället och gjorde om den till pub på 30-talet. Ett synnerligen lyckat köp. Vi lyckas hitta en plats och efter en stunds köande vid baren får vi våra efterlängtade Guinness. Vi stod där och hängde ett tag innan det blev ledigt i baren. Samtidigt kom tre män in med instrument och vi sitter perfekt på första parkett. På O’donoghues sitter irländsk musikhistoria i väggarna, och överallt finns bilder på Irlands kanske mest kända musikgrupp – The Dubliners. Det var just här de träffades och spelade första gångerna. De var inte på plats ikväll men väl Victor och hans 2 polare som vi bekantade oss närmare med. Med flinka fingrar på strängarna och på en mängd olika flöjter får vi höra många finstämda irländska melodier och när Victor tar ton med sin makalösa stämma blir det hög kvalitet på framträdandet. websida

 

And the winner is…

1. Dame Tavern
1. Dame Tavern
Stämningen är hög. Här bjuds vi på irländsk show i över två timmar
Stämningen är hög. Här bjuds vi på irländsk show i över två timmar
Musiken fortsätter hela kvällen och det blir varmt och fuktigt i lokalen
Musiken fortsätter hela kvällen och det blir varmt och fuktigt i lokale

1.Dame Tavern. Denna lilla pub med endast 1 bardisk (!) som endast serverar dryck är en överraskande vinnare. Jag ska berätta varför:
Det har blivit sista kvällen i Dublin, vi har varit i det mer turistiga Temple Bar district flera gånger och nu sökte vi en mer genuint irländsk pub. Efter lite kryssande hamnar vi på Dame Lane i en ganska lugn del av staden. Mattias öppnar dörren till en pub för han tycker sig höra musik komma strömmandes. Han vänder sig mot mig och utbrister ”Mats, kom! Det är hit vi ska”. Jag förstår genast varför när jag ser 5 goa gubbar, säkert är över 65 år gamla, som med var sitt instrument sitter i soffan och bjuder på en show av sällan skådat slag.
Vi beställer var sin Guinness och slår oss ner i den lilla soffan mitt emot och får den upplevelse som vi så gärna önskade få. Det spelas på gitarrer, banjo, mandolin, flöjt, munspel och en triangel!  Den skäggige mannen som inte har något instrument med sig brister ut i sång med sin fantastiska stämma och drar ner många applåder och skratt. Om möjligt höjs den redan goda stämningen ännu mer och ännu högre blir den när han börjar dansa.

Under kvällen tillkommer hela tiden irländare som välbekant hejar på varandra och på farbröderna i soffan. Detta är en pub för lokalbefolkningen. Al och Carmel som bor bara ett par kvarter bort från Dame Tavern sätter sig vid vårt bord. De berättar att dessa herrar spelar på Dame Tavern varje söndag året om, ibland är de tre och ibland över tio personer i denna musikgrupp. Från deras instrument ljuder klassiska irländska tongångar men även en del rock- och soulklassiker. Vi förklarar för våra kompisar vid bordet att vi aldrig har upplevt något liknande i Sverige och vi ryser när alla på puben tar i för full hals och stämmer upp i de välkända styckena som spelas och sjungs. Emellanåt står nästan alla på den lilla puben upp och unisont brister ut i allsång och glädjen är total.
Naturligtvis har vi frångått vår regel med max en öl per pub. Här drack vi betydligt fler men ändå tyckte våra bordsvänner att vi drack för dåligt…
Ja, dessa irländare, de kan det här med fest!

Efter ett par timmar lämnar farbröderna över till en yngre förmåga som fortsätter att leverera bra musik långt in på den sena söndagskvällen. Euforiska lämnar vi Dame Tavern och vandrar gnolandes på några irländska folkvisor tillbaka till hotellet. Vi känner i hela kroppen att vi har hittat den bästa och mest genuina puben!
”I met my love by the gas works wall, Dreamed a dream by the old canal, I kissed my girl by the factory wall, Dirty old town, Dirty old town…”

 

Många är de pubar i Dublin där man kan få sig en Guinness serverad på dess karakteristiska sätt. Vi hittade naturligtvis inte alla och det finns självklart fler ställen som kan och bör besökas.  Jag har skapat min lista och hoppas du har nytta av den om du besöker Dublin någon gång.

Det tappas upp en och annan Guinness i denna stad under ett dygn. Man undrar ju hur många?
Det tappas upp en och annan Guinness i denna stad under ett dygn. Man undrar ju hur många?
En alldeles nyupphälld Guiness. Den ska stå en liten stund innan det är dags att avnjuta mästerverket
En alldeles nyupphälld Guiness. Den ska stå en liten stund innan det är dags att avnjuta mästerverket
Här står godsakerna på rad på O'Donoghues
Här står godsakerna på rad på O’Donoghues

Dublin är väl inte Europas vackraste stad men absolut en av de charmigaste.

Två färgglada hus på andra sidan floden Liffey
Två färgglada hus på andra sidan floden Liffey
Två färglada dörrar på ett gult hus
Två färglada dörrar på ett gult hus
Ha'penny Bridge i solnedgången
Ha’penny Bridge i solnedgången

Ett sista tips bara…

...glöm inte bort att titta till vänster när du ska gå över gatan.
…glöm inte bort att titta till vänster när du ska gå över gatan.

Seychellerna – Praslin

”Ett akvarium” utbrister Ylva när hon står på piren i hamnen och tittar ner i det klara vattnet. Hundratals fiskar i alla regnbågens färger simmar lugnt omkring i den klara vattnet. De verkar hälsa oss välkomna till Seychellerna.

Fiskar i hamnar på Praslin

 

Båten Cat Cocos tog oss från Mahe till Praslin
Båten Cat Cocos tog oss från Mahe till Praslin

Efter ett dygn på resande fot, med mellanlandningar i Amsterdam och Dubai, tog vår jumbojet mark på den lilla, lilla flygplatsen på ön Mahe i världens minsta huvudstad Victoria. Planet var definitivt större än hela terminalbyggnaden. Den långsamma kön i passkontrollen kändes lite frustrerande då vi gärna ville hinna med den båt som skulle ta oss till den näst största av Seychellernas öar, Praslin.

Båten har 3 avgångar/dag och en ny väntan på 6 timmar var vad som stod till buds om vi missade den närmsta avgången. (se tidtabell på Cat Cocos)  Till slut fick vi visa upp våra pass och välkomnades till Seychellerna. En taxi tog oss snabbt till färjeläget och biljettlösa var vi på plats 10 min innan båten skulle avgå.

”Don’t worry, the boat won’t leave without you” sa kvinnan bakom luckan, i den varma och trånga lokalen där biljetterna såldes i hamnen. Det gick inte speciellt fort här heller. Vi tog kvinnan på orden, slutade fixera oss på klockslag och tider och slappnade av precis som ö-borna själva verkade göra. En behaglig känsla av ”det ordnar sig” och ”glöm tidtabellen – vi åker när alla är ombord” infann sig. Väl ombord på båten, trötta efter en lång resa, spanade vi ut över relingen på båten när helt plötsligt ett par flygfiskar kom farandes strax ovanför vattenytan. Upplevelsen ger ny energi och vi njuter i fulla drag av båtfärden mot Praslin.

 

Vår palm på stranden Anse Volbert. Utsikten från vårt boende under sju dagar.
Vår palm på stranden Anse Volbert. Utsikten från vårt boende under sju dagar.

Trötta och hungriga ville vi gärna ta oss till vårt rum så snart som möjligt för att byta långbyxorna mot badbyxor. Den trevlige och pratglada taxichauffören tar oss till hotellet, via både bankomat och livsmedelsaffär. Livsmedel kanske var att ta i, det var mest snacks och läsk, men lite ätbart införskaffades.

Vår bungalow närs stranden Anse Volbert
Vår bungalow närs stranden Anse Volbert

När vi anländer till Hotel Cote d’Or Club tackar vi ja när vi får frågan om vi önskar äta lunch här. Vi visas till vår bungalow och tror knappt våra ögon när vi ser hur vacker stranden är. Läget på vår bungalow vid stranden Anse Volbert eller Cote d’Or som den också heter kan inte vara bättre. Efter ett underbart dopp i det 28 grader varma vattnet går vi till restaurangen. Vi blir hänvisade till ett bord…på stranden…under en palm. Kan det bli bättre än så här? En liten illgrön ödla gör oss sällskap i väntan på maten. Vi njuter av det fantastiskt goda italienska köket som bjuds och konstaterar gemensamt att här kommer vi nog att trivas under den vecka vi ska bo på den här ön.

Den här underbart vackra vyn mot stranden Anse Volbert mötte oss varje dag
Den här underbart vackra vyn mot stranden Anse Volbert mötte oss varje dag
Vi skyddar oss mot solen i vår strandkoja under palmerna på vackra Anse Lazio
Vi skyddar oss mot solen i vår strandkoja under palmerna på vackra Anse Lazio

 

Anse Lazio – världens vackraste strand

Med fötterna i den heta och fuktiga sanden ser vi oss omkring när vi gör vårt första besök på en av alla paradisstränder på Seychellerna (förutom den vi bor vid förstås…). Vid en första anblick ser stranden tom ut. Konstigt,var är alla människor? Det är så varmt att det knappt går att vara i solen så folk har gömt sig under palmbladen eller står med endast huvudet ovanför ytan av det turkosa vattnet. Vi gör iordning en plats i sanden under några palmer. Det känns som att vi har byggt oss en liten koja med fantastisk utsikt ut över en magiskt vacker strand med så där turkost vatten som man bara tror finns i resebroschyrer. En magisk plats! Här skulle det hända grejer senare under veckan, visade det sig. Men det får du läsa om lite längre fram…

Under våra dagar på Seychellerna ser vi inte en enda försäljare som går omkring på stranden och pockar på uppmärksamhet. Skönt! Ska man äta eller dricka måste man ta med eget, eller som man kan göra här, gå till den trevlig restaurangen Le Chevalier som ligger i anslutning till stranden Anse Lazio.

Det 28-gradiga vattnet svalkar inte jättemycket i värmen, men är underbart är plaska i...
Det 28-gradiga vattnet svalkar inte jättemycket i värmen, men är underbart är plaska i…
En kokosnöt som har spolats upp förgyller Anse Lazio
En kokosnöt som har spolats upp förgyller Anse Lazio
De många palmerna bidrar till att Anse Lazio anses som en av de vackraste stränderna i världen
De många palmerna bidrar till att Anse Lazio anses som en av de vackraste stränderna i världen

Våra tio dagar på Seychellerna bjöd definitivt på det vi kommit hit för att uppleva, plus lite till. Turkost vatten som sköljer över de mjukt formade granitklipporna vackert ”placerade” på de vita stränderna, palmer som vajar högt upp i luften eller släpar sina vackra blad i sanden. Jättesköldpaddor, ödlor, gigantiska fladdermöss och tusentals färggranna fiskar är några av de djur vi fick möta på nära håll. Strålande solnedgångar, cykelturer, gästvänlighet och väldigt god mat kan ni också läsa om i dessa blogginlägg som jag har delat upp i 3 med början på ön Praslin. Välkommen till bloggen – följ med oss på äventyr!

Seychellerna är en ögrupp bestående av 115 öar mitt ute i Indiska oceanen, en bra bit utanför Afrikas östra kust, strax söder om ekvatorn. Öarna är inte bara kända för det jag räknade upp här, utan även känt för oss svenskar för att prinsessan Madeleine med maken Chris O’Neill firade sin bröllopsresa på en av de finaste öarna.

Bästa tiden att packa ner badbyxorna och snorkeln för att flyga hit är mellan oktober och april. Väljer man andra delen av året bör man även ta med sig paraplyet. Långkalsongerna kan dock ligga kvar i garderoben oavsett när man åker då medeldagstemperaturen ligger runt 30 grader under högsäsong, några grader svalare under regnsäsongen.
Man klarar sig utmärkt med engelska här men de flesta pratar även franska och kreolska.

Anse Volbert

Utsikten från vår bungalow, längst ner i raden längs stranden, är som ögongodis. Vi konstaterar ganska snart att vi inte hör till dem som gärna ligger stilla i solstolarna så utflykterna blir många under de sju dagarna vi bodde på ön Praslin.

Vy från vår bungalow vid Anse Volbert
Vy från vår bungalow vid Anse Volbert
Den här lilla rackaren gjorde oss sällskap vid lunchen
Den här lilla rackaren gjorde oss sällskap vid lunchen
Byn Anse Volbert Village. Här finns souvenirbutiker, restauranger, hotell, matvarubutiker och klädaffärer.
Byn Anse Volbert Village. Här finns souvenirbutiker, restauranger, hotell, matvarubutiker och klädaffärer.
Fiskelycka! Två grabbar som stolt visar upp sin fångst.
Fiskelycka! Två grabbar som stolt visar upp sin fångst.
En palm att stötta sig mot behövs när man gått längs hela den 2,5 km långa stranden Anse Volbert
En palm att stötta sig mot behövs när man gått längs hela den 2,5 km långa stranden Anse Volbert
Anse Volbert, den norra delen av stranden där byn ligger
Anse Volbert, den norra delen av stranden där byn ligger
Många färgglada blommor i "vår trädgård"
Många färgglada blommor i ”vår trädgård”
Ett förälskat par promenerar på Anse Volbert i skymningsljuset
Ett förälskat par promenerar på Anse Volbert i skymningsljuset

 

Valle De Mai – Coco de meer

Vallee de Mai, detta djungelparadis och Seychellernas största och viktigaste nationalpark. Vi slog oss ihop med flera andra par och gick en guidad tur med en mycket underhållare och glad ung biolog. Han visar upp den världsberömda Coco de meer palmen som endast finns på Seychellerna. De nästa 20 hektar stora nationalparken Valle de Mai är sedan 1983 med på Unescos världsarvslista.

Vår guide delar flera gånger med sig av sina synpunkter kring de rika ryssar och kineser som håller på att exploatera ön med stora lyxiga hotell. Han vill bevara ön och dess unika natur. Många av innevånarna på öarna delar hans oro.
Vi hade hoppats på att få se fler djur och insekter än de grodor och några ödlor vi fick se, men de valde att göra annat så här dags på dygnet. En svart papegoja, en av många endemiska arter, svischade snabbt förbi bland palmbladen. Efter ett par timmars tur i Valle de Mai och många liter vatten senare stiger vi ombord på den lokala bussen, vilket är ett äventyr i sig men både praktiskt och billigt. Slutmålet för bussturen var den vackra stranden Anse Lazio. Efter en något skumpig färd kliver vi av bussen och går den sista biten. Det första vi möts av när vi siktat stranden är ett par jättesköldpaddor som har fattat tycke för varandra i en inhängnad. Parningsaktens stönanden finner både vi och övriga åskådare väldigt underhållande.

Guiden visar stolt upp nötkärnan från en Coco de mer-palm. Gissa om det är en han- eller honplanta...
Guiden visar stolt upp nötkärnan från en Coco de mer-palm. Gissa om det är en han- eller honplanta…
På guidad tur i Nationalparken Valle De Mai
På guidad tur i Nationalparken Valle De Mai
Valle de Mai

 

Utflykt till ön Curieuse

Svetten rinner över hela kroppen och klockan har inte slagit nio än. Vi vandrar längs vår strand, Anse Volbert, på väg till båten som ska ta oss med på en utflykt till ön Curieuse. Efter en halvtimmes färd i den lilla båten tillsammans med 10 andra turister från hela världen, glider vi iland på en fantastiskt vacker ö. Vi möts av turkost vatten, palmer, kritvit sand och svarta mäktigt formade granitklippor som ligger vid vattenbrynet. Väl iland bjuder ön på nästa häftiga upplevelse, jättesköldpaddor. Här finns över 200 individer av detta urdjur som vankar fram och tillbaka i jakt på grönt. Nåja, vankar och vankar, de flesta ligger mest still. Lite gott gräs verkar sätta fart på den mest sömniga jättesköldpadda och vi imponeras av hur häpnadsväckande stora när de blir när de reser på sig och sträcker ut halsen för att komma åt godsakerna vi erbjuder.

Det första vi såg av Curieuse var den här exotiska stranden med dem för seychellerna typiska granitklipporna
Det första vi såg av Curieuse var den här exotiska stranden med dem för seychellerna typiska granitklipporna
Ett besök på Curieuse är ett måste om man besöker de Seychelliska öarna
Ett besök på Curieuse är ett måste om man besöker de Seychelliska öarna
Dessa urdjur kan bli över 100 år gamla
Dessa urdjur kan bli över 100 år gamla
Hungriga jättesköldpaddor
Hungriga jättesköldpaddor
Strandliv.
Strandliv.

En vandring tvärs över ön Curieuse tar oss till stranden Anse St Jose. Enligt guiden skulle promenaden ta 20 minuter men som allt annat här på ön tar allt mycket längre tid. Kanske är det vi som anammat den lite långdammar livsstilen? Tjugo minuter blir nog närmare en timme men vad gör det när vi vandrar i landskap med palmskogar, mangroveträsk och uppför häftiga bergskullar med läckert formade granitklippor. Exotiska fåglar, jättestora krabbor och snäckor skådar vi längs vägen.

Vid en utsiktspunkt ser vi från ovan flera stora eagle rays  (örnrockor) flyga fram under vattnet i bukten nedanför oss. Väl framme vid den fantastiska stranden Anse St Jose hinner vi med ett dopp i det klara, turkosa vattnet innan vi blir serverade grillad barracuda och goda sallader. Mycket gott! Vi dricker litervis med vatten för att kompensera vätskeförlusten under vandringen.

Många krabbor såg vi på vandringen genom ön Curieuse, Hur många krabbor ser du på bilden?
Många krabbor såg vi på vandringen genom ön Curieuse, Hur många krabbor ser du på bilden?
Promenaden går genom fantastisk natur genom en liten del av ön Curieuse. Härifrån såg vi stora örnrockor
Promenaden går genom fantastisk natur genom en liten del av ön Curieuse. Härifrån såg vi stora örnrockor
Grillad barracuda stod på menyn idag
Grillad barracuda stod på menyn idag
Vi gick genom skogar av palmer på Curieuse
Vi gick genom skogar av palmer på Curieuse
Anse ST Jose, här stryker fiskar runt våra ben och vi har en hel strandremsa alldeles för oss själva. Paradiset!
Anse St Jose, här stryker fiskar runt våra ben och vi har en hel strandremsa alldeles för oss själva. Paradiset!

Vi stannar till vid St Pierre, den lilla ön som anses vara ett av de bästa snorklingsställena runt Praslin. Jag ligger och plaskar vid ytan och får syn på ett stim med flera hundra vackert klarblå fiskar. Bara ett par meter under mig glider de sakta fram i det klara, böljande vattnet. Jag beundrar akvarievyn under några minuter innan jag försöker påkalla Ylvas uppmärksamhet. Det bubblar och sprutar vatten om mig, men Ylva varken ser eller hör mig så jag blir ensam om upplevelsen.  På väg hemåt med båten delar vi sprudlande med oss av varandras upplevelser i vattnet. Jag berättade nog förresten för alla på båten vad jag hade sett, flera gånger om dessutom… Jag ser vackra, skinande blå fiskar framför mig resten av dagen, bilder som etsat sig kvar i minnet.

En perfekt snorklingsö, St Pierre
En perfekt snorklingsö, St Pierre

 

Många kvällar tillbringade vi vandrandes längs stranden Anse Volbert. Vi fick uppleva en sprakande åskväder över horisonten första kvällen och även fina kvällar med vackra solnedgångar.

En av alla kvällspromenader på Anse Volbert slutade med fotografering med kameran på stativ
En av alla kvällspromenader på Anse Volbert slutade med fotografering med kameran på stativ
Liv och rörelse på den norra delan av Anse Volbert även på kvällen
Liv och rörelse på den norra delan av Anse Volbert även på kvällen

Det varma vattnet smeker behagligt runt vader och fötter när vi promenerar på vår strand, Anse Volbert. Vi är på väg till byns bästa restaurang för att avnjuta den välkända, mycket läckra buffén. Plötsligt dammar det till under vattnet där jag sätter ner min fot. En rocka som blev störd av vår närvaro och vispar till sanden när den simmar iväg. De största rockor vi ser i närheten av stranden är dryga metern mellan ”vingspetsarna”. ”De är inte farliga, men undvik att trampa på dem för då kan du bli stungen”. Så svarar hotellpersonalen på våra frågor om det finns något att akta sig för i de fantastiskt vackra vattnet. Lättare sagt än gjort då rockor är experter på att bädda ner sig i sanden så att endast ögonen sticker upp. Vi hoppas att rockorna ska upptäcka oss och ha vänligheten att flytta sig om vi kommer för nära. Förutom rockorna är det endast en och annan pytteliten haj som bryter akvariekänslan.
När en vithaj bet ihjäl en brittisk turist på en strand på Seychellerna 2010 påbörjades en frenetisk jakt på alla hajar i närheten av öarna. Många hajar fick sätta livet till vilket medförde att andra djur har förökat sig, t ex rockorna. Hajarna då? De behöver man inte vara rädd för här längre.

De största rockor vi ser i närheten av stranden är dryga metern mellan "vingspetsarna"
De största rockor vi ser i närheten av stranden är dryga metern mellan ”vingspetsarna”
När tidvattnet har dragit sig tillbaka bildas vackra formationer på stranden
När tidvattnet har dragit sig tillbaka bildas vackra formationer på stranden
Fruitbats, stora fladdermöss som lever på frukt, flög över oss längs strandkanten
Fruitbats, stora fladdermöss som lever på frukt, flög över oss längs strandkanten
Vi hade turen att få skåda ett par svarta papegojor, en endemisk art
Vi hade turen att få skåda ett par svarta papegojor, en endemisk art

Efter att ha mumsat i oss den läckra buffén med mycket grillat kött och dagens fångst från havet på Les Lauriers och delat en flaska svalkande vitt vin, valde vi att promenera hem via stranden. Det finns en bilväg men man undviker gärna den på kvällarna då det inte finns några trottoarer eller vägrenar. Väl nere vid stranden visade det sig det inte var mycket kvar av den… Tidvattnet hade nafsat åt sig så gott som all strand. Inga lampor lyser upp vid vattenbrynet, istället vi fick strålande hjälp av en starkt lysande fullmåne. Det var lite kusligt att gå där i vattnet med skorna i handen känna alger och andra växter svepa runt fötter, med vetskap om att här finns även rockor och krabbor, men samtidigt en häftig upplevelse. Upplevelsen förstärktes ytterligare av de gigantiska fladdermössen som svävar ovanför oss. Fladdermöss och månsken är ju en spännande kombo.

 

En hyrbil gav oss möjlighet att ta oss lite längre och att utforska utan att behöva tänka på busstidtabeller. Friare men dyrare. Hotellet hjälpte oss att kontakta hyrbilsfirman och allt gick väldigt smidigt. Praslin har en huvudväg som nästan går runt hela ön. Den tar en timme att åka, om man inte gör några stopp vill säga… Bilarna är få och tempot på vägarna är ganska lugnt. Högsta tillåtna hastighet är 50 km/h. Med räckeslösa stup på fem-sex meter längs med brantare partier av vägen, bör man dock har en viss vana av bilkörning innan man bestämmer sig för att kontakta hyrbilsfirman. Sa jag att det är vänstertrafik?
Med hyrbil tar man sig enkelt fram till vackra, folktomma stränder. Det är egentligen bara på de mest kända stränderna som man märker av att det faktiskt finns fler turister på ön. Alldeles ensamma strosar vi omkring på flera olika stränder och njuter av den exotiska naturen. Vi roar oss med att fotografera och plocka snäckskal. Det blir ett och annat dopp också i (tjatigt det här…) det turkosa vattnet.

Varje strand är en exotiskt naturupplevelse
Varje strand är en exotiskt naturupplevelse
Seychellerna visar upp en färgsprakande flora
Seychellerna visar upp en färgsprakande flora
Strandfynd
Strandfynd
Det är lätt att slappna av på Seychellerna
Det är lätt att slappna av på Seychellerna

När vi hyrde bil avslutade vi dagen på Anse Lazio och fick en magisk afton med fantastisk solnedgång och vi passade på att byta ringar med varann. Svårslaget ställe att förlova sig på.

Ett folktomt Anse Lazio badar i gyllene kvällsljus. En magisk plats för oss.
Ett folktomt Anse Lazio badar i gyllene kvällsljus. En magisk plats för oss.
En av världens vackraste stränder lyser som guld i kvällssolen.
En av världens vackraste stränder lyser som guld i kvällssolen.
Just precis, vi förlovade oss på Anse Lazio, med solen som vittne
Just precis, vi förlovade oss på Anse Lazio, med solen som vittne

 

”On La Digue, we have no problem” fick vi höra när vi steg av båten. Två av dagarna gjorde vi utflykter till ön La Digue, det tar ca 15 minuter om man åker från hamnen på Praslin. Så här i efterhand skulle vi nog ha bott 2 nätter på La Digue. Se mer om våra cykelturer på och vårt besök på världens mest kända strand på La Digue och på den största av Seychellernas öar, Mahe.

Den smått magiska stranden Anse Source D'argent på La Digue
Den smått magiska stranden Anse Source D’argent på La Digue
Vi cyklade genom ett lummigt La Digue på väg till stranden
Vi cyklade genom ett lummigt La Digue på väg till stranden

 

 

 

 

Seychellernas bästa stränder – La digue

Bästa stränderna på Seychellerna

På Seychellerna går det inte så fort. Effektivitet är nog ett ord som inte används alltför ofta på dessa öar. Alldeles underbart tänker vi och går ner i tempo och njuter avslappnade av lugnet, precis som lokalbefolkningen och sköldpaddorna. Vi har dock lite svårt att sitta stilla i solstolarna. Vi vill utforska mer av denna paradisliknande övärld för att hitta Seychellernas bästa stränder. Vår bungalow ligger på östra sidan av örikets näst störst ö Praslin (läs blogginlägget) och på en kvart tar man sig över vattnet till den kanske skönaste av de Seychelliska öarna, La Digue. På vår strand, Anse Volbert, hittar vi försäljare av olika båturer och bestämmer att åka till La Digue. Vi passar tiden och står klara för avfärd nästkommande morgon kl 9. Det är inte alltid båtarna kommer iväg som planerat. Koppla av och ”go with the flow”!

Häng med på cykeltur till de vackraste stränderna i världen. Här finns kritvit sand, mäktiga stenformationer, frodiga palmer och inte minst vatten i turkosskimrande kulörer.

 

Kapplöpning med sköldpadda
Kapplöpning med sköldpadda

 

”On La Digue we have no problems” var det första vi fick höra när vi klev iland på ön.
Vi trampar stillsamt på vår lite för små hyrcyklar längs den västra sidan av ön. Vi är på väg mot stranden alla pratar om. Ön La Digue är endast 5 km lång och 3 km bred den lämpar sig därför alldeles utmärkt för cykling. Här finns inga bilar, så cykel är egentligen det enda fordonet att ta sig fram med om man inte vill rulla fram på gatorna i oxkärra förstås.

Vi passerar genom L’Union Estate Park, ett gammal plantage där man kan beskåda produktion av kokosnötsolja. Vi betalar de 6 EUR de vill ha i entré, rullar vidare och beskådar den lummiga miljön.

L'union Estate park
L’union Estate park
Vacker cykeltur genom parkliknande miljöer
Vacker cykeltur genom parkliknande miljöer

 

Anse Source D’argent – inte bara en strand

Vi närmar oss Anse Source D'argent
Vi närmar oss Anse Source D’argent
Ett drömjobb, att sälja tropiska frukter till turister vid världens vackraste strand
Ett drömjobb – att sälja tropiska frukter till turister vid världens vackraste strand
Lunch på stranden - fruktsallad och fruktsmoothie
Lunch på stranden – fruktsallad och fruktsmoothie

När cyklarna parkerats fortsätter vi till fots en bit innan vi kommer fram till mytomspunna Anse Source D’argent. Spektakulära granitformationer, turkost vatten, färgglada fiskar, palmer som skuggar från den heta solen som lyser från en nästa klarblå himmel gör det lätt att njuta av upplevelsen. Vi lägger oss under en palm och sörplar i oss av innehållet i den läskande kokosnöt vi köpt av grabbarna i fruktkiosken. Människor från alla världens hörn har hittat hit, ändå råder ingen trängsel. Det finns plats för alla att njuta av härligheten.

Med cyklop och snorkel och vi ger oss ut och letar färgglada fiskar. Det är kanske inte Seychellernas bästa snorklingsställe men några läckerheter finner vi under vattenytan. Andra läckerheter finner vi hos de två glada grabbarna som säljer frukt vid stranden. Det var inte så billigt, men fantastiskt gott.

Anse Source D'argent. För att vara en av världens vackraste stränder är det förvånansvärt lite folk. Här råder ingen trängsel att tala om.
Anse Source D’argent. För att vara en av världens vackraste stränder är det förvånansvärt lite folk. Här råder ingen trängsel att tala om.
Det turkosa vattnet sköljer in över stranden mellan klippblocken
Det turkosa vattnet sköljer in över stranden mellan klippblocken
Anse Source D'argent - en naturupplevelse
Anse Source D’argent – en naturupplevelse
Vassa palmblad möter till synes mjuka granitklippor. En vanlig syn på Seychellerna
Vassa palmblad möter till synes mjuka granitklippor. En vanlig syn på Seychellerna
Vart man än vänder sig bjuder stranden på enastående motiv
Vart man än vänder sig bjuder stranden på enastående motiv
Anse Source D'argent
Anse Source D’argent

Planen var att cykla över bergen till Grand Anse, men vi insåg att tiden var för knapp innan det var dags för båten att ta oss tillbaka till Praslin. Vi ”nöjde” oss med Anse Source D’argent denna dag. Värmen gör att man inte orkar så mycket och vem har föresten bråttom på La Digue? Före båtturen tillbaka till Praslin ser vi oss om i hamnområdet och byn La Passe. Här lockar charmiga restauranger och små butiker.

 

Andra dagen på La Digue

Idag åker vi från hamnen i Praslin med Jettybåt (se båttider) och den här gången kan vi stanna lite längre. Tidigt på morgonen är vi på plats och värmen är behagligare så här dags, bara strax under 30 grader. På östra sidan av ön är det betydligt lugnare och vi hoppas hitta en strand för oss själva.

På östra sidan av La Digue går vägen ömsom genom djungelmiljöer, ömsom vid havet. Oavsett vilket är det underbart att cyklande ta sig runt i dessa miljöer
På östra sidan av La Digue går vägen ömsom genom djungelmiljöer, ömsom vid havet. Oavsett vilket är det underbart att cyklande ta sig runt i dessa miljöer
Hela östra sidan av ön bjuder på vackra stränder som avlöser varandra.
Hela östra sidan av ön bjuder på vackra stränder som avlöser varandra.
På La Digue finns flera gallerier, här var ett vi besökte
På La Digue finns flera gallerier, här var ett av dem vi besökte
Bästa sättet att ta sig fram på La Digue är med cykel. Egentligen det enda...
Bästa sättet att ta sig fram på La Digue är med cykel. Egentligen det enda…
Motiven är oändliga på paradisöarna Seychellerna
Motiven är oändliga på paradisöarna Seychellerna
Bananodling
Bananodling
Provade lite strandcykling.
Provade lite strandcykling.
Spaning ut över Indiska oceanen
Spaning ut över Indiska oceanen
Efter en stunds cyklande i värmen dök den här baren upp vid vägen. Vi försåg oss med var sin vi kall och fruktig drink. Slurp...
Efter en stunds cyklande i värmen dök den här baren upp vid vägen. Vi försåg oss med var sin vi kall och fruktig drink. Slurp…

 

Den här stranden är full med läckerheter, men inga människor
Den här stranden är full med läckerheter, men inga människor
En krabba som har flyttat in i ett hus
En krabba som har flyttat in i ett hus

 

Äventyrlig vandring på La Digue

Vid vägens slut parkerar vi cyklarna i diket. Inga lås behövs här inte. Härifrån får vi gå…
Enligt kartan finns här en stig som leder till den fantastiska stranden Anse Cocos. Vi provar att slå oss fram genom den täta vegetationen. Efter en stund inser vi att det är väldigt långt till Anse cocos om stigen ska vara så krånglig att ta sig fram på som den visar sig vara. Stigmarkeringarna pekar höger men vi har istället siktat en annan strand, lite närmare, där det heller inte verkar finnas en enda människa. Vi väljer att gå ner mot vattnet och tar sikte på stranden. Nu är inte den täta vegetationen det som tar tid att bemästra. Istället försöker vi klättra, krypa, halka fram över, under, mellan och på de stora räfflade granitstenblocken som pryder landskapet.

På vissa ställen är framkomligheten nästan noll men på något sätt lyckas vi ta oss till stranden vi siktat in oss på. En dryg timmes spännande smidighetsövning. Nöjda med vårt fynd njuter vi för fullt av vår egna lilla strandplätt och stannar här i ett par timmar innan vi vänder tillbaka. Den här gången tar vi vattenvägen i stället och träffar på krabbor och fiskar…

Dagens tips, om du ska till Seychellerna: Ta med badskor! Vi hade inga utan gick i vattnet i vanlig sandaler, vilket i och för sig gick bra, men badskor är nog att rekommendera eftersom stenar, snäckor och annat kan vara väldigt vassa att trampa på.

På vägen tillbaka, när allt vi hade haft med att dricka var slut, hittade vi en liten kiosk vid vägen. Aldrig förr har en Coca Cola smakat sååå gott!

Inte den enklaste vägen till en strand, mycket klättring blev det
Inte den enklaste vägen till en strand, mycket klättring blev det
Nu är det inte långt kvar till "vår" strand...
Nu är det inte långt kvar till ”vår” strand…
Vår strand, här vi var alldeles ensamma
Vår strand, här vi var alldeles ensamma
Uppför och nedför stora stenformationer, en utmaning i värmen
Uppför och nedför stora stenformationer, en utmaning i värmen
Banana beach
Banana beach
Vi träffade en kompis med många fötter
Vi träffade en kompis med många fötter

 

Om du har planer på att besöka Seychellerna rekommenderar vi definitivt att boka ett par nätter på La Digue. Här fanns några av höjdpunkterna på vår resa. Fantastiska stränder på bekvämt avstånd från varandra via natursköna cykelvägar. På Praslin och Mahe är det betydligt svårare att cykla då vägarna är små. Att trängas med bilarna kan vara direkt livsfarligt, men här på La Digue är det en fröjd att rulla fram mellan de bästa stränderna på Seychellerna.
Det är häftigt att man på Seychellerna inte fallit för frestelsen att bygga stora hotellkomplex i närheten av dessa underbara stränder. Man kan ju alltid hoppas att det förblir så.

De känns lite vemodigt när vi lämnar den speciella ön La Digues vackra hamn den sista dagen.
De känns lite vemodigt när vi lämnar den speciella ön La Digues vackra hamn den sista dagen.

 

Se även:
reseberättelse om seychellerna – Praslin

Reseberättelsen om Seychellerna – Mahe

 

Seychellerna – Mahe

Vi har klivit av båten som tagit oss från Praslin till Mahe, Seychellernas största ö. Taxibilarna bildar köer vid hamnen i Victoria och mannen som styr upp kön av kunder visar vilken taxi som står på tur att köra oss. En bil som ser ut att ha haft sitt bästföredatum för flera decennier sedan tar oss vidare på vår färd. Vi sätter oss tillrätta och njuter en underhållande biltur. Alla andra bilar såg ut att vara utrustade med AC, det var inte vår, så med nedvevade rutor skumpar vi genom staden och vidare på små vägar som ska leda oss över bergen och till vårt hotell Avani. Det känns tveksamt om vår chaufför ska lyckas pressa den skruttiga bilen uppför den bergiga vägen. Räddningen kanske kommer när vi ber om att få stanna och fotografera utsikten? Dörren inte går att öppna inifrån så vår pratsamma chaufför får öppna dörren och släppa ut mig.

Utsikten över delar av huvudstaden Victoria är bedårande och kameran gör sitt jobb medan bilen vilar ett tag. Efter en välbehövlig paus hostar vi vidare i den skraltiga taxin med vår glada, trevlige chaufför bakom ratten. En dryg halvtimmes svettig men underhållande bilfärd har tagit oss till andra sidan ön och vi rullar in på hotellets parkering. Vi ger honom lite extra dricks och hoppas att han ska få möjlighet att skaffa de reservdelar han planerat att köpa från Dubai. Vårt rum är inte klart så vi tar plats vid ett av borden på stranden och njuter av en väldigt kall och läskande öl.

Vy ut över delar av Victoria, världens minsta huvudstad
Vy ut över delar av Victoria, världens minsta huvudstad

 

Hyra bil på Seychellerna

Vi älskar att ge oss ut med bil och utforska världen när vi ute och reser, (Du kan läsa mer i mina andra reseblogginlägg) Seychellerna utgör inget undantag. Med en liten hyrbil glider vi runt ön Mahe, som är den största av Seychellernas öar. Precis som på Praslin är vägarna små och kurviga och saknar vägräcken. På vissa ställen stupar branterna 4-5 meter rakt ner precis vid sidan om vägarna vi åker på. Ännu mer spännande blir det i och med att de är Vänstertrafik.
Vi stannar till vid flera av de paradisliknande stränderna Mahe bjuder på, men de allra vackraste stränderna tycker vi nog ändå att vi hittat på Praslin och La Digue.

Ännu en paradisstrand. Man undrar ju om palmen tillhör båtägaren
Ännu en paradisstrand. Man undrar ju om palmen tillhör båtägaren
En vägg av palmer är väl inte något vi ser så ofta här hemma i Sverige
En vägg av palmer är väl inte något vi ser så ofta här hemma i Sverige
Bakom allt det gröna kan man hitta stränder som bara måste besökas. Den här heter Anse Bazarca
Bakom allt det gröna kan man hitta stränder som bara måste besökas. Den här heter Anse Bazarca
Vågorna sveper in över stranden Anse Bazarca
Vågorna sveper in över stranden Anse Bazarca

Det är lätt att älska Seychellerna

Det är lätt att älska Seychellerna
Det är lätt att älska Seychellerna

Ylva simmar mot mig i full fart med simfenorna. Det saltvattnet stänker runt henne när hon exalterat berättar om sin simtur med snorkel – ”Jag såg en massa små bläckfiskar”! Hon måttar med händerna som visar hur stora de var och fortsätter berätta om hur de såg ut och att hon nästan kunde röra vid dem. Strax efter kommer ett norsk par som lika uppspelta förklarar hur det är att simma strax överför en stor rocka.
Anse Royale ska vara bästa snorklingstället på Mahe. Det hade jag läst i någon reseblogg. Tänk vad man kan lära sig när man läser resebloggar! Vi har tagit oss dit för att och konstaterar att här finns fantastisk fin snorkling! Mängder med fiskar i massor med storlekar, färger och former.
Här fick vi även uppleva resans enda regnskur, men det gjorde inte så mycket eftersom vi redan var blöta.

Bästa snorklingen på Mahe enligt utsago, Anse Royale. Vi blev inte besvikna
Bästa snorklingen på Mahe enligt utsago, Anse Royale. Vi blev inte besvikna
Vart vi än for fram med bilen så hade vi nära till de karaktäristiska Seychelliska stränderna
Vart vi än for fram med bilen så hade vi nära till de karaktäristiska Seychelliska stränderna
Vi hittade en restaurang på södra delen av ön som serverade lunchbuffé
Vi hittade en restaurang på södra delen av ön som serverade lunchbuffé

Slappna av på hotellet

Sista dagen på Seychellerna och till slut gick det faktiskt att ligga stilla. Medan Ylva fick skön spabehandling låg jag vid poolen i flera timmar och läste bok och sög i mig det sista av den Seychelliska solen och värmen.

Överlag var maten på Seychellerna bra. Vi blev inte besvikna de sista kvällarna heller. Det är en underbar känsla att sitta i värmen långt efter solnedgången och lyssna till vågornas brus samtidigt som vi njuter av kulinariska mästerverk.

Avani, ett strandnära hotell på Seychellerna
Avani, ett strandnära hotell på Seychellerna
Jättehöga palmer omger poolområdet
Jättehöga palmer omger poolområdet
Vågorna sveper in över vår strand tillsammans med kvällsljuset
Vågorna sveper in över vår strand tillsammans med kvällsljuset
Visst måste den här bilden vara med i i blogg från Seychellerna. Vätskebalansen är ju viktig i värmen.
Visst måste den här bilden vara med i i blogg från Seychellerna. Vätskebalansen är ju viktig i värmen.

 

Ett vackert skådespel när vågorna rullar in med tidvattnet
Ett vackert skådespel när vågorna rullar in med tidvattnet
Vi kunde sitta länge på kvällarna och beundra naturens krafter när tidvattnet rullar in mot stranden
Vi kunde sitta länge på kvällarna och beundra naturens krafter när tidvattnet rullar in mot stranden

 

Sammanfattning av vår resa till Seychellerna.

De dagar vi besökte Mahe valde vi att se oss omkring med hyrbil första dagen, den andra dagen gick vi ner i tempo, och vilade upp oss inför hemfärden, vid poolen och stranden på hotellområdet. Vi hade de största upplevelserna under vår resa de första 10 dagarna när vi bodde på Praslin, med utflykter till öarna Curieuse och La Digue, samt besöket på Nationalparken Valle De Mai. Lite trötta tog vi det därför lugnt de sista dagarna men det finns mycket mer att uppleva även på Mahe.

Vi kan varmt rekommendera Seychellerna för dig som är intresserad av sol och bad men även för dig som gillar att aktivera sig. Har finns gott om naturupplevelser både på land och till havs. Boenden finns i de flesta prisklasser men generellt är det ganska dyrt, men det går absolut att hitta billiga boenden och fixar du maten på egen hand och tar dig fram med buss kan man komma undan med en mindre peng.

 

Varför ska man resa till Seychellerna?

  • Flera av världens vackraste stränder finns på dessa öar
  • Det är inte svårt att hitta stränder där man kan vara alldeles för sig själv. Antalet besökare är reglerat för att öarna inte ska översvämmas av turister
  • Mycket trevliga människor och avslappnad stämning
  • Man slipper alla dessa försäljare på stränderna som vi måste stå ut med tex runt medelhavet.
  • Bra snorklings- och dykmöjligheter
  • Många fina strandnära boenden
  • Här finns flera fina nationalparker
  • Ett rikt fascinerande djurliv
  • 28 grader i vattnet året om
Sista kvällen på Seychellerna bjuder på spektakulär himmel
Sista kvällen på Seychellerna bjuder på spektakulär himmel

Vi lämnar spår efter oss i sanden som snart är borta. De spår som vår resa till Seychellerna lämnat i våra minnen försvinner dock inte. Många härliga vandringar längs vackra stränder har det blivit på vår resa till paradisöarna Seychellerna.

Se även
Reseberättelsen om Sechellerna – Praslin

Reseberättelsen om Seychellerna – La Digue

 

Vandring i Abisko Nationalpark

posted in: Sverige | 0

Bara 3 km från Abisko turiststation ligger forsen Kårsafallen. Idag går turen dit. Vi går på västra sidan av Abiskojokken och följer den väl utmärkta stigen till en början genom vacker fjällbjörkskog i stenig terräng. Efterhand hamnar vi i myrmark där vi tar oss fram på spänger som ibland ligger under vattennivån. Men med rätt utrustning på fötterna tar vi oss fram galant. Vi hör hur det brusar framför oss, det är forsen som sprider ljudet genom skogen.

Vandringen går till en början genom vacker tät fjällbjörkskog
Vandringen går till en början genom vacker tät fjällbjörkskog
Fjällbjörkarna breder ut sig
Fjällbjörkarna breder ut sig
Kårsafallen
Kårsafallen
Solen lyser upp riset i den övrigt så mörka skogen
Solen lyser upp riset i den övrigt så mörka skogen
Kårsafallen forsar fram i full fart mellan klipporna innan den till slut förenas med Abiskojokken
Kårsafallen forsar fram i full fart mellan klipporna innan den till slut förenas med Abiskojokken
Mjölkört och kråkbärsris klär kanten ner mot till forsen
Mjölkört och kråkbärsris klär kanten ner mot till forsen
Kaffet smakar gott i min nya kåsa
Kaffet smakar gott i min nya kåsa

När mackorna och kaffet är på väg ner i magen, lämnar vi det fina fikastället vid jokken och fortsätter på andra sidan av forsen. Nu befinner vi oss i en praktfull tallskog, en stor kontrast till all björkskog vi vandrat igenom. Vi ser tydliga spår av älg men går bet när vi hoppas på att få skåda skogens konung i Nationalparken.
Jag lyckades dock vid ett tillfälle få syn på en havsörn, något ornitologen i sällskapet var lite avundssjuk på, tror jag.

Vridna träd bildar naturliga konstverk
Vridna träd bildar naturliga konstverk
En ståtlig tall reser sig mot den spektakulära himlen
En ståtlig tall reser sig mot den spektakulära himlen
Tallarna breder ut sig längs marken
Tallarna breder ut sig längs marken
Claes sitter och njuter av att vara där han trivs allra bäst, i naturen. Här vid Kårsafallen.
Claes sitter och njuter av att vara där han trivs allra bäst, i naturen. Här vid Kårsafallen.
En Linnea visar stolt upp sig omgiven av ris
En Linnea visar stolt upp sig omgiven av ris

Idag är första dagen som knotten visar upp sig lite för mycket. När jag häller i mig hallonsoppan har jag sällskap av ganska många flygfän, men man får se dem som ett proteintillskott och så är det problemet borta.

Kul med en ornitolog i sällskapet, då får man lära sig en hel del när man är ute i naturen. ”Titta en talltita” sa jag och fick medhåll från experten. Nöjd med min träff, undrar jag hur man ser skillnad på talltita och entita. Jag får då förklarat för mig att…hmm, hur var det nu igen. Skit också, jag har ju redan glömt bort nu när jag sitter hemma och bloggar. Nåja, det var kul att veta en stund i alla fall.

En fotograf på var sida av forsen. Man undrar ju hur hans bilder blev.
En fotograf på var sida av forsen. Man undrar ju hur hans bilder blev.
Abisko kanjon i kvällsljus. En av Sveriges mest spektakulära vyer
Abisko kanjon i kvällsljus. En av Sveriges mest spektakulära vyer

 

En ensam björkgren hänger sig ut över Abiskojokkens vilda fors
En ensam björkgren hänger sig ut över Abiskojokkens vilda fors

Sista biten på tillbakavägen följer vi Abiskojokken i vackert eftermiddagsljus.
Flera fina fikaraster, många fotostop och en och annan närstudie i växtriket, fyra timmar efter att vi gett oss av är vi tillbaka vid Turiststationen i Abisko. Den här vandringen till Kårsafallen var en mycket trevlig tur med vacker natur och många fina utsiktsplatser ut över Nationalparken.

Vill du se fler av vår vandringar i Abisko Nationalpark.

Vandra i Abisko

Vandra till Trollsjön

Vandra upp på Njulla

Vandra Kungsleden

Vandra i Abisko

posted in: Sverige | 0

Med kängorna på fötterna, packad ryggsäck och laddade till tusen stiger vi på tåget i Linköping. Vi ska fylla en vecka med naturupplevelser med  STF Abisko Fjällstation som bas. Nattåget från Stockholm som går hela vägen till Narvik står snällt och väntar på oss fast vi var 20 minuter sena. Tack för det SJ. Efter en något nervös start på resan kan vi nu njuta fullt ut av vår vidare färd norröver.

Ångan från den nybyggda kaffet stiger upp ur muggen och sprider en välbehaglig doft där vi sitter i restaurangvagnen och njuter av att se vårt lands vackra natur susa förbi utanför fönstret. Smuttar lite på den varma kaffet. Utanför fönstret  swishar en skylt förbi, Långträsk. Det blir tydligt att vi har kommit en bit under tiden vi sovit gott på britsarna i sovkupén. Sverige är ett avlångt land, ännu är det 8 timmar kvar innan vi kliver av tåget vid Abisko Fjällstation. Det finns gott om tid att planera veckans vandringsturer.

Vi börjar närma oss vårt mål efter snart ett dygn på räls. Resenärer från södra Europa, Asien och Amerika har samma förväntan i blicken som vi, kanske är det första gången de rest så här långt norrut. När tåget stannat vid stationen i Abisko är det bara fem minuters promenad till Fjällstationen.

Svenska Turistföreningen satsar på Nationalparkerna och har gjort några fina installationer
Svenska Turistföreningen satsar på Nationalparkerna och har gjort några fina installationer

 

Abisko var en av 9 Nationalparker som inrättades 1909 och blev då Sveriges första Nationalparker. Fjällstationen ligger i ena änden av Abisko Nationalpark vilken av många anses vara en av Sveriges vackraste naturområden.

Vi börjar med en promenad i omgivningarna redan första dagen, längs den dramatiska kanjonen där Abiskojokken forsar ner mot Torne träsk. Vi promenerar delvis omgivna av slingrande fjällbjörkar med löv i begynnande höstfärger. Nationalparken visar också upp en flora som spänner över nästan 3 årstider. Det är i slutet av augusti och hösten börjar ta fart. Vi får berättats för oss att det varit snöstorm uppe på fjällen ett par dagar tidigare och därför ligger också lapportens toppar vackert vitt pudrade.

Kikare är ett måste i dessa trakter
Kikare är ett måste i dessa trakter
Abiskojokken forsar fram i Nationalparken. Turisthotellet i bakgrunden
Abiskojokken forsar fram i Nationalparken. Turisthotellet i bakgrunden
Härliga avkopplande miljöer i STF's turisthotell med vackra vyer ut över Torne träsk
Härliga avkopplande miljöer i STF’s turisthotell med vackra vyer ut över Torne träsk
Vy ut över Torne träsk från Turisthotellet
Vy ut över Torne träsk från Turisthotellet
En promenad längs Torne träsk
En promenad längs Torne träsk
En flora är bra att ha samt en person som hittar alla arter, som t ex denna lummer
En flora är bra att ha samt en person som hittar alla arter, som t ex denna lummer
En liten regnbågen visar upp sina färger i den dramatiska naturen vid Abisko kanjon
En liten regnbågen visar upp sina färger i den dramatiska naturen vid Abisko kanjon
Hann med lite oemotståndligt kvällsljus vid Abiskojokken, innan det var dags för ännu en middag med god mat och trevlig sällskap
Hann med lite oemotståndligt kvällsljus vid Abiskojokken, innan det var dags för ännu en middag med god mat och trevlig sällskap

Norrsken i Abisko.
Vi vaknar en natt och tittar ut genom fönstret. Då ser vi det som Abisko är känt för världen över, norrsken, eller Aurora Borealis som det heter på den norra delan av vår jord. Vi klär på oss och rusar ut. Tyvärr visar det sig vara ett försiktigt norrsken som lyser på himlen. Det bjuder dock upp till en skön grå/grön dans på den mörka himlen, innan norrskenet efter en stund avtar det helt och vi kan återigen krypa ner mellan de varma täckena.

Ett försiktigt Norrsken dansar på himlen en klar natt över turisthotellet i Abisko
Ett försiktigt Norrsken dansar på himlen en klar natt över turisthotellet i Abisko

 

Kring turisthotellet i Nationalparken finns mycket att upptäcka. Vi tog även en tur till Samevistet, Naturum, en kort bit på Rallarleden och så hann vi med de flesta av de 9 upptäckarplatser som finns spridda i området och som pedagogiskt berättar vad man ser.

En vecka i skön natur, trevlig sällskap, mycket fotografering, dagsvandringar och goda middagar på kvällarna. Se några av våra dagsturer här nedan.

Vandra Kungsleden

Vandra till Trollsjön

Vandra upp på Nuolja

Vandra upp på Nuolja

posted in: Sverige | 0

Linbanestationen ligger bara 600 meter från STF turiststation i Abisko. Vi tar oss med hjälp av linbanan till Aurora Sky station på berget Nuolja eller Njulla som det heter nordsamiska. Därifrån är det drygt 250 höjdmeter ytterligare innan man är uppe på toppen av berget.
Våra ögon njuter av den fantastiska utsikten över Torneträsk och nationalparken. Men det är inte bara vyer vi njuter av. Nuoljas sluttningar är även känt för att vara frodigt och med skarpsynthet kan man hitta många rariteter inom växtvärlden. Det medhavda kaffet njuter vi alldeles extra av också naturligtvis. Andra stopp vi gör har vi kameran i högsta hugg, när vi t ex fotograferar Lapporten i olika vinklar med forsar, ett par kängor, en kikande man eller med en liftkorg i förgrunden.

Vy över Torne träsk från Aurora Sky Station. Här är utmärkt att skåda norrsken
Vy över Torne träsk från Aurora Sky Station. Här är utmärkt att skåda norrsken
Vi fick hjälp uppför berget, men man det går naturligtvis bra att gå uppför också
Vi fick hjälp uppför berget, men man det går naturligtvis bra att gå uppför också
Vandringen uppför Njulla är fantastisk
Vandringen uppför Njulla är fantastisk
Sämre utsikt kan man ha vid en fikarast, med bergen speglandes i Torneträsk
Sämre utsikt kan man ha vid en fikarast, med bergen speglandes i Torneträsk
Obligatorisk fotografering vid toppen av Nuolja
Obligatorisk fotografering vid toppen av Nuolja
Vy från toppen av Njulla med Björkliden nedanför och Nationalparken Vadvetjåkka på andra siden Torne träsk
Vy från toppen av Njulla med Björkliden nedanför och Nationalparken Vadvetjåkka på andra siden Torne träsk
Claes kikar efter Lapporten
Claes kikar efter Lapporten
Vandring i Abisko, med Lapporten i Bakgrunden
Vandring i Abisko, med Lapporten i Bakgrunden

 

Berg så långt ögat når söderut från Nuolja
Berg så långt ögat når söderut från Nuolja
Norra berget i Lapporten med topparna Tjuonatjåkka och Nissuntjårro, 1540 respektive 1721 m ö h
Norra berget i Lapporten med topparna Tjuonatjåkka och Nissuntjårro, 1540 respektive 1721 m ö h

Rihtonjira forsar fram och Lapporten ståtar i bakgrunden
Rihtonjira forsar fram och Lapporten ståtar i bakgrunden
Vandringen nedför berget Nuolja är magisk vacker
Vandringen nedför berget Nuolja är magisk vacker
En överblommad fjällsippa förgyller Njullas sluttning
En överblommad fjällsippa förgyller Njullas sluttning

Vår väg nerför är brant och lite trixig stundtals men med den fantastiska vyn och all växtlighet blir vägen ändå en härlig upplevelse. Turen längs jokken Rithonjira är speciellt vacker.

Rithonjira forsar fram längs Njullas sluttning
Rithonjira forsar fram längs Njullas sluttning
Man kan ju också göra som jag och Ylva gjorde. Vi gifte oss nämligen på berget, fast det var en annan dag och på vägen ner fick vi en vacker regnbåge som "ringade" in oss
Man kan ju också göra som jag och Ylva gjorde. Vi gifte oss nämligen på berget, fast det var en annan dag och på vägen ner fick vi en vacker regnbåge som ”ringade” in oss

Är du intresserad av flera av våra dagsturer i Abisko Nationalpark kan du läsa om dem här:

Vandra Kungsleden

Vandra till Trollsjön

Vandra i Abisko

Vandra till Kårsafallen

 

Vandra till Trollsjön

Sveriges vackraste vandring

 

Två och en halv mil väster om Abisko Turiststation ligger Låktatjokka tågstation. Vi var på plats ganska tidigt på morgonen eftersom vi hört att det fort blir fullt på parkeringsfickorna vid E10. Vi följer skyltarna mot Trollsjön (Rissajaure). Passerar över järnvägen, där malmtågen mellan Narvik och Kiruna rullar, och går i lätt stigning ett tag. Efterhand blir vi inlindade i molnen som hade bestämt sig för att ligga lågt idag, denna dag i början av september. Tack vare dessa moln blir Stendalen eller Kärkevagge som det heter på samiska, en än mer mystisk plats att vandra på.
Likt Frodo och Sam i Sagan om ringen kryssar vi fram i dimman mellan stenblocken. Vi har dock ingen Gollum som förföljer oss och vi går heller inte vilse. Stendalen är den en av de häftigast miljöerna jag någonsin har vandrat i, helt magiskt!

Låktatjåkka stationshus
Låktatjåkka stationshus
Första biten är det uppförsbacke innan det planar ut och blir ganska enkel vandring
Första biten är det uppförsbacke innan det planar ut och blir ganska enkel vandring
Vi vandrar i molnen längs Stendalen som vi inte ser så mycket av mer än de närmaste stenbumlingarna
Vi vandrar i molnen längs Stendalen som vi inte ser så mycket av mer än de närmaste stenbumlingarna
När molnen skingras för en stund ser vi den enorma mängs stenblock som inlandsisen en gång i tiden drog med sig
När molnen skingras för en stund ser vi den enorma mängs stenblock som inlandsisen en gång i tiden drog med sig
Riklig flora i den frodiga miljön
Riklig flora i den frodiga miljön
En mystisk känsla råder över Stendalen när vi vandrar vidare i dimman
En mystisk känsla råder över Stendalen när vi vandrar vidare i dimman

Det klafsar om kängorna när vi går i de väl upptrampade stigarna. Stigarna är lätta att följa trots att sikten är dålig. Det är fuktigt och svalt. Fikarasten blir lite kortare än vanligt. Vi sitter på några stenar och värmer oss med hallon- och blåbärssoppa som vi tagit med oss från Turiststationen. Vi fantiserar om hur det ser ut nedanför oss. På väg tillbaka kommer vi att få se, visar det sig några timmar senare.

I molnen kan vi ana de höga bergen som omger dalen
I molnen kan vi ana de höga bergen som omger dalen
Fukten är påtaglig och förgyller gräset med vackra droppar
Fukten är påtaglig och förgyller gräset med vackra droppar

Efter ett par timmars vandring i behagligt tempo når vi Trollsjön, Sveriges siktklaraste sjö. Sjön ligger längst i in dalen Kärkevagge och är fri från is endast tre månader om året. Precis som platsen benämns är den förtrollande och en smula mystisk.

Trollsjön är Sveriges klaraste sjö med ett siktdjup på 34 meter. Det är så djup sjön är...
Trollsjön är Sveriges klaraste sjö med ett siktdjup på 34 meter. Det är så djup sjön är…
Trollsjön med en av många små bäckar som rinner till
Trollsjön med en av många små bäckar som rinner till
Trollsjön
Trollsjön

Fotograferar en stund vid sjön och petar i oss en välförtjänt lunch innan det är dags att vandra tillbaka. Nu har molnen skingrat sig en aning och helt plötsligt kan vi se dalen uppenbara sig. Men topparna är fortfarande skymda av molnen som ligger kvar där som ett fluffigt täcke över dalen. En stor kontrast till de vassa och hårda stenblocken som ligger spridda i dalen.

Molnen har skingrats något och vi ser mer av den stentäckta dalen
Molnen har skingrats något och vi ser mer av den stentäckta dalen

När molnen skingras ser vi betydligt mer av dalen
När molnen skingras ser vi betydligt mer av dalen

 

Ett av många forsar längs Kärkejokk
Ett av många forsar längs Kärkejokk
På väg tillbaka väljer vi att följa jokken. Det visar sig vara ett bra val.
På väg tillbaka väljer vi att följa jokken. Det visar sig vara ett bra val.

 

Efter drygt en mil lång på bra stigar är vi tillbaka vid bilen igen. En del stigning i början och vid några partier men.
Bussar mellan Kiruna och Riksgränsen går två gånger om dagen och ber man busschauffören snällt brukar man kunna få gå av där. Varje vecka anordnas även turer av STF’s guider från turiststationen. Annars är det mest praktisk om man har tillgång till bil. Vi fick låna Bosses. Tack Bosse.

Se flera av våra dagsvandringar när vi var i Abisko

Vandra Kungsleden

Vandra i Abisko

Vandra upp på Nuolja

Vandra Kungsleden

Det vilda vattnet forsar fram i jokken när vi vandrar längs Abisko kanjon. Kungsleden, som anses vara en av världens bästa vandringsleder, inleder majestätiskt med denna dramatiska miljö vid vår sida. Första kilometrarna går bredvid Jokken innan vi dras in i fjällbjörkskogen. Ljudet från jokken hörs hela tiden och påminner oss att vi vandrar i Abisko Nationalpark. Vi tar oss fram på spänger eller på väl upptrampad mark med stenar och rötter som tvingar våra kängbeklädda fötter att koncentrera sig på var nästa nedsättning ska ske.
Att många har gått här tidigare är tydligt. Varför så många har gått här tidigare är också tydligt – miljön är fantastisk!

Porten som visar var Kungsleden börjar
Porten som visar var Kungsleden börjar
Abiskojokka kanjon är en sevärdhet i sig.
Abiskojokka kanjon är en sevärdhet i sig.
Ylva har hittat en bekväm björkstol. Ska tilläggas att hon inte har storlek 52 i kängor.
Ylva har hittat en bekväm björkstol. Ska tilläggas att hon inte har storlek 52 i kängor.
Tack vare hängbroarna tar vi oss lätt över vattendragen
Tack vare hängbroarna tar vi oss lätt över vattendragen
43 mil lång är Kungsleden som börjar i Abisko och slutar i Hemavan
43 mil lång är Kungsleden som börjar i Abisko och slutar i Hemavan
Med stenar som stativ kan jag fotografera med lite längre tid och få rörelse i forsarna
Med stenar som stativ kan jag fotografera med lite längre tid och få rörelse i forsarna

Vi passerar genom fin fjällbjörkskog som lite smått börjar visa upp sin höstlika gulnande sida. När suget efter kaffe och macka blir för uppenbart, lyssnar vi på signalerna och letar upp en fint fikaställe vid forsen. Rastställena är många längs Kungsleden.

Många är de vandrare som passerar oss med betydligt större ryggsäckar och med större ambitioner vad gällande sträcka att gå
Många är de vandrare som passerar oss med betydligt större ryggsäckar och med större ambitioner vad gällande sträcka att gå
Abiskojokken är kraftfull när den forsar fram genom Nationalparken
Abiskojokken är kraftfull när den forsar fram genom Nationalparken

 

Trots surt i marken är minerna glada och humöret på topp
Trots surt i marken är minerna glada och humöret på topp

Efter ca 10 km når vi sjön Abiskojaure, men istället för att fortsätta de 42 mil söderut till slutet av Kungleden i Hemavan, vänder vi tillbaka mot Turiststationen. Svetten lackar i pannan av det höga tempot vi håller på tillbakavägen. Finns bara en sak att göra. Ta ett dopp i det minst sagt svala vattnet. Efter det uppfriskande snabbadet fick jag förnyade krafter och kunde fortsätta i samma höga tempo hela vägen till turiststationen.

Abiskojaure
Abiskojaure

 

Många vackra vyer längs Kungsleden, Abiskojokken forsar för fullt och berget Nuolja visar sig i bakgrunden
Många vackra vyer längs Kungsleden, Abiskojokken forsar för fullt och berget Nuolja visar sig i bakgrunden

 

Man kan ta en avstickare till sjön Vuolip Njahkajarvi. Vid klart väder ser man Lapporten härifrån det fick inte vi
Man kan ta en avstickare till sjön Vuolip Njahkajarvi. Vid klart väder ser man Lapporten härifrån det fick inte vi
Abiskojokken sveper fram genom kanjon mellan dramatiska klippor av hårdskiffer och dolomitkalk
Abiskojokken sveper fram genom kanjon mellan dramatiska klippor av hårdskiffer och dolomitkalk
Välbehövlig vila efter över 2 mils vandring
Välbehövlig vila efter över 2 mils vandring

 

Efter över 2 mils vandring, lite trötta, lite hungriga och lite törstiga passar det bra med en dusch och en god IPA i receptionen innan det är dags för en välsmakande middag med trevlig sällskap. Vi använde oss av den utmärkta guiden Fjällvandra längs kungsleden av Fredrik Nervgård, för tips och inspiration.

Se fler dagsturer från vår vecka i Abisko.

Vandra till Trollsjön

Vandra i Abisko

Vandra upp på Nuolja

Resan till Namibia – 1

posted in: Namibia | 0

Vi rullar fram mot vattenhålet i vår hyrda Toyoto Hilux, våra blickar spanar spänt runt i det torra gula gräset. Giraffer, zebror och antiloper står på behörigt avstånd från vattenhålet och tittar alla åt samma håll. Där, bara 15 meter ifrån oss, ligger tre lejonhonor i gräset och smaskar på ett byte. Stämning känns tryckt och de andra djuren håller hela tiden ett vakande öga på dessa väldiga kattdjur. Lejonhonorna har fångat sitt byte och är för stunden inte ett hot, men man kan ju aldrig vara säker. Vi kollar så att vi inte missat något lejon, drar ner rutan på bilen och börjar fotografera frenetiskt. Det är väldigt tyst och lugnt, vi är de enda människorna på plats. Plötsligt reser sig ett av lejonen. Pulsen går upp och kameran får jobba ännu mer. Mellan käkarna bär hon sitt byte, eller rättar sagt de delar som finns kvar. Hon visar upp huvudet, hornen och en blodig del av ryggraden likt en trofé. Lejonhonan förflyttar sig med majestätiska steg några meter innan hon på nytt lägger sig ner i gräset och tuggar i sig sin resterande del av bytet. De fortsätter alla att tugga, reser sig ibland för att visa upp sig för oss, gäspar och exponerar sina enorma tänder. När lejonhonorna är mätta och belåtna smyger sig schakalerna fram och hämtar resterna, de har väntat otåligt på just detta ögonblick.

Nu är vi inte längre de enda människorna på plats, vi pekar ut i gräset och visar folket i de andra två bilarna de tre lejonhonorna. En grabb i tioårsåldern får syn på lejonen och skuttar upp och ner av förtjusning. Vi är minst lika uppspelta och vår andra dag i nationalparken Etosha i norra Namibia är redan en succé. Men vi börjar från början av vår resa. Mer om vad som händer i Etosha kommer lite senare. Vad var det lejonen mumsade på? Finns det verkligen noshörningar i buskarna? Hur många elefanter ryms det i ett litet vattenhål?

Välkamouflerade lejonhonor 15 meter från bilen - en av många fantastiska upplevelser på vår resa.
Välkamouflerade lejonhonor 15 meter från bilen – en av många fantastiska upplevelser på vår resa.

 

Roadtrip in Namibia

Vi anländer till Windhoeks flygplats på midsommardagen och blir, som planerat, upphämtade av hyrbilsföretaget. Vi är på andra sidan av vårt vackra jordklot och årstiderna är omvända. Vi har lämnat vår sommar för att resa runt i Nambia under den del av året som är deras vinter. Vår resa har tagit form vartefter sedan vi bokade våra flygbiljetter i Januari. Resrutten är spikad och hyrbilen är bokad, en 4×4 Toyota Hilux med tält på taket. Åtta av nätterna har vi för avsikt att bo på taket, där emellan bor vi på lodge, hotell och guest house. Tre spännande veckor ligger framför oss! Har vi koll? Har vi missat något eller planerat fel gällande restider mellan våra tänkta stopp? Det är riktigt roligt att planera och boka allt hemma vid datorn. Vår resa är tänkt att ta oss till de häftigaste ställena när fotoljuset är som bäst – nu är det upp till bevis!

Vi får en noggrann genomgång av bilens utrustning och vi lämnar därefter Windhoek. Efter många mil på vänster sida av den raka, fina asfalterade vägen B1 når vi fram till Keetmanshoop, en av få städer i södra delarna av landet.

Resans första etapp - 50 mil på B1
Resans första etapp – 50 mil på B1

Vi sover gott i en riktig säng, vilket känns toppen efter en natt i flygstol. Frukost serveras på rummet på mycket trevliga Quiver Inn Guesthouse i Keetmanshoop. En liten bit utanför staden ligger Quiver tree forest, en märkliga plats där flera hundra quivertrees, eller Kokerboom som det heter på africaans, växer. Vi spatserar runt bland de märkliga träden alldeles för oss själva och vrider och vänder på objektiven för att hitta bästa vinkel. Jag är redan här är jag nöjd med beslutet att ta med flera objektiv att alternera med.

Fascinerande landskap i Quiver tree forest
Fascinerande landskap i Quiver tree forest

IMG_1780

Namibia

Quiver tree
Quiver tree
Jag mellan två Quiver tree, eller kokerboom som de heter på Africaans
Jag mellan två Quiver tree, eller kokerboom som de heter på Africaans
I entréavgiften till Quiver tree forest ingår också entrén till Giants playground som ligger 5 minuters bilfärd bort. Vi åker genom en grind och några svängar bort på en liten grusväg hittar vi en värld av stora stenblock, till synes staplade på varandra. Trots att det är vinter är värmen påtaglig. Vem har orkat stapla dessa stenar på varandra? Finns det jättar? Jordens geologi kan spela skojiga spratt! Så lång ögat når sprider de märkliga formationerna ut sig. Även här är vi ensamma, så när som på några ödlor som verkar trivas på de varma stenarna.
Giants playground
Giants playground
Det finns quiver trees vid Giants playground också
Det finns quiver trees vid Giants playground också

Efter många mil på asfalterade vägar tar nu grusvägarna vid. Vi släpper ut lite luft ur däcken och skumpar vidare. Vägarna är raka och naturen är mäktig. Landskapet ändras hela tiden och vi förundras över hur ett så kargt landskap kan anta så många skepnader. De sista två milen är än mer krävande med många och stora gropar och stenbumlingar på vägen. Vi konstaterar snart att det fordon vi valt att hyra också är den typ vi varmt kan rekommendera! En rejäl fyrhjulsdriven bil för är nödvändig vid strapatser av detta slag. Vi blir varmt välkomnade med kall juice redan vid bilen, checkar sedan in och blir visade till vårt egna hus. Den magnifika utsikten överstiger våra förhoppningar. Vi är vid Fish River Lodge, eller ”at the edge of eternity” som man också kallar platsen.

 

Här upplever vi något så ovanligt som en sväng. Vägen B4 genom det namibiska landskapet.
Här upplever vi något så ovanligt som en sväng. Vägen B4 genom det namibiska landskapet.
Typisk rastplats i Namibia
Typisk rastplats i Namibia
Jag trivs bäst i öppna landskap...
Jag trivs bäst i öppna landskap…

Fish River Lodge – The edge of eternity

Alla har väl hört talas om Grand Canyon, men få känner till nr två i storleksligan, Fish River Canyon.
Världens nästa största ravin är på sina djupaste håll över 500 meter djup. Där vi är kan vi endast se en bråkdel av den mäktiga canyonen som är över 160 km lång och på det bredaste stället 27 km. Den bråkdelen inte fy skam! Vandringslederna i ravinen är väldigt krävande, läkarintyg som visar att man är frisk och vid god kondition är ett krav för att få tillträde till fots. På grund av den extrema värmen som kan råda är det inte tillåtet att beträda den på sommarhalvåret då temperaturen kan nå upp emot 50 grader.

Vi visste att detta ställe skulle vara något alldeles extra. Utsikten är svår att föreställa sig när man bara ser bilder som vi tidigare gjort. Två dagar med den här utsikten - Underbart!
Vi visste att detta ställe skulle vara något alldeles extra. Utsikten är svår att föreställa sig när man bara ser bilder som vi tidigare gjort. Två dagar med den här utsikten – Underbart!
Vi kommer fram till Fish River Lodge före solnedgången. Hittade solen i ett träd
Vi kommer fram till Fish River Lodge före solnedgången. Hittade solen i ett träd

 

”I survived Terror Pass” står det på en T-shirt man kan köpa i receptionen. Efter att vi studsat och hoppat fram på en väg som inte alls kan kallas väg ett par timmar når vi botten av Fish River canyon. Guiden och den mycket skickliga chauffören Cornelis har kört oss hit. Tänk att vi trodde att de sista milen vi själva körde för att komma fram till Fish River Lodge var dålig. Fish River Lodge är de enda som har access att köra 4×4 nere i canyonen. Vi har på oss tröja, jacka och mössa när vi ger oss iväg kl 7 på morgonen tillsammans med vårt sällskap som den här morgonen är utökat med en tysk familj.
Några timmar senare har vi fått upp värmen. ”Jag får förmodligen bara ett tillfälle i livet att bada på den här underbara platsen” svarar Ylva när pappan i den tyska familjen undrar varför man ska bada här när det är så kallt. När vi simmar in under berget i canyonen är det inte kylan i vattnet som ger ståpälsen, det är upplevelsen! Nöjda med vår simtur mumsar vi i oss innehållet i vår lunchpåse samtidigt som vi njuter av den omgivande miljön. En stund senare hoppar även vår tyske kompis i vattnet…

På väg ner i världens nästa största ravin, Fish River Canyon.
På väg ner i världens nästa största ravin, Fish River Canyon.
Här fick vi gå en bit och Cornelis körde ensam ner bilen på denna fina väg...
Här fick vi gå en bit och Cornelis körde ensam ner bilen på denna fina väg…
Halvvägs nere i Fish River Canyon.
Halvvägs nere i Fish River Canyon.

 

Fish River Canyon

Trycket på ryggen på personalen på Fish River Lodge talar sitt tydliga språk
Trycket på ryggen på personalen på Fish River Lodge talar sitt tydliga språk
Ylva tar en simtur i en rock pool
Ylva tar en simtur i en rock pool
"Vi survived terror pass", första gången. Nu måste vi tillbaka samma väg. Det gick bra även andra gången
”Vi survived terror pass”, första gången. Nu måste vi tillbaka samma väg. Det gick bra även andra gången

 

 

Personalen tittar underligt på oss när vi tar ett dopp i poolen. Det är vinter här och alla är varmt klädda, trots att termometern visar drygt 25 dagtid. På natten sjunker temperaturen till blygsamma 5 grader. En kall öl och en ännu kallare pool, men med en sol som värmer skönt och en utsikt som inte går att beskriva blir det oundvikligen ett dopp även i poolen! Bra bilder att visa på Facebook blir det i alla fall. Vi måste också prova utomhusduschen vid vår lodge. Sällan har vi duschat med så vacker utsikt.

Innan solen går ner tar vi en promenad längs ravinens branta kanter. Solens strålar bildar magiska mönster på himlen och fotostoppen blir många. Solen trillar snabbt ner och halv sex försvinner den nedanför horisonten. Vi hinner precis tillbaka innan det blivit mörkt. Kvällsmaten lockar och smakar mycket gott. När vi blivit mätta och belåtna blt vi bjudna på sång och dans. Större delen av den mycket trevliga personalen och stämmer upp till sång och vi får känslan av att det här är dagens höjdpunkt för dem.

Utsikten, solvärmen, ölen, stämning, sällskapet var kanon. Det enda man kan ha synpunkter på är värmen i poolen, den var obefintlig.
Utsikten, solvärmen, ölen, stämning, sällskapet var kanon. Det enda man kan ha synpunkter på är värmen i poolen, den var obefintlig.
A place so quiet, even your thoughts whisper, står det på deras webbsida.
A place so quiet, even your thoughts whisper, står det på deras webbsida.
Fish River Lodge har 20 st lodger som alla ligger precis vid kanten av ravinen
Fish River Lodge har 20 st lodger som alla ligger precis vid kanten av ravinen
Vy från lodgen. Fish River Canyon - 160 km lång, 27 km bred
Vy från lodgen. Fish River Canyon – 160 km lång, 27 km bred
Hur många Quiver trees kan man fota på en kväll. Svaret är: Väldigt många!
Hur många Quiver trees kan man fota på en kväll. Svaret är: Väldigt många!
Ylva blickar ut över mäktiga Fish River Canyon. I naturens stora vyer blir människan ganska liten.
Ylva blickar ut över mäktiga Fish River Canyon. I naturens stora vyer blir människan ganska liten.
Andra och sista morgonen fick vi uppleva en makalös soluppgång som trängde sig fram mellan molnen vid Fish river lodge.
Andra och sista morgonen fick vi uppleva en makalös soluppgång som trängde sig fram mellan molnen vid Fish river lodge.

Vi tar det lite lugnt på morgonen, man vill liksom dröja sig kvar vid denna enastående vackra plats. Vi vaknar till ett molnigt Namibia och det kom till och med några regndroppar. Vi fick höra att det senaste regnet föll i mars.
Det är också svårt att slita sig från de underbara människor som jobbar här. Till slut rullar vi dock vidare och vi ser flera djur längs vägen, oryx, springbook, kudu, strutsar mm. Djur är det enda levande vi ser de närmsta 2,5 timmarna innan vi når vägen B4 och tar sikte västerut mot Luderitz. Ingen bil, inget hus ingen människa på 2,5 timme. Man förstår att Namibia är ett av världens mest glesbefolkade länder.

Om ni någon gång är i dessa trakter och blir sugna på godsaker rekommenderas varmt Hotell Bahnhof i Aus. Morotskakan och limetårtan vi blev serverade här var bland det godaste bakverk jag någonsin ätit.

På vägen ut mot kusten och Luderitz varnar skyltarna för sand, blåst och hyenor. Vi kör genom höga sanddrivor och kraftig vind som rycker i bilen men några hyenor ser vi inte skymten av. Vårt natthärbärge blir Nest hotell som ligger vackert beläget i en vik vid havet. Inte så charmigt men middagen var väldigt god. Vi är ju vid havet så det fick bli grillade räkor denna kväll.

Ganska raka vägar. Den här leder ut mot kusten
Ganska raka vägar. Den här leder ut mot kusten
Sanden blåser in över vägen som innehåller kurvor, sista biten på väg till hamnstaden Luderitz
Sanden blåser in över vägen som innehåller kurvor, sista biten på väg till hamnstaden Luderitz
Den mest fotograferade gatan i kuststaden Luderitz
Den mest fotograferade gatan i kuststaden Luderitz

 

Vågfotografering på morgonen.
Vågfotografering på morgonen.
Vågorna skvalpar in mot Nest Hotel
Vågorna skvalpar in mot Nest Hotel

The abandoned Town – Kolmanskop

I början av 1900-talet hittade man diamanter i sanden i Namib öknen ca en mil in i landet från hamnstaden Luderitz. På den här tiden var Namibia en tysk koloni och lycksökande tyskar begav sig till området som på kort tid byggde en helt samhälle. Här fanns bl a sjukhus, teater, casino och skola. När nya, större fyndigheter gjordes många mil söderut övergavs staden och sedan mitten av 1950-talet är Kolmanskop en spökstad där sanden har tagit över. Idag är det en av södra Namibias största turistattraktioner. Det är lätt att förstå när vi knallar runt i djup sand bland de kusligt tomma och övergivna husen. En annan typ av upplevelse där naturen återtagit området som en gång  befolkades av människor. Flera timmar med intensiv fotografering, med sand i skorna, i kläderna, på stativet och på linsen och med 100 ytterligare bilder på minneskortet. Här kommer några…

Kolmanskop - Ghost town Kolmanskop - Ghost town

Kolmanskop ghost town

Kolmanskop - Ghost town

Kolmanskop - Ghost town
Vinden har gjort vågmönster i sanden

Kolmanskop - Ghost town

Kolmanskop - Ghost town

 

Även i dag stannar vi på Bahnhof Hotel i Aus. Denna gång är det lunchstopp. Aus som annars mest är känt för de vildhästar som finns i området är ett charmigt litet samhälle, väl värt att stanna till vid. Vi lämnar de bekväma asfalterade vägarna för denna gång och nu väntar många mil på grusvägar av skiftande kvalitet. Naturen imponerar dock hela tiden.

Ikväll blir det ett äventyr i äventyret – vi ska för första gången sova i tältet på taket av bilen. Med både solen och förväntan i våra blickar styr vi in på en liten sandig väg i ett häpnadsväckande vackert landskap omgivet av spektakulära berg. Vi passerar ett flertal grindar som öppnar och sedan stänger bakom oss. Vi hinner fram till Ranch Koiimasis precis innan solen går ner.

Många oryx ser vi längs vägarna. På ranchen blev vi erbjudna oryxkött, men vi hade matplanerna klara.
Många oryx ser vi längs vägarna. På ranchen blev vi erbjudna oryxkött, men vi hade matplanerna klara.
Blånande berg med ett ensamt träd i förgrunden - det blev några sådan bilder på resan
Blånande berg med ett ensamt träd i förgrunden – det blev några sådan bilder på resan
Ylva fick motionera mycket sista biten till Ranch Koiimasis, många grindar blev det!
Ylva fick motionera mycket sista biten till Ranch Koiimasis, många grindar blev det!
Ett gäng strutsar hängde vid ranchen
Ett gäng strutsar hängde vid ranchen

 

”Sitter verkligen den här pinnen rätt?” ”Ska det vara så här?” Frågorna är många när vi reser tältet för första gången. Det har ju gått fem dagar sedan vi fick instruktionerna upprepades tre gånger… När tältet till slut är monterat, vilket egentligen var ganska enkelt, är det dags för middag – soppa. Det är en häftig känsla att sitta mitt i naturen i mörkret och lyssna på alla ljud som den Namibiska kvällen bjuder oss på. Nåja, så mycket mörker är det egentligen inte, trots att solen gått ner sedan ett tag. En kraftigt lysande måne hjälper oss att se vad som finns i omgivningarna. Här behövs inga ficklampor tänker jag men det kanske är bra att se så man inte trampar på några ormar eller skorpioner när man ska på toa på natten. Pannlamporna vi packade ner kommer att användas mycket på den här resan.

Vår alldeles egna campingplats med grillplats, eldstad, bänkar och bord under tak. Toalett och dusch får vi dela med 4 andra på campingen. Allt detta i fantastisk naturskön miljö till en kostnad av endast ca 250 SEK.
Vår alldeles egna campingplats med grillplats, eldstad, bänkar och bord under tak. Toalett och dusch får vi dela med 4 andra på campingen. Allt detta i fantastisk naturskön miljö till en kostnad av endast ca 250 SEK.
Ylva tittar nöjt ut efter att färdigställt tältet
Ylva tittar nöjt ut efter att färdigställt tältet
Hann med lite sista solljus innan det var dags för matlagning.
Hann med lite sista solljus innan det var dags för matlagning
Nattfotografering vid vår campingplats.
Nattfotografering vid vår campingplats.

Klockan 6 klättrar vi ner från vårt taktält med hjälp av stegen för att bege oss på morgonpromenad. Lite trötta är vi allt eftersom nattsömnen stördes av kraftig blåst. En vacker uppmärkt naturstig på 5 km väcker liv i våra något stela kroppar.

Vid frukosten har Ylva skaffat sig flera nya kompisar, en gäng Rock Dassies eller klipphyrax som de heter på svenska, bor i berget där vi campar och de är naturligtvis intresserade av vår frukost. Vi fick under resan lära oss att dess närmaste släkting är elefanten.

Vissa skaffar sig kompisar ganska enkelt. En orädd liten unge.
Vissa skaffar sig kompisar ganska enkelt. En orädd liten unge.
En av många rock dassies som ligger och värmer sig i morgonsolen
En av många rock dassies som ligger och värmer sig i morgonsolen
Vävarfåglarna bygger imponerande bon där de kommer åt
Vävarfåglarna bygger imponerande bon där de kommer åt

 

"Pull yourself together" sa vi och tyckte att vi var roliga.
”Pull yourself together” sa vi och tyckte att vi var roliga.
Vi avslutar dagen lite lagom avslappnat vid Sossus Oasis Campsite och ännu en vacker solnedgång. I morgon blir det sanddyner...
Vi avslutar dagen lite lagom avslappnat vid Sossus Oasis Campsite och ännu en vacker solnedgång. I morgon blir det sanddyner…

 

Vår rutt i Namibia. Den här första delen åkte vi på blå vägar
Vår rutt i Namibia. Den här första delen åkte vi på blå vägar

Om klättring i sanddyner och rallykörning i djup sand får ni läsa om i nästa blogginlägg. Läs här…

Se övriga inlägg från var Namibiaresa:

Swakopmund – Damaraland

Etosha National Park

Waterberg, Windhoek och geparder

1 2 3