Resan till Marocko – Del 1: ”Atlasbergen”

Resan till Marocko – Del 1: ”Atlasbergen”

posted in: Marocko | 1

Marrakesh, tänkte vi, det är nog häftigt. För att utöka ”häftigheten” i resan bestämde vi oss för att vi även ska upp i Atlasbergen. Efter lite googlande fastnade vi för den lilla orten Imlil som ligger ca 1.5 timmars bilfärd från Marrakesh – förutsatt att man kör rätt väg…
Tillsammans med mycket goda vännerna Janne och Marie hade jag och Ylva planerat vår resa till Marocko hemma vid datorn. Flyg, boende och hyrbil hade vi bokat själva. 7 nätter i Marocko skulle visa sig bli den mest spännande resan jag någonsin gjort.  Är du nyfiken på Marocko – häng på vetja.
Här kommer en reseskildring från Marocko!

Häftigt att se Marrakesh och Atlasbergen från ovan i kvällsljuset. Vi hade landat på Marrakesh Menara Airport strax innan solen gick ner en dag i slutet av november. Vi såg fram emot en spännande bilfärd upp i Altasbergen – en enkel sådan tänkte vi. I stället visade GPS’en in oss i värsta tänkbara trafikkaos.

 

Marrakesh Menara Airport - Häftig design!
Marrakesh Menara Airport – Häftig design!

 

Att vi och alla andra runt oss överlevde är en gåta, men en vardag i dessa trakter. Har läst att olycksstatistiken är mycket hög i landet och efter ett kort stund i kaoset kan man lätt förstå varför. I Sverige kommer trafiken mest framifrån men här dyker konstiga fordon upp från alla håll. Cyklar, mopeder (med hela familjer på), motorcyklar, åsnetransporter, hästdroskor, bilar, lastbilar samt alla dessa gångare och alla vill fram på en gång. I bland står en trafikpolis mitt i kaoset, med livet som insats, och visslar och vinkar lite halvhjärtat.
Vi styr till slut ut ur staden och konstaterar att detta inte känns rätt och tvingas vända tillbaka in i kaoset och denna gång hamnar vi så långt in i Marrakesh att det inte längre är gator vi åker på utan gränder, trånga gränder. En kille på cykel påkallar vår uppmärksamhet och säger att vi måste vända. Vi struntar nu i GPS’en och följer i stället ett gäng glada grabbar på cykel som ska ta oss ut från kaoset. De cyklar frenetiskt framför oss och när vi till slut har kommit ut på en större väg vevar vi ner rutan, tackar killen för hans hjälp och sticker till honom 40 dirham (ca 40 sek). Han blir irriterad och tycker att det är för lite (Vi kommer att bli varse att marockanerna alltid tycker att de får för lite pengar). Han får dock nöja sig med dessa pengar och strax efter har vi kommit ut på landsvägen.

 

Teaservering vid ankomst till Riaden, en trevlig marockansk sed
Teservering vid ankomst till Riaden, en trevlig marockansk sed.

 

Väl uppe i bergen, där det är mystiskt mörkt och vägarna är ganska trånga och krokiga, anländer vi så småningom till Imlil. Här var det svårt att hitta vår Riad men folk är hjälpsamma och försöker vänligt förklara vägen. Vi åker igenom byn och efter ytterligare någon kilometer står en man och vinkar. Äntligen framme tänker vi. Welcome säger Mohammed, härifrån är det ”bara” 5 minuters promenad. Den promenaden (som var betydligt längre än 5 minuter lång) går genom en uttorkad bäckfåra och vi lyser med våra mobiltelefoner för att kunna se var vi sätter fötterna. Sedan börjar klättringen i trappor innan vi till slut kommer fram till Kasbah Imlil. Vi skymtar en åsna i mörkret precis utanför Riaden. Väl inne bli vi sedvanligt bjudna på te. Rummen är mysiga och färgglada men kalla. Nyfikna på vad Atlasbergen bjuder på i dagsljus, somnar vi efter en äventyrlig första dag.

Grannens tupp väcker oss vid halv sex. Många exponeringar på en fantastisk gryning hinner vi med innan en enastående frukost serveras på takterassen som bjuder på en utsikt av sällan skådat slag. Höstfärger i Imlildalen och berg med snöklädda toppar.

Förväntningarna införlivades i gryningen - Altasbergen var ännu vackrare än man kunde hoppas. Vy från vår balkong.
Förväntningarna införlivades i gryningen – Altasbergen var ännu vackrare än man kunde hoppas. Vy från vår balkong.
Vy ut över Imlildalen, från vår riad - Kasbah Imlil
Vy ut över Imlildalen, från vår riad – Kasbah Imlil
En av de häftigaste frukostupplevelser i mitt liv. Fantastisk god frukost med fantastiskt utsikt och med fantastiskt sällskap
En av de häftigaste frukostupplevelser i mitt liv. Fantastisk god frukost med fantastiskt utsikt och med fantastiskt sällskap

 

Hus i vår by i Imlil. Byn fick elektricitet i slutet av 1990-talet.
Hus i vår by i Imlil. Byn fick elektricitet i slutet av 1990-talet.
Ett ensamt träd lyser höstgult med hjälp av dagens första solstrålar.
Ett ensamt träd lyser höstgult med hjälp av dagens första solstrålar.

 

Imlildalen består av 9 små byar och ligger på ca 1700 meters höjd. Vår Riad ligger i byn Tamatert öster om dalen från vilken man har en fantastisk utsikt ut över dalen och bergen. Vi vill dock se mer av Atlasbergen och beslutar oss därför för att vandra vidare på vägen uppför berget. Uppe vid ca 2300 möh kommer vi fram till en liten byggnad av sten vilket visar sig vara en café. En vänlig farbror serverar oss te och kaffe vid ett bord med utsikt även mot nästa dal, beståendes av många berberbyar. Åsnan/mulåsnan som har släpats upp hit hamnar på många av våra bilder. Hela vägen ger oss en häftig upplevelse och kvällen avslutas med en klassisk marockansk gryta, Tagine, serverad av mycket trevliga och hjälpsamma riadvärd, Mohammed.

Träd mot en nästan klarblå himmel
Träd mot en nästan klarblå himmel
En av topparna mellan grenarna är Toubkal med 4167 m. Afrikas näst högsta topp.
En av topparna mellan grenarna är Toubkal med en höjd på 4167 m. Afrikas näst högsta topp.
Vandringen upp i Atlasbergen, hela tiden med en bedårande utsikt över Imlildalen
Vandringen upp i Atlasbergen, hela tiden med en bedårande utsikt över Imlildalen
Små söta lamm var hur nyfikna som helst
Små söta lamm var hur nyfikna som helst
Höstfärger i Atlasbergen - magiskt!
Höstfärger i Atlasbergen – magiskt!
Mönster av stenar vid vägen.
Mönster av stenar vid vägen.
Ett café på 2300 meters höjd. Charmigt!
Ett café på 2300 meters höjd. Charmigt!
Mulåsnan blickar ut över dalen och beundrar utsikten, eller...?
Mulåsnan blickar ut över dalen och beundrar utsikten, eller…?
Teet ska hällas på ett speciellt sätt i Marocko
Teet ska hällas på ett speciellt sätt i Marocko


Atlasbergen med sina snöklädda toppar i bakgrunden hela vandringen.
Atlasbergen med sina snöklädda toppar i bakgrunden var vår vy under hela vandringen.

 

Alla byar har en moské, denna väldigt vackert beläget.
Alla byar har en moské, denna väldigt vackert beläget.
Atlas mountains, beautiful Atlas mountains
Atlas mountains, beautiful Atlas mountains
En av byarna i Imlildalen
En av byarna i Imlildalen
Port
Port
På väg ner mot byn igen med motljuset genom höstlöven. Ganska ok vandring.
På väg ner mot byn igen med motljuset genom höstlöven. Ganska ok vandring.
En av många bybilder över dalen, här från vår takterass.
En av många vybilder över dalen, här från vår takterass.
Solen går ner tidigt i bergen...
Solen går ner tidigt i bergen…
Fin vy för den vänstra åsnan...
Fin vy för den vänstra åsnan…
Resan går vidare genom fantastisk vackra dalar.
Resan går vidare genom fantastisk vackra dalar.

 

Vi bor billigt i Imlil, ca 350 sek/natt. Dock är det kallt och dragit på nätterna och det är inte varje gång det rinner varmt vatten genom kranen. Det är inte varje gång det kommer vatten över huvudtaget. Men servicen och utsikten var så fantastisk så vi har överseende med dessa småsaker. Ett varmt tips är att med sig tjocka strumpor eller tofflor när man ska bo Atlasbergen. Glipan mellan balkongdörren och golvet var väl ett par centimeter.

Imlil ca 6 mil sydost om Marrakesh är mest känt som ett center för bergsturismen i Atlasbergen. Många utgår härifrån när de ska bestiga Jemal Toubkal, vi valde dock en lite enklare och kortare väg. Imlil är även känt för att delar av filmen Seven years in Tibet spelades in här, med Brad Pitt. Bara en sån sak…

Vi far med vår hyrda bil tillbaka till slätten, på en väg som vi denna gång kan njuta av i dagsljus. Målet är att ta sig över Atlasbergen till Ouarzazate. Den resan får ni se i del 2 ”Over the Atlas Mountains”

One Response

  1. Min favoritbild ”Marockoresan del ett” – alla kategorier och utan tvekan – ”Gubben i kiosken”.

Leave a Reply