Vandra till Trollsjön

Sveriges vackraste vandring

 

Två och en halv mil väster om Abisko Turiststation ligger Låktatjokka tågstation. Vi var på plats ganska tidigt på morgonen eftersom vi hört att det fort blir fullt på parkeringsfickorna vid E10. Vi följer skyltarna mot Trollsjön (Rissajaure). Passerar över järnvägen, där malmtågen mellan Narvik och Kiruna rullar, och går i lätt stigning ett tag. Efterhand blir vi inlindade i molnen som hade bestämt sig för att ligga lågt idag, denna dag i början av september. Tack vare dessa moln blir Stendalen eller Kärkevagge som det heter på samiska, en än mer mystisk plats att vandra på.
Likt Frodo och Sam i Sagan om ringen kryssar vi fram i dimman mellan stenblocken. Vi har dock ingen Gollum som förföljer oss och vi går heller inte vilse. Stendalen är den en av de häftigast miljöerna jag någonsin har vandrat i, helt magiskt!

Låktatjåkka stationshus
Låktatjåkka stationshus
Första biten är det uppförsbacke innan det planar ut och blir ganska enkel vandring
Första biten är det uppförsbacke innan det planar ut och blir ganska enkel vandring
Vi vandrar i molnen längs Stendalen som vi inte ser så mycket av mer än de närmaste stenbumlingarna
Vi vandrar i molnen längs Stendalen som vi inte ser så mycket av mer än de närmaste stenbumlingarna
När molnen skingras för en stund ser vi den enorma mängs stenblock som inlandsisen en gång i tiden drog med sig
När molnen skingras för en stund ser vi den enorma mängs stenblock som inlandsisen en gång i tiden drog med sig
Riklig flora i den frodiga miljön
Riklig flora i den frodiga miljön
En mystisk känsla råder över Stendalen när vi vandrar vidare i dimman
En mystisk känsla råder över Stendalen när vi vandrar vidare i dimman

Det klafsar om kängorna när vi går i de väl upptrampade stigarna. Stigarna är lätta att följa trots att sikten är dålig. Det är fuktigt och svalt. Fikarasten blir lite kortare än vanligt. Vi sitter på några stenar och värmer oss med hallon- och blåbärssoppa som vi tagit med oss från Turiststationen. Vi fantiserar om hur det ser ut nedanför oss. På väg tillbaka kommer vi att få se, visar det sig några timmar senare.

I molnen kan vi ana de höga bergen som omger dalen
I molnen kan vi ana de höga bergen som omger dalen
Fukten är påtaglig och förgyller gräset med vackra droppar
Fukten är påtaglig och förgyller gräset med vackra droppar

Efter ett par timmars vandring i behagligt tempo når vi Trollsjön, Sveriges siktklaraste sjö. Sjön ligger längst i in dalen Kärkevagge och är fri från is endast tre månader om året. Precis som platsen benämns är den förtrollande och en smula mystisk.

Trollsjön är Sveriges klaraste sjö med ett siktdjup på 34 meter. Det är så djup sjön är...
Trollsjön är Sveriges klaraste sjö med ett siktdjup på 34 meter. Det är så djup sjön är…
Trollsjön med en av många små bäckar som rinner till
Trollsjön med en av många små bäckar som rinner till
Trollsjön
Trollsjön

Fotograferar en stund vid sjön och petar i oss en välförtjänt lunch innan det är dags att vandra tillbaka. Nu har molnen skingrat sig en aning och helt plötsligt kan vi se dalen uppenbara sig. Men topparna är fortfarande skymda av molnen som ligger kvar där som ett fluffigt täcke över dalen. En stor kontrast till de vassa och hårda stenblocken som ligger spridda i dalen.

Molnen har skingrats något och vi ser mer av den stentäckta dalen
Molnen har skingrats något och vi ser mer av den stentäckta dalen

När molnen skingras ser vi betydligt mer av dalen
När molnen skingras ser vi betydligt mer av dalen

 

Ett av många forsar längs Kärkejokk
Ett av många forsar längs Kärkejokk
På väg tillbaka väljer vi att följa jokken. Det visar sig vara ett bra val.
På väg tillbaka väljer vi att följa jokken. Det visar sig vara ett bra val.

 

Efter drygt en mil lång på bra stigar är vi tillbaka vid bilen igen. En del stigning i början och vid några partier men.
Bussar mellan Kiruna och Riksgränsen går två gånger om dagen och ber man busschauffören snällt brukar man kunna få gå av där. Varje vecka anordnas även turer av STF’s guider från turiststationen. Annars är det mest praktisk om man har tillgång till bil. Vi fick låna Bosses. Tack Bosse.

Se flera av våra dagsvandringar när vi var i Abisko

Vandra Kungsleden

Vandra i Abisko

Vandra upp på Nuolja

Vandra Kungsleden

Det vilda vattnet forsar fram i jokken när vi vandrar längs Abisko kanjon. Kungsleden, som anses vara en av världens bästa vandringsleder, inleder majestätiskt med denna dramatiska miljö vid vår sida. Första kilometrarna går bredvid Jokken innan vi dras in i fjällbjörkskogen. Ljudet från jokken hörs hela tiden och påminner oss att vi vandrar i Abisko Nationalpark. Vi tar oss fram på spänger eller på väl upptrampad mark med stenar och rötter som tvingar våra kängbeklädda fötter att koncentrera sig på var nästa nedsättning ska ske.
Att många har gått här tidigare är tydligt. Varför så många har gått här tidigare är också tydligt – miljön är fantastisk!

Porten som visar var Kungsleden börjar
Porten som visar var Kungsleden börjar
Abiskojokka kanjon är en sevärdhet i sig.
Abiskojokka kanjon är en sevärdhet i sig.
Ylva har hittat en bekväm björkstol. Ska tilläggas att hon inte har storlek 52 i kängor.
Ylva har hittat en bekväm björkstol. Ska tilläggas att hon inte har storlek 52 i kängor.
Tack vare hängbroarna tar vi oss lätt över vattendragen
Tack vare hängbroarna tar vi oss lätt över vattendragen
43 mil lång är Kungsleden som börjar i Abisko och slutar i Hemavan
43 mil lång är Kungsleden som börjar i Abisko och slutar i Hemavan
Med stenar som stativ kan jag fotografera med lite längre tid och få rörelse i forsarna
Med stenar som stativ kan jag fotografera med lite längre tid och få rörelse i forsarna

Vi passerar genom fin fjällbjörkskog som lite smått börjar visa upp sin höstlika gulnande sida. När suget efter kaffe och macka blir för uppenbart, lyssnar vi på signalerna och letar upp en fint fikaställe vid forsen. Rastställena är många längs Kungsleden.

Många är de vandrare som passerar oss med betydligt större ryggsäckar och med större ambitioner vad gällande sträcka att gå
Många är de vandrare som passerar oss med betydligt större ryggsäckar och med större ambitioner vad gällande sträcka att gå
Abiskojokken är kraftfull när den forsar fram genom Nationalparken
Abiskojokken är kraftfull när den forsar fram genom Nationalparken

 

Trots surt i marken är minerna glada och humöret på topp
Trots surt i marken är minerna glada och humöret på topp

Efter ca 10 km når vi sjön Abiskojaure, men istället för att fortsätta de 42 mil söderut till slutet av Kungleden i Hemavan, vänder vi tillbaka mot Turiststationen. Svetten lackar i pannan av det höga tempot vi håller på tillbakavägen. Finns bara en sak att göra. Ta ett dopp i det minst sagt svala vattnet. Efter det uppfriskande snabbadet fick jag förnyade krafter och kunde fortsätta i samma höga tempo hela vägen till turiststationen.

Abiskojaure
Abiskojaure

 

Många vackra vyer längs Kungsleden, Abiskojokken forsar för fullt och berget Nuolja visar sig i bakgrunden
Många vackra vyer längs Kungsleden, Abiskojokken forsar för fullt och berget Nuolja visar sig i bakgrunden

 

Man kan ta en avstickare till sjön Vuolip Njahkajarvi. Vid klart väder ser man Lapporten härifrån det fick inte vi
Man kan ta en avstickare till sjön Vuolip Njahkajarvi. Vid klart väder ser man Lapporten härifrån det fick inte vi
Abiskojokken sveper fram genom kanjon mellan dramatiska klippor av hårdskiffer och dolomitkalk
Abiskojokken sveper fram genom kanjon mellan dramatiska klippor av hårdskiffer och dolomitkalk
Välbehövlig vila efter över 2 mils vandring
Välbehövlig vila efter över 2 mils vandring

 

Efter över 2 mils vandring, lite trötta, lite hungriga och lite törstiga passar det bra med en dusch och en god IPA i receptionen innan det är dags för en välsmakande middag med trevlig sällskap. Vi använde oss av den utmärkta guiden Fjällvandra längs kungsleden av Fredrik Nervgård, för tips och inspiration.

Se fler dagsturer från vår vecka i Abisko.

Vandra till Trollsjön

Vandra i Abisko

Vandra upp på Nuolja

Resan till Namibia – 1

posted in: Namibia | 0

Vi rullar fram mot vattenhålet i vår hyrda Toyoto Hilux, våra blickar spanar spänt runt i det torra gula gräset. Giraffer, zebror och antiloper står på behörigt avstånd från vattenhålet och tittar alla åt samma håll. Där, bara 15 meter ifrån oss, ligger tre lejonhonor i gräset och smaskar på ett byte. Stämning känns tryckt och de andra djuren håller hela tiden ett vakande öga på dessa väldiga kattdjur. Lejonhonorna har fångat sitt byte och är för stunden inte ett hot, men man kan ju aldrig vara säker. Vi kollar så att vi inte missat något lejon, drar ner rutan på bilen och börjar fotografera frenetiskt. Det är väldigt tyst och lugnt, vi är de enda människorna på plats. Plötsligt reser sig ett av lejonen. Pulsen går upp och kameran får jobba ännu mer. Mellan käkarna bär hon sitt byte, eller rättar sagt de delar som finns kvar. Hon visar upp huvudet, hornen och en blodig del av ryggraden likt en trofé. Lejonhonan förflyttar sig med majestätiska steg några meter innan hon på nytt lägger sig ner i gräset och tuggar i sig sin resterande del av bytet. De fortsätter alla att tugga, reser sig ibland för att visa upp sig för oss, gäspar och exponerar sina enorma tänder. När lejonhonorna är mätta och belåtna smyger sig schakalerna fram och hämtar resterna, de har väntat otåligt på just detta ögonblick.

Nu är vi inte längre de enda människorna på plats, vi pekar ut i gräset och visar folket i de andra två bilarna de tre lejonhonorna. En grabb i tioårsåldern får syn på lejonen och skuttar upp och ner av förtjusning. Vi är minst lika uppspelta och vår andra dag i nationalparken Etosha i norra Namibia är redan en succé. Men vi börjar från början av vår resa. Mer om vad som händer i Etosha kommer lite senare. Vad var det lejonen mumsade på? Finns det verkligen noshörningar i buskarna? Hur många elefanter ryms det i ett litet vattenhål?

Välkamouflerade lejonhonor 15 meter från bilen - en av många fantastiska upplevelser på vår resa.
Välkamouflerade lejonhonor 15 meter från bilen – en av många fantastiska upplevelser på vår resa.

 

Roadtrip in Namibia

Vi anländer till Windhoeks flygplats på midsommardagen och blir, som planerat, upphämtade av hyrbilsföretaget. Vi är på andra sidan av vårt vackra jordklot och årstiderna är omvända. Vi har lämnat vår sommar för att resa runt i Nambia under den del av året som är deras vinter. Vår resa har tagit form vartefter sedan vi bokade våra flygbiljetter i Januari. Resrutten är spikad och hyrbilen är bokad, en 4×4 Toyota Hilux med tält på taket. Åtta av nätterna har vi för avsikt att bo på taket, där emellan bor vi på lodge, hotell och guest house. Tre spännande veckor ligger framför oss! Har vi koll? Har vi missat något eller planerat fel gällande restider mellan våra tänkta stopp? Det är riktigt roligt att planera och boka allt hemma vid datorn. Vår resa är tänkt att ta oss till de häftigaste ställena när fotoljuset är som bäst – nu är det upp till bevis!

Vi får en noggrann genomgång av bilens utrustning och vi lämnar därefter Windhoek. Efter många mil på vänster sida av den raka, fina asfalterade vägen B1 når vi fram till Keetmanshoop, en av få städer i södra delarna av landet.

Resans första etapp - 50 mil på B1
Resans första etapp – 50 mil på B1

Vi sover gott i en riktig säng, vilket känns toppen efter en natt i flygstol. Frukost serveras på rummet på mycket trevliga Quiver Inn Guesthouse i Keetmanshoop. En liten bit utanför staden ligger Quiver tree forest, en märkliga plats där flera hundra quivertrees, eller Kokerboom som det heter på africaans, växer. Vi spatserar runt bland de märkliga träden alldeles för oss själva och vrider och vänder på objektiven för att hitta bästa vinkel. Jag är redan här är jag nöjd med beslutet att ta med flera objektiv att alternera med.

Fascinerande landskap i Quiver tree forest
Fascinerande landskap i Quiver tree forest

IMG_1780

Namibia

Quiver tree
Quiver tree
Jag mellan två Quiver tree, eller kokerboom som de heter på Africaans
Jag mellan två Quiver tree, eller kokerboom som de heter på Africaans
I entréavgiften till Quiver tree forest ingår också entrén till Giants playground som ligger 5 minuters bilfärd bort. Vi åker genom en grind och några svängar bort på en liten grusväg hittar vi en värld av stora stenblock, till synes staplade på varandra. Trots att det är vinter är värmen påtaglig. Vem har orkat stapla dessa stenar på varandra? Finns det jättar? Jordens geologi kan spela skojiga spratt! Så lång ögat når sprider de märkliga formationerna ut sig. Även här är vi ensamma, så när som på några ödlor som verkar trivas på de varma stenarna.
Giants playground
Giants playground
Det finns quiver trees vid Giants playground också
Det finns quiver trees vid Giants playground också

Efter många mil på asfalterade vägar tar nu grusvägarna vid. Vi släpper ut lite luft ur däcken och skumpar vidare. Vägarna är raka och naturen är mäktig. Landskapet ändras hela tiden och vi förundras över hur ett så kargt landskap kan anta så många skepnader. De sista två milen är än mer krävande med många och stora gropar och stenbumlingar på vägen. Vi konstaterar snart att det fordon vi valt att hyra också är den typ vi varmt kan rekommendera! En rejäl fyrhjulsdriven bil för är nödvändig vid strapatser av detta slag. Vi blir varmt välkomnade med kall juice redan vid bilen, checkar sedan in och blir visade till vårt egna hus. Den magnifika utsikten överstiger våra förhoppningar. Vi är vid Fish River Lodge, eller ”at the edge of eternity” som man också kallar platsen.

 

Här upplever vi något så ovanligt som en sväng. Vägen B4 genom det namibiska landskapet.
Här upplever vi något så ovanligt som en sväng. Vägen B4 genom det namibiska landskapet.
Typisk rastplats i Namibia
Typisk rastplats i Namibia
Jag trivs bäst i öppna landskap...
Jag trivs bäst i öppna landskap…

Fish River Lodge – The edge of eternity

Alla har väl hört talas om Grand Canyon, men få känner till nr två i storleksligan, Fish River Canyon.
Världens nästa största ravin är på sina djupaste håll över 500 meter djup. Där vi är kan vi endast se en bråkdel av den mäktiga canyonen som är över 160 km lång och på det bredaste stället 27 km. Den bråkdelen inte fy skam! Vandringslederna i ravinen är väldigt krävande, läkarintyg som visar att man är frisk och vid god kondition är ett krav för att få tillträde till fots. På grund av den extrema värmen som kan råda är det inte tillåtet att beträda den på sommarhalvåret då temperaturen kan nå upp emot 50 grader.

Vi visste att detta ställe skulle vara något alldeles extra. Utsikten är svår att föreställa sig när man bara ser bilder som vi tidigare gjort. Två dagar med den här utsikten - Underbart!
Vi visste att detta ställe skulle vara något alldeles extra. Utsikten är svår att föreställa sig när man bara ser bilder som vi tidigare gjort. Två dagar med den här utsikten – Underbart!
Vi kommer fram till Fish River Lodge före solnedgången. Hittade solen i ett träd
Vi kommer fram till Fish River Lodge före solnedgången. Hittade solen i ett träd

 

”I survived Terror Pass” står det på en T-shirt man kan köpa i receptionen. Efter att vi studsat och hoppat fram på en väg som inte alls kan kallas väg ett par timmar når vi botten av Fish River canyon. Guiden och den mycket skickliga chauffören Cornelis har kört oss hit. Tänk att vi trodde att de sista milen vi själva körde för att komma fram till Fish River Lodge var dålig. Fish River Lodge är de enda som har access att köra 4×4 nere i canyonen. Vi har på oss tröja, jacka och mössa när vi ger oss iväg kl 7 på morgonen tillsammans med vårt sällskap som den här morgonen är utökat med en tysk familj.
Några timmar senare har vi fått upp värmen. ”Jag får förmodligen bara ett tillfälle i livet att bada på den här underbara platsen” svarar Ylva när pappan i den tyska familjen undrar varför man ska bada här när det är så kallt. När vi simmar in under berget i canyonen är det inte kylan i vattnet som ger ståpälsen, det är upplevelsen! Nöjda med vår simtur mumsar vi i oss innehållet i vår lunchpåse samtidigt som vi njuter av den omgivande miljön. En stund senare hoppar även vår tyske kompis i vattnet…

På väg ner i världens nästa största ravin, Fish River Canyon.
På väg ner i världens nästa största ravin, Fish River Canyon.
Här fick vi gå en bit och Cornelis körde ensam ner bilen på denna fina väg...
Här fick vi gå en bit och Cornelis körde ensam ner bilen på denna fina väg…
Halvvägs nere i Fish River Canyon.
Halvvägs nere i Fish River Canyon.

 

Fish River Canyon

Trycket på ryggen på personalen på Fish River Lodge talar sitt tydliga språk
Trycket på ryggen på personalen på Fish River Lodge talar sitt tydliga språk
Ylva tar en simtur i en rock pool
Ylva tar en simtur i en rock pool
"Vi survived terror pass", första gången. Nu måste vi tillbaka samma väg. Det gick bra även andra gången
”Vi survived terror pass”, första gången. Nu måste vi tillbaka samma väg. Det gick bra även andra gången

 

 

Personalen tittar underligt på oss när vi tar ett dopp i poolen. Det är vinter här och alla är varmt klädda, trots att termometern visar drygt 25 dagtid. På natten sjunker temperaturen till blygsamma 5 grader. En kall öl och en ännu kallare pool, men med en sol som värmer skönt och en utsikt som inte går att beskriva blir det oundvikligen ett dopp även i poolen! Bra bilder att visa på Facebook blir det i alla fall. Vi måste också prova utomhusduschen vid vår lodge. Sällan har vi duschat med så vacker utsikt.

Innan solen går ner tar vi en promenad längs ravinens branta kanter. Solens strålar bildar magiska mönster på himlen och fotostoppen blir många. Solen trillar snabbt ner och halv sex försvinner den nedanför horisonten. Vi hinner precis tillbaka innan det blivit mörkt. Kvällsmaten lockar och smakar mycket gott. När vi blivit mätta och belåtna blt vi bjudna på sång och dans. Större delen av den mycket trevliga personalen och stämmer upp till sång och vi får känslan av att det här är dagens höjdpunkt för dem.

Utsikten, solvärmen, ölen, stämning, sällskapet var kanon. Det enda man kan ha synpunkter på är värmen i poolen, den var obefintlig.
Utsikten, solvärmen, ölen, stämning, sällskapet var kanon. Det enda man kan ha synpunkter på är värmen i poolen, den var obefintlig.
A place so quiet, even your thoughts whisper, står det på deras webbsida.
A place so quiet, even your thoughts whisper, står det på deras webbsida.
Fish River Lodge har 20 st lodger som alla ligger precis vid kanten av ravinen
Fish River Lodge har 20 st lodger som alla ligger precis vid kanten av ravinen
Vy från lodgen. Fish River Canyon - 160 km lång, 27 km bred
Vy från lodgen. Fish River Canyon – 160 km lång, 27 km bred
Hur många Quiver trees kan man fota på en kväll. Svaret är: Väldigt många!
Hur många Quiver trees kan man fota på en kväll. Svaret är: Väldigt många!
Ylva blickar ut över mäktiga Fish River Canyon. I naturens stora vyer blir människan ganska liten.
Ylva blickar ut över mäktiga Fish River Canyon. I naturens stora vyer blir människan ganska liten.
Andra och sista morgonen fick vi uppleva en makalös soluppgång som trängde sig fram mellan molnen vid Fish river lodge.
Andra och sista morgonen fick vi uppleva en makalös soluppgång som trängde sig fram mellan molnen vid Fish river lodge.

Vi tar det lite lugnt på morgonen, man vill liksom dröja sig kvar vid denna enastående vackra plats. Vi vaknar till ett molnigt Namibia och det kom till och med några regndroppar. Vi fick höra att det senaste regnet föll i mars.
Det är också svårt att slita sig från de underbara människor som jobbar här. Till slut rullar vi dock vidare och vi ser flera djur längs vägen, oryx, springbook, kudu, strutsar mm. Djur är det enda levande vi ser de närmsta 2,5 timmarna innan vi når vägen B4 och tar sikte västerut mot Luderitz. Ingen bil, inget hus ingen människa på 2,5 timme. Man förstår att Namibia är ett av världens mest glesbefolkade länder.

Om ni någon gång är i dessa trakter och blir sugna på godsaker rekommenderas varmt Hotell Bahnhof i Aus. Morotskakan och limetårtan vi blev serverade här var bland det godaste bakverk jag någonsin ätit.

På vägen ut mot kusten och Luderitz varnar skyltarna för sand, blåst och hyenor. Vi kör genom höga sanddrivor och kraftig vind som rycker i bilen men några hyenor ser vi inte skymten av. Vårt natthärbärge blir Nest hotell som ligger vackert beläget i en vik vid havet. Inte så charmigt men middagen var väldigt god. Vi är ju vid havet så det fick bli grillade räkor denna kväll.

Ganska raka vägar. Den här leder ut mot kusten
Ganska raka vägar. Den här leder ut mot kusten
Sanden blåser in över vägen som innehåller kurvor, sista biten på väg till hamnstaden Luderitz
Sanden blåser in över vägen som innehåller kurvor, sista biten på väg till hamnstaden Luderitz
Den mest fotograferade gatan i kuststaden Luderitz
Den mest fotograferade gatan i kuststaden Luderitz

 

Vågfotografering på morgonen.
Vågfotografering på morgonen.
Vågorna skvalpar in mot Nest Hotel
Vågorna skvalpar in mot Nest Hotel

The abandoned Town – Kolmanskop

I början av 1900-talet hittade man diamanter i sanden i Namib öknen ca en mil in i landet från hamnstaden Luderitz. På den här tiden var Namibia en tysk koloni och lycksökande tyskar begav sig till området som på kort tid byggde en helt samhälle. Här fanns bl a sjukhus, teater, casino och skola. När nya, större fyndigheter gjordes många mil söderut övergavs staden och sedan mitten av 1950-talet är Kolmanskop en spökstad där sanden har tagit över. Idag är det en av södra Namibias största turistattraktioner. Det är lätt att förstå när vi knallar runt i djup sand bland de kusligt tomma och övergivna husen. En annan typ av upplevelse där naturen återtagit området som en gång  befolkades av människor. Flera timmar med intensiv fotografering, med sand i skorna, i kläderna, på stativet och på linsen och med 100 ytterligare bilder på minneskortet. Här kommer några…

Kolmanskop - Ghost town Kolmanskop - Ghost town

Kolmanskop ghost town

Kolmanskop - Ghost town

Kolmanskop - Ghost town
Vinden har gjort vågmönster i sanden

Kolmanskop - Ghost town

Kolmanskop - Ghost town

 

Även i dag stannar vi på Bahnhof Hotel i Aus. Denna gång är det lunchstopp. Aus som annars mest är känt för de vildhästar som finns i området är ett charmigt litet samhälle, väl värt att stanna till vid. Vi lämnar de bekväma asfalterade vägarna för denna gång och nu väntar många mil på grusvägar av skiftande kvalitet. Naturen imponerar dock hela tiden.

Ikväll blir det ett äventyr i äventyret – vi ska för första gången sova i tältet på taket av bilen. Med både solen och förväntan i våra blickar styr vi in på en liten sandig väg i ett häpnadsväckande vackert landskap omgivet av spektakulära berg. Vi passerar ett flertal grindar som öppnar och sedan stänger bakom oss. Vi hinner fram till Ranch Koiimasis precis innan solen går ner.

Många oryx ser vi längs vägarna. På ranchen blev vi erbjudna oryxkött, men vi hade matplanerna klara.
Många oryx ser vi längs vägarna. På ranchen blev vi erbjudna oryxkött, men vi hade matplanerna klara.
Blånande berg med ett ensamt träd i förgrunden - det blev några sådan bilder på resan
Blånande berg med ett ensamt träd i förgrunden – det blev några sådan bilder på resan
Ylva fick motionera mycket sista biten till Ranch Koiimasis, många grindar blev det!
Ylva fick motionera mycket sista biten till Ranch Koiimasis, många grindar blev det!
Ett gäng strutsar hängde vid ranchen
Ett gäng strutsar hängde vid ranchen

 

”Sitter verkligen den här pinnen rätt?” ”Ska det vara så här?” Frågorna är många när vi reser tältet för första gången. Det har ju gått fem dagar sedan vi fick instruktionerna upprepades tre gånger… När tältet till slut är monterat, vilket egentligen var ganska enkelt, är det dags för middag – soppa. Det är en häftig känsla att sitta mitt i naturen i mörkret och lyssna på alla ljud som den Namibiska kvällen bjuder oss på. Nåja, så mycket mörker är det egentligen inte, trots att solen gått ner sedan ett tag. En kraftigt lysande måne hjälper oss att se vad som finns i omgivningarna. Här behövs inga ficklampor tänker jag men det kanske är bra att se så man inte trampar på några ormar eller skorpioner när man ska på toa på natten. Pannlamporna vi packade ner kommer att användas mycket på den här resan.

Vår alldeles egna campingplats med grillplats, eldstad, bänkar och bord under tak. Toalett och dusch får vi dela med 4 andra på campingen. Allt detta i fantastisk naturskön miljö till en kostnad av endast ca 250 SEK.
Vår alldeles egna campingplats med grillplats, eldstad, bänkar och bord under tak. Toalett och dusch får vi dela med 4 andra på campingen. Allt detta i fantastisk naturskön miljö till en kostnad av endast ca 250 SEK.
Ylva tittar nöjt ut efter att färdigställt tältet
Ylva tittar nöjt ut efter att färdigställt tältet
Hann med lite sista solljus innan det var dags för matlagning.
Hann med lite sista solljus innan det var dags för matlagning
Nattfotografering vid vår campingplats.
Nattfotografering vid vår campingplats.

Klockan 6 klättrar vi ner från vårt taktält med hjälp av stegen för att bege oss på morgonpromenad. Lite trötta är vi allt eftersom nattsömnen stördes av kraftig blåst. En vacker uppmärkt naturstig på 5 km väcker liv i våra något stela kroppar.

Vid frukosten har Ylva skaffat sig flera nya kompisar, en gäng Rock Dassies eller klipphyrax som de heter på svenska, bor i berget där vi campar och de är naturligtvis intresserade av vår frukost. Vi fick under resan lära oss att dess närmaste släkting är elefanten.

Vissa skaffar sig kompisar ganska enkelt. En orädd liten unge.
Vissa skaffar sig kompisar ganska enkelt. En orädd liten unge.
En av många rock dassies som ligger och värmer sig i morgonsolen
En av många rock dassies som ligger och värmer sig i morgonsolen
Vävarfåglarna bygger imponerande bon där de kommer åt
Vävarfåglarna bygger imponerande bon där de kommer åt

 

"Pull yourself together" sa vi och tyckte att vi var roliga.
”Pull yourself together” sa vi och tyckte att vi var roliga.
Vi avslutar dagen lite lagom avslappnat vid Sossus Oasis Campsite och ännu en vacker solnedgång. I morgon blir det sanddyner...
Vi avslutar dagen lite lagom avslappnat vid Sossus Oasis Campsite och ännu en vacker solnedgång. I morgon blir det sanddyner…

 

Vår rutt i Namibia. Den här första delen åkte vi på blå vägar
Vår rutt i Namibia. Den här första delen åkte vi på blå vägar

Om klättring i sanddyner och rallykörning i djup sand får ni läsa om i nästa blogginlägg. Läs här…

Se övriga inlägg från var Namibiaresa:

Swakopmund – Damaraland

Etosha National Park

Waterberg, Windhoek och geparder

Sossusvlei – Resan till Namibia del 2

posted in: Namibia | 0

 

I gryningen köar många bilar och bussar vid Sesriem Gate. Vi ska alla besöka Sossusvlei, ett måste om man turistar i Namibia. Jag börjar bli otålig och lite orolig i kön. De skulle ju öppna kl 6 och nu är klockan nästan kvart över. Man vill ju inte missa det varma, mjuka morgonljuset. Afrika är Afrika och efter registrering av alla bilar och chaufförer öppnas så småningom gaten och vi kan tillsammans med övriga morgonpigga i karavan äntligen köra in i den här delen av nationalparken.

Dune 45. Sossusvlei är Namibias mest besökta plats, känd över hela världen
Dune 45. Sossusvlei är Namibias mest besökta plats, känd över hela världen

Den mest kända av sanddynerna är Dune 45. Den ligger 45 km från Sesriem, därav namnet. På parkeringen intill trängs bilar och bussar och längs den skarpa kanten på sanddynen syns ännu fler människor vandra längs den stig som bildats. Vi har inte åkt till Namibia, som är ett av världens mest glesbefolkade länder, för att trängas. Vi åker en bit till och väljer en sanddyn som vi kan ha för oss själva. Solen har klättrat upp en bit på himlen men det gör inte så mycket för ljuset och skuggorna är så enastående häftigt ihop med den röda sanden. Vi klättrar också upp en bit men inte ända upp till himlen, även om det känns som vi är i ett fotografiskt himmelrike.

Ylva, som är på väg uppför vår alldeles egna sanddyn, förgyller bilden och ger perspektiv
Ylva, som är på väg uppför vår alldeles egna sanddyn, förgyller bilden och ger perspektiv
Varje sanddyn vi passerar på väg mot Sossusvlei har sin egna karaktär.
Varje sanddyn vi passerar på väg mot Sossusvlei har sin egna karaktär.
Ylva på väg uppför vår egna sanddyn
Ylva på väg uppför vår egna sanddyn
Jag bara älskar de mjuka vågmönster som bildas i sanden.
Jag bara älskar de mjuka vågmönster som bildas i sanden.
Sossusvlei ligger i Namib-Naukluft Nationalpark, världens äldsta öken
Sossusvlei ligger i Namib-Naukluft Nationalpark, världens äldsta öken
Många fotostopp blir det på väg till Sossusvlei, det går liksom inte att bara åka förbi allt vackert
Många fotostopp blir det på väg till Sossusvlei, det går liksom inte att bara åka förbi allt vackert

På båda sidor av vägen ser vi berg av rödaktig sand. Färgerna förändras med ljuset och de böljande formerna skiftar vartefter vi färdas allt längre in i den del av Nationalparken Namib-Naukluft som kallas Sossusvlei. Den gigantiska Nationalparken är med på Unescos världsarvlista. Vad beträffar djur så såg vi just inga mer än några ödlor, skalbaggar och en annan myra.
65 km på fin asfalterad väg innan vi når gränsen där 2-hjulsdrivna fordon inte längre tillåts köra. Vi däremot, med vår Toyota Hilux 4×4, fortsatte. ”Drive fast, it´s easier” löd rådet från en van ökenförare, så gaspedalen är lika långt ner som sanden är djup. Bilen kränger fram och tillbaka och upp och ner när vi far fram i hög fart genom den mjuka sanden de sista kilometrarna. Jag kände mig som en rallyförare i Paris-Dakarrallyt. Snart är vi framme vid den plats som jag mest hade sett fram mot att besöka på hela resan. Vi parkerar bilen på fast mark och börjar pulsa i den mjuka sanden.

 

Frukost mitt på vägen
Frukost mitt på vägen
Vår bil står och laddar för några kilometer rally i djup sand
Vår bil står och laddar för några kilometer rally i djup sand
Den hittills häftigaste bilkörning i mitt liv. Det skulle dock komma ännu större utmaningar vid ratten längre fram under resan...
Den hittills häftigaste bilkörning i mitt liv. Det skulle dock komma ännu större utmaningar vid ratten längre fram under resan…

Skrattandes likt två lekande barn springer, hoppar och skuttar vi nerför sanddynen. Tröttheten efter vandringen uppför är som bortblåst. Nedanför oss ligger ett landskap så surrealistiskt att det är en utmaning att med ord beskriva platsen. Vi har kommit till Dead Vlei. Det första vi gör när vi kommer ner är att knyta upp kängorna och hälla ut all sand som letat sig in via skaften. Det blir några deciliter och kängorna känns genast både lättare och betydligt rymligare igen.

 

Har du provat att springa nerför ett berg av sand? Vi rekommenderar det starkt!
Har du provat att springa nerför ett berg av sand? Vi rekommenderar det starkt!

Namibia Sossusvlei

Namibia Sossusvlei

Dead Vlei

Solens brännande strålar från en klarblå himmel förstärker känslan av ökenlandskap. Man kan bara tänka sig hur det är att befinna sig på denna på plats under sommaren när termometern visar upp emot 45 grader. De döda nästa svarta acaciaträden ger en skön kontrast till den skrovliga ljusgrå marken. Platsen är omgiven av vackert rödfärgade sanddyner och ovanpå allt detta en klarblå himmel med solen som pricken över i.
Dead Vlei var en gång en sjö som bildats av floden Tsauchab. När klimatet ändrades och vattnet torkade ut dog så småningom träden. Man tror att de är över 600 år gamla. De är svarta på grund av att solens intensiva strålar har bränt dem. Big Daddy med sina 380 meter, som är den enskilt högsta sanddynen i världen syns härifrån.

Här följer resultatet av flera timmar intensiv fotografering.

Vi hittade faktiskt lite skugga under ett träd (ej detta) där vi kunde äta vår lunchmatsäck. Svårslaget lunchställe
Vi hittade faktiskt lite skugga under ett träd (ej detta) där vi kunde äta vår lunchmatsäck. Svårslaget lunchställe
Är så himla nöjd med mitt vidvinkelobjektiv Canon EF 16-35/2.8L III USM. Kom väl till pass här
Är så himla nöjd med mitt vidvinkelobjektiv Canon EF 16-35/2.8L III USM. Kom väl till pass här

Namibia Sossusvlei

Namibia Sossusvlei

Namibia Sossusvlei

Vi stannar kvar länge i det fascinerande sandlandskapet och börjar fundera över när grinden till parken stänger. Det är svårt att slita sig från Dead Vlei. Har vi tagit de bilder vi ville ha med oss hem? Säkert inte, så det är bäst vi tar några till…

Efter ett par timmar i Dead Vlei tror jag att alla träd numera finns på våra minneskort.
Efter ett par timmar i Dead Vlei tror jag att alla träd numera finns på våra minneskort.
Var ju bara tvungen att fånga en solstjärna i ett av träden
Var ju bara tvungen att fånga en solstjärna i ett av träden
Ylva installerade färglada ballonger i ett träd. Många bilder har tagits denna miljö men vi har aldrig sett några ballonger förut
Ylva installerade färglada ballonger i ett träd. Många bilder har tagits denna miljö men vi har aldrig sett några ballonger förut
Ballongerna hamnade i olika träd och bilder togs från olika vinklar
Ballongerna hamnade i olika träd och bilder togs från olika vinklar
För att vara en av Namibias största turistställen är det ganska tomt på folk
För att vara en av Namibias största turistställen är det ganska tomt på folk
Ibland är livet en uppförsbacke. I Namibia hade jag aldrig den känslan även om det ser så ut här
Ibland är livet en uppförsbacke. I Namibia hade jag aldrig den känslan även om det ser så ut här
De droppar regn som faller här under ett år är lätträknade
De droppar regn som faller här under ett år är lätträknade
Öknen fortsätter en bra bit. Det enda stället i världen där öken möter havet.
Öknen fortsätter en bra bit. Det enda stället i världen där öken möter havet.

 

Vi lämnar till slut Dead Vlei bakom oss och vandrar nöjda tillbaka till bilen för att köra lite sandrally igen. Väl ute på den asfalterade vägen blir det ytterligare ett antal fotostopp. Naturen insvept i det vackra kvällsljuset är bedårande vacker och allt måste förevigas.
När vi kommer tillbaka till Sesriem har mörkret lagt sig och vi märker att grinden är låst med hänglås. En grovvuxen man stegar fram till bilen och frågar om vi har tillstånd att vara i parken så här dags. ”Nej, vi trodde grinden stängde vid halv sex” svarar vi och skakar på huvudena. Han muttrar något och säger att vi ska tänka på det nästa gång. Ja, det ska vi tänka på, säger vi glatt. Vi betalar de 170 NAD (ca 115 SEK) de kostar att vara i parken en dag medan hans kompis låser upp grinden och släpper ut oss.

Samma dyn som vi klättrade uppför under förmiddagen. Nu kommer ljuset från andra hållet
Samma dyn som vi klättrade uppför under förmiddagen. Nu kommer ljuset från andra hållet
Häftigt att se hur ljuset förändras hela tiden. I motljus blir allt svartvitt, i en miljö som i övrigt sprudlar av färg.
Häftigt att se hur ljuset förändras hela tiden. I motljus blir allt svartvitt, i en miljö som i övrigt sprudlar av färg.
En ensam oryx på vandring genom ett bedårande vackert landskap i solnedgången.
En ensam oryx på vandring genom ett bedårande vackert landskap i solnedgången.

 

Från soluppgång till solnedgång i Sossusvlei. Mer än nöjda med vår dag lagar vi ikväll vår egen mat vid vår camping i Sossus Oasis Campsite som ligger ett stenkast från entrén till nationalparken. Innan vi somnar under de sköna täckena i vårt gröna tält på taket, funderar vi på vad vi varit med om idag. Tänk att ett så kargt landskap som mestadels består av sand och döda träd kan bjuda på så stor variation vart efter ljuset förändras. En makalöst vacker plats på jorden!

Morgonen börjar med att jag gör scrambled eggs till frukost. Svårslagen start på dagen! Som vanligt är vi uppe med tuppen. Solen går upp vid 6:30 och då är vi också uppe. Eftersom den går ner redan vid 17:30 så gäller det att ta till vara på dagen. Nätterna är ofta kalla och ibland trillar termometern ner till 5 grader men ganska snart efter solens uppgång värmer den skönt och framåt eftermiddagen passerar termometern 25-graderssträcket med råge.

Vi träffar Simon som städar vår campingplats. Efter en trevlig pratstund med honom lämnar vi fina Sossus Oasis Campsite efter två nätter. WC, dusch, diskho,  belysning - allt ryms under vårt tak.
Vi träffar Simon som städar vår campingplats. Efter en trevlig pratstund med honom lämnar vi fina Sossus Oasis Campsite efter två nätter. WC, dusch, diskho,  belysning – allt ryms under vårt tak.
En ovanlig syn. Två bilar på samma bild
En ovanlig syn. Två bilar på samma bild
Vid ett "tekniskt stopp" vid vägkanten tittar jag upp mot sluttningen och ser en flock med babianer
Vid ett ”tekniskt stopp” vid vägkanten tittar jag upp mot sluttningen och ser en flock med babianer
Utöver de springbock som förgyller landskapet över hela Namibia, ser vi idag oryx, zebror och babianer på fälten.
Utöver de springbock som förgyller landskapet över hela Namibia, ser vi idag oryx, zebror och babianer på fälten.
Många timmar i bilen, denna dag över 5 timmar. Med dessa naturscener blir aldrig bilresan långtråkig
Många timmar i bilen, denna dag över 5 timmar. Med dessa naturscener blir aldrig bilresan långtråkig

 

Vi stannar till i Solitaire. Jag fyller tanken och bilens kylskåp medan Ylva går all in med fokus på skrotbilarna. Hon hinner även bekanta sig med de charmiga jordekorrarna innan vi drar vidare med siktet inställt på hamnstaden Swakopmund. Vägen går genom spektakulära landskap med Naukluftbergen vid vår sida. När vi har skumpat upp och ner på de ganska dåliga vägarna i timmar når vi Kuiseb pass. Vi undrar om vi befinner oss på månen…

Det lilla samhället Solitaire. Ett obligatoriskt stopp oavsett om man är hungrig eller intresserad av skrotade bilar
Det lilla samhället Solitaire. Ett obligatoriskt stopp oavsett om man är hungrig eller intresserad av skrotade bilar
Denna lilla filur verkar utföra någon form av Yogaövning
Denna lilla filur verkar utföra någon form av Yogaövning
En jordekorre med koll på sin grop
En jordekorre med koll på sin grop
Solitaire - känt för sina bilvrak och äppelpaj
Solitaire – känt för sina bilvrak och äppelpaj

SOlitaire

SOlitaire

 

Någon som vill ha en tavla på sin vägg?
Någon som vill ha en tavla på sin vägg?

 

 Kuiseb river har skapat ett spektakulärt böljande landskap som får oss att tro att vi är på månen
Kuiseb river har skapat ett spektakulärt böljande landskap som får oss att tro att vi är på månen

Vi checkar in på hotellet i Swakopmund framåt kvällen. Äter en god middag på Ocean Cellar på Strand Hotel innan vi laddar in bilder på datorn. Vi somnar till bildspelet efter ungefär 300 bilder. I morgon blir det sovmorgon. Vi ska bli hämtade utanför hotellet fem i åtta. Då ska vi ut på havet och titta på delfiner…
Se Resa till Namibia – del 3

Se övriga inlägg från var Namibiaresa:

Fish River Canyon

Etosha National Park

Waterberg, Windhoek och geparder

Vår rutt i Nambia. Rosa vägsträcka visar det här blogginlägget
Vår rutt i Nambia. Rosa vägsträcka visar det här blogginlägget

 

 

 

Namibiaresan – del 3

posted in: Namibia | 0

 

Swakopmund

Vad är det för fåglar vi ser där borta? Vi parkerar bilen vid vägkanten och går närmare. Kikaren ligger kvarglömd på hotellet så jag tar hjälp av kamerans teleobjektiv. Bingo, det är flamingo! De vackert långbenta, långhalsade, rosafärgade fåglarna med sina krökta näbbar vadar i vattnet en liten bit ut från stranden. Vi smyger oss närmare, även denna gång är vi ensamma på plats. Vi kommer så pass nära att jag kan ta några fina bilder men jag vill gärna komma ännu närmare.Vi smyger vidare i den något svala kvällsluften. Flamingorna har sett oss och har inte tänkt ställa upp på några närbilder den här kvällen utan väljer att fly sin kos i stället. Hundratals flamingos lyfter från vattnet och visar istället upp sina vackra silhuetter mot himlen som färgats intensivt orange i solnedgången.

Flamingos i solnedgången
Flamingos i solnedgången

Namibia

 

Swakopmund är Namibias mest populära semesterort. De omvända årstiderna innebär att vi besöker staden under den Namibiska vintern. Den ”svenska” sommarvärme vi upplevt tidigare under vår resa har mattats av och vi förstår att det är en av anledningarna till att staden är mycket välbesökt under de heta Namibiska somrarna. Vi fick en välbehövlig stilla eftermiddag i den trevlig hamnstaden. Influenserna från den tyska kolonialtiden lever kvar i staden vilket inte minst märks på stadens arkitektur samt skyltar. Afrikanskt hantverk som spritter av färg, fantasi och hantverkskunnande ser mycket lockande ut i de många skyltfönstren. Eftersom det är söndag och de flesta affärer är stängda väljer vi en avkopplande promenad längs stranden och avslutar med fisklunch på berömda The Tug vid strandpiren.

Trevliga kuststaden Swakopmund är ett svalkande sommarresmål för Winhoekbor med resurser. Kontrasterna är stora i Namibia.
Trevliga kuststaden Swakopmund är ett svalkande sommarresmål för Winhoekbor med resurser. Kontrasterna är stora i Namibia.
Swakopmund lighthouse
Swakopmund lighthouse
Visst nappar det! En ensam fiskare på Palm Beach
Visst nappar det! En ensam fiskare på Palm Beach
Swakopmund
Swakopmund
Vädret lockade inte till något dopp i den kalla Atlanten så det fick bli en stilla promenad på Palm Beach i stället
Vädret lockade inte till något dopp i den kalla Atlanten så det fick bli en stilla promenad på Palm Beach i stället.

 

I Swakopmund och i grannstaden Walvis Bay finns mängder med aktiviteter för den äventyrslystne. Här finns ett område som är unikt i världen – den enda öken som möter hav. Landskapet kan beskådas från t ex Jeep, flygplan, kamelrygg eller via luftballong. Möjligheterna känns oändliga. Gillar man sand i kläderna kan man alltid besöka välkända Dune 7 utanför Walvis Bay och åka kana utför sanddynen. Om man därefter vill skölja av sig är förutsättningarna för kitesurfing toppen här. Det finns även guidade turer med fokus på djur- och växtlivet i öken. Vill man ta det lite lugnare finns flera fina museer, gallerier och Namibias enda aquarium i Swakopmund.

Vi valde att ge oss ut på havet. Efter att vi blivit upphämtade utanför vårt hotell blev vi skjutsade till hamnen i grannstaden Walvis Bay där alla båtturer utgår ifrån. Väl ute på lagunen får vi bekanta oss med sälar och pelikaner som obesvärat besöker båten till alla passagerares förtjusning. Delfinerna lyser med sin frånvaro denna dag och vi ser endast ett fåtal. Kul då att vi fått krama sälar och titta länge och djupt in i ögonen på de spektakulära pelikanerna. Pelikanernas rosa färg kommer av att det är parningsdags berättar vår guide. De är annars mer vita i fjäderdräkten. Självklart fick vi också prova på de lokalt odlade ostronen och fick förklarat för oss att det var en synd att svälja dessa delikatesser hela. Med lite peppar och citron smakade de riktigt gott tyckte i alla fall hälften av oss.

 

Här vankas det mat, tänkte pelikanen och kom flygandes.
Här vankas det mat tänkte pelikanen och kom flygandes.
Vi får bekanta oss med en öronsäl och några pelikaner som blir väl omhändertagna på båten.
Vi får bekanta oss med en öronsäl och några pelikaner som blir väl omhändertagna på båten.
Pelikaner på en annan båt, med skeppsvrak i bakgrunden
Pelikaner med skeppsvrak i bakgrunden
Kramkalas med öronsäl
Kramkalas med öronsäl
Ylva hade närkontakt med en välfriserad pelikan
Ylva hade närkontakt med en välfriserad pelikan

Både sjödugliga och mindre sjödugliga båtar ligger förankrade i havet utanför Walvis Bay. Dyra hamnplatser och regler för fisketillstånd ger upphov till en brokiga skara flytetyg. Oanvända oljeplattformar ligger förtöjda i väntan på att oljepriset ska skapa förutsättningar att åter utvinna oljan i grannlandet Angola.

Vrak utanför Walvis Bay
Vrak utanför Walvis Bay
Pelican Point.
Pelican Point

 

100 000-tals sälar på stränderna utanför Walvis Bay. Länge norröver vid Cape Cross finns världens största öronsälkoloni.
100 000-tals sälar på stränderna utanför Walvis Bay. Länge norröver vid Cape Cross finns världens största öronsälkoloni.
På väg tillbaka till hamnen kommer så till slut några delfiner simmandes runt fören och följer oss en bit.
På väg tillbaka till hamnen kommer så till slut några delfiner simmandes runt fören och följer oss en bit.
Längs Namibias kust möter öken havet, som enda platsen i världen. Just här är det dock en väg emellan.
Längs Namibias kust möter öken havet, som enda platsen i världen. Just här är det dock en väg emellan.
En gäng pärlhöns showar för oss i en park i Swakopmund
En gäng pärlhöns showar för oss i en park i Swakopmund

 

Dagens frukostställe blir välkända Village café. Namibisk humor serveras av morgonpigg personal som tillbehör till den sagolikt goda omeletten. En underbart bra start på dagen! Vi lämnar dimman i Swakopmund och åker tillbaka inåt landet. Redan efter en kvart är det åter klarblå himmel och betydligt varmare. Dagens sträcka är något kortare än vanligt och vårt mål är magnifika Spitzkoppe som även kallas Namibias Matterhorn. Efter en timmes åkning på den fina asfalterade B2 med tillåtna hastigheten 120 km/h, svänger vi av på grusväg. Återigen mycket tacksamma över att vi har valt att hyra en bra fyrhjulsdriven bil. På grusvägarna är hastighetsbegränsningen 80 km/h. I Namibia har man problem med att alltför många turister överskattar sin förmåga och kör av vägen. Några riktigt otäcka filmer och bilder visas hos uthyrare av bilar för att mana till försiktighet. Ett mycket effektivt sätt att påminna om hastighetsbegränsningarna är att man i många hyrbilar en inbygd GPS som håller koll på hastigheterna. Vi blir påminda med ett obehagligt pip om vi råkar köra fortare än tillåtet…

Hus i en by i närheten av Spitzkoppe
Hus i en by i närheten av Spitzkoppe
Ett läskigt hus? Nej, det här är en butik med lokalt hantverk. Återvinning i sin bästa form, underbart!
Ett läskigt hus? Nej, det här är en butik med lokalt hantverk. Återvinning i sin bästa form, underbart!

Spitzkoppe

Vi hade läst att om det är någonstans man ska campa i Namibia så är det just vid Spitzkoppe. Efter en natt i detta bergiga paradis kan vi inte annat än att hålla med. För ca 200 sek får vi en naturupplevelse som får nackhåren att resa på sig av rysning, framförallt om man som vi är fotointresserade. Här finns en häftig båge i sten som är ett känt motiv från Namibia. Den ska vi hitta!

Spitzkoppe, en höjdarupplevelse, på 700 meter
Spitzkoppe, en höjdarupplevelse, på 700 meter

 

Klicka på bilden och se en filmsnutt av ”klickspråket” damara, när Esso sjunger en sång
Klicka på bilden och se en filmsnutt av ”klickspråket” damara, när Esso sjunger en sång

Vi börjar med att anmäla oss till en guidad tur när vi anländer till campingen. En underhållande man som heter Esso (”Not Asshole, but Esso” som han presenterade sig som) åker med i vår bil och vi stannar till på flera platser i området Spitzkoppe. Vi fick  se hur leoparderna hänger upp sitt byte i ett träd. Hmm, finns det verkligen leoparder här? Bästa att se upp!
Vidare får vi mycket målande berättat hur  bushmanfolket levde. Rockpaintings, målningar på klipporna, visar hur de kommunicerade med andra grupper  och vilka djur som fanns här. De djur vi ser idag är några zebror som förgyller miljön ytterligare.

Vår gode vän sjunger även än sång på damara, ett av många språk som används i landet. Klicka på bilden för att höra några meningar när han sjunger en sång som bushmännen sjöng vid giftemål. Försök sedan att härma hans klickande ljud samtidigt som du sjunger…

 

Månen och glöden hjälper till att lysa upp den mörka kvällen. Korvarna som fick bli vår middag denna kväll smakar extremt gott. Tillsammans med den häftiga naturupplevelsen som ger extra krydda förstärks våra intryck. Korven var säkert ganska ordinär… Nu är det dags för nästa magiska fotoupplevelse.

Jag tar min Canon 5D III och monterar på vidvinkelobjektivet, grabbar tag i stativet och klättrar uppför berget. Med månen som enda ljuskälla är det lite extra spännande att vandra omkring i denna magiska värld. Förutom den ödla som dyker upp bara en decimeter från mitt huvud ser jag inga djur, men jag hör sjakalerna yla en bit bort. Namibia är det perfekta landet för stjärnskådning. Under den torra vintern slipper man störande moln och luften är ännu klarare, stjärnorna uppfattas som krispigare. Med exponeringstider på 30 sekunder fångar jag stjärnorna i den klaraste vintergata jag någonsin skådat. Magiskt!
Ganska snart tappar jag känslan för både tid och rum i mitt sökande efter nästa motiv. Jag sätter mig ner en stund och tittar ut över den väldiga stjärnhimmeln, den spektakulära miljön som breder ut sig månskenet, och filosoferar över hur lyckligt lottad jag är som får uppleva allt detta i det stora landet i södra Afrika.

Somnar sedan gott i tältet på taket, med tusentals stjärnor på näthinnan.

Nej, det är inget UFO. Det är månen som lyser upp berget, där jag springer omkring i natten alldeles för mig själv.
Nej, det är inget UFO. Det är månen som lyser upp berget, där jag springer omkring i natten alldeles för mig själv.

 

En av många nätter med fantastiska stjärnhimlar i Namibia
En av många nätter med fantastiska stjärnhimlar i Namibia
Namibia är ett perfekt land att skåda stjärnor i. Få ställen på jorden har så klar himmel som detta land.
Namibia är ett perfekt land att skåda stjärnor i. Få ställen på jorden har så klar himmel som detta land.

 

Naturligtvis måste vi ta till vara på de tidiga timmarnas varma ljus.

Under den av naturen formade stenbron
Under den av naturen formade stenbron
Ylva blickar ut över nejden och väntar på att solen ska gå upp
Ylva blickar ut över nejden och väntar på att solen ska gå upp
Visst ser jag stark ut...
Visst ser jag stark ut…

 

Funderar du över hur det går till när man campar i Namibia? Så här gick det till när vi kom till Spitzkoppe Campsite.
Vi rullar in mot receptionen i området för att registerra oss. Vi blir mottagna av glada och trevliga människor som visar oss vilka uppgifter som ska noteras i loggboken. Vi får en kartan över området som visar de numrerade uppställningsplatser som finns. Vi kör in genom grinden till området och skumpar i sakta mak fram på den sandiga vägen. Vi ser att det redan är upptaget på många ställen. Paxar gör man genom att markera revir med hjälp av campingstolar eller bord. ”Vi åker runt det här berget och kollar om det är ledigt på plats 7” säger jag och vi styr dit. Inga stolar eller bord inom synhålll, så vi ställer upp våra grejer och platsen är vår. Förutom en enkel toalett med tre väggar finns här inte mycket mer än ett stort bord tillverkat av en kabelrulle en grillplats. Önskas dusch eller kök finns det vid receptionen 10 minuter bort, men vad gör det, vi har ju en fullt utrustad campingbil med egen vattentank och allt! Just på den här campingplatsen är det inte bekvämligheterna utan den fantastiska miljön man är ut efter. De häftiga bergen reser sig på ena sidan av vår bil och ett till synes oändligt slättlandskap breder ut sig åt andra hållet.
Vi skuttar ur bilen och det första vi gör är att klättra uppför berget för att lokalisera oss. Jag blir helt i extas när jag efter bara 50 meter konstaterar vi campar precis bredvid den berömda stenbågen!

Solen lyser på en av de 20 platser man kan campa på vid Spitzkoppe campsites
Solen lyser på en av de 20 platser man kan campa på vid Spitzkoppe campsites
Ylva skapar egna hällristningar
Ylva skapar egna rockpaintings av mindre permanent slag

 

Vår campingplats vid bergen i Spitzkoppe
Vår campingplats vid bergen i Spitzkoppe
Motiven är oändliga i detta spektakulära bergslandskap
Motiven är oändliga i detta spektakulära bergslandskap

 

Vi stannar till vid vägkanten och träffar en kvinna som tillsamman med sina två små barn säljer lokalt hantverk. De små utklippta metallfåglarna har målats och vips har en använd läskburk tillsammans med några pärlor och fjädrar blivit en vacker prydnad. Vi köper en mobil och får även några bilder på de charmiga syskonen. Det blir ett till shoppingstopp på vägen den här dagen där köper vi armband av en Himba-kvinna. Kvinnan i den vackra Hererodräkten som gör henne sällskap vid vägkanten får tyvärr inte sälja någon docka till oss.

Med nyfikna blickar titta barnen på Ylva, fast de inte förstår vad hon säger
Med nyfikna blickar titta barnen på Ylva, fast de inte förstår vad hon säger
I alla fall en av syskonen blev glad av att vi stannade vid just deras hydda för att köpa hantverk
I alla fall en av syskonen blev glad av att vi stannade vid just deras hydda för att köpa hantverk
Vi träffade två kvinnor från folkgrupperna Herero och Himba
Vi träffade två kvinnor från folkgrupperna Herero och Himba

Damaraland – Kaokoland

Resan fortsätter genom häpnadsväckande landskap. Kanske de vackraste på hela resan.

Namibia

 

Madisa campsite ligger platserna så nära varann att man till och med kan höra grannen. Det känns ovant. Här finns dock fler faciliteter på vår plats än det gjorde vid Spitzkoppe.
Campingkitet som ingick i bilhyran består bland annat av bord och stolar, gasoltuber, kastruller, stekpanna, plasttallrikar och muggar, bestickset i 4 delar och en massa annat praktiskt för campare. Vi beställde även en låda fylld med basvaror som vi hade god nytta av. I bilen finns ett kylskåp som går på eget batteri. Vi såg hela tiden till att bunkra dunkar med vatten och annan dryck. Allt fungera fantastisk bra med bilen under hela resan och vi klarade oss utan missöden. Många turister råkar ut för punktering, men vi klarade oss även från det.

Vår egna dusch och toalett
Vår egna dusch och toalett
Namibia
Dags att diska
Mycket fågelsång vid Madisa Campiste, här har vi en Kronvipa.
Mycket fågelsång vid Madisa Campiste, här har vi en Kronvipa.
Här sitter Ylva med vår djurbok och bockar alla de djur vi har sett under dagen.
Här sitter Ylva med vår djurbok och bockar alla de djur vi har sett under dagen.
Jag fascineras av träd. Märks det?
Jag fascineras av träd. Märks det?

När vi färdas på de långa vägarna i Damaraland passerar vi flera skyltar som varnar för elefanter. Våra ögon söker av terrängen men vi ser inga elefanter hur mycket vi än tittar. Vi stannar vid Twyvelfontain och tittar på rockcarvings (hällristningar). Här finns över 2000 figurer inristade i berget. En guide ingår i entrén till området och får mycket information om folket som gjort både ristningar och några målningar under den 45 minuter långa promenaden upp och ner bland klipporna. Man kan knappast kalla detta modern konst då ristningarna började skapas av jägarfolket för över 3000 år sedan. 2007 blev Twyvelfontain upptaget på Unescos Världsarvalista.
På väg ifrån Twyvelfontein ser vi färska spår av världens största däggdjur. Ryktet säger att man hade sett en hjord elefanter här tidigare på morgonen. Vi frågar vem som vet bäst var man kan hitta dem och blir hänvisad till entrén till the Organ pipes. Väl där vi hittar en trevlig och positiv kille som bestämt hävdar att det nyligen har varit elefanter i närheten. Han vill väldigt gärna visar oss dem, naturligtvis mot en liten ersättning. Vi gör upp om ett pris och han hoppar in i vår bil. Vi anar ännu inte vilket äventyr i äventyret detta kommer att bli. Elefanterna i Damaraland är kända just för att vara de enda elefanter som lever i öknen. Även om jag vet att de är väldigt svåra att hitta har jag verkligen hoppats att vi under vår resa skulle få möjlighet att se de omtalade ökenelefanterna,

Vi får en trevlig stund med en kunnig och glad guide. Vi passar på att fråga eftersom vi är vetgiriga och vill veta allt om Namibias natur. Efter mer än en timmes bilåkning på diverse små, väldigt små och svårframkomliga vägar har vi ännu inte sett skymten av några elefanter. Vår glada guide drar ner rutan på bilen och frågar ortsbefolkningen som vi möter om de kan dela med sig av de mest aktuella observationerna. De berättar för vår guide att de har sett elefanter passera byn tidigare under dagen. Jag och Ylva börjar dock tappa hoppet om att vi ska få se några ökenelefanter.

Nu börjar även guiden bli lite otålig men säger att han tror att de kan ha gått genom flodbädden. Han ber mig då köra av vägen för att fortsätta genom den under vintern uttorkade floden. I flodbädden finns så här års endast djup sand, stora stenar och ett och annat träd. 4-hjulsdriften är inkopplad och jakten kan börja…

Färska spår från en elefant.
Färska spår från en elefant.

Men först lite bilder från Twyvelfontain

Hällristningar i Twyvelfontain. Den speciella "lejonmannen" med mänskliga händer och en svansudd som ser ut som en hand.
Hällristningar i Twyvelfontain. Den speciella ”lejonmannen” med mänskliga händer och en svansudd som ser ut som en hand.

Namibia

Namibia

”It´s not far now, they should be close” säger vår guide som nu även han börjar låta lite uppgiven. Vi fortsätter genom den djupa sanden och över de stora stenarna. Turen genom flodbädden som jag trodde bara skulle vara ett par hundra meter visar sig vara betydligt längre. Här finns ingen väg upp ur floden utan vi får helt enkelt sladda vidare på det svårbemästrade underlaget ett bra tag till. Samtidigt som det är himla kul och utmanande att i hög fart köra slalom mellan stenarna i den djupa sanden så början jag fundera över vad som händer om vi kör fast. Nu börjar vi verkligen undra över vad som stod i den finstilta delen av försäkringsvillkoren… Hur kunde vi över huvudtaget hamna här tänker vi båda och ber vår guide att visa oss upp på närmaste ”riktiga” väg. Elefanterna är inte längre så viktiga. Nu gäller det att ta oss och bilen helskinnade ifrån flodbädden som nu blivit ännu svårare att ta sig fram genom. En tröst är de bilspår som jag följer. Några fordon har åkt före oss utan att hamna i knipa.

Plötsligt ser jag något i gräset som rör sig, allt för litet för att vara en elefant. Det är några babianer som vandrar i det höga torra gräset. Det får duga som djurobservation den här turen. Efter en evighet kommer vi fram till en plats där vi kan köra upp ur flodbädden och vi ta oss upp på mer lättkört underlag. Vi vill gärna komma fram till nästa campingplats innan solen gått ner och nu ligger vi lite illa till tidsmässigt. Vi släpper av vår guide och konstaterar, något besviket, vi att vi inte fick se skymten av några elefanter. Vi är dock mycket nöjda att bilen fortfarande är hel och att jag nu kan titulera mig certifierad flodbäddsförare…
Kommer vi att få se några elefanter överhuvudtaget på vår resa genom Namibia? Några dagar senare har vi svaret…

 

Babian vid flodbädden där vi jagar elefanter
Babian vid flodbädden där vi jagar elefanter

Tur att vi tog med oss en egen elefant. Den fick vara med om mycket på resan…

Elefanten på en klippa i Quiver Tree forest
Elefanten på en klippa i Quiver Tree forest
Elefanten efter toalettbesök
Elefanten efter toalettbesök
Besvikelse råder när elefanten ser att vattenhålet sinat...
Besvikelse råder när elefanten ser att vattenhålet sinat…
Elefanten njuter av solnedgången i det höga gräset
Elefanten njuter av solnedgången i det höga gräset
Elefanten har det lika torrt som humorn i detta blogginlägg
Elefanten har det lika torrt som humorn i detta blogginlägg
Elefanten brottas men en kompis.
Elefanten brottas men en kompis.

 

Vi har ju ännu inte kommit till Namibias kända Nationalpark Etosha där alla stora djur finns, så vi får hålla till godo med de lite mindre djuren och alla fåglar som visar upp sig för oss.

Namibia

Namibia

Namibia

 

 

Pärlsparvuggla
Pärlsparvuggla
En hornbill från insidan av bilen, eller Nordlig rödnäbbstoko som den heter på svenska
En hornbill från insidan av bilen, eller Nordlig rödnäbbstoko som den heter på svenska

Namibia

Samma hornbill fast från utsidan
Samma hornbill fast från utsidan
Landskapet vi färdas genom är fantastisk vackert. Bilen och dammet förädlar bilden ytterligare.
Landskapet vi färdas genom är fantastisk vackert. Bilen och dammet förädlar bilden ytterligare.
Inte så många vilda djur här inte. Vi får vänta till vi kommer till Nationalparken Etosha
Inte så många vilda djur här inte. Vi får vänta till vi kommer till Nationalparken Etosha
Vy från berget vid vår campingplats Hoada Campsite
Vy från berget vid vår campingplats Hoada Campsite

 

 

Mäktigt landskap i Damaraland
Mäktigt landskap i Damaraland

”Det är ju för faan giraffer där nere” skriker jag ut i eufori. Så reagerar jag alltså första gången jag ser detta märkliga låghalsade djur i det vilda.

Ser du girafferna mellan träden? Det gjorde jag och ställde mig på bromsen.
Ser du girafferna mellan träden? Det gjorde jag och ställde mig på bromsen.

 

Vackra färger längs bergsluttningarna i Damaraland
Vackra färger längs bergsluttningarna i Damaraland
Andra gången jag ser giraffer går jag ur bilen och fotograferar på närmare håll.
Andra gången jag ser giraffer går jag ur bilen och fotograferar på närmare håll.
3 veckor i Namibia
3 veckor i Namibia

 

I nästan två veckor har vi rest runt i Namibia. De djur vi hittills har sett är oryx, thomsongasell, struts, zebra, babian, vårtsvin, kudo, giraff mm. I nästa inlägg beger vi oss till nationalparken Etosha där ska vi tillbringa 4 dagar och på nära håll se ännu fler djur. Vi har ju ännu inte sett några riktiga elefanter. Vi kör vidare i vår, fortfarande hela, hyrbil in i den fantastiska, vidsträckta djurparken där man stänger in människorna istället för djuren. Se blogginlägget om Etosha

Se de andra inläggen från vår Namibiaresa:

Fish River Canyon – Luderitz

Sossuvlei – Naukluft

Waterberg, Windhoek och geparder

 

Namibia 4 – Etosha National Park

posted in: Namibia | 0

Vilda djur i Etosha

Efter två spännande veckor av vår äventyrsresa genom Namibia är vi nu framme vid fantastiska Etosha National Park.

Etosha anses som en av världens bästa reservat med vilda djur, ett av få ställen i världen som erbjuder ”seldrive safari”. Vi besöker parken under högsäsong, Namibias vinter. Nu är det torrare och det är lättare att hitta djuren som tar sig till de många vattenhål som finns utspridda över hela parken. I Etosha lever 114 däggdjursarter. Här finns bland annat fyra av ”The big five” – Elefant, Noshörning, Lejon och Leopard. Buffel, den femte i den imponerande skaran hittar man på andra ställen i Namibia (vi såg dem i Waterberg).

Ett av de första vattenhål vi stannar vid bjuder på ett myller av djur!
Ett av de första vattenhål vi stannar vid bjuder på ett myller av djur!

Vi kör in i parken från väster via Galton gate, en av de fyra entréer som finns att välja på. Efter en liten procedur, där vi visar upp att vi har en plan för boende, betalar vi den mycket blygsamma summan av 80 NAD/dag/person samt 10 NAD/dag för bilen. 80 NAD motsvarar ca 50 SEK. Innan vi får fortsätta blir vi utfrågade av en vakt som undrar om vi har med oss vapen eller drönare. Nej svarar vi, men det räcker inte för att övertyga. Vi blir ombedda att gå ut ur bilen och vakten pekar på en väska och undrar vad vi har i den. Böcker berättar vi.
– Haha! Ni kommer inte ha tid att läsa böcker här inne, ni ska ju titta på djur, svarar vakten med ett leende. Glatt försäkrar vi honom att de böcker vi har med oss i allra högsta grad handlar om just djur. Vi fortsätter vidare in i parken med en av böckerna i högsta hugg för att i den bocka för de djur vi ser under vår fortsatta färd i det djurrika Namibia.

Vi har fyra nätter bokade på olika ställen i parken. Den första natten spenderar vi på Dolomite Camp, där efter följde Halali, Onkoshi Camp och Namutoni.

Giraff flankerad av Namibias nationaldjur oryx
Giraff flankerad av Namibias nationaldjur oryx

 

När vi anländer till Dolomite Camp blir vi hämtade på parkeringen av en liten golfbil som skramlande tar oss uppför backarna till vårt boende uppe på en bergknalle. Vi trodde vi hade sett den häftigaste utsikt man kan uppleva när vi var vid Fish River Canyon. När vi öppnar upp altandörrarna på vårt boende funderar vi över om det ändå är denna utsikt som toppar vår lista.

Efter en hel del bilåkande de senaste dagarna tar vi det lite lugnare denna eftermiddag. Solen värmer gott där jag sitter på altanen och njuter av en kall öl samtidigt som blicken spanar ut över savannen. I Kikaren ser jag att det ligger dammoln över savannen en bit bort. Är det inte…kan det vara… ja, det är en hel hjord med elefanter och de är påväg rakt mot oss! I väntan på att elefanterna ska nå vattenhålet som ligger i anslutning till Dolomite Camp ser vi giraffer som sträcker sina långa halsar över trädtopparna flera kilometer bort. Gaseller, antiloper, zebror och en och annan struts visar även upp sig för oss där vi sitter på första parkett, i en sagolikt häftigt naturupplevelse.

Första lodgen i Etosha - Dolomite Camp
Första lodgen i Etosha – Dolomite Camp
En makalös utsikt från vår altan över savannen i västra delarna av Etosha
En makalös utsikt från vår altan över savannen i västra delarna av Etosha
Äntligen får vi se elefanter. En flock vandrar förbi precis nedanför vår altan.
Äntligen får vi se elefanter. En flock vandrar förbi precis nedanför vår altan.
11 elefanter i vattenhållet vid Dolomite Camp
11 elefanter i vattenhållet vid Dolomite Camp

Hur var det nu då med lejonen som vi berättade om i första inläggen från vår Namibiaresa? Se Namibiaresan – del 1
Vad var det för byte de smaskade på?

Lejonen hade fångat en gasell som de nu låg och tuggade på.
Lejonen hade fångat en gasell som de nu låg och tuggade på.
Vi sitter bara ca 15 meter från dessa väldiga kattdjur. Lite skraj blir man när den här blicken uppenbarar sig i sökaren
Vi sitter bara ca 15 meter från dessa väldiga kattdjur. Lite skraj blir man när den här blicken uppenbarar sig i sökaren
En törstig lejonhona
En törstig lejonhona
Vid ett annat vattenhål hittar vi den här vilande hanen
Vid ett annat vattenhål hittar vi den här vilande hanen

Det finns inga stängsel runt Etosha National Park. Istället är det människorna som här får finna sig i att bli inlåsta. Varje boendeområde har sin egen gate som låses vid solnedgång på kvällen för att sedan vara stängd fram till soluppgången.  Etosha spänner över ett område som är ungefär lika stort som Småland. Vi har visserligen inte besökt alla vägar i Småland men säkert är att vägarna här är betydligt sämre. Den tillåtna maxhastigheten, 60 km i timmen, är helt befogad. Det är inte fel att ha med sig en karta där sträckorna mellan olika vattenhål och boenden finns angiven. Det underlättar när man ”bara vill titta liiiite till på de där djuren vid vattenhålet” och klockan börjar närma sig solnedgång. Vad som händer om man inte kommer fram i tid till sitt boende på kvällen vet vi fortfarande inte…

Här kommer ett kollage av bilder på Zebror, en av över 114 däggdjursarter i Etosha. På vissa platser ser vi flera hundra zebror komma strövandes bara några meter från vår bil. Det blir inte alls långrandigt, hehe!

De här zebrorna poserar som om de visste att de gör sig bra som tavla
De här zebrorna poserar som om de visste att de gör sig bra som tavla

Namibia Etosha National park

Namibia Etosha National park

Namibia Etosha National park

Ylva på väg mot horisonten på Etosha Pan. Här är det tillåtet att gå ur bilen. Man såg liksom på håll om det kom ett hungrigt rovdjur...
Ylva på väg mot horisonten på Etosha Pan. Här är det tillåtet att gå ur bilen. Man såg liksom på håll om det kom ett hungrigt rovdjur…

 

Vi har tagit fikarast vid ett vattenhål och blir underhållna av en flock Impalor. De skuttar, de stångas, de bråkar och helt plötsligt börjar alla i full fart springa runt det lilla vattenhålet. Vi sitter i vår bil och bara njuter av skådespelet och av att vara de enda människorna som ser detta skådespel just här och nu.

Stångade impalor
Stångade impalor
Vi fick se en uppvisning i höga hopp när impalorna studsar runt vattenhålet
Vi fick se en uppvisning i höga hopp när impalorna studsar runt vattenhålet
Impalor bildar snyggt mönster där de står i en flock vid ett vattenhål. Strax därefter börjar showen.
Impalor bildar snyggt mönster där de står i en flock vid ett vattenhål. Strax därefter börjar showen.

 

Stay in your car, Don’t litter, Don’t feed the animals, Drive slow. De restriktioner som gäller i parken är förvånansvärt få men självklara.

 

Tripp, trapp, trull i giraffernas värld
Tripp, trapp, trull i giraffernas värld
Tack vare stor nederbörd under sommaren var det väldigt frodigt på sina håll i det annars ganska torra Etosha
Tack vare stor nederbörd under sommaren var det väldigt frodigt på sina håll i det annars ganska torra Etosha
Några Sydafrikansk koantiloper står och njuter av solnedgången. Jag gillar att solen glimmar i ögat.
Några Sydafrikansk koantiloper står och njuter av solnedgången. Jag gillar att solen glimmar i ögat.
Gnuer på vandring till vattenhålet
Gnuer på vandring till vattenhålet

I Etosha lever över 2000 elefanter. Vi såg inte alla men väldigt många och flera väldigt nära.

De väldiga djuren går rakt emot oss och bilen framför börjar backa...
De väldiga djuren går rakt emot oss och bilen framför börjar backa…
Några elefanter släcker törsten i ett av nästan 60 vattenhål i Etosha
Några elefanter släcker törsten i ett av nästan 60 vattenhål i Etosha
En häftiga känsla att komma så nära djuren, som den här elefanthannen
En häftiga känsla att komma så nära djuren, som den här elefanthannen

Det är verkligen en häftig känsla att i egen hyrbil åka runt och titta på alla djur. En 4×4 med hög frigång är nödvändig om man ska kunna njuta av färden i Etosha eftersom standarden på de grå vägarna är ganska ojämn. Man kan även åka med på guidade turer i större bilar. Vi väljer dock att åka runt själva, kanske missar vi något djur, men vi kan stanna var vi vill och hur länge vi vill, tills solen gått ner alltså. Med bra broschyrer, böcker och kartor tar vi oss lekande lätt fram i parken. Man delar gärna med sig av sina upplevelser turister emellan och kan på så sätt få tips om vilka djur som finns var.

Släpper ratten och byter den mot kameran för en stund.
Släpper ratten och byter den mot kameran för en stund.
En stor struts kommer gåendes på vägen
En stor struts kommer gåendes på vägen
Övergångsställe i Etosha, här har fotgängare företräde
Övergångsställe i Etosha, här har fotgängare företräde

 

Naturen är vacker även utan djur
Naturen är vacker även utan djur

 

Ska man bo inne i parken bör man planera sin vistelse i god tid. På etoshanationalpark.org fyller man i ett formulär för att göra sin reservation. Vi fick tänka om lite eftersom de boenden vi önskat var fullbokade trots att vi bokade ca 6 månader i förväg. Boendet blev därmed även lite dyrare än vi från början tänkt oss.  Efter några turer via mail hade vi boenden i Etosha klara och vi kunde fortsätta boka övriga boenden på vår turné.

 

Med hjälp av fötterna och snabeln rycker elefanten upp den taggiga busken
Med hjälp av fötterna och snabeln rycker elefanten upp den taggiga busken
"Vad lång du har blivit min son" säger giraffmamman till sitt giraffbarn
”Vad lång du har blivit min son” säger giraffmamman till sitt giraffbarn
Plask och lek i vattenhålet vid Olifantsrus
Plask och lek i vattenhålet vid Olifantsrus
Vattenhålet vid Olifantsrus Camp. Här hade vi gärna bott men det var fullbokat
Vattenhålet vid Olifantsrus Camp. Här hade vi gärna bott men det var fullbokat
Ylva fotograferar fåglar och zebror från gömslet i Olifantsrus
Ylva fotograferar fåglar och zebror från gömslet i Olifantsrus
Ylva hittar en fågel i den leriga vattenpölen
Ylva hittar en fågel i den leriga vattenpölen

I Etosha finns över 300 fågelarter. Vi såg några av dem.

Svartskuldrad glada
Svartskuldrad glada
Lilabröstad blåkråka samsas med grönglansstare
Lilabröstad blåkråka samsas med grönglansstare
Svartbukig trapp
Svartbukig trapp

 

Porträttbilder på några av alla djur vi såg i Etosha

Elephant
Elephant
Springbook
Springbook
Lion
Lion
Zebra
Zebra
Impala
Impala
Kudo
Kudo
Giraffe
Giraffe
Oryx
Oryx
Tawny eagle
Tawny eagle

I Etosha finns världens största population av spetsnoshörning. Vi hade ännu, efter tre dagar i Etosha, inte sett några noshörningar i dagsljus. Vi såg visserligen en noshörning vid vattenhålet i Namutoni men vi ville ju gärna se dem dagtid och mycket närmare. När man spanar och spejar efter noshörningar är det lätt att bli lurad av de stora grå termitbon som finns i oändligt antal i Etosha.

– Om det där i busken där borta till höger är ett termitbo då har det både svans och horn, ropar Ylva högt när vi är på väg till ett vattenhål en eftermiddag. Jag stannar bilen, drar ner bilrutorna och fascineras av detta häftiga djur. Helt ensamma på vägen sitter vi länge i bilen och tittar. Efter en stund börjar den röra sig mot oss och vi ser att den väldiga noshörningshonan med de gigantiska hornen också har en unge med sig. Underbart!

Äntligen fick vi se en spetsnoshörning och som bonus även en unge
Äntligen fick vi se en spetsnoshörning och som bonus även en unge
Noshörningen kom sakta närmare men efter en timmes bekantskap med denna skönhet var vi tvungna att vända tillbaka till campen innan solens nedgång.
Noshörningen kom sakta närmare men efter en timmes bekantskap med denna skönhet var vi tvungna att vända tillbaka till campen innan solens nedgång.
Hittar du noshörningen? Här gömde den sig bakom buskarna när Ylva fick syn på den.
Klicka på bilden. Hittar du noshörningen? Här gömde den sig bakom buskarna när Ylva fick syn på den.
En ensam hyena strök omkring bland taggiga buskar i kvällsljuset
En ensam hyena strök omkring bland taggiga buskar i kvällsljuset
Gnuer i morgonljuset
Gnuer i morgonljuset

 

Flera av camperna har sina egna vattenhål. I Halali kan man bekvämt sitta och titta på djuren dygnet runt
Flera av camperna har sina egna vattenhål. I Halali kan man bekvämt sitta och titta på djuren dygnet runt
Tystad och stillhet råder bland människorna som sitter och beundrar denna noshörning vid vattenhålet i Halali
Tystad och stillhet råder bland människorna som sitter och beundrar denna noshörning vid vattenhålet i Halali

 

Sista natten i Etosha, fantastiska Onkoshi med vy ut över Etosha Pan
Sista natten i Etosha, fantastiska Onkoshi med vy ut över Etosha Pan
Badkar inomhus och dusch utomhus. Väggen bestod av tältduk vilket gjorde att man kunde lyssna till många spännande läten på natten.
Badkar inomhus och dusch utomhus. Väggen bestod av tältduk vilket gjorde att man kunde lyssna till många spännande läten på natten.
Vyn från sängen var helt ok
Vyn från sängen var helt ok
Här är lodgerna byggda på stockar i den häftiga miljön i östra delarna av Etosha. Vår bil står till vänster.
Här är lodgerna byggda på stockar i den häftiga miljön i östra delarna av Etosha. Vår bil står till vänster.
Det såg inbjudande ut men morgonen var kall och likaså vattnet i poolen
Det såg inbjudande ut men morgonen var kall och likaså vattnet i poolen
Restaurangen ligger även den fantastiskt vackert vid den uttorkade sjön Etosha Pan
Restaurangen ligger även den fantastiskt vackert vid den uttorkade sjön Etosha Pan

 

Men girafferna då…

Vattenhålet Klein Namutoni blev en favorit med vattenhålet i ögonhöjd
Vattenhålet Klein Namutoni blev en favorit med vattenhålet i ögonhöjd

Namibia Etosha National park

Namibia etosha Blogg giraff

Vattenhålet Twee Palms
Vattenhålet Twee Palms
Och så fick jag äntligen min bild på en giraff i solnedgången och den dagen var fulländad.
Och så fick jag äntligen min bild på en giraff i solnedgången och den dagen var fulländad.

Några lejonhonor som smög runt i gräset väckte vår uppmärksamhet. Vi satt länge i bilen och hoppades få se jakt. Något besvikna var vi tvungna att bege oss för att inte missa stängningsdag vid vår boende.

En lejonhona på spaning efter byte. I parken finns 200-300 lejon
En lejonhona på spaning efter byte. I parken finns 200-300 lejon

 

Lila sträcka i norra Namibia visar våra 4 dagar i Etosha
Lila sträcka i norra Namibia visar våra 4 dagar i Etosha

Efter 4 dagar i Namibias största turistattraktion, Etosha lämnar vi denna fantastiska park. Vi fick många häftiga upplevelser och fick se mycket fler djur än vi vågat hoppas på. Synd bara att vi inte fick se några geparder eller leoparder, men de får vi se nästa gång vi åker hit…

Vill du se de andra inläggen om vår resa till Namibia.

Resa till Namibia – 1

Sossusvlei – Resan till Namibia del 2

Namibiaresan – del 3

Namibia 5 – Waterberg, Windhoek och geparder

posted in: Namibia | 0

Vi har upplevt unika landskap, vild natur, vilda djur och ändlösa horisonter under två och en halv vecka. Namibia är dubbelt så stort som Sverige men med bara 2 miljoner innevånare och vi har börjat älska de stora vidderna och det glest befolkade landskapet. Vår Namibiaresa börjar närma sig slutet och det känns lite vemodigt när vi lämnar Etosha och de intensivt täta mötena med vilda djur. Men innan vi lämnar detta enastående häftiga land ska vi bland annat hinna med att besöka Waterberg National Park, en helt magiska platå, träffa geparder på nära håll samt tillbringa en förmiddag i huvudstaden.

Vi far upp och ner på den lilla och svårframkomliga vägen till vårt boende i Ohange. Med min numera vana hand styr jag galant vår 4×4 Toyota Hilux förbi alla hinder på vägen. Plötsligt springer en sabelantilop över vägen. Check på den säger vi och kryssar i vår bok!

Ohange har specialiserat sig på lodger men har en campingplats att hyra ut. Någon har varit här och eldat i donkeyn så att vi får varmvatten när vi anländer. Innan mörkret lägger sig över området hinner vi med att se några gnuer, impalor, pärlhöns, hornbills och en struts.  När vi inte längre ser lyssnar vi även till några vårtsvin som grymtar och bökar i jorden i några buskar en bit bort.

Morgonkaffet smakar gott när vi ligger kvar en stund i gryningen under våra täcken med tältduken öppen. Med kikaren i beredskap hoppas vi få se några djur uppenbara sig mellan träden i det höga gräset. Vi ser en del morgonpigga fåglar och lyssnar till dess ljuva musik. En underbart skön start på denna dag.

Spanar ut från tältet på taket om vi ser några djur i gryningen
Spanar ut från tältet på taket om vi ser några djur i gryningen
Här finns dusch, toalett, grill, handfat, tak över huvudet endast för oss. Taget från andra hållet av tältet.
Här finns dusch, toalett, grill, handfat, tak över huvudet endast för oss. Taget från andra hållet av tältet.

Vi ville ju så gärna se leoparder och geparder när vi var i Etosha, men de skygga kattdjuren gömde sig väl för oss. Vid staden Otjiwarongo svänger vi av stora vägen B1 och skumpar istället fram på en rödfärgad grusväg i över en timme. Väl värt tiden!

Vi ska bekanta oss med världens snabbaste däggdjur – geparden. För 100 år sedan fanns över 100 000 geparder i världen, nu finns bara ca 8 000. För att bevara det utrotningshotade kattdjuret bedriver Cheetah Conservation Fund forskning och utbildning för att rädda arten. Man tar bland annat hand om och föder upp föräldralösa ungar. Verksamheten är genuin och vi får mycket information om det arbete som bedrivs. Klockan 14 varje dag är det dags för mat och vi tittar på när geparderna äter lunch innan vi åker på en guidad tur i flera av hägnen.
Här föder man även upp och tränar boskapshundar som ska jaga bort geparder. Hundarna lever med sin boskapsflock och vaktar den väl. På så sätt minskar man risken att geparder ger sig på tamboskap och att bönderna skjuter katterna. Ett mycket intressant besök och det känns så bra att stödja denna organisation.

Lunchtid för geparderna i Cheetah conservation fund. Gillar solens strålar i ögat
Lunchtid för geparderna i Cheetah conservation fund. Gillar solens strålar i ögat
Geparden - värdens snabbaste däggdjur kommer upp i hastigheter runt 110 km. Den här honan hade dock inte så bråttom. Hon är den äldsta i flocken.
Geparden – värdens snabbaste däggdjur kommer upp i hastigheter runt 110 km. Den här honan hade dock inte så bråttom. Hon är den äldsta i flocken.

 

Mörkret har lagt sig över Waterberg när vi rullar in genom parkens grindar. En trevlig yngre man tar betalt av oss och berättar att det tar ca en timme att åka till campingen härifrån och att de stänger om 10 minuter. Vi suckar trött och funderar på hur vi ska lösa boendet i natt, när han säger ”Just kidding, it is only 100 meters” och skrattar. Roade av den namibiska humorn, som vi fått smaka på många gånger under resan, fortsätter vi de hundra metrarna för att checka vi in på Waterberg Plateau Camping. Campingen ligger strax nedanför platån. Att åka bil på en namibisk campingplats i mörker är inget att rekommendera. Efter en stunds letande hittar vi till slut en plats i mörkret, men egen grillplats och nära till faciliteter som kök, toaletter och dusch. På toaletterna hittar vi spindlar stora som de gamla femkronorna (stora som grytlock enligt Ylva) och ett stort antal geckoödlor. Varningstexter sitter överallt ”Stäng dörrarna eftersom babianer strövar omkring i området”. Det är spännande att campa i Namibia!

 

Waterbergplatån med häftig utsikt över det i övrigt platta landskapet
Waterbergplatån med häftig utsikt över det i övrigt platta landskapet

Vår resan är fylld av höjdpunkter. Waterberg är en av dem. Denna väldiga platå som tycks uppskjuten ur jorden, reser sig över 200 meter över savannen är 50 km lång och 16 km bred. Dess branta sidor målade med intensivt färgade lavar i många olika färger. Området är nationalpark sedan 1972 och i mitt tycke ett måste om man ska åka till Namibia. Berget består av sandsten och här finns flera av de stora afrikanska djuren såsom både spets- och trubbnoshörning, buffel och giraffer. Waterberg är även känt för sin rika flora och ligger dessutom på bekvämt avstånd från huvudstaden Windhoek.

Babianer i stora flockar rör sig i området. De gör allt för att komma över nåt att äta och kan därför bli ganska aggressiva.
Babianer i stora flockar rör sig i området. De gör allt för att komma över nåt att äta och kan därför bli ganska aggressiva.
Damara dik-dik, Namibias minsta antilop med en mankhöjd på bara 40 cm. Förmodligen den sötaste också.
Damara dik-dik, Namibias minsta antilop med en mankhöjd på bara 40 cm. Förmodligen den sötaste också.

 

Färgglad sandsten i Waterberg. Den blå är jag.
Färgglad sandsten i Waterberg. Den blå är jag.
Giraffer i morgonljuset med Waterberg plateau i bakgrunden
Giraffer i morgonljuset med Waterberg plateau i bakgrunden
Lite kvällsfotografering med månen som ljuskälla
Lite kvällsfotografering med månen som ljuskälla

 

Klockan 06.00 är vi på plats vid receptionen. Nu ska vi ut med de statligt ägda NWR’s (Namibian Wildlife Resort) egna guidade turer. Med vår guide och en gäng spanjorer åker vi upp på platån och har förhoppningar om att få se noshörningar och bufflar på nära håll. Redan efter några minuter, ser vi giraffer, antiloper och vårtsvin innan solen ens gått upp. Dagen innan vandrade vi upp på berget men man har endast tillgång till en liten del av Waterberg till fots. För att få tillträde uppe på platån krävs en guide.

Fleeceponshon vi får låna kommer väl till pass i den kyliga morgontimmen när vi far fram i den röda afrikanska jorden i den öppna bilen. Efter flera besök vid tomma vattenhål ser vi till slut en flock med bufflar på håll. Vi såg inga noshörningar men vi fick en god frukostpåse och en häftig upplevelse på Waterberg platå.

Den guidade turen börjar, som vanligt i Namibia, före soluppgången
Den guidade turen börjar, som vanligt i Namibia, före soluppgången

 

En magisk morgon med giraffer i soluppgång
En magisk morgon med giraffer i soluppgång
Waterberg wilderness, ett av många riktigt häftiga boenden i Namibia
Waterberg wilderness, ett av många riktigt häftiga boenden i Namibia

Plötsligt hör vi ljud från djur och grenar som knäcks i skogen. Vi tittar upp mot berget. Inte alls långt ifrån oss går några kudo antiloper. De står varsamt kvar och tittar på oss lika nyfiket som vi tittar på dem. Vi har tagit en kvällspromenad på Porcupine (piggsvin) Highway, i en miljö helt olik alla andra miljöer vi sett i Namibia. Här växer enorma träd i ett frodigt landskap omgivet av Waterbergs mäktiga sandstensklippor.

Fler ljud – babianer skriker och vrålar. Ljuden blir starkare och det är tydligt att det inte är något litet gruff, de är riktigt ilskna. Vid vårt boende förra natten varnade man för att babianer kan vara aggressiva mot människor. Ljuden kommer närmare och vi kan se en hel flock som far upp och ner i träden och vrålar ut sin ilska. De kommer närmare i rasande fart. Det börjar bli mörkt och vi vill ju inte ha en flock vildsinta babianer jagande hack i häl. Vart ska vi ta vägen? Vi tar upp var sin trädgren från marken så att vi kan försvara oss om de skulle anfalla. Anfallet uteblev och babianerna tystnar och sätter sig ner i det höga gräset ett femtiotal meter ifrån oss. Vi vandrar vidare, i lite högre tempo och med betydligt högre puls…
Kvällsljuset blir magiskt och innan vi kommer tillbaka till lodgen har vi lagt ifrån oss trädgrenarna och vi hinner också se några mindre vildsinta djur. Antiloper och damara dik-dik smyger omkring i skymningsljuset.

Det blir en vacker och spännande kväll som avslutas med en delikat middag på lodgen, Waterberg Wilderness lodge. När vi sitter och äter på kvällen får vi höra att babianerna inte alls är aggressiva här. Aporna hade förmodligen en intern fight om en smaskig skorpion eller nåt sa en av de anställda vid lodgen när vi berättade om kvällens strapatser. I våra minnen kommer dock dessa babianer vara farligaste aporna i världen. Minnet av kvällens promenad blir liksom lite mer spännande då…

 

Ylva fotograferar de Kudo som vi bekantar oss med på vår kvällspromenad i Waterberg Wildernes lodge
Ylva fotograferar de Kudo som vi bekantar oss med på vår kvällspromenad i Waterberg Wildernes lodge
Makalös häftig miljö med gigantiska träd omgivna av Waterbergs färgglada sandstensklippor. Hittar du Ylva bland träden?
Likt ett paradis på jorden samsas här gigantiska träd och växter ihop med massor av djur, omgivna av Waterbergs färgglada sandstensklippor. Hittar du Ylva bland träden?
Sista kvällen i det vilda Namibia. Magisk!
Sista kvällen i det vilda Namibia. Magisk!

 

Även denna morgon samlas vi tidigt för en guidad tur. Denna gång tills fots från Waterberg Wilderness lodge. Vi får lära oss mycket om Namibias flora och fauna av vår engagerade guide Foreman. Bland annat hur man kan se på spillningen om det är från en trubbnoshörning eller en spetsnoshörning. Det är spännade att gå omkring på Waterbergs platå och se färska spår av djur som noshörningar och bufflar. Vi ser dock inte så mycket djur men vi får se uppleva fantastiska vyer ut över savannen.

Foreman visar hur spillningen från en trubbnoshörning ser ut
Foreman visar hur spillningen från en trubbnoshörning ser ut
Waterberg
Waterberg

 

Foreman berättar vad vi ser från Waterberg plateau, 200 meter öven savannen
Foreman berättar vad vi ser från Waterberg plateau, 200 meter öven savannen
Häftiga formationer i sandsten på Waterbergs platå
Häftiga formationer i sandsten på Waterbergs platå
I fyra timmar vandrar vi omkring på Waterberg och lär oss massor om Namibias djur och växtliv
I fyra timmar vandrar vi omkring på Waterberg och lär oss massor om Namibias djur och växtliv

 

Efter en 4 timmars vandring är det skönt med ett svalkande dopp i den vackert belägna poolen. Som sällskap har jag tre surikater i sten
Efter en 4 timmars vandring är det skönt med ett svalkande dopp i den vackert belägna poolen. Som sällskap har jag tre surikater, gjorda i sten
Vid vägen satt denna filur på ett termitbo och pillade på ett frukt
Vid vägen satt denna filur på ett termitbo och pillade på ett frukt

 

Sista etappen på vår resa är huvudstaden Windhoek. Med sina 330 000 innevånare är det Namibias överlägset största stad. Vi stannar här en natt och hinner med en halv dag i stadens centrala delar. Windhoek har en mysig stadskärna och vi passar på att shoppa lite handarbete i Namibia Craft Centre.

Vy över Windhoek från vårt hotell
Vy över Windhoek från vårt hotell
I Namibia är man stolta över sitt hantverk och i Windhoek finns det mycket sådant. Här Namibia Craft Centre
I Namibia är man stolta över sitt hantverk och i Windhoek finns det mycket sådant. Här Namibia Craft Centre

 

Windhoek mest kända motiv - Christchurch
Windhoek mest kända motiv – Christchurch
Sista etappen på vår resa är grön
Sista etappen på vår resa är grön

3 fantastiska veckor är över och det är dags att flyga tillbaka hem. Den färden börjar på flygplatsen i Windhoek och via Johannesburg, Amsterdam och 24 timmar senare landar vi i vår hemstad Linköping, med massor av minnen i resväskan.

 

Se de andra inläggen från vår Namibiaresa:

Fish River Canyon – Luderitz

Sossuvlei – Naukluft

Swakopmund – Damaraland

Etosha National Park

 

 

En dagstur till Sintra

 

”Ska ni  till Lissabon? Då får ni inte missa Sintra”. De hade vi båda hört och läst. Vi avsatte en helgdag för ett besök i staden som är upptagen på Unesco’s världsarvlista. Vi tar tåget från den vackra stationen Rossio i centrala Lissabon och ca 40 minuter senare rullar vi in på den ännu charmigare stationen i Sintra. Lite dåligt pålästa om var vi ska ta vägen följer vi strömmen av folk mot centrum, men det visar sig att alla går åt olika håll.

Ylva i porten in till den vackra stationsbyggnaden Rossio i centrala Lissabon
Ylva i porten in till den vackra stationsbyggnaden Rossio i centrala Lissabon
Sintra med på Unescos världsarvlista. I bakgrunden syns Palácio Nacional de Sintra med sina typiska 2 vita skorstenar.
Sintra med på Unescos världsarvlista. I bakgrunden syns Palácio Nacional de Sintra med sina typiska 2 vita skorstenar.

 

Redan vi ankomsten till Sintra station får man ett positivt intryck av staden.
Redan vi ankomsten till Sintra station får man ett positivt intryck av staden.
Centrala Sintra med den Moriska borgen vakandes över staden på berget Serra de Sintra
Centrala Sintra med den Moriska borgen vakandes över staden på berget Serra de Sintra

 

Slottet Pena och den kringliggande parken var det vi visste att vi absolut ville se. Hur vi skulle ta oss dit hade vi inte koll på så vi vinkar till oss en Tuk-tuk och frågar om vi kan få skjuts upp till slottet. Den trevliga mannen bakom styret insisterar på att ta oss med på en guidad tur. Vi antar erbjudandet och puttrar omkring på berget Serra de Sintra och i byn Sintra i detta charmiga fordon. Stundtals får vi känslan av att vi måste hoppa av och skjuta på fordonet som har det väldigt jobbigt i de branta uppförsbackarna. Vi far hit och dit och stannar med jämna mellanrum och blir ombedda av kliva av och fotografera. Farbrorn noterar inte helt oväntat vårt fotointresse eftersom vi sitter med var sin Canon systemkamera i knät. Jag med vidvinkeln och Ylva med teleobjektivet. Vi kompletterar varandra bra!
På turen får vi bl a annat, över en mur på håll, se Monserratepalatset. Vi far förbi en mur och ett grå slottsliknande hus med tinnar och torn. Detta visar sig vara Quinta da Regaleira. Slott och park taget från sagornas värld. Tyvärr hann vi inte med att besöka stället, det får bli nästa gång. På den en och en halvtimme långa färden skådar vi diverse utsiktsplatser, trädgårdar och slott samtidigt som vi får berättat för oss lite historia kring Sintra och dess omgivningar.

Stadshuset i Sintra
Stadshuset i Sintra
En trevlig åktur med en Tuktuk på berget och i Sintra
En trevlig åktur med en Tuktuk på berget och i Sintra
En av många vackra skapelser längs vägen på berget Serra de Sintra
En av många vackra skapelser längs vägen på berget Serra de Sintra
Vår lite försynta chaufför tar oss genom många små gator på den guidade turen
Vår lite försynta chaufför tar oss genom många små gator på den guidade turen
Monserratepalatset ska också vara värt ett besök. Vi valde dock bort det och kikade endast på lite avstånd.
Monserratepalatset ska också vara värt ett besök. Vi valde dock bort det och kikade endast på lite avstånd.

 

Quinta da Regaleira från utsidan.
Quinta da Regaleira från utsidan.
En någon ful gubbe som hotfullt tittar ner på alla som passerar genom en port i slottet Pena
En någon ful gubbe som hotfullt tittar ner på alla som passerar genom en port i slottet Pena

Efter att ha skumpat omkring i en tuk-tuk i en och en halv timme kommer vi fram till Palacio Nacional da Pena. Vi har läst att man inte ska besöka Sintra på helger eller under sommarmånadena, det är då fullt med folk och köerna är oändliga, idag är det ”bara” massor med folk. Eftersom vi är här en måndag i mitten av april tar det bara fem minuter innan vi har biljetterna i handen till en kostnad av 14 EUR. Ett tips är att köpa biljetter på nätet så slipper man kön. Inne på området finns både caféer och restauranger.

Från början låg här ett kloster och i flera hundra år var det endast några munkar som höll till här. Klostret förstördes i den stora jordbävningen som drabbade Portugal 1755 då över 100 000 människor dog. Det moderna slottet som det ser ut idag är från mitten av 1800-talet och lät byggas av Ferdinand II som sommarbostad åt den kungliga familjen. Skaplig sommarstuga vill jag lova.

Ganska snart kände jag att jag ägde stället
Ganska snart kände jag att jag ägde stället

 

Jag har alltid fascinerats av slott. När jag var ca 10 år hade jag sparat ihop pengar till en borg i Lego. Den var gul och den gula färgen på slottet Pena gav mig lite flashbacks från min barndom. Jag blev som barn på nytt när vi knallade omkring överallt i och runt det mest fantastiska sagoslott jag någonsin har skådat. Vi letade motiv med våra kameror från alla vinklar och vrår, och det är minsann en hel del här. Tyvärr är det svårt att få till bra bilder med så många människor överallt. Vi styr i stället kosan i riktning mot the High cross, en utsiktspunkt som ligger några kilometer längre bort på berget. Efter några timmar i skogen och besök i Cameliaparken och Sjöarna dal återvänder vi till slottet. Där vi äter några mackor på caféet som har en fantastisk utsikt över nejden och Atlanten.

Nu har det mulnat till och dagen blivit till sen eftermiddag så folkmängden avtar och vi går ”all in” med fotograferingen. Här finns hur mycket så helst. Så mycket att vi helt glömmer av att vi även betalat entré till det andra fascinerande slottet på berget Castelo dos Mouros. När vi inser att vi inte kommer att hinna dit förrän de stänger fortsätter vi att jaga häftiga motiv på slottet Pena.

Förpackningen på mitt legoslott i början av 80-talet
Förpackningen på mitt legoslott i början av 80-talet
Färgglada slottet Pena på innergården
Färgglada slottet Pena på innergården
Utsikten är fantastisk var man än befinner sig på slottsområdet
Utsikten är fantastisk var man än befinner sig på slottsområdet

 

Framåt sen eftermiddag hade antalet besökare minskat avsevärt och helt plötsligt kunde man fota utan att en enda människa kom dem på bild. De hade också blivit molnigare, vilket ger mer stämningsfulla bilder.
Framåt sen eftermiddag hade antalet besökare minskat avsevärt och helt plötsligt kunde man fota utan att en enda människa kom dem på bild. De hade också blivit molnigare, vilket ger mer stämningsfulla bilder.
Häftigt att man byggt in slottet i berget.
Häftigt att man byggt in slottet i berget.

 

Vi går igenom de interiöra delarna av slottet och här varierar det verkligen. Mycket pråligt och en hel del ganska smaklösa ting har man samlat ihop i vissa rum medan andra är fantastiskt vackra. Utsikterna genom fönstren är enastående i hela slottet.

Matsalen i slottet var minst sagt smyckad från golv till tak
Matsalen i slottet var minst sagt smyckad från golv till tak
Vi gick en runda inomhus och där hittade vi denna något underliga lampfot
Vi gick en runda inomhus och där hittade vi denna något underliga lampfot
En taklampa föreställandes blommor och blad, kanske vore nåt att ha hemma.
En taklampa föreställandes blommor och blad, kanske vore nåt att ha hemma.
Klara färger
Klara färger
Välflätat slott
Välflätat slott
Det fanns en hel del islamiska inslag i arkitekturen, bl a den här porten
Det fanns en hel del islamiska inslag i arkitekturen, bl a den här porten

 

Parken med sin härliga mystik och frodiga grönska är stor. De många backarna gör promenaden här till ett bra träningspass. Ett pass väl värt ett besök. Vi tog oss hela vägen upp på berget till the High Cross varifrån vi har en vidunderlig utsikt över parken, slottet, havet och man kan en klar dag se ända till Lissabon. På väg tillbaka till slottet passerade vi grottor, gigantiska träd, en park med kameliaträd samt flera häftiga utsiktsplatser.

Vackra frodiga miljöer i parken kring slottet Pena
Vackra frodiga miljöer i parken kring slottet Pena

 

Vägen till high cross går genom lummiga miljöer med vackra stenläggningar
Vägen till high cross går genom lummiga miljöer med vackra stenläggningar

 

Jardin de la Camelias. En del i den stora parken heter Cameliaparken
Jardin de la Camelias. En del i den stora parken heter Cameliaparken
Sjöarnas dal i Pena parken. Det vilade en mystisk stämning över platsen
Sjöarnas dal i Pena parken. Det vilade en mystisk stämning över platsen

 

I andra ändan av parken ligger High cross på en höjd. Härifrån kan man se ända till Lissabon
I andra ändan av parken ligger High cross på en höjd. Härifrån kan man se ända till Lissabon

 

Fotografering av slott längst ut på en klippa kräver både balans och koncentration
Fotografering av slott längst ut på en klippa kräver både balans och koncentration
Castelo dos Mouros smälter in i miljön på berget Serra de Sintra
Castelo dos Mouros smälter in i miljön på berget Serra de Sintra

 

Efter ett antal timmar vid slottet och i parken passerar vi ut genom portarna, trötta i benen men nöjda med upplevelserna. Det tar inte en sekund innan vi blir erbjudna att åka bil till stationen. För 5 EUR får vi en hisnande färd genom de trånga gatorna nedför berget. Stundtals trodde vi inte att vi skulle överleva färden. Några minuter senare kliver vi, på skakiga ben, av från det öppna fordonet. Vi väljer att strosa runt i de centrala delarna av charmiga Sintra i väntan på nästa tåg tillbaka till Lissabon.

Full fart nerför backen...
Full fart nerför backen…
En skön promenad i den mysiga byn Sintra
En skön promenad i den mysiga byn Sintra

 

Tillbaka på Stationen Rossio i Lissabon
Tillbaka på Stationen Rossio i Lissabon

 

En dag med många intryck på näthinnan. Jag trodde att slottet Neuschwanstein var det häftigaste slottet i Europa men nu har jag bytt åsikt. Pena slår det Bayerska slottet, kanske inte med hästlängder, men med flera meter, Hmm?!

Lite nyfikna på hur de andra slotten och dess parken var är jag lite besviken på mina förstudier av Sintra. Hade gärna hunnit med lite mer om vi hade planerat dagen bättre. Men vi får helt enkelt en stor anledning att åka tillbaka. Hur som helst är vi väldigt nöjda upplevelserna och med bilderna från Sintra och dess omgivningar. Hoppas ni som läser den här bloggen tycker att bilderna är så bra att ni helt enkelt blir sugna på att besöka Sintra. Vårt råd. ÅK DIT!

Läs även om dagarna i Lissabon…

 

En weekend i Lissabon

Wow, sa vi samtidigt när vi kommit upp till Miradouro de São Pedro de Alcantara. I Lissabon finns fler vackra utsiktsplaster än i någon annan europeisk stad och dessa miradouros gör ingen besviken. Härifrån ser man havet, eller egentligen floden Tejos utlopp i Atlanten, och hustaken som klättrar uppför kullarna i Portugals vackert kuperade huvudstad. Precis som Rom så kallas den ”De 7 kullarnas stad”.
Med var sin kamera och benen fulla av spring kom vi, efter några underbara dagar, hem med massor av fina bilder. Nyfiken på Lissabon? Häng med!

Miradouro de São Pedro de Alcantara, en av Lissabons många fantastiska utsiktsplatser. Här finns skuggande träd, fontäner, lekplatser, café och restauranger och man behöver inte gå uppför backarna - det finns spårvagn!
Miradouro de São Pedro de Alcantara, en av Lissabons många fantastiska utsiktsplatser. Här finns skuggande träd, fontäner, lekplatser, café och restauranger och man behöver inte gå uppför backarna – det finns spårvagn!

 

A room with a view! Det önskade vi oss på hotellet och gissa om vi fick vår önskan uppfylld?! Vårt rum ligger på översta våningen med utsikt över torget Rossio. Varje morgon ser vi solen glida upp bakom berget och färga himmelen i varma färger och för att sedan skölja sina strålar över resten av staden. Solens strålar värmer genom våra öppna fönster, ett underbart sätt att vakna med staden. Det kyliga vårväder vi lämnade hemma känns väldigt avlägset.

Varje morgon ser vi solen glida upp bakom berget och färga himmelen i varma färger och för att sedan skölja sina strålar över resten av staden
Varje morgon ser vi solen glida upp bakom berget och färga himmelen i varma färger och för att sedan skölja sina strålar över resten av staden

 

Vi njuter av god hotellfrukost som avslutas med mycket goda bakverk (som extra energi). Vi väljer våra fötter som färdmedel i stället för spårvagnar som annars går kors och tvärs genom staden. Spårvagnarna är ett pittoreskt inslag på gatorna i Lissabon. Pling, Pling! Naturligtvis jagade jag dem som villebråd. Har ju sett många bilder på dessa gula, gröna, röda fordon som drar runt i Lissabon, backe upp och backe ned. Jag följde spårvagnarna med kameran och panorerade, fotograferade i motljus, i uppförsbacke med massor människor framför, tomma gator utan människor, trådarna i luften, spåren i marken. Ja, från alla vinklar helt enkelt. Saknar du någon bild här? Kontakta mig, den finns garanterat i mitt arkiv.

Slalomliknande spårvagnsspår på Lissabons gator. Här i stadsdelen Baixa
Slalomliknande spårvagnsspår på Lissabons gator. Här i stadsdelen Baixa
Lissabon lutar. Syns det?
Lissabon lutar. Syns det?
Spårvagn - grön linje, vid Torget Praça Luís de Camões. Ska den ta spåret till höger eller spåret till vänster? Vad pratar duvorna på tråden om?
Spårvagn – grön linje, vid Torget Praça Luís de Camões. Ska den ta spåret till höger eller spåret till vänster? Vad pratar duvorna på tråden om?
Pling, pling! Spårvagn vid Alfama - i full fart!
Pling, pling! Spårvagn vid Alfama – i full fart!

 

Gågatan Rue Augusta är fylld av liv och rörelse där gatuförsäljare, butiker och restauranger slåss om uppmärksamheten. Vi går inte många meter mellan erbjudandena om ”Typical portuguese food”. Shoppingutbudet är bra i staden om man är intresserad av sådant. I slutet av gatan ligger det väldiga torget Praça do Comércio. Fortsätter man för långt på andra sidan torget blir man blöt om fötterna, för där tar floden Tejo vid.

En selfiestick! Någon? Det och mycket annat kan man köpa på den livliga gågatan Rue Augusta
En selfiestick! Någon? Det och mycket annat kan man köpa på den livliga gågatan Rue Augusta
Den mäktiga triumfbågen vid torget Praça do Comércio. Den byggdes 1873 som ett minnesmärke till återuppbyggnaden efter den stora jordbävningen 1755.
Den mäktiga triumfbågen vid torget Praça do Comércio. Den byggdes 1873 som ett minnesmärke till återuppbyggnaden efter den stora jordbävningen 1755.
Det väldiga torget Praça do Comércio omgivet på 3 sidor av de imponerande arkaderna och här triumfbågen.
Det väldiga torget Praça do Comércio omgivet på 3 sidor av de imponerande arkaderna och här triumfbågen.
Cais de Colunas. Gatumusikanter, konstnärer, försäljare och caféer ryms på den folkfyllda strandpromenaden denna söndag. Eller så hittar man sin egen lilla plätt...
Cais de Colunas. Gatumusikanter, konstnärer, försäljare och caféer ryms på den folkfyllda strandpromenaden denna söndag. Eller så hittar man sin egen lilla plätt…

 

Våra ögon rör sig runt i alla väderstreck. I Lissabon finns verkligen något att se överallt. Husen som klättrar uppför kullarna, med vackra kaklade mönster, nåja, allt kakel är inte vackert men häftigt att beskåda. Man får heller inte glömma bort att titta ner. Ingen annan stans har jag skådat så många torg och trottoarer utsmyckade med gatstenar i så häftiga mönster. Skulle kunna göra en bloggsida bara om kakel- och gatumönster från Lissabon. Men det tänker jag inte göra! Ni får se några bilder här.

Titta upp!

Husfasad av kakel
Husfasad av kakel
Snidade balkongräcken, gatlyktor och kaklade husfasader - Lissabon!
Snidade balkongräcken, gatlyktor och kaklade husfasader – Lissabon!

Glöm inte att titta ner!

På torgen i Lissabon sätter man sina fötter på detaljrika gatstensmönster. Här Praça Luís de Camões.
På torgen i Lissabon sätter man sina fötter på detaljrika gatstensmönster. Här Praça Luís de Camões.
Glöm inte att titta ner, inte för att undvika hundbajs utan mer för att skåda de vackert mönstrade trottoarerna
Glöm inte att titta ner, inte för att undvika hundbajs utan mer för att skåda de vackert mönstrade trottoarerna

 

 

Det är ganska lätt att hitta i Lissabon. Floden ligger åt söder, berg och kullar med hållpunkter omger de centrala delarna. I de många trånga gränder och gator går vi visserligen vilse men helt plötsligt når vi ett vackert torg eller ser ett torn vi känner igen på en höjd, och då vet vi var vi befinner oss igen. Lätt som en plätt! Vill man inte gå vilse kan man alltid ta en spårvagn, buss eller tunnelbana.
Vi ser väldigt få svenskar i staden. Fler borde hitta hit till denna pärla av Europeiska städer.
Språket då? Vi förstår ingenting av portugisiskan men engelska fungerar alldeles utmärkt.

Vy från Miradouro de Santa Luzia ut över myllret av gränder i Alfama
Vy från Miradouro de Santa Luzia ut över myllret av gränder i Alfama
Bairro Alto. Branta gator - bra för vaderna!
Bairro Alto. Branta gator – bra för vaderna!
Man går och går uppför backarna, men man får sin belöning!
Man går och går uppför backarna, men man får sin belöning!

 

Gata upp och gata ner och så upp igen...
Gata upp och gata ner och så upp igen

Portugiser är väldigt stolta över sin Fadomusik. Många restauranger och barer bjuder sina gäster på underhållning varje kväll. Vi väljer att njuta av fadomusiken som spelas i affärer, i gathörn och på torg och som skapar en härlig stämning i staden. Det ligger en slags skön atmosfär över Lissabon. Den följer oss vart vi än går.

Utsiktsplatser finns det som sagt gott om i Lissabon. Naturligtvis söker vi upp flera av stadens höjdpunkter. Vi är inte ensamma om och att sitta och njuta av ett glas portvin eller en sangria eller en cappuchino och samtidigt blicka ut över staden.

En utsiktsplats sticker ut något eftersom den till skillnad från de övriga inte ligger naturligt på någon av de 7 kullarna. Den heter Elevador de Santa Justa och sägs ha ritats av en av Eiffels lärlingar. En spännande skapelse med hiss från gatunivå eller gångbro till utsiktsplatån med 360 gradig vy.
Mitt resetips! Ta reda på när solen går ner och se till att vara på rätt ställe! Det här var rätt ställe.

 

Vi såg till att planera in en solnedgångsupplevelse från Elevador de Santa Justa. Mitt resetips! Ta reda på när solen går ner och se till att vara på rätt ställe!
Vi såg till att planera in en solnedgångsupplevelse från Elevador de Santa Justa. Mitt resetips! Ta reda på när solen går ner och se till att vara på rätt ställe!
Gångbron till häftiga utsiktstornet Elevador de Santa Justa. Tornet sägs har ritats av en av Eiffels lärlingar
Gångbron till häftiga utsiktstornet Elevador de Santa Justa. Tornet sägs har ritats av en av Eiffels lärlingar

 

Elevador de Santa Justa. Man kan gå uppför backarna om man inte vill betala för hissen. Men de sista våningarna i den smala trappan kommer man inte undan och de är en upplevelse i sig.
Elevador de Santa Justa. Man kan gå uppför backarna om man inte vill betala för hissen. Men de sista våningarna i den smala trappan kommer man inte undan och de är en upplevelse i sig.

 

Elevador de Santa Justa. En märklig utsiktsplats mitt på gatan!
Elevador de Santa Justa. En märklig utsiktsplats mitt på gatan!
Tvättlinor och spårvagnskablar i en salig blandning vilket man ser om man vänder blicken uppåt.
Tvättlinor och spårvagnskablar i en salig blandning vilket man ser om man vänder blicken uppåt.
Elledningarna till spårvagnarna bildar mönster i luften. Kul tycker vi!
Elledningarna till spårvagnarna bildar mönster i luften. Kul tycker vi!
"Titta en tom gata med spårvagnsspår. Hoppas det kommer en spårvagn snart" Jag ställer kameran in och förbereder mig. Man behöver inte vänta så länge mellan spårvagnarna. 5 minuter senare kom en röd...
”Titta, en tom gata med spårvagnsspår. Hoppas det kommer en spårvagn snart” Jag ställer kameran in och förbereder mig. Man behöver inte vänta så länge mellan spårvagnarna. 5 minuter senare kom…en röd…

 

 

 

 

Castelo São Jorge
Castelo São Jorge

Likt en riddare springer jag omkring och på den häftiga borgen och letar efter min sköna prinsessa (läs Ylva). De många tornen, spännande gångarna, trånga trapporna och fantastiska utsikten i fyra väderstreck sätter igång fantasin.
Vi väljer att gå upp hit på kvällen, då är det mindre med folk och ljuset är sagolikt vackert.

Vy ut över stadens västra delar från den moriska borgen Castelo de São Jorge
Vy ut över stadens västra delar från den moriska borgen Castelo de São Jorge
Portugal Lisbon
Ylva tittar ner över staden i underbart kvällsljus och ser även vårt hotell

 

På väg ner från borgen känner vi oss hungriga och vi letar efter något att äta. Utbudet är stort. I vart och varannat gathörn finns det restauranger och caféer. Vi slår oss ner vid ett bord, som står lite instabilt på gatstenarna, i en trång gränd där kyparna springer in och ut över gatan. Stämningen är lika god som maten. Överlag är maten något billigare än hemma och vår erfarenhet av denna helg är att kvaliteten varierar.
Mätta och belåtna knallar vi vidare nerför backarna i de mörka gränderna.

 

Påfåglarna vid borgen Castelo de São Jorge verkade vilja gömma sig från turisterna högt uppe i träden
Påfåglarna vid borgen Castelo de São Jorge verkade vilja gömma sig från turisterna högt uppe i träden
Även ruffiga kvarter har sin charm.
Även ruffiga kvarter har sin charm.
Klotter/graffitti är ett vanligt inslag på Lissabons gator
Klotter/graffitti är ett vanligt inslag på Lissabons gator
I en av gränderna vänder jag blicken rakt uppåt och ser detta motiv.
I en av gränderna vänder jag blicken rakt uppåt och ser detta motiv.

 

Här ligger portarna nära. Nr 65 har fått lite mer utrymme, kanske för att den är blå?
Här ligger portarna nära. Nr 65 har fått lite mer utrymme, kanske för att den är blå?

 

I Bairro Alto finns gott om restauranger. Här ska vi äta dagens fisk.
I Bairro Alto finns gott om restauranger. Här ska vi äta dagens fisk.
 Avenue da Liberdade är väl värt en promenad
Avenue da Liberdade är väl värt en promenad

 

En dag provar vi Lissabons tunnelbanenät och tar oss ut till Parque das Nações, ”Nationernas Park”. Här hölls världsutställningen 1998. Det var då 500 år sedan Vasco Da Gama begav sig av till Indien. I parken finns stora shoppingscentra, restauranger, hotell, världens nästa största akvarium, kasino, linbana mm. Vi intresserar oss dock mest för det estetiska och lägger nästan en heldag här och vandrar omkring med våra kameror i högsta hugg och skjuter på nästan allt. Vi kan dock inte slita oss från en tur i linbanan som löper längs kajen. Vi gillar ju höjder!

Tur att vi har var sin kamera så vi kan fotografera varann. Här fokuserar jag på Vasco Da Gama bron
Tur att vi har var sin kamera så vi kan fotografera varann. Här fokuserar jag på Vasco Da Gama bron
Linbanan löper längs kajen
Linbanan löper längs kajen
Parque das Nações
Parque das Nações
En löpare i matchande färger med ett konstverk
En löpare i matchande färger med ett konstverk
Vasco Da Gama bron från Ylvas perspektiv
Vasco Da Gama bron från Ylvas perspektiv
Molnen tornar upp sig en kväll och bygger en mystisk stämning kring borgen på berget.
Molnen tornar upp sig en kväll och bygger en mystisk stämning kring borgen på berget.

Rossio med det svindlande vågiga mönstret av gatsten, är värt att belysa lite extra så här kommer fler bilder därifrån.

Solens morgonstrålar letar sig in på torget Rossio
Solens morgonstrålar letar sig in på torget Rossio
Ylva har hittat en blivande Ronaldo? Hög koncentration i dribblingarna på torget Rossio.
Ylva har hittat en blivande Ronaldo? Hög koncentration i dribblingarna på torget Rossio.
Ylva hittar ett par röda byxor som är ute och går på torget Rossio
Ylva hittar ett par röda byxor som är ute och går på torget Rossio
En av de 2 fontänerna på torget Rossio
En av de 2 fontänerna på torget Rossio

 

Vi sitter i den sköna vårsolen och njuter av en Sangria på vårt torg innan vi tar tunnelbanan till flygplatsen. Vi har blivit förälskade i Lissabon och känner att vi absoluta kommer hit igen för att jaga ännu fler spårvagnar.

När vi har tröttnat på spårvagnarna finns ju även mängder med Tuk-tuk att jaga.
När vi har tröttnat på spårvagnarna finns ju även mängder med Tuk-tuk att jaga.

 

Ylvas 5

Nyfiken – Vad hittar vi bakom nästa sväng eller backkrön?

Förvånad – Varför har jag inte varit här förut?

Träningsvärk – Ta några turer i trappmaskinen på gymmet innan då åker hit.

Svettigt – Vårvärmen är fullt tillräcklig!

Glöm inte – En tur till Sintra.

Världen är vacker!

 

Det är inte svårt att fylla 4 dagar i Lissabon. Vi hann faktiskt med en utflykt till staden Sintra också. Läs vår reseberättelse om Sintra…

Det här slottet heter Pena och ligger inte i Lissabon utan i Sintra.
Det här slottet heter Pena och ligger inte i Lissabon utan i Sintra.

 

 

The Wild Atlantic Way – Ireland

Tidvattnet rullar in. Vågorna sveper med stor kraft mot land. Stranden krymper för varje våg som driver in över den lena sanden. Plötsligt tittar solen fram mellan de mörka molnen och det glittrar i skummet på toppen av vågorna.  Doften av tång är påtaglig. De gröna kullarna och vågorna följer samma mönster och har nästan samma färg. Dånet från vågorna är högt när vattnet slår hårt mot klipporna. The wild atlantic way – vi har gjort ännu ett stopp vid vägen som tar oss genom det fantastiska landskap längs Irlands västra kust. Vild är en benämning, vacker är en annan.
Man reser runt på Irland, med ett ständigt leende.

West coast of Ireland
Tidvattnet rullar in med full kraft mot den Irländska kusten
Vackra stränder varvat med spetsiga klippor på den irländska västkusten. Den här stranden ligger på Dinglehalvön
Vackra stränder varvat med spetsiga klippor på den irländska västkusten. Den här stranden ligger på Dinglehalvön
Storslagna vyer med böljande vackra gröna landskap längs Ring of Kerry
Storslagna vyer med böljande vackra gröna landskap längs Ring of Kerry
Dock är inte allt grönt på Irland. Dingle är ett lysande exempel på Irländsk färgprakt
Dock är inte allt grönt på Irland. Dingle är ett lysande exempel på Irländsk färgprakt

 

Vägarna på Irland är ofta vackert inlindade i grönska
Vägarna på Irland är ofta vackert inlindade i grönska

 

Ring of Kerry – Irlands vackraste väg

Vägarna slingrar sig genom det fascinerande landskapet. Vi åker med vår hyrda Audi genom frodiga lövskogar, över väldiga kullar, genom pittoreska byar och med fantastisk utsikt över Atlanten.  På många ställen är vägen så smal att två bilar inte kan mötas. När man då möter en buss blir det än mer viktigt att hålla ordning på var man har bilens backspeglar samtidigt som det vackra landskapet pockar på uppmärksamhet. Nämnde jag att det är vänstertrafik? Under sommaren får man räkna med att möta en hel del bussar denna turisttäta sträcka. Vi besöker ön i maj och då är trafiken något lugnare. Vi har på tre dagar tagit oss från Dublin genom ett böljande landskap över till den sydvästra sidan av ön. Vi kör nu längs Ring of Kerry, en 17 mil lång rundtur på Iveraghhalvön som kanske är den vackraste av Irlands vägar.

Efter att passerat Killarney stannar vi till vid praktfulla Muckross House och beundrar den imponerande parken. Här förstår man vad ordet frodig innebär. Bland annat växer enorma rhododendron i alla tänkbara färger och former.
Torc Waterfall blir nästa stopp. Dit når vi genom en  kortare vandring i nästan tropisk regnskogsliknade miljö i fuktig dalgång. En av de vackraste vattenfallen på Irland. Vi stannar även lydigt till vid Ladys view, det måste man, har vi läst. Med en fin utsikt över sjöar och berg i Killarney nationalpark på näthinna och minneskort rullar vi vidare. Innan vi når kusten stannar vi till i staden Sneem.

Muckross House, med sin vackra anlagda park, ligger i storslagen natur i Killarney nationalpark.
Muckross House, med sin vackra anlagda park, ligger i storslagen natur i Killarney nationalpark.
Växthus vid Muckross House väldiga park
Växthus vid Muckross House väldiga park
Den storslagna parken vid Muckross House ligger vackert vid sjön Muckross lake och mellan skogsklädda berg.
Den storslagna parken vid Muckross House ligger vackert vid sjön Muckross lake och mellan skogsklädda berg.
Beautiful Torc waterfall at Ring of Kerry
Vattnet blir vackert mjukt i Torc waterfall vid Ring of Kerry
En av många pubar i lilla staden Sneem
En av många pubar i lilla staden Sneem

 

De fantastiska vyerna avlöser varandra. Vi följer den ringlande vägen Ring of Kerry runt halvön och bakom varje sväng dyker det upp nya vackra vyer, eller en bil i full fart!

Hmm, hur är det möjligt? I Sverige hade detta varit en 50-väg!
Hmm, hur är det möjligt? I Sverige hade detta varit en 50-väg!
Ylva tittar ut över vyerna på Ring of Kerry. Världen är vacker!
Ylva tittar ut över vyerna på Ring of Kerry. Världen är vacker!
Husen är färggranna även i Waterville, precis som i så många andra städer på Irland. Fler bilder i lila finns i galleri lila, här på min webbsida
Husen är färggranna även i Waterville, precis som i så många andra städer på Irland. Fler bilder i lila finns i galleri lila, här på min webbsida

 

Rofyllda samhället Waterville, ligger vackert mellan berg och hav
Rofyllda samhället Waterville, ligger vackert mellan berg och hav

 

Butler Arms Hotel i mysiga Waterville får bli vårt husrum denna kväll. Ett stort strandnära hotell med vacker utsikt över havet. Medan vi njuter vi av den goda middag på hotelletts restaurang ser vi solen skapa en skön stämning på himlen utanför fönstren. Så istället för att slöa på rummet eller hänga i baren vi tar en kvällstur med bilen på Skellig Ring, efter den utsökta middagen. En alldeles utmärkt idé skulle det visa sig. Så här dags är vi nästan ensamma på vägarna och vi stannar så ofta det är möjligt vid vägkanten och fotograferar i alla väderstreck. Första stoppet blir den långgrunda stranden Ballingskellig och lite senare ute i havet ser vi Skellig Island bilda en fin siluett i det varma motljuset.
Fulla av intryck lägger vi huvudena på kuddarna, långt efter mörkrets inbrott. Vi beslutar att det blir sovmorgon och en lugn förmiddag i morgon.

Skellig Ring, en kvällsutflykt på den vägsträcka som går längs ut på halvön
Skellig Ring, en kvällsutflykt på den vägsträcka som går längs ut på halvön
Skellig Island i vackert kvällsljus. Vi valde bort en tur till öarna men det är nog värt ett besök om man tar sig tid.
Skellig Island i vackert kvällsljus. Vi valde bort en tur till öarna men det är nog värt ett besök om man tar sig tid.

 

Dagen börjar med en stilla promenad på stranden, efter en Full Irish breakfast naturligtvis. Bara frukosten är en upplevelse i sig.
Waterville präglas mycket av Charlie Chaplin. Bilder och statyer finns överallt. Att han älskade Waterville och ofta besökte denna mysiga pärla kan man enkelt förstå.

Naturen på Irland består inte bara av böljande gröna landskap, mjuka berg och spetsiga klippor. Här finns också vidsträckta stränder. De kilometerlånga sandstränderna på var sida i viken mellan Iveragh Peninsula (Ring of Kerry) och Dinglehalvön är också fantastisk. Här kan man hyra surfingbräda om man är på det humöret.

Jag och Charlie Chaplin i Waterville
Jag och Charlie Chaplin i Waterville
Inch beach på Dinglehalvön
Inch beach på Dinglehalvön
Även stenarna är gröna på den gröna ön.
Även stenarna är gröna på den gröna ön.
Vågorna slår in mot stranden på Inch Beach. De vita prickarna på sluttningarna är får
Vågorna slår in mot stranden på Inch Beach. De vita prickarna på sluttningarna är får
The Wild Atlantic Way slingrar sig vidare genom det vackra landskapet. Vädret är vår sida även idag...
The Wild Atlantic Way slingrar sig vidare genom det vackra landskapet. Vädret är vår sida även idag.

 

Dingle

Vågorna kluckar lite försiktigt mot piren. Här verkar allt vara lugnare. Vi promenerar i sakta mak i den supermysig staden Dingle. Kaffet smakar gott när vi sitter och njuter i den värmande vårsol som strålar på oss och på de färgglada husfasaderna. Stämningen är avslappnad och rofylld. Den lilla staden med endast 2000 invånare har något som få städer kan skryta med – en alldeles egen delfin som simmar omkring i viken. Den är döpt till Fungie och har attraherat befolkningen och turister sedan 1983. Det finns båtturer om man vill ge sig ut på delfinsafari.

Pubar, B&B, kaféer, restauranger och små trevliga butiker finns det gått om i Dingle. Men när det gäller att proviantera så väljer vi Lidl.

Längre ut på halvön blir det mer dramatiskt…

I Dingle finns betydligt fler färger än den gröna som i övrigt dominerar på den Irländska ön. Se kullarna i bakgrunden.
I Dingle finns betydligt fler färger än den gröna som i övrigt dominerar på den Irländska ön. Se kullarna i bakgrunden.
Tydliga skyltar i Dingle...
Tydliga skyltar i Dingle…
Alltid tid för en Guiness enligt irländarna
Alltid tid för en Guiness enligt irländarna
Dramatiskt landskap vid Slea Head längst ut på Dinglehalvön
Dramatiskt landskap vid Slea Head längst ut på Dinglehalvön
Vågorna sköljer över de sylvassa klipporna vid Slea Head
Vågorna sköljer över de sylvassa klipporna vid Slea Head
Panoramaview från Connor Pass på Dinglehalvön
Panoramaview från Connor Pass på Dinglehalvön

”Hit ska ni åka”… ”och så får ni inte missa” … ”och efter det så ska ni vidare till…” Den trevliga mannen på hotellet i det lilla röda huset i byn Ballyferriter vecklar ut kartan och visar oss vart vi ska åka. Han svarar inspirerat på vår fråga var man bäst hittar vackra kvällsmotiv. Ännu ett gott exempel på hur vänligt bemött man blir. Det goda ryktet om irländarna stämmer verkligen överallt.

Vi kan helt enkelt inte slita oss från en fotoutflykt ikväll heller. Så nu står vi på avsatsen och tittar ner på klipporna och vinden biter i kinderna. Det sceniska landskapet ändrar sig i takt med att solen sjunker. Skådespelet är enastående. Vågorna slår in över klipporna och vattnet virvlar våldsamt runt de mörka stenarna. Det vita skummet åstadkommer häftiga mönster och bildar en snygg kontrast till det mörka havet och klipporna. Stativet måste ställas stadigt i vinden. Hur långt ut vågar man gå i det fuktiga gräset eller hala stenarna? Man vill ju ha bästa vinkel, för att komma åt häftigaste motivet. Tycker vi lyckas ganska bra även i kväll…

Vågorna virvlar runt de sylvassa klipporna
Vågorna virvlar runt de sylvassa klipporna
Enastående vackra landskap. Vid Slea Head på Dinglehalvön
Enastående vackra landskap. Vid Slea Head på Dinglehalvön

 

Cliffs of Moher – Irlands höjdpunkt

Blir det bra här, frågar Ylva med exalterad röst. Bara en halvmeter bakom hennes rygg stupar det över 200 meter. Rakt ner i Atlanten. Det blir kanon svarar jag lite nervöst och skjuter av några bilder med kameran. De blir jättebra, svindelkänslan finns där, precis som tänkt. Cliffs of Moher är en fantastisk upplevelse. Att gå i väl upptrampade stigar bara några meter från stupet gör en visit här till en magisk naturupplevelse. Nyfiken på hur det ser ut bakom nästa krön, hela tiden med solen lysande över Altanten, vandrar vi på trots att vi är både hungriga och trötta. Utsikten ger energi. Man känner sig ganska liten i den storslagna miljön. Vi ser de sista varma strålarna av solen när vi efter ca 4 timmars vandring inkl fotograferingsstopp, återkommer till den nu tomma parkeringen. Vi har vandrat till Hags Head och tillbaka.

Visitors center har stängt här nu. Hungriga och trötta börjar jakten på B&B. Vi insåg dock ganska snart att det är alldeles för sent att störa folk så här dags. Det fick bli ett hotell i Doolin. Hotellet var bara hälften så charmigt som byn i sig. Men vi är nöjda med att vi hittade sovplats överhuvudtaget.

Vi följer ljudet av sång och musik och hamnar på den lokala puben Fitzpatrick’s Bar. Stämningen är på topp i de charmiga puben. 3 glada herrar spelar på konstiga instrument och nästan alla i den varma och mysiga lokalen tjoar med i refrängerna. Precis som det ska vara på en irländsk pub.  Skummet på min Guinness, som fick bli min middag denna afton, yr i takt med stampet i golvet. Vi njuter för fullt av detta vackra, glada och vänliga land.

Jag sitter och poserar 200 möh för den obligatoriska farliga bilden, vid Cliffs of Moher
Jag sitter och poserar 200 möh för den obligatoriska farliga bilden, vid Cliffs of Moher
Cliffs of Moher med Hags Head längst bort. Ser ni Ylva vinka?
Cliffs of Moher med Hags Head längst bort. Ser ni Ylva vinka?
liffs of Moher i kvällsljuset. När ni besöker denna måsteplats på en irlandsresa, se till att vara här på eftermiddagen/kvällen.
Cliffs of Moher i kvällsljuset. När ni besöker denna måsteplats på en irlandsresa, se till att vara här på eftermiddagen/kvällen.
Cliffs of Moher i blir fantastiskt vackert i kvällsljuset
Cliffs of Moher i blir fantastiskt vackert i kvällsljuset

Vi fortsätter mot Burren, med sina häftiga stenformationer som har formats genom erosion av is, regn och vind. Under denna klippiga platå sägs finnas enorma grottsystem. Regnet öser ner och vi skuttar runt på kalkstenhällarna en stund och imponeras av landskapet, innan vi far vidare. Eftersom vädret är som det är och inte lockar till utomhusaktiviteter, letar vi upp Crag Cave och beskådar världens näst största stalaktit. Den roliga och glada guiden tar oss med på en spännande resa i underjorden.
Väl ute i det fria hindrar molnen oss från att se de höga bergen runtomkring och vi går miste om fin utsikt över havet. Vi är dock tacksamma över att det här är enda dagen vi har helmulet och dagsregn.
Vi passerar västkusten största stad Galway. Väl sittandes i köerna på väg ut från staden konstaterar vi att det är fredag eftermiddag och alla verkar nyss ha slutat sina jobb.  Det är sådant men inte tänker på när man har semester. Farterna är ju ganska höga på landsbygden och man parkerar lite var stans, men i övrigt råder den irländska vänligheten även i trafiken.
Solen börjar nu leta sig fram mellan molnen, för att 10 minuter senare vara som bortblåst och nästa regnskur sköljer över oss. Vädret är lynnigt på denna ön. Det sägs att det kan vara 4 årstider på lika många timmar och vissa dagar stämmer det, fick vi erfara. Vi får berättat för oss att alla skolor stänger om det så bara ligger en cm snö på backen. Vi slapp snön. Däremot kunde jag inte motstå en av alla fantastiska sandstränder. Det fick bli ett bad.

Burren, ett enormt landskap med häftiga kalkstenformationer.
Burren, ett enormt landskap med häftiga kalkstenformationer.

 

 

Att bila på Irland är som att färdas genom vackra tavlor
Att bila på Irland är som att färdas genom vackra tavlor
Det finns gott om långgrunda stränder. Just denna lockade till ett dopp i Atlanten, vilket även genomfördes
Det finns gott om långgrunda stränder. Just denna lockade till ett dopp i Atlanten, vilket även genomfördes

 

Det mytomspunna Connemara

Molnen tornar upp sig men vi är rustade för det irländska vädret så vi knallar med bestämda steg vidare uppför berget. Ju högre upp vi kommer desto mer sliter vinden i kroppen och på de ställen där det är som brantast gäller det att hålla tungan rätt i munnen för att inte tappa balansen. Stenarna som är utlagda till en slingrande stig blir lätt hala men leder oss i vackra kurvor genom landskapet. Molnen skingrar sig och utsikten under vandringen är fantastisk. Bra att vara fotograf, då hinner jag med ett par extra andetag när vi stannar och fotar utsikten, innan vi pustar vidare upp på Diamond Hill, 442 möh. Väl uppe ser vi många mil av Connemara.
Vägen nedför berget på norrsidan ger oss mer lä vilket gör den behagligare. Efter ett par timmars vandring kommer vi tillbaka till visitors centre i Letterfrack. Efter en välförtjänt matbit kikar vi på de intressanta utställningarna som visar naturens historik i Connemara.

Väl i Connemara är ett stopp vid Kylemore Abbey ett måste. Ett ståtligt slott som byggdes 1886 men som övergick till att vara ett kloster 1920. Delar av klostret och praktfulla parken är öppna för besök. Klostret ligger vackert beläget vid foten av berget vid sjön Pollacapall lough. Se toppbild.

Vandring uppför Diamond Hill i Connemara
Vandring uppför Diamond Hill i Connemara
Breathtaking view from the top of Diamond Hill.
Breathtaking view from the top of Diamond Hill.
Det är brant på vissa ställen på vandringen uppför Diamond Hill
Det är brant på vissa ställen på vandringen uppför Diamond Hill
Det finns gott om mat för Connemarahästarna. Vacker utsikt har de också
Det finns gott om mat för Connemarahästarna. Vacker utsikt har de också

 

Dublin – kanske Europas trevligaste huvudstad

Vi hade planerat en resa för att uppleva Irlands natur men ett stopp i Dublin är ju ett måste. Så vi gjorde Dublin lite hastigt en halvdag. Vandrade på gågatorna i de centrala delarna och hälsade på James Joyce, strosade runt i Temple Bar District och styrde sedan fötterna mot Guinnessmuseet. Ett mycket kul och intressant ställe även om man inte tycker om öl. En toppenavslutning på rundturen som tar oss till taket där man får njuta av en Guiness såväl som utsikten över hela staden. Dublin är som Irland i övrigt, trevligt och avslappnat. En weekendresa Dublin är absolut ett resmål som rekommenderas.

Temple bar district
Temple bar district
Dublin med floden Liffey
Dublin med floden Liffey
Stilfulla utställningar på Guinessmuseet
Stilfulla utställningar på Guinessmuseet

 

På Irland får man ju inte missa alla slott eller före detta slott. Här följer ett axplock av dem vi sökte upp.

Killarney castle ligger mitt i staden, men runt slottet finns enorma parkområden
Killarney castle ligger mitt i staden, men runt slottet finns enorma parkområden
Kuslig stämning vid en gammal kyrkoruin
Kuslig stämning vid en gammal kyrkoruin
Den mäktiga ruinen på kullen i Rock of Cashel
Den mäktiga ruinen på kullen i Rock of Cashel
Kilkenny. Stadens trevliga centrum omger det imponerande slottet med samma namn
Kilkenny. Stadens trevliga centrum omger det imponerande slottet med samma namn
Kinvaras huvudgata bjuder på udda men läckra färgkombinationer på husen
Kinvaras huvudgata bjuder på udda men läckra färgkombinationer på husen

Har ju nämt tidigare att vi passerar genom många charmiga orter. Är man intresserad av att sitta på en pub och lyssna på irländsk musik eller äta god mat på kvällarna finns det gott om möjligheter. Byarna ligger tätt och likaså öltapparna. Det är ganska lätt att resa på Irland. Vi besökte visserligen ön i maj och hade inte förbokat några Bed&Breakfast eller Hotel men fick fatt på sängplats att sova i varje natt. Bra skyltar visar vägen till boendena. Dock bör man inte vänta alltför länge på kvällen om man vill vara på säkra sidan.
Alla boenden kan inte erbjuda mat på kvällen men det tar man igen på morgonen med en Full irish breakfast.

En av många pubar i Westport, denna ägs av en av Irlands mest kända flöjtister, Matt Molloy
En av många pubar i Westport, denna ägs av en av Irlands mest kända flöjtister, Matt Molloy
Här har man inte snålat med röd färg. Westport denna idylliska stad med sin sköna stämning
Här har man inte snålat med röd färg. Westport denna idylliska stad med sin sköna stämning

 

The Wild Atlantic way går från Cork i söder till Donegal i Norr.  Nästan 2 600 km lång är denna sträcka som sägs vara den längsta uppmätta kustväg i världen. Vi anlände vid Killarney och följde den till och från ändå upp till Westport.  Sista 2 dagarnas färd från Connemara via Westport tillbaka till Dublin bjöd inte på riktigt lika magiska naturupplevelser som längs kusten men vi fick ändå beskåda spektakulära och typiska irlandsmotiv.

Den vackraste vyn på hela Irland enligt hotellägaren i Connemara
Den vackraste vyn på hela Irland enligt hotellägaren i Connemara
Aasleagh falls i vackra omgivningar
Aasleagh falls i vackra omgivningar
Gröna kullar, med betande får omgivna av stenmurar. En vanlig syn på ön
Gröna kullar, med betande får omgivna av stenmurar. En vanlig syn på ön
Irländska vägarna är som sagt lite lynniga. Man vet aldrig vad som döljer sig bakom nästa krök. Mest förvånade blev vi när vi mötte en toalett mitt på vägen...
Irländska vägarna är som sagt lite lynniga. Man vet aldrig vad som döljer sig bakom nästa krök. Mest förvånade blev vi när vi mötte en toalett mitt på vägen…

 

En Guinness smakar aldrig så gott som den gör på Irland. Här i takrestaurangen på Guinessmuseet i Dublin.
En Guiness smakar aldrig så gott som den gör på Irland. Här i takrestaurangen på Guinnessmuseet i Dublin. Skål!

 

Har jag nämnt den irländska frukosten? När vi första morgonen vill komma iväg tidigt på morgonen märkte vi hur svårt det var att få frukost före halv nio. Ok, tänkte vi, de är väl lite morgon trötta här på detta Bed&Breakfast. När vi sätter oss vid bordet på morgonen finns framdukat lite bröd, mjölk och flingor, juice, ost och marmelader och så kommer de in med rostad bröd. Vi beställer in kaffe och te. Det här blir ju en god och bra frukost tänkte vi som är lite kräsna vid svenska frukostar.
”So what do you want to order” säger då ägaren till huset efter att vi har suttit och tuggat en stund. Han visar oss menyn. Jaha, blir det mer mat undrar vi förvånat och helt plötsligt har vi beställt in en Full Irish breakfast. Tio minuter senare serveras vi var sin tallrik black and white pudding, 2 korvar, 4 baconskivor, scrambled eggs och ett par stekta tomater. På Irland behöver man inte gå hungrig från frukostbordet. Det lärde vi oss.

Kartan visar vår rutt under de 8 dagarna vi besökte Irland i maj 2015.
Kartan visar vår rutt under de 8 dagarna vi besökte Irland i maj 2015.

 

Med god hjälp av Ireland Michelin map och Irland – Första klass reseguider tog vi oss runt ön ganska enkelt.

Vill du se ytterligare bilder från Irland? I mina gallerier finns det fler…

1 2 3