Resan till Marocko – Del 2 ”Over the Atlas Mountains”

posted in: Marocko | 0

Efter två nätter i Imlil hade vi planerat nästa natthärbärge i Ouarzazate. Den Hollywoodberömda staden ligger på andra sidan Atlasbergen. Efter en tidig, god och innehållsrik frukost gav vi oss iväg genom ett fantastiskt vackert landskap som visade upp sig från sin bästa sida.  Solens strålar lyste på höstfärgerna i dalgångarna och på de snöklädda bergstopparna. Vi skrotade GPS´n denna dag och körde på känsla, med gott resultat. Vi tog oss fram helskinnade och kunde parkera bilen exakt enligt plan.

Många vackra fotovyer i Atlasbergen, själv tröttnar jag aldrig
Många vackra fotovyer i Atlasbergen, själv tröttnar jag aldrig
Alla sätt är bra...
Alla sätt är bra…

Vi körde tillbaka mot slätten innan vi styrde kosan norröver mot passagen genom Atlasbergen. Många märkliga fordon och transporter var ute på vägarna men det märkligaste var när vi hamnade mitt i en marknad. Vi i vår bil trängdes med människor som gick, körde kärror, satt på åsnor, åkte moped, cyklade, körde bilar eller lastbilar samtidigt som det handlades för fullt på båda sidor av den smala bygatan. Vi kröp fram i 10 km/h i nästan en halvtimme innan trängseln lättade. Trots denna trängsel med folk överallt var alla vänliga och man hjälptes åt utan en massa irritation. Den enda som verkade irriterad var föraren bakom oss, han tutade några gånger och tyckte nog farten var något för låg. Jag kände dock att jag inte vill köra över åsnan som gick framför oss så han fick helt enkelt tuta sig trött.

Säkert en fröjd att hänga tvätt i denna miljö, med Atlasbergen som vacker fond
Säkert en fröjd att hänga tvätt i denna miljö, med Atlasbergen som vacker fond

 

Vart det här paret är på väg är det ingen som vet, men hackorna är med
Vart det här paret är på väg är det ingen som vet, men hackorna är med
En bit upp i Atlasbergen med vy ut över slätten där Marrakesh ligger
En bit upp i Atlasbergen med vy ut över slätten där Marrakesh ligger
Frodigt i dalgångarna, här på östra sidan om Atlasbergen
Frodigt i dalgångarna, här på östra sidan om Atlasbergen
Tiz-n-tichka passet, en fin vägsträcka med högsta höjd på 2260 möh
Tiz-n-tichka passet, en fin vägsträcka med högsta höjd på 2260 möh

Vägen över Atlasbergen var omväxlande. Ibland kunde knappt två bilar mötas och på vissa ställen var det 3 filer. Många lastbilar och andra udda fordon trängdes på vägarna, bl a en lastbil med kor på taket! Vi åkte över Tiz-n-Ticha passet på 2260 m ö h. Denna väg är en viktig handelsväg och förr var det den enda vägen från slättlandskapet runt Marrakesh och över bergen till öknen. Så här års är det inte ovanligt med snöfall uppe i bergen. Vi klarade oss – denna dag i alla fall…

Mitt i en sväng kommer en man rusandes rakt ut i vägen som om en förrymd galen ko var hack i häl på honom. Han springer rakt mot bilen med två stenhalvor i vardera handen. Han var inte jagad av en ko, han ville sälja stenar med färgade kristaller i. Mannen var dock inte ensam med denna typ av affärsverksamhet, de stod i var och varannan sväng. Vi såg aldrig någon som stannade och köpte några stenar.

På många håll kantas vägen av hus, där ingen nutida arkitekt varit inblandad
På många håll kantas vägen av hus, där ingen nutida arkitekt varit inblandad
Över Atlasbergen och stenöknen så långt man ser österut
Över Atlasbergen och stenöknen så långt man ser österut
Vägen in mot Ouarzazate är vackert smyckad
Vägen in mot Ouarzazate är vackert smyckad

 

Efter ca 6 timmar i bilen denna dag anländer vi äntligen till Ouarzazate, som brukar kallas Porten mot öknen. Vi hittar till vår planerade parkeringsplats utan bekymmer. Där står en man med gul väst som hintar något om pengar. Han får 20 dirham för att vakta bilen, vi hoppas han sköter sitt jobb. Nu ska vi försöka hitta till vår Riad, Rose Noir. Vi tittar in i gränden där vi tror den ligger men hittar ingen skylt. Inom kort har vi en hjälpande kille som visar oss vägen, eller? Har leder in oss i trånga gränder och genom mörka hål i väggen och ännu fler och trängre gränder. Detta kan ju inte stämma tänker vi och börjar fundera på hur vi överhuvudtaget ska kunna hitta tillbaka till bilen. Då, helt plötligt visar han oss en dörr och därinne ligger vår Riad. (Kartan på booking.com var inte i närheten!) Han får pengar som tack, alldeles för lite tyckte även han.

Vi blir väl omhändertagna även här trots att mannen som tar emot oss inte pratar engelska. Han visar upp oss till den vackra takterassen med vidunderlig utsikt. Här kan jag fotografera hur mycket som helst, är min första tanke.  Vi dricker vårt traditionella välkomnande te, och redan innan vi blir visade till våra rum har jag hunnit med ett tiotal bilder.

Terassen där vi åt frukost
Terassen där vi åt frukost
Från vår takterass såg vi Kasbah Taourirt i vackert kvällsljus
Från vår takterass såg vi Kasbah Taourirt i vackert kvällsljus

 

 

En stork dansar för oss på toppen av den närliggande minareten
En stork dansar för oss på toppen av den närliggande minareten
Mystik över Marocko
Mystik över Marocko
En av många tvättlinor.
En av många tvättlinor.
Ett av många vackert smidessmyckade fönster
Ett av många vackert smidessmyckade fönster
Märkliga Kasbah Taurirt, ett gammalt slott fullt med labyrintliknande gångar
Märkliga Kasbah Taurirt, ett gammalt slott fullt med labyrintliknande gångar

 

En kvällspromenad i den spännande staden och besök i den närliggande souken (marknaden) utan några inköp! Efter restaurangbesök lyckades vi snirkla oss hem i de mörka gränderna till vår Riad där vi hade en Yatzykväll på vårt rum. Det är få ställen man kan dricka alkohol på här så ett glas medhavd taxfree whiskey smakade gott. Vårt första rum saknade all form av värme så vi fick byta rum nästa dag, där värme och ytterligare en filt fanns att tillgå. Nätterna är kalla i ökentrakterna. På somrarna är det dock vanligt att det är över 40 grader. Tur vi inte är här sommartid.

Vägen till vår Riad gick genom mörka och trånga gränder, in genom mörka hål i väggen...
Vägen till vår Riad gick genom mörka och trånga gränder, in genom mörka hål i väggen…
...inte konstigt om man ibland funderar på om man är på rätt väg.
…inte konstigt om man ibland funderar på om man är på rätt väg.

 

Karaktäristiskt för en Riad är innergården med himlen som tak. Ofta hittat man en liten fontän och några fruktträd som utsmyckning och ordet Riad kommer ifrån arabiskan och betyder trädgård. De är vanligtvis utsmyckade som ett helt museum i marrokansk design. Här kommer några exempel:

Varje rum var ordentligt utsmyckat på alla håll och kanter. En skål med olika kryddor som doftar gott
Varje rum var ordentligt utsmyckat på alla håll och kanter. En skål med olika kryddor som doftar gott
Marockansk sänggaveln på vårt rum, dag 2
Marockansk sänggaveln på vårt rum, dag 2
Många valv in mot innergården från andra våningen på Riad Rose Noir
Många valv in mot innergården från andra våningen på Riad Rose Noir
Marrokansk konsthantverk, en explosion av färger
Marrokansk konsthantverk, en explosion av färger

 

Fönster och gardiner i klassikt marockansk design
Fönster och gardiner i klassikt marockansk design

 

Ouarzazate är mest känt för de många filmer som spelats in i stadens studios och dess omgivningar. Ett besök på Atlas Studios var därför ett måste kände vi. I ett par timmar gick blev vi guidade omkring bland kulisser där bl a delar av filmer som ”Alexander”, ”Lawrence of Arabien”, ”Asterix och Obelix”, bondfilmen ”Iskallt uppdrag” och serien ”Homeland” har spelats in. Under visningen började det att regna, för första gången på nio månader, inte undra på att allt är torrt. Vi var en liten skara som guidades runt bland kulisserna och diverse filmrekvisita. Efterhand blev guiden mer intresserad av oss, och hans frågor om Sverige var fler än våra frågor om filminspelning.

Här filmade man bl a "Alexander". Pelarna är gjorda av frigolit.
Här filmade man bl a ”Alexander”. Pelarna är gjorda av frigolit.
Entrén till Altas Studios i Ouarzazate.
Entrén till Altas Studios i Ouarzazate.

 

Lunchen avnjöts på Kasbah Tifoultoute. Så när som på några katter som ville smaka vår mat var vi de enda gästerna. Vi kunde strosa runt i lugn och ro och se oss om bland mängder med märkliga ting.

Kasbah Tifoultoute, ett slott där vi var de enda gästerna
Kasbah Tifoultoute, ett slott där vi var de enda gästerna
Kasbah, ett slags försvarsanläggning som oftast var byggd av lera och halm.
Kasbah, ett slags försvarsanläggning som oftast var byggd av lera och halm.
Kasbah Tifoultoute Ouarzazate
Kasbah Tifoultoute Ouarzazate
Många valv i en marockansk kasbah
Många valv i en marockansk kasbah

 

Nöjda med vad vi har upplevt i Ouarzazate lämnar vi staden (som ligger på 1100 möh) och beger oss tillbaka några mil mot Atlasbergen. Fortsatt underbart vackra vyer mot de snöklädda topparna. Ni kanske har förstått att jag älskar vyer. Det kommer fler…

Många vill sälja saker vid vägkanten. Vi är mer intresserade av vyerna än att köpa keramik
Många vill sälja saker vid vägkanten. Vi är mer intresserade av vyerna än att köpa keramik

Nu har vi kommit till en av resans höjdpunkter, Ksar Ait Ben Haddou. Denna stad finns sedan 1987 på UNESCO’s världsarvlista. En vänlig man hjälper oss att hitta en parkeringsplats och erbjuder sina tjänster som guide. Han är på sedvanligt marockanskt manér påstridig, och får uppdraget att visa oss runt i den gamla staden. Han tar oss med på en tur genom trånga gränder och branta trappor och kryddar frikostigt med märkliga berättelser från både förr och nu. Mannen hade medverkat som statist i många av alla dessa filmer som har spelats in här. Åtminstone tror vi att det var det han sa – hans kunskaper i engelska var inte de allra bästa. Att strosa upp och ner för de uråldriga gränderna var verkligen en upplevelse. Känslan av att känna historiens vingslag blandat med nutida berättelser om filminspelningar var häftig. Vi strövade tillsammans med övriga turister omkring som färgglada statister i denna historiska miljö. På likaledes sedvanligt manér tog guiden oss naturligtvis med till kusiner, bröder, vänner och bekanta som alla bedrev någon form av affärsverksamhet. Vi köpte 2 flaskor arganolja som kommer att göra storverk för vår hud. Guidens dag gick helt säkert ihop sig…

Ksar Ait Ben Haddou speglas i floden Ouarzazate
Ksar Ait Ben Haddou speglas i floden Ouarzazate

 

Kommers i vackra färger i gränderna på väg till det gamla Ait Ben Haddou
Kommers i vackra färger i gränderna på väg till det gamla Ait Ben Haddou
En vänlig berb - ursprungsbefolkningen i Atlasbergen
En vänlig berb – ursprungsbefolkningen i Atlasbergen
Ait Ben Haddou
Ait Ben Haddou
En av många Kasbah i Ait Ben Haddou. En vy uppifrån berget som staden vilar mot
En av många Kasbah i Ait Ben Haddou. En vy uppifrån berget som staden vilar mot

 

Staden (Ksar) Ait Ben Haddou slingrar sig uppför berget
Staden (Ksar) Ait Ben Haddou slingrar sig uppför berget

 

Denna man som tillhörde en av de 10 familjer, som forfarande bor i gamla delan av Ait Ben Haddou, lyckades sälja en målning till mig för 50 dirham
Denna man som tillhörde en av de 10 familjer, som forfarande bor i gamla delan av Ait Ben Haddou, lyckades sälja en målning till mig för 50 dirham

 

En lista på alla filmer som har spelats in i Ait Ben Haddou
En lista på alla filmer som har spelats in i Ait Ben Haddou
En solig balkong i nya delen av Ait Ben Haddou, på andra sidan om floden
En solig balkong i nya delen av Ait Ben Haddou, på andra sidan om floden
Någon behövde vila sin rygg en stund
Någon behövde vila sin rygg en stund

 

Med Marrakech Airport i sikte beger vi oss nu tillbaka över High Atlas Mountains. Första milen på ny väg som bjuder på fantastiska vyer vi aldrig tidigare skådat. Här följer en kavalkad av bruna vyer i Atlasbergen, de flesta bilderna är tagna från bilen. Denna del av resan börjar i strålande sol innan vi högt upp i bergen åker genom tunga moln som bjuder på ett rejält snöfall.

Vägen slingrar sig genom häftiga landskap i Atlasbergen. Stenblocken vilar hotfullt på sluttningarna
Vägen slingrar sig genom häftiga landskap i Atlasbergen. Stenblocken vilar hotfullt på sluttningarna
Plötsligt dyker det upp en stad i en ravin
Plötsligt dyker det upp en stad i en ravin
Byarna smälter liksom in i landskapet
Byarna smälter liksom in i landskapet
Man undrar ju om de som bodde i husen nedanför klippan var hemma när de rasade?
Man undrar ju om de som bodde i husen nedanför klippan var hemma när de rasade?
Vi passerar flera små byar uppe i bergen som är omgivna av märkliga bergsformationer
Vi passerar flera små byar uppe i bergen som är omgivna av märkliga bergsformationer
Ser du ruinen uppe på toppen? Vem har bott där och varför?
Ser du ruinen uppe på toppen? Vem har bott där och varför?
Vägarna hade överlag bra standard. Dock inte alla sträckor...
Vägarna hade överlag ganska bra standard. Dock inte alla sträckor…

 

Vägen vid Tizi n’ Ticha passet var utmärkt för några dagar sedan, men när bergssidorna rasar pga av snöstorm, blir även denna väg ganska svårbemästrad. Janne körde dock, likt Stenmark på sin tid, slalom mellan stenarna och tog oss nerför berget utan incidenter. På vissa ställen var vägen smalare nu är den var när vi passerade här 2 tidigare.

På flaket på bilden framför sitter en man under ett bord, i snöstorm...
På flaket på bilden framför sitter en man under ett bord, i snöstorm…
Tillbaka vid Marrakech Menara Airport, där vi återlämnar hyrbilen
Tillbaka vid Marrakech Menara Airport, där vi återlämnar hyrbilen.

Sista biten in mot Marrakech körde vi i ett zickzack mönster innan vi till sist kom fram till flygplatsen. Denna gång kunde vi med hjälp av mobiltelefonens GPS’s undvika trånga gränder och åsnor på vägarna. Det var ganska skönt när jag parkerade vår hyrbil och vi fortsatte färden med taxi mot vår Riad i Marrakech. Jag och Janne var nöjda med våra insatser på de vilda, myllrande marockanska vägarna.
Om äventyret när vi skulle försöka hitta till Riad Khol får du läsa om i resans tredje del ”3 dagar i Marrakech”. Naturligtvis börjar det med att vi prutade med taxichauffören…

Tack Ylva för dina fotobidrag.