av mats.jonsson.foto@gmail.com | dec 23, 2016 | Marocko
Resan till Marocko – del 1 Atlasbergen
Marrakesh, tänkte vi, det är nog häftigt. För att utöka ”häftigheten” i resan bestämde vi oss för att vi även ska upp i Atlasbergen. Efter lite googlande fastnade vi för den lilla orten Imlil som ligger ca 1.5 timmars bilfärd från Marrakesh – förutsatt att man kör rätt väg…
Tillsammans med mycket goda vännerna Janne och Marie hade jag och Ylva planerat vår resa till Marocko hemma vid datorn. Flyg, boende och hyrbil hade vi bokat själva. 7 nätter i Marocko skulle visa sig bli den mest spännande resan jag någonsin gjort. Är du nyfiken på Marocko – häng på vetja.
Här kommer en reseskildring från Marocko!
Häftigt att se Marrakesh och Atlasbergen från ovan i kvällsljuset. Vi hade landat på Marrakesh Menara Airport strax innan solen gick ner en dag i slutet av november. Vi såg fram emot en spännande bilfärd upp i Altasbergen – en enkel sådan tänkte vi. I stället visade GPS’en in oss i värsta tänkbara trafikkaos.
Marrakesh Menara Airport – Häftig design!
Att vi och alla andra runt oss överlevde är en gåta, men en vardag i dessa trakter. Har läst att olycksstatistiken är mycket hög i landet och efter ett kort stund i kaoset kan man lätt förstå varför. I Sverige kommer trafiken mest framifrån men här dyker konstiga fordon upp från alla håll. Cyklar, mopeder (med hela familjer på), motorcyklar, åsnetransporter, hästdroskor, bilar, lastbilar samt alla dessa gångare och alla vill fram på en gång. I bland står en trafikpolis mitt i kaoset, med livet som insats, och visslar och vinkar lite halvhjärtat.
Vi styr till slut ut ur staden och konstaterar att detta inte känns rätt och tvingas vända tillbaka in i kaoset och denna gång hamnar vi så långt in i Marrakesh att det inte längre är gator vi åker på utan gränder, trånga gränder. En kille på cykel påkallar vår uppmärksamhet och säger att vi måste vända. Vi struntar nu i GPS’en och följer i stället ett gäng glada grabbar på cykel som ska ta oss ut från kaoset. De cyklar frenetiskt framför oss och när vi till slut har kommit ut på en större väg vevar vi ner rutan, tackar killen för hans hjälp och sticker till honom 40 dirham (ca 40 sek). Han blir irriterad och tycker att det är för lite (Vi kommer att bli varse att marockanerna alltid tycker att de får för lite pengar). Han får dock nöja sig med dessa pengar och strax efter har vi kommit ut på landsvägen.
Teservering vid ankomst till Riaden, en trevlig marockansk sed.
Väl uppe i bergen, där det är mystiskt mörkt och vägarna är ganska trånga och krokiga, anländer vi så småningom till Imlil. Här var det svårt att hitta vår Riad men folk är hjälpsamma och försöker vänligt förklara vägen. Vi åker igenom byn och efter ytterligare någon kilometer står en man och vinkar. Äntligen framme tänker vi. Welcome säger Mohammed, härifrån är det ”bara” 5 minuters promenad. Den promenaden (som var betydligt längre än 5 minuter lång) går genom en uttorkad bäckfåra och vi lyser med våra mobiltelefoner för att kunna se var vi sätter fötterna. Sedan börjar klättringen i trappor innan vi till slut kommer fram till Kasbah Imlil. Vi skymtar en åsna i mörkret precis utanför Riaden. Väl inne bli vi sedvanligt bjudna på te. Rummen är mysiga och färgglada men kalla. Nyfikna på vad Atlasbergen bjuder på i dagsljus, somnar vi efter en äventyrlig första dag.
Grannens tupp väcker oss vid halv sex. Många exponeringar på en fantastisk gryning hinner vi med innan en enastående frukost serveras på takterassen som bjuder på en utsikt av sällan skådat slag. Höstfärger i Imlildalen och berg med snöklädda toppar.
Förväntningarna införlivades i gryningen – Altasbergen var ännu vackrare än man kunde hoppas. Vy från vår balkong.
Vy ut över Imlildalen, från vår riad – Kasbah Imlil
En av de häftigaste frukostupplevelser i mitt liv. Fantastisk god frukost med fantastiskt utsikt och med fantastiskt sällskap
Hus i vår by i Imlil. Byn fick elektricitet i slutet av 1990-talet.
Ett ensamt träd lyser höstgult med hjälp av dagens första solstrålar.
Imlildalen består av 9 små byar och ligger på ca 1700 meters höjd. Vår Riad ligger i byn Tamatert öster om dalen från vilken man har en fantastisk utsikt ut över dalen och bergen. Vi vill dock se mer av Atlasbergen och beslutar oss därför för att vandra vidare på vägen uppför berget. Uppe vid ca 2300 möh kommer vi fram till en liten byggnad av sten vilket visar sig vara en café. En vänlig farbror serverar oss te och kaffe vid ett bord med utsikt även mot nästa dal, beståendes av många berberbyar. Åsnan/mulåsnan som har släpats upp hit hamnar på många av våra bilder. Hela vägen ger oss en häftig upplevelse och kvällen avslutas med en klassisk marockansk gryta, Tagine, serverad av mycket trevliga och hjälpsamma riadvärd, Mohammed.
Träd mot en nästan klarblå himmel
En av topparna mellan grenarna är Toubkal med en höjd på 4167 m. Afrikas näst högsta topp.
Vandringen upp i Atlasbergen, hela tiden med en bedårande utsikt över Imlildalen
Små söta lamm var hur nyfikna som helst
Höstfärger i Atlasbergen – magiskt!
Mönster av stenar vid vägen.
Ett café på 2300 meters höjd. Charmigt!
Mulåsnan blickar ut över dalen och beundrar utsikten, eller…?
Teet ska hällas på ett speciellt sätt i Marocko
Atlasbergen med sina snöklädda toppar i bakgrunden var vår vy under hela vandringen.
Alla byar har en moské, denna väldigt vackert beläget.
Atlas mountains, beautiful Atlas mountains
En av byarna i Imlildalen
Port
På väg ner mot byn igen med motljuset genom höstlöven. Ganska ok vandring.
En av många vybilder över dalen, här från vår takterass.
Solen går ner tidigt i bergen…
Fin vy för den vänstra åsnan…
Resan går vidare genom fantastisk vackra dalar.
Vi bor billigt i Imlil, ca 350 sek/natt. Dock är det kallt och dragit på nätterna och det är inte varje gång det rinner varmt vatten genom kranen. Det är inte varje gång det kommer vatten över huvudtaget. Men servicen och utsikten var så fantastisk så vi har överseende med dessa småsaker. Ett varmt tips är att med sig tjocka strumpor eller tofflor när man ska bo Atlasbergen. Glipan mellan balkongdörren och golvet var väl ett par centimeter.
Imlil ca 6 mil sydost om Marrakesh är mest känt som ett center för bergsturismen i Atlasbergen. Många utgår härifrån när de ska bestiga Jemal Toubkal, vi valde dock en lite enklare och kortare väg. Imlil är även känt för att delar av filmen Seven years in Tibet spelades in här, med Brad Pitt. Bara en sån sak…
Vi far med vår hyrda bil tillbaka till slätten, på en väg som vi denna gång kan njuta av i dagsljus. Målet är att ta sig över Atlasbergen till Ouarzazate. Den resan får ni se i del 2 – se och göra i Oarzazate
Vi hann också med 3 dagar i sagolika Marrakech.
av mats.jonsson.foto@gmail.com | dec 21, 2016 | Marocko
Marocko del 3 – Marrakech
Att gå vilse bland soukerna, känna alla lukter, lyssna på ljuden, bo på Riad, se solen gå ner över Atlasbergen, titta på alla fantastiska hantverk, pruta med försäljarna, trängas med folk, mopeder, åsnor, kärror cyklar i de trånga gränderna och dricka mynta te. Det är Marrakech!
Vi hade planerat en vecka i Marocko med 2 nätter i Imlil i Atlasbergen och 2 nätter på andra sidan bergen i Ouarzazate. Efter att styrt hyrbilen mot flygplatsen för återlämning hade vi nu 3 dagar kvar på resan. Nu stod Marrakech på schemat och 3 nätter på charmiga Raid Khol. Damerna i resesällskapet hade tidigare besökt denna mytomspunna stad så visst var man lite förberedd efter deras berättelser. Hoppas denna reseskildring av Marrakech kan inspirera dig till en resa till denna stad.
Vi börjar med några typiska Marrakechmotiv innan vi ger oss in i myllret. Häng med, vetja!
Kryddor, vackert upphällda, härligt doftande, som vi hittade när vi gick vilse i en av alla souken (marknader)
Den stora Koutoubia moskén syntes överallt i Marrakech. Här med Atlasbergen som fond. Fotograferat från takterassen på vår Riad.
Vackra valv på Hotel La Mamounia, där vi gjorde ett nyfiket besök
Marrakech, även kallad ”Den rosa staden”
Yves Saint Lourent´s park Jardin Majorelle, väl värt ett besök
Men vi börjar i vår Riad. Vi har lärt oss att det i Marocko alltid är ett äventyr att hitta sitt boende, inga undantag i Marrakech. Enligt den trevlig taxichauffören var det endast 100 meter rakt fram, men taxin hinner inte ens stanna förrän en grabb snabbt är framme och frågar vart vi ska. Riad Khol säger taxichauffören och redan där har han gett grabben en chans att tjäna lite pengar. Han vet mycket väl att det inte är bara 100 meter rakt fram. Efter många svängar och trånga gränder, dock inte lika trånga som i Ouarzazate, kommer vi till slut fram till en inte allt för märkvärdig dörr med en liten skylt ”Riad Khol”. Hit hade vi aldrig hittat utan hjälp. Grabben blir dock väldigt irriterad och utbrister ”this is nothing” när han får 20 dirham av oss. Efter en liten stunds diskussioner får han en till och blir lite lugnare och vi äntrar vår Riad och blir även här mycket trevligt bemötta och får njuta av lite te innan vi blir visade våra rum.
Vi gör en rundvandring på riaden och hittar många spännande ting. Kan liknas med besök på ett museum.
Ylva öppnar portarna till vårt rum. Det drog in lite på natten, dörrspringorna var som mest ca 5 cm, charmigt! Vi hade filtar.
Innergården på Riad Khol med vår öre 3 meter höga port till vårt rum
Utanför Riaden är det bara en trång gränd – innanför är en prunkande oas med träd, utsmyckningar och en takterass med fantastisk utsik
På takterassen var det fullt med sittplatser att sitta och ta igen sig i. Vi hade naturligtvis inte tid, vi var ju ute och upplevde Marrakech.
Riad Khol med innergården och takterassen
En av många vackra marockanska lampor som pryder Riaden
En av många vackra marockanska lampor som pryder Riaden
Den andra innergården på vår Riad i kvällsljus
Vi tar ett djupt andetag och öppnar dörren för att lämna tryggheten på vår Riad och ge oss ut i vimlet och för en spännande dag i Marrakech. Vi hinner inte ens ut i gränden förrän första överraskningen är inpå oss, en åsnetransport som vi nästan krockar med. Mannen som styr ekipaget uppfattar vår förvåning, och utbrister frågande ”photo” och pekar på åsnan. Jag nickar, mannen hoppar av kärran, jag ställer in kameran, mannen trycker sig mot väggen för att inte vara i vägen, likaså gör mitt resesällskap. Jag trycker av, en moped tränger sig förbi, mopedens avgaser gör avtryck i näsan, jag trycker av igen och igen, jag nickar nöjt och säger merci, ger mannen 20 dirham och blir förvånad att han inte klagar över att det är för lite, utan tar tacksamt emot de lättförtjänade pengarna. Han hoppar upp på vagnen och åsnans hovar klapprar mot gatstenarna när ekipaget fortsätter sin resa genom de trånga gränderna i Marrakech, kanske för att hitta fler turister att tjäna pengar på.
Dagen börjar med att vi nästan krockar med en åsnetransport när vi lämnar vår Riad
Mannen och åsnan försvinner bland gränderna
I Marrakech ska man ge sig in i myllret av gränder som rymmer ett stort antal olika marknader (souken). De ligger i Medinan, den gamla staden vilken är omringad av en mur. I souken finns allt och hittar man någon man vill ha måste man pruta. Betalar man halva priset av det föreslagna utgångspriset har man alldeles säkert betalat för mycket. Här är ett spännande virrvarr av gångar vilka man inte kan göra annat än gå vilse i. Bilderna nedan visar några exempel på vad som kan dyka upp…
Ylva letar upp portar som är över 3 meter
Många trängs på gatorna i Marrakech. Kaos skulle vi svenskar kalla detta myller, men det fungerar otroligt nog utan större incidenter
I klädsouken var det trångt. Det blev inte mindre trångt då 2 mulåsneekipage med full last skulle mötas. Den ena mannen är inte jätteglad åt mitt fotograferande, vilket han tydligt markerar…
Den här mannen strosade i lugn och ro genom Marrakech gränder bärandes sin djellaba, en unisexdräkt tillhörande Nordafrikas ursprungsbefolkning, berber. Man kan dock tro att man befinner sig mitt i en Star Warsfilm
Sen kväll när souken är stängd ser det lite ödsligt ut, dock känner man sig aldrig otrygg
Vi kikar ibland på kartan för att hålla oss på rätt spår. Innanför murarna till Medinan (den gamla staden) är det lönlöst, man hittar inte ändå.
Lite solstrålar genom en palm med Marrakech stoltaste Moské Koutoubia- ett måste!
Det gäller att vara på sin vakt i denna pulserande stad. Hela tiden är man påpassad av människor med fantasifulla knep att komma åt dina sedlar. Man kan heller inte vara helt avslappnad på gatorna eller i gränderna, då man riskerar att bli påkörd av en moped som puttrar förbi med några centimeters marginal till axlarna. Blårök av sällan skådat slag släpps ut i mängder mitt i folkmassorna.
Det är lite sport att fotografera i denna stad. Många är inte alls intresserade av att blir förevigade på bild varför det även är viktigt att visa hänsyn. Flera av gubbarna jag har med på bild här har fått en slant eller två. Ibland är det bra att passa på där det är folktomt, vilket det inte var på så många ställen.
I souken säljs allt från tyger, bälten till fantastiska handsmidda marockanska lampor. Att det just här är fulltomt var helt unikt.
En typisk gata mitt i Marrakech, fast även här lite mer folktomt än vanligt
Här sitter en sadelmakare och syr, han tillverkar all form av åsnetillbehör.
Vackra färger i vissa gränder.
Keramik i mängder…
I Medinan innanför stadsmuren, den gamle staden, har inget förändrats på 1000 år sägs det. Innanför murarna ligger Djemaa El Fna, torget som inte liknar något annat. Dagtid är torget fullt med försäljare, dansare, musiker och människor utklädda som ursprungsbefolkningen, som vill att man ska fotografera sig ihop med dom. Är man inte på sin vakt har man en kvinna som tar tag i ens hand och vill förgylla den med hennamålningar. Ormtjusarna spanar på dig om du fotograferar åt deras håll. Vi såg även några apor utklädda med byxor och klänning som används för att slängas på ouppmärksamma turister som sedan får betala rejält efter att de tagit några bilder. Ett glas välsmakande nypressad juice, är ett måste.
Efter mörkrets inbrott förvandlas torget med alla dessa kök till ett väldoftande och rykande hav av små restauranger. Vi betraktade detta lite på håll på en av restaurangerna med vy ut över Djemba El Fna för att beskådada det myllrande torget och dess förvandling inför kvällen. Härifrån njöt vi även av utsikten mot Altas bergen och såg de sista strålarna lysa på de snöklädda topparna på Afrikas högsta bergskedja. Torget Djemaa El Fna är med på Unescos världsarvslista.
Det häftiga torget Djemaa El Fna
Torkad frukt och färskpressad apelsinjuice, finns det gott om på torget
Ormtjusare på Djema El Fna, lite på avstånd
Berber
Torget förvandlas på kvällen
Folk samlades runt musiker, historieberättare, akrobater och till med läkare
Besöker man Marrakech bör man ta sig utanför Medinan till Yves Saint Laurent´s park Jardin Majorelle. Vackra kaktusplanteringar, blomsterarrangemang, gigantiska växter, palmer, färgglada krukor, fontäner och ett berbermuseum trängs inne på området ihop med alla andra turister. Parken var inte så stor som jag trodde. Men tillräckligt för att även rymma ett café, där vi tog en välförtjänt ”elvafika”.
Jardín Majorelle med sina fantastiska kaktusodlingar
Jardin Majorelle
Ingen vet hur det gick till men helt plötsligt hade vi en man framför som tog oss till garveriet och vi blev guidade runt bland stinkande bad och djurhudar. Vi fick var sin näve mynta att hålla under näsan för att vi inte skulle må illa.
Guiden i garveriet. Några bad bestod delvis av duvskit vilket skulle göra skinnet mjukare.
En man som hänger upp skinn för torkning, på garveriet
Garveriet var inte renast i Marrakech, inte dessa kläder heller
Här följer några detaljbilder från staden. Marrakech var full av vackra mönster och utsmyckningar. Ett paradis för mig som älskar fotografering.
Tofflor i kamelskinn i tusen färger
Allt är inte rosa i den här staden
Vackra lampor var det gott om. Smederna har haft en del att göra i staden. Här var det två till priset av en.
Som sagt, många vackra lampor. Här med en modern look, utanför medinan.
Och här innanför medinan
En och annan vacker port i finns det i Marrakech
Koutoubia Moskén med sin 77 meter höga minaret är den största i Marrakech
Porten till Koutombia Moskéen
En och annan mindre vacker port finns det också i Marrakech
Vädring av mattor i Marrakech
Klart att en kaktus måste vara med bland bilderna från Marrakech
Marrakech, vackert beläget på slätten på över 400 möh, med de höga Atlasbergen som kuliss
Besök på ett hotell innanför Medinan. Här fick vi alldeles ensamma sitta i baren och njuta av lite god dryck
Ett besök på Hotel La Mamounia med imponerande inredning
Vackert och fridfullt på Hotel La Mamounia
Kontrasterna är stora i Marrakech
En mycket intensiv och spännande vecka i Marrocko avslutas här. En äventyrlig resa som ökar lusten till fler upptäckter i vår vackra värld. Det finns över 1000 ytterligare bilder och många fler berättelser om Marrakech, men de får inte plats i denna blogg.
Jag vill tacka mina medresenärer Ylva, Janne och Marie för det härliga sällskapet. Ett stort tack för att ni stod ut med att jag hela tiden stannar och fotar.
Vart nästa resa går är ännu inte bestämt…
Avslutar bildspelet med ett” vykort från Marrakech” där det står: Soliga hälsningar från ett underbart Marrakech /Kramar MoY Travel AB
Är du intresserad av att resa till Marocko och undrar över något, går det naturligtvis alldeles utmärkt att skicka ett meddelande så kan jag göra ett försöka att svara på det, annars kommer här lite fakta:
Klimat: Vi åkte i november och temperaturen var dagtid strax under 20 grader och på kvällarna under 10. Det är ofta kallt och dragigt på rummet så här års. På somrarna kan det blir uppåt 40 grader.
Valuta: Valutan heter Dirham och 10 MAD är lite drygt 9 SEK
Språk: Här pratas marockanska, arabiska och franska. Man klarar sig även väldigt bra med engelska i landet.
Hyra bil: Är ganska billigt. Dock bör man ha god körvana eftersom trafikanter och vägar inte håller högsta klass, milt uttryckt. Man bör undvika att köra i Marrakech (följ inte GPS) om man inte är ute efter äventyr.
Mat: Vi var väldigt nöjda med den mat vi blev serverade. Frukostarna var väl tilltagna och man behövde inte lämna frukostbordet i hungrigt tillstånd. Tagine, en slags gryta med spetsig topp på var väldigt vanligt, ofta innehållandes rotfrukter och kyckling. Till det serverades en god tomatsallad och efteråt fick man ofta färsk frukt.
Dryck: Te, te och åter te. Även kaffe kunde man beställa, vilket ofta var väldigt gott. Vill man ha en öl eller ett glas vin kan man hitta det på internationella restauranger eller större hotell.
Kakor: Sista dagen provade vi på några bakverk på ett café. Vi ångrade att vi inte provat på detta tidigare, för det var väldigt goda.
Marrakech: Betyder ”Guds land” på berbiska. Ligger nästan mitt i landet Marocko i nordvästra hörnet av Afrika. Här bor ca 900 000 människor. Staden ligger på en slätt på 466 möh med några mil ifrån Atlasbergens fot.
Se även Marocko – tips se och göra i mäktiga Atlasbergen och Marocko – se och göra i Ouarzazate
