Vandra till Trolltunga

posted in: Norge | 0

Nu är det min tur. Jag går med försiktiga steg ut på klippavsatsen som på ett märkligt sätt sticker ut från berget. Jag stannar till några meter från kanten och vågar mig på att titta ner. Det är högt, rysligt högt. 700 meter längre ner ser jag det mörkblå vattnet i Ringeldalssjön och på båda sidor om vattnet reser sig de mäktiga bergssidorna. Jag vänder mig om och tittar upp mot den amerikanske killen som tidigare stod före mig i kön som nu har min kompaktkamera. Han trycker av några bilder. Jag poserar med först armarna kors, sedan armarna i luften, vänder mig sedan bort och gör likadant åt andra hållet. För det är så man gör, när man står där på en av de märkligaste och häftigaste klippavsatser som finns, hittar coola poser som man sedan publicerar på social media.
Detta var det coolaste jag kunde hitta på #Trolltunga

Jag går tillbaka de ca 10 stegen till ”fast” mark och önskar nästa person i kön lycka till. Hon har precis som jag väntat i ungefär en halvtimme på att få bli fotograferad på Trolltunga.  Det tog ca 3,5 timme för mig att gå de 14 kilometrarna med en höjdskillnad på ca 900 m. Det var absolut värt det.

Vill du läsa om min vandring till Trolltunga, läs då vidare här nedan. Funderar du själv på att vandra till Trolltunga och vill ha lite tips och information – klicka här…

Min vandring till Trolltunga

En smula sömniga lämnar vi vår Hytte på Hildal Camping vid 04:45. Vi styr norrut förbi Odda och svänger av väg 13 vid Tyssedal där det är skyltat Trolltunga. Vägen slingrar sig genom samhället förbi en första parkering och fortsätter på en ännu smalare och slingrigare väg där man tvingas backa om man möter fordon på fel ställe. Vår Toyota ställer vi på parkeringen vid Skjeggedal och betalar de 500 NOK som det kostar att stå ett dygn. Det står redan 5 bilar i kön vid bommen som öppnar kl 06:00. De köar till den nya vägen som gör att man sparar 2×4 km i vandring och ca 400 i höjdmeter men jag vill inte vänta och vill gärna göra hela vandringen på 28 km.
Ylva är tveksam till att hon klarar av hela vandringen så hon börjar lite försiktigt att lunka uppför backen och med förhoppning av att i alla fall få en glimt av vacker utsikt från berget medan jag vandrar fram och tillbaka till Trolltunga. Eftersom det inte finns någon mobiltäckning uppe på berget bestämmer vi att vi ses vid parkeringen i någon gång i eftermiddag. Vid parkeringen finns en något innehållsfattig outlet och en kiosk som serverar enklare mat och dryck.
Jag snörar på mig kängorna och börjar vandringen vid parkeringen i Skjeggedal och går de 4 kilometrarna på den nygjorda asfalterade vägen. Det är lätt att gå på asfalterad väg fast inte så kul, men definitivt pulshöjande.

Här kan man se hur högt och långt det är till Trolltunga
Här kan man se hur högt och långt det är till Trolltunga
Hike to Trolltunga - map
Karta till Trolltunga
Den nya vägen byggdes 2017 och leder till den översta parkeringen med 30 platser. Man sparar ca 2,5 - 3 timmar på att parkera på den övre parkeringen och förkorta vandringen med 8 km.
Den nya vägen byggdes 2017 och leder till den översta parkeringen med 30 platser.
När man passerar denna skylt har man klarat av den nya asfalterade vägen och drygt 400 höjdmeter.
När man passerar denna skylt har man klarat av den nya asfalterade vägen och drygt 400 höjdmeter.

Jag hinner upp till slutet av backen innan första bilen har tagit sig genom bommen och uppför vägen. Jag torkar bort några svettdroppar från pannan och sätter mig ner på en sten. Med den nya asfalterade vägen avklarad stannar jag till för en lättare frukostpaus. De morgonpigga människorna som jag passerade i backen upp, går nu om mig när jag sitter och njuter av den tidiga morgonluften. Vi hälsar glatt på varandra igen. Stämningen på berget är god även så här tidigt på morgonen. Det är ju en mil och 500 höjdmeter kvar och eftersom prognosen på yr.no visar på regn framåt förmiddagen är det bara att slänga på sig ryggsäcken och knalla vidare. Man vill ju inte bli fotograferad i regnoväder på Trolltunga.
Undrar förresten hur det går för Ylva uppför backen?

Här brukar det nog rinna mer vatten men denna sommar här ju varit väldigt torr så det var endast små rännilar som strök nerför berget.
Här brukar det nog rinna mer vatten men denna sommar här ju varit väldigt torr så det var endast små rännilar som strök nerför berget.
Man passerar några norska stugor första biten efter backen. Sedan ser man inte ett enda hus på hela vägen ,förutom de 2 rescue cabins som är utplacerade.
Man passerar några norska stugor första biten efter backen. Sedan ser man inte ett enda hus på hela vägen, förutom de 2 rescue cabins som är utplacerade.
Delar av leden är byggd med stora stenar som en trappa
Delar av leden är byggd med stora stenar som en trappa

Den svala brisen på berget svalkar skönt när vandringen fortsätter ganska brant stigande och nu börjar men förstå varför leden är markerad som svart. Denna utflykt är inte för den ovane. Längs vägen ser jag ändå en och annan som har jeans och gympaskor på sig, endast bärandes en vattenflaska – på en vandring som beräknas ta 10 – 12 timmar! Själv har jag fyllt ryggsäcken med bland annat dricka, mackor, frukt och snacks beståendes av choklad och nötter. Dessutom har jag packat ner extra underställ, fleecetröja, mössa och regnkläder. Det är ju svårt att veta hur mycket kläder det går åt.

Det är bara ca 15 grader när jag börjar vandringen på morgonen, men det räcker gott med shorts och T-shirt eftersom den första stigningen gör att jag snabbt bli väldigt varm. Dock behöver man inte släpa på så mycket vatten för med jämna mellanrum rinner det bäckar med friskt vatten som naturen bjuder på. Som liten fick man ju lära sig att endast dricka vatten som är i rörelse och det gäller även i de norska bergen.

När den här skylten dyker upp har vi gått mer än halvvägs till klippan...
När den här skylten dyker upp har vi gått mer än halvvägs till klippan…
Ett par som passar på att njuta av att läsa att de har avverkat mer än hälften av vandringen
Ett par som passar på att njuta av att läsa att de har avverkat mer än hälften av vandringen

Man hör många olika språk från de människor som man passerar eller blir passerad av. Det känns som att hela världen är representerad på de norska bergen.
Den tydligt markerade leden löper vidare på ganska ojämn mark där benen ibland måste lyftas ordentligt för att man ska kunna ta sig över eller runt de stora stenarna. Tur att jag har tränat i trappmaskinen på gymmet under våren! På vissa sträckor har man byggt trappor av stora platta stenar och helt plötsligt dyker det upp en grävmaskin på berget som ska göra det enklare för alla som vill ta sig an denna mycket populära vandring.

Det sägs att för 10 år sedan gick färre än 1000 personer till Trolltunga. 2018 väntas över 100 000 människor göra vandringen. Det är ganska imponerande med tanke på hur krävande denna tur är.

Trots att vår vandring börjar tidigt på morgonen är man aldrig långt ifrån andra människor. Det är en strid ström hela tiden.
Trots att vår vandring börjar tidigt på morgonen är man aldrig långt ifrån andra människor. Det är en strid ström hela tiden.

Efter ca 1 mils vandring ser jag den djupblå färgen från Ringedalsvatnet 700 meter nedanför oss. Den spektakulära vyn följer mig då och då resten av vandringen. På vissa ställen är det halt och brant och man får ta hjälp av rep. Den otränade kan nog få sig en utmaning vid vissa passager.
Längs vägen ser vi några som tältar och det visar sig vara ännu fler som tältar vid Trolltunga.

Schysst ställe att campa på
Schysst ställe att campa på

Jag fick erfara hur nyckfullt det kan vara på berget. Med endast ett par km kvar till slutmålet tittar jag ut över de majestätiska vyerna och ser hur molnen klättrar längs bergskanten. Till en början fascineras jag av naturens förändringar innan jag inser att det inte är ett litet moln som bara vill slicka kanten. Helt plötsligt är hela berget insvept i en grå massa som molnet bildat och jag ser knappt 15 meter framför mig. Jag börjar misströsta och tänker att det inte längre är möjligt att ta sig fram till Trollunga. Jag fortsätter ändå genom dimman och efter några minuter har molnet skingrat sig och sikten är återigen magisk. Det ihop med en näve nötblandning ger mig ny energi att fortsätta.

Efter ca 3,5 timmar kommer jag till slut fram till den episka klippan. Klippan som jag i många år funderat på att vandra till. I år kände jag mig mogen att ta steget, eller rättare sagt stegen – 44 552 (fram och tillbaka enligt appen i telefonen). Synd att Ylva inte är med mig och delar upplevelsen. Undrar förresten vad hon gör nu? Väntar hon vid parkeringen?

Jag har hört att väntan på att få beträda Trolltunga kan vara flera timmar så jag ställer mig direkt i kön och det visar sig vara en överdrift, i alla fall idag. I kön är stämningen god och jag pratar med Max and Chou från USA som även har hunnit med Preikestolen och Kjeragbolten på sin norgeresa. Många vill uppleva dessa 3 vandringar och framförallt få så bra bilder som möjligt när man poserar längst ut. Chou hjälper till att ta några bilder på mig när jag står där ute på klippan. Det är inte alls så farligt som det ser ut på bilderna. Klippan är ganska stor så svindelkänslan infinner sig aldrig. Dock är det många som inte verkar ha någon respekt för höjden alls. De springer fram och tillbaka bara någon meter ifrån stupen.

Förra året var det en dödsolycka på Trolltunga. En tjej halkade och föll handlöst ner. Danger zone attention-skylten behövs nog men många ignorerar den och sitter och dinglar med benen på kanten.

När den här skylten dök upp får man lite nya krafter att streta på den sista biten.
När den här skylten dök upp får man lite nya krafter att streta på den sista biten.
Kön till Trolltunga, idag var den ca 30 min när jag var där kl 9-10
Kön till Trolltunga, idag var den ca 30 min när jag var där kl 9-10
Kaxig posering på trolltunga. Ja, det är jag på bilden!
Kaxig posering på trolltunga. Ja, det är jag på bilden!

Efter en stund fotograferande på de andra människor som kliver ut på Trolltunga, är det så dags för lite välförtjänt lunch, fast klockan inte hunnit bli 10.

Många par vill förevigas ute på klippan
Många par vill förevigas ute på klippan

Posering på Trolltunga, fotografering, matsäck, vila. Check på dessa.
Efter drygt en timme vid Trolltunga tycker jag det börjar bli dags att vandra tillbaka till parkeringen och berätta för min fru hur det var där uppe. Jag hinner inte gå mer än några meter förrän jag ser en mycket trött men lycklig kvinna. Det är Ylva. Med en stor gnutta envishet och vilja har min fru stretat på i sitt eget tempo och till slut nått målet. Efter en stunds kramande gör vi om samma procedur. Posering vid Trolltunga, fotografering, matsäck, vila.

Ylva i en annan vinkel
Ylva i en annan vinkel
Motiven skiftar i takt med att vädret ändras
Motiven skiftar i takt med att vädret ändras

Missa inte att gå de extra hundra metrarna förbi Trolltunga. Här är det mycket lugnare och utsikten är än mer häpnadsväckande. Perfekt för att avnjuta matsäcken. Ytterligare någon km bort finns även en Preikestol om man vill och orkar.

Bara några meter till och bakom kullen och alla andra människor kan man i lugn och ro sitta och njuta av matsäcken och den magiska utsikten
Bara några meter till och bakom kullen och alla andra människor kan man i lugn och ro sitta och njuta av matsäcken och den magiska utsikten
Poserar lite på väg hem också
Poserar lite på väg hem också

Eftersom stor del av vandringen går på berg, alltså hårt underlag känns det i fötter och knän när man vänder hemåt. Vi (ja, vi går naturligtvis ihop hela vägen tillbaka) passerar många som haltar när de vandrar tillbaka till parkeringen. I vanliga fall brukar det gå fortare att ta sig nerför berget men inte denna gång. Knän och fötter värker så vilopauserna de sista kilometrarna blir tätare och längre. Då kan det kännas bra att man har lite snacks kvar i ryggsäcken, det lindrar smärtan i alla fall lite grann.

Korven i kiosken vad väldigt god när vi till slut återvänder till parkeringen. Vi rullar nedför berget och njuter av utsikten mot Hardangerfjorden och en halvtimme senare är vi tillbaka vid vår Hytte på Hildal Camping.
Vår tur denna gång till vårt sagolikt vackra grannland gick längs sydkusten och Norges sydligaste udde Lindesnes. Vi fortsätter längs kusten, badar vid fantastiska sandstränder, njuter av en av Norges Nationella turistvägar, sedan norrut via Stavanger och Bergen för att ta av österut inåt landet. Vi bor i hytter och tält i 5 dagar kring Hardengarfjorden men vackra vandringar och bilturer. Vi hann även med en avstickare till Lysefjorden och Kjeragbolten innan vi styrde kosan mot Oslo.

Det finns mycket att se i Norge. Mycket mer än att bara springa uppför några berg för att ta bilder att lägga ut på sociala medier. Se även från vår resa till Nordkap och Lofoten

Vill du också bocka av Trolltunga på din Bucket list. I mitt blogginlägg kan du läsa allt du behöver veta för en trevlig tur på berget. Läs mer här…

 

Din guide till Trolltunga

posted in: Norge | 0

Vill du läsa om min blogg Vandra till Trolltunga? Klicka här…

 

Funderar du på att vandra till Trolltunga? Här kommer några tips som du kanske kan ha nytta av på din väg till en av världens mest spektakulära klippor.

 

Att ta sig till Trolltunga

Från Oslo tar det ca 6 timmar med bil. Enklaste vägen är E134 och sväng av mot Odda på väg 13 och genom byn för att svänga av i Tyssedal där det är skyltat till Trolltunga. Fortsätt genom samhället och förbi första parkeringen vidare på en smal väg till Skjeggedal där den stora parkeringen finns. Vill man inte köra uppför berget finns taxibuss att boka från Odda eller Tyssedal.

Om du inte känner dig bekväm med de norska slingriga och smala vägarna är tåg ett utmärkt transportmedel. Ta tåget från Oslo till Voss, och fortsätt därifrån till Odda med buss. Boka tågbiljetten på NSB.

Spara 3 timmars vandring till Trolltunga. Vill du slippa den första stigningen på 400 i 4 km på ganska tråkig asfalterad väg kan man åka The Trolltunga Shuttlebus till den översta parkeringen Mågelitopp. Då slipper du även de sista ganska jobbiga 4 kilometrarna i nedförsbacke men ömmande knän. Det finns även 30 parkeringsplatser på den parkering och grindarna öppnar kl 06:00 och det kostar 600 NOK/dygn. Ska man parkera här bör man vara ute i god tid på dagen då den parkeringen snart blir full.

 

Boende vid Trolltunga

Jag rekommenderar att boka boende i god tid gärna 2 nätter. Det kan vara svårt att hitta boende i närheten under högsäsong. I Odda och Tyssedal finns Hotel, Vandrarhem och Campingar. Det skönt att slippa köra hemåt efter en sådan kraftansträngning som det är att vandra 20/28 km, därför är det bra att ha boende klart även efter vandringen.

 

Fotograferas på Trolltunga

Är du ensam eller vill ha bilder på dig och dina kompisar när ni poserar på Trolltunga och inte har någon i sällskapet som då kan ta bilden. Inga problem. Folk är väldigt hjälpsamma och ställer upp och tar den bild du vill ha. Jag fick hjälp av en trevlig kille från USA så stod före mig i kön. Jag hjälpte även till att fotografera några par och skickade bilder till dem i efterskott.

 

Måste man vandra så långt till Trolltunga?

Nej, det finns även en Via Ferrata som går turen betydligt kortare. Här kan du läsa vad Trolltunga Active har att erbjuda

 

Förbered inför vandring till Trolltunga

Ha koll på vädret (yr.no), det är ingen höjdare att vandra i låga moln, hellregn eller storm. Vädret är nyckfullt och ändrar sig snabbt. Är det varmt och skönt i dalen vid Odda kan det vara rysligt blåsigt och kallt på berget. Ta med extra kläder. På väg upp hade jag shorts och t-shirt men efter att ha suttit stilla en stund vid Trolltunga och blivit frusen var det skönt att byta till långbyxor. Regnjackan kom väl till pass eftersom det började regna på vägen tillbaka. Bekväma vandrarkängor är nästan ett måste då de ger ett mycket bättre stöd åt foten eftersom det är mycket sten och ojämn mark samt att det på vissa ställen kan vara väldigt vått och lerigt
Ge dig av tidigt på morgonen, för att slippa flera timmar i kö, väl framme vid Trolltunga.

För mer tips – besök Visit Norway

Vilka misstag kan man göra. Se den underhållande filmen från Visit Norway

Om du ändå ska åka till Norge och göra Trolltunga kanske ska du passa på att besöka dessa övriga höjdare:

Preikestolen
Preikestolen vid Lysefjorden
Kjeragbolten
Kjeragbolten vid Lysefjorden
Trollpikken
och så den nya ”uppstickaren” Trollpikken vid Egersund

 

Var ligger Trolltunga?

Här. Kartan visar även var Preikestolen och Kjeragbolten ligger.

Här ligger Trolltunga, Kjeragbolten och Preikestolen
Var ligger Trolltunga?

 

Vill du läsa om fler blogginlägg från Norge. Klicka här…

Resan till Nordkap och Lofoten

Vi har skaffat oss ett favoritreseland före alla andra – Norge. Klart vi ska till Norge i år igen. Målet var att ta sig till Höga Kusten och sedan mot Lofoten, med kameraväskan grundligt packad. Vår egoboost efter klättring på Skuleberget tog oss ännu längre…
Följ med på resan, vetja.

Dag 1 ”Vi glömde kuddarna”

Vi gav oss i väg tidigt på onsdagsmorgonen från Linköping i vår fullpackade Toyota.

Halvvägs kommer vi på att vi glömt våra kuddar. IKEA i Sundsvall blev räddningen. Framåt kvällen anländer vi till Höga Kusten, stannar vid bron och tar några bilder, köper lite glass, plockar blåbär och hallon väntar på rätt ljus och tar några bilder till och njuter av vår första dag på resan. Vi svänger av E4.an mot Nordingrå. Många vackra vyer och kurvor senare anländer vi till Norrfällsvikens Camping. Tältet är snart på plats i en mysig skogsglänta.

Efter en promenad på campingen och i den trevliga byn Norrfällsviken hamnar vi vid havet med en fantastisk himmel som speglar sig i havet och ger en härligt ljus. Jag rusar tillbaka till bilen och plockar fram stativet och John Blund fick vänta ett bra tag på mig redan första kvällen…

Högakustenbron
Högakustenbron
Norrfällsviken, Höga Kusten
Norrfällsviken, Höga Kusten
En underbar kväll vid Norrfällsviken på Höga Kusten
En underbar kväll vid Norrfällsviken på Höga Kusten

 

Dag 2 ”När vi klättrade uppför Skuleberget”

Med bestämdhet for vi till Skuleberget. Där skulle vi klättra Via Ferrata! Man tar sig uppför den 250 höga branten fastspänd med 2 st karbinhakar i stålvajrar som löper längs bergsbranten, väl förankrade i bergöglorna. Vi anlände vid kl 11, betalade 395:-, fick en säkerhetsgenomgång, skrev under. Vidare spände vi fast hjälm, sele, handskar och begav oss mot den, för nybörjare, rekommenderade vita leden.

En och en halv timme senare när vi stolta och lite trötta nådde toppen på berget var vi helt sålda på Via Ferrata och med denna upplevelsen rikare var jag fast besluten att jag måste göra om detta fler gånger. ”Nästa gång blir det den gula leden” sa jag lite kaxigt.

Efter vandringen nerför berget genom det vackra skogslandskapet spisades en välförtjänt lunch på den mycket trevliga Naturum där man kan sätta sig in ytterligare i varför Höga kustens landhöjning är störst i världen.
Nöjda med vad vi hade presterat for vi tillbaka mot kusten och besökte det gamla fiskeläget Bönhamn för att avsluta dagen med fotografering av vågor på stenar vid häftiga Rotsidan innan vi tog oss tillbaka till andra natten i tältet.

Jag klättrar på Via Ferrata uppför Skuleberget 250 m. Bara några meter kvar...
Jag klättrar för fullt uppför Skuleberget, bara några meter kvar. Ylva fotar.
Ylva tar sig smidigt uppför de 250 m på Skulebergets Via Ferrata!
Ylva tar sig smidigt uppför de 250 m på Skulebergets Via Ferrata!
Utsikt från Skuleberget, ut över Höga Kusten
Utsikt från Skuleberget, ut över Höga Kusten
Via Ferrata, Skuleberget
Klarade Skulebergets vita Via Ferrata led – nästa gång blir det gul eller röd.
Rotsidan vid Höga Kusten, Väl värt ett besök.
Vågorna slår in. Rotsidan vid Höga Kusten, väl värt ett besök.

 

Dag 3 ”Idag ska vi till Haparanda”

Vi packar ihop vårt lilla gröna slott och lämnar den fina campingen på Norrfällsviken och beger oss norröver. Vi åker för sista gången på de härligt slingriga vägarna vid Höga Kusten och bestämmer oss för att vi måste återkomma hit för att se mer av denna pärla på Svenska ostkusten. Väldigt vackert! Åk hit om ni inte redan har varit här och har ni varit här – åk hit igen!

I Örnsköldsvik inmundigas frukost efter en promenad i den fina kuststaden.

Vi åker vidare och konstaterar efterhand att det är varmt så vi letar upp en av många fina badplatsen längs kusten. På väg norrut åker vi förbi det ena efter det andra åskovädret väster om oss inåt landet. Österut lyser solen från en klarblå himmel. Vi väljer att rikta blickarna mot öster.

När vi når Luleå svänger vi av mot Gammelstaden. Ett bra val visade det sig när vi strosat runt i den mer än 400 år gamla pittoreska trästaden som en gång låg till grund för Luleå. Många fina bilder blir det. Tur att vi har med 2 kameror så vi kan leka med på var sina håll. För 20 år sedan togs Gammelstads kyrkstad upp på UNESCOs världsarvlista. Bara det, gör den väl värt ett besök. Tyvärr var vi som vanlig på platser då ingen annan är där varför inget var öppet och våra hungriga magar styrde in oss mot Luleås centrala delar. Väl där hittade vi en restaurang på ett hotell. Då vi insåg att det skulle bli sent bestämde vi oss för att bo där i natt. Vi kom inte till Haparanda idag.

Gammelstadens kyrkby utanför Luleå
Gammelstadens kyrkby utanför Luleå

 

Gammelstaden i Luleå
Gammelstadens Kyrkstad i Luleå
Ljuset strilar in och lyser på buketten på bordet - stämningsfullt!
Ljuset strilar in och lyser på buketten på bordet – stämningsfullt!


Dag 4 ”Jag vill paddla forsränning”

När man bor på hotell äter man ofta hotellfrukost som om det vore det sista man åt i livet. Så även denna gång, gott och mycket. Detta skulle visa sig överflödigt denna dag.

Vi har med det goda självförtroende vi fick efter att bestigit Skuleberget nu beslutat oss för att inga sträckor är oövervinneliga för oss. Därför beslutar vi oss för att vi ska nå Nordkap. Det är ju bara ca 100 mil dit! Vi ger oss därför av ganska tidigt, mätta och belåtna.

Väl i Haparanda besöker vi ånyo IKEA. Ylva var inte helt nöjd med sitt köp av kudde i Sundsvall vi får där med nöjet att besöka världens nordligaste IKEA-varuhus där massor av folk är ute på sitt lördagsnöje.

Vi glider snabbt igenom Haparanda och följer Torneälven. Solen skiner och termometern stannar inte förrän flera streck över 20. Nästa planerade anhalt var Kukkolaforsen och där verkar alla vara som inte är på IKEA i Haparanda. Vi kommer mitt i den årliga Sikfesten. Va kul, tänkte vi och deltar för fullt. Denna fest har anor från medeltiden men modern musik spelas av en duktig trubadur och höjer den redan goda stämningen.

Det var dock dåligt med sik i år fick vi reda på av en farbror som inte fick någon fisk i sin hov. Detta var inga större problem då det fanns gott om sik från tidigare år.  När vi sitter på restaurangen och njuter av den goda stämningen och smaken av rökt sik kommer det fram en tjej och frågar om vi vill åka forsränning. Med mitt goda självförtroende efter klättringen på Skuleberget tidigare svarar jag naturligtvis – Ja, det vore ju kul! Ylva som har paddlat tidigare fick sköta kameran.

Efter mitt livs första, och absolut inte den sista forsränning far vi vidare norröver. Vi fick tips att man inte får missa Luppioberget när man har tagit sig så långt upp som till Tornedalen. Bilen rattas därför upp på berget när skylten kommer och väl där får man en fantastisk utsikt över Tornedalen. Vi lyckas t o m få ett bord på den lilla men magnifika restaurangen Utblick. Med lokala råvaror i maten (Ylva åt Kalixrom och jag njöt av älgbiffen), trevlig personal och en vidunderlig utsikt undrar vi om man kan ha det bättre. Vackra vyer och många bilder från toppen av berget gör att man helst inte vill åka därifrån. Det är egentligen sedan länge dags att sova.

Vi slår ner våra tältpinnar i marken på en camping i Övertorneå. Detta samtidigt som vi frenetiskt viftar bort alla knott.

En färgsprakande himmel speglar sig i Torne älv vilket bara måste förevigas innan jag kryper ner i sovsäcken. Nätterna är ljusa och det dröjer inte länge förrän Ylva äger åt mig att gå ut och fota, igen. Solen är på väg upp bara några timmar efter att den gått ner och nu skådar jag en ännu vackrare himmel med tät dimma över älven och bergen.

Kukkolaforsen, Torne Älv, Sikfesten
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen, Torne Älv, Sikfesten
Jag paddlar forsränning i Kukkolaforsen – Häftigt!
Rökt sik på Sikfesten vid Kukkolaforsen
Rökt sik på Sikfesten vid Kukkolaforsen
Fiskare vid Kukkolaforsen. "Det blir int mycke fisk i år int. Tur det finns kvar från förra året"
Fiskare vid Kukkolaforsen. ”Det blir int mycke fisk i år int. Tur det finns kvar från förra året”
Ett besök på fantastiska restaurangen Utblick på Luppioberget
Ett besök på fantastiska restaurangen Utblick på Luppioberget
Luppioberget
Vy från Luppioberget
Vårt tygslott vid Torneälven. Det blir inte mörkare än så här
Vårt tygslott vid Torneälven. Det blir inte mörkare än så här
Torne älv mitt i natten
Torne älv mitt i natten
Vaknar i natten och ser detta över Torne Älv - Sverige är fantastiskt!
Vaknar i natten och ser detta över Torne Älv – Sverige är fantastiskt!

Dag 5 ”Nordkap är målet”

Inte helt utsövda vaknar vi till en underbar morgon. Solen värmer och ett dopp i Torne Älv känns underbart och ger en bra start på dagen. Vi får sällskap av 8 vesslor som springer fram och tillbaka över stranden.

Denna dag blir mest en transportsträcka genom Finland. Vi gör ett stopp på Tomteland i Rovaniemi, för 35 år sedan hade det varit ett paradis för mig, nu är jag måttligt imponerad av alla souvenirbutiker, men hälsa på tomten måste man ju. Vägarna är raka och skog och sjöar växlar i landskapet.

Framåt kvällen googlar vi fram ett boende i närheten av Honningsvåg, och bokar ett rum. Lusten att slå upp ett vårt gröna slott, avtar vartefter temperaturen kryper neråt och väl framme visar termometern endast 11 grader. Vi anländer framåt kl 22 till Honningsvåg camping. Det har varit mulet de senaste timmarna men prognosen visar på sol runt midnatt. De 35 km från Honningsvåg till Nordkap är fantastiska och när solen tittar fram när vi närmar oss slutdestinationen får vi förnyade krafter och njuter av den alldeles fantastiska naturen. Vi brukar kalla det MoY-väder (Mats o Ylva…).

Vi betalar de 250 NOK/pers de vill ha vid bommen, kliver ur bilen och tittar rakt norrut mot den fantastiska solnedgången. Många nationaliteter har samlats på denna klippa som ligger 307 m o h. Flera cyklister med bl a italiensk och tysk flagg har nått sina mål. Jag var trött i kroppen efter att ha kört bil upp hit…
Många bilder senare tar vi oss in i det fina Nordkappcentrat. Här finns naturligtvis souvenirer, flera restauranger, en biosalong och en tunnel ner i berget med hur mycket information som helst om man är tillräckligt pigg för att orka läsa allt.

Vi rullar tillbaka samma vackra väg och en halvtimme senare ligger vi i sängarna och funderar över hur overkligt det känns – i morse var vi i Sverige och tog ett morgondopp i Torneälven och när vi går och lägger oss har vi varit på Europas nordligaste klippa.

Nordkap med solnedgången rakt norrut
Nordkap med solnedgången rakt norrut
Från den vackra vägen till Nordkap
Från den vackra vägen till Nordkap
Vår Toyota tog oss hela vägen till Nordkap
Vår Toyota tog oss hela vägen till Nordkap
Vid Nordkap västerut, mot Europas nordligaste punkt Knivkjellodden
Vid Nordkap västerut, mot Europas nordligaste punkt Knivkjellodden
Nordkap i midnattssol
Nordkap i midnattssol

 

Dag 6 ”Vi åker söderut mot Lofoten”

Sovmorgon och sedan en liten titt i Honningsvåg, Norges nordligaste stad med ca 2500 innevånare. Tur man är här på sommaren för under vintern ser man inte solen på 2 månader. Vi far vidare med början genom Honningsvågtunnelen som är 4,5 km. De är fantastiskt duktiga på att bygga broar och tunnlar i Norge, naturligtvis en förutsättning för landets infrastruktur. Vägen går ofta längs vattnet och vyerna är spektakulära. Tyvärr drar det grå vädret ner lite på upplevelsen. Landskapet är annars väldigt bergigt och något mer kargt än vad som komma skall söderut. Vi passerar dock stora skogar med små, små björkar. En och annan ren stöter vi på på vägen men de flesta håller sig uppe på berget.

Dagen slutar i en hytte. Vi kokar lite soppa och sitter inne och tittar ut över Altafjorden.

Vägren Honningsvåg
Ren på vägen
Honningvåg i Norligaste Norge
Honningsvåg, Europas nordligaste stad
Tunnel till Honningsvåg
En av många tunnlar…
Honningvåg
Naturen i nordligaste Norge
Ylva i röd jacka lyser upp molniga Altafjorden
Ylva i röd jacka lyser upp molniga Altafjorden
Rostig kedja
Rostig kedja


Dag 7 ”Vi tar liften upp till Tromsöfjället – norrmännen springer uppför”

Solen tittar fram lite mer idag och förgyller det fantastisk vackra landskapet ännu mer. Efter 5 minuter stannar vi för dagens första fotostop. Här är bergen högre och spetsigare och gör sig bra på bild med röda fiskehytter och gröna ängar i förgrunden. För att variera oss byter vi ut bilväg mot färja vissa sträckor. Kostnaderna för färjor varierar mellan 150 och 400 NOK.
Två färjor senare och ännu fler vackra vyer anländer vi till Tromsö. Väl där svänger vi direkt av mot liften som tar oss upp på berget vilket ger en magnifik utsikt över denna vackra nordnorska stad, som delvis ligger på en ö. Vi blir kvar och beundrar vyn och knallar omkring på berget och beslutar oss för att äta något gott i restaurangen. När vi sitter där och äter tillsammans med övriga turister som har åkt linbana upp, kommer en strid ström av norrmän gåendes eller springandes uppför berget – inga norrmän tar liften upp! Man bara gör inte så i detta land. Men vi tar liften ner, för vi är svenskar!

När vi åker hamnar vi i en tunnel under staden och helt plötsligt dyker det upp en rondell i underjorden. Påhittiga, de där norrmännen! Via Kvalöya åker vi mot nästa färja som tar oss till det som kom att bli resans vackraste ö – Senja.

Enligt tidtabellen som vi googlade oss fram till skulle det gå en färja kl 21. När vi kommer till kajen blir vi lite skeptiska, inga bilar och en kaj som inte visar några tecken på att det skulle anlända en färja här, men det dyker upp både bilar och en färja. En tur på havet med berg hela tiden siktandes i horisonten blir detta en fin resa. Vid Fjordbotn Camping reser vi återigen vårt medhavda hus. Ljuset är magiskt och vi bor bara några meter från det spegelblanka fjordvattnet.

Norsk fjord
Norsk fjord
Fjord i Norge
Fjord i Norge
Vackra stenformationer i förgrunden med vackra molnbeklädda berg i bakgrunden
Vackra stenformationer i förgrunden med vackra molnbeklädda berg i bakgrunden
Vy över Tromsö i Nordnorge
Vy över Tromsö i Nordnorge.
Ishavskatedralen i Tromsö
Ishavskatedralen i Tromsö
Måsarna har tagit över bryggan. Tidvattnet är lågt just här och nu
Måsarna har tagit över bryggan. Tidvattnet är lågt just här och nu
En liten kanotist
En liten kanotist
Kvällsfärjan till Senja
Kvällsfärjan till Senja

 

Dag 8 ”Senja är vackrare än Lofoten”

Dagens första vackra vy fångas på bild tidigt bara några meter från nattens boende. När Ylva kravlar sig ur tältet utbrister hon för 27 gången ”världen är vacker” och det var absolut inte den sista. Vi följer resans andra, av Norges 18 Nasjonale turistveger. Vårt tips till dig som ska besöka Norge är att leta upp dessa turistvägar. De är alldeles enastående vackra. Vi har när resan är slut 10 sådana vägar kvar att utforska.

Överallt man åker dyker nya fantastiska vyer upp hela tider (tycker ni jag börjar bli tjatig?) och det är tätt mellan gångerna vi stannar och fotograferar. Vid den enormt, börjar få slut på superlativ, vackra stranden Ersjord gör vi ett bad- och fotostopp. Jag låter bilderna tala för det är svårt att med ord beskriva upplevelsen. Svenska vägverket borde ta efter de häftiga installationerna som finns längs vägarna i Norge, även toaletterna är vackra, som den guldfärgade i ena änden av fjorden.

Resan på ön Senja fortsätter med stop vid bl a Tungeneset och den häftiga utsikten över Bergsbotn. Kan det bli vackrare?

Vi anländer till färjeläget i den lite trista men charmiga byn Gryllestad. Planen var att ta sista färjan över till nästa ö – Andöya. Vi kommer till en parkering med oroväckande många bilar. Kommer verkligen alla dessa bilar, husvagnar, motorcyklar och t o m en långtradare få plats på färjan undrar vi. En timmas nervös väntan och regnet har nu tagit över efter att vi haft en strålande fin dag. När färjan anländer leker färjepersonalen Tetris för att få plats med alla fordon. Det visar sig dock att en (1) stackars bil får vänta till nästa dags första färja, det blev inte vi. Det vi har lärt oss är att vara i god tid vid färjelägena. Färjorna är av skiftande utformning, en del har försäljning andra inte. Denna hade i stort sett ingenting men de lyckades grädda några våfflor och jag tuggade i mig den sista av disktrasorna som fanns att tillgå.

Väl ute till havs hamnar vi i väldigt tät dimma som vägrar släppa taget om havet och när vi 2 timmar senare närmar oss Andöya går det inte att urskilja topparna på ön.
Vi bokade ett rum på Camping vid Bleik från båten och vi kände oss nöjda med att veta att vi skulle ha tak över huvudet. Dimman kyler och termometern hamnar på endast strax över 10 grader.

Vid Fjordbotn Camping. Underbart att vakna och titta ut från tältet för att skåda detta.
Vid Fjordbotn Camping. Underbart att vakna och titta ut från tältet för att skåda detta. Den stora mängden tång tyder på lågvatten.
En av många vackra vyer på ön Senja i Norra Norge
En av många vackra vyer på ön Senja i Norra Norge
Ersfjord på Senja. En av de vackrare stränderna jag varit på.
Ersfjord på Senja. En av de vackrare stränderna jag varit på.
Det finns många häftiga toaletter längs Norges Nasjonale turistveger. Denna finns vid Ersfjord. Tanten från Frankrike har samma färg som dörren - kul tyckte jag!
Det finns många häftiga toaletter längs Norges Nasjonale turistveger. Denna finns vid Ersfjord. Tanten från Frankrike har samma färg som dörren – kul tyckte jag!
Ylva njuter av Senja
Ylva njuter av Senja
Vägarna i Norge är inte bara krokiga de är även backiga
Vägarna i Norge är inte bara krokiga de är även backiga
Tungeneset, Senja i Norge. En häftig installation som smälter in i den vackra omgivningen på ett naturligt sätt.
Tungeneset, Senja i Norge. En häftig installation som smälter in i den vackra omgivningen på ett naturligt sätt.
Ylva vid Tungeneset på Senja
Ylva vid Tungeneset på Senja
Utsiktsplatsen över Bergsbotn på Senja
Utsiktsplatsen över Bergsbotn på Senja
Gryllestad på Senja i Norge
I väntan på färjan tog vi en promenad i Gryllstad
Fiskebåt vid Senja i Norge
Fiskebåt vid Senja i Norge

 

Dag 9 ”Resans höjdpunkt – vandringen på Måtind”

Ny dag och promenad i charmiga Bleik – vilken strand. När vi traskar runt hamnen ser vi en utter komma simmandes, men den blev skrämd av oss, kanske inte gillar svenskar.
Vi fick tips från den trevlige mannen i campingens reception att vandra upp på Måtind. Med kängorna snörade och ryggsäckarna packade gav vi oss iväg i den något kyliga morgonen med början från stranden Laupsvika strax söder om Bleik. Vi hälsar på några får som gör avtryck i den vita sanden, följer de röda markeringarna som leder oss till berget och det är inte helt enkelt att ta sig fram på den sluttande bergssidan som vätter ut mot havet. När vi ansträngt oss en stund känner vi att det är dags att packa ner både tröja och byta byxorna mot shorts för nu har temperaturen stigit. Plötsligt ropar Ylva ”titta en örn” och ute mot havet sitter en havsörn på ett klippa och spanar efter mat.
Jag börjar riva i ryggsäcken och får upp kameran med teleobjektivet på. Örnen sitter snällt stilla och jag får några bilder och vi traskar vidare. Efter en dryg timmes vandring når vi ännu en av världens vackraste stränder. Naturligtvis måste vi ta ett bad. Inte heller denna gång är temperaturen på något sätt behaglig, men på en sådan vacker strand måste det badas.

Sedan börjar den egentliga klättringen. Toppen är på 408 möh och det är bara att sätta igång. Stigen uppåt går i sanddyner och högt gräs. Många drickastopp och fotostopp senare når vi till slut toppen och den bjuder på en enastående utsikt. Havet ligger klarblått västerut och söderut ser man stränderna slicka kustlinjen på Andöya och i horisonten kan man skåda Lofoten.

Lite mat i magen innan den obligatoriska fotograferingen på de ”farligaste” klipporna och sedan bär det iväg neråt igen. Vi har nu varit iväg i över 4 timmar nu inkl matpauser, fotopauser och bad. Enligt den norske receptionisten skulle vandringen ta ca 3 timmar sammanlagt.

Tillbaka valde vi en annan väg, först över högplatån sedan bär det brant utför när vi stegar norröver med Bleik och dess sjöar och havet hela tiden i sikte. Sedan blir det björkskog och en massa djur som låter bä överallt. De röda markeringarna tar oss tillbaka till stranden som vi utgick ifrån.

Väl framme orkar vi inte leta efter någonstans att bo så vi bygger upp vår bostad alldeles vid stranden. Vi är inte de enda som fricampar här. Innan tältet stod på plats hann vi naturligtvis med dagens andra uppfriskande dopp i Norska havet, samt lite värmande soppa som vi kokade ihop på vårt Primuskök. Solen strålar så vackert från havet och det ser ut att bli ännu en underbar kväll. Denna kväll har vi dock lite otur med vädret, dimman rullar in med ryslig fart och snart är allt klätt i grått. Vi somnar trötta och lite frusna.

Vandringen börjar vid stranden Laupsvika strax söder om Bleik på Andöya i Norge
Vandringen börjar vid stranden Laupsvika strax söder om Bleik på Andöya i Norge
Vi kommer inte så långt på vår vandring förrän vi skådar dagens första havsörn, som majestätiskt sitter på en klippa och spanar efter käk
Vi kommer inte så långt på vår vandring förrän vi skådar dagens första havsörn, som majestätiskt sitter på en klippa och spanar efter käk
Första biten går längs bergväggen och är lite trixig
Första biten går längs bergväggen och är lite trixig
Vandringen fortsätter på behagliga stigar längs havet med Otervika i blickfånget
Vandringen fortsätter på behagliga stigar längs havet med Otervika i blickfånget
Underbara stranden Otervika. Ett bra stopp innan klättringen började på riktigt 408 höjdmeter
Underbara stranden Otervika. Ett bra stopp innan klättringen började på riktigt 408 höjdmeter
Ylva blickar ut över Norska Havet på väg upp på Måtind med Otervika nedanför
Ylva blickar ut över Norska Havet på väg upp på Måtind med Otervika nedanför. Här går det brant uppför i sanddynor och högt gräs. Perfekt då att stanna och titta på utsikten med jämna mellanrum.
Vandringen fortsätter med lite lättare lutning väl uppe på platån innan vi når toppen på Måtind
Vandringen fortsätter med lite lättare lutning väl uppe på platån innan vi når toppen på Måtind

 

408 m o h på Måtind med blick ut över Norska Havet och Bleik Fuglefjell
408 m o h på Måtind med blick ut över Norska Havet och Bleik Fuglefjell
Ylva dinglar med benen på Måtind.
Ylva dinglar med benen på Måtind.

 

Jag vill ju också dingla med benen. Om jag ser lite spänd ut beror det på att det stupar över 400 meter rakt ner.
Jag vill ju också dingla med benen. Om jag ser lite spänd ut beror det på att det stupar över 400 meter rakt ner.
Nu har vi varit uppe och vänt och är på väg tillbaka. Efter vandring på platån bär det ganska brant utför med en härlig utsikt över Bleik.
Nu har vi varit uppe och vänt och är på väg tillbaka. Efter vandring på platån bär det ganska brant utför med en härlig utsikt över Bleik.
Lite sällskap på fjället
Lite sällskap på fjället
Skön promenad sista biten genom björkskogen
Skön promenad sista biten genom björkskogen
Vi tyckte idén att fricampa nära stranden var bra. När väl tältet stod på plats kom dimman och havet syns inte längre.
Vi tyckte idén att fricampa nära stranden var bra. När väl tältet stod på plats kom dimman och havet syns inte längre.

 

Dag 10  ”Bokade hotellrum till fel dag”

Provianterar i den lilla närbutiken i Bleik som verkar ha allt. Passar på att äta en frukostmacka innan vi far vidare söderut. Målet den här dagen är ta oss till Lofoten. Vädret är lite grått, dimmolnen ligger kvar som en slöja över landskapet. Vi stannar till vid en familjs gemensamma ateljé och imponeras av konstnärskapet. En fin tavla inhandlas och inspirationen att skapa växer efter det besöket.
Vi hamnar sedan in en blå stad som heter Sortland (sort betyder svart på norska) men hälften av husen är blå. Norska humor, eller? I denna ”Blå byen” njöt vi av en fantastiskt god fisksoppa.

Efter ännu en färjetur hamnar vi framåt eftermiddagen på Lofoten, som från början var resans huvudmål. Lofoten gör oss inte besvikna. Molnen har lättat och smeker nu bergstopparna, en del moln dröjer sig kvar i dalgångarna.

Vi börjar leta boende mitt på Lofoten men inser ganska snart att det verkar hopplöst eftersom vårt besök sammanfaller med 3000 motorcyklisters.  Det är HD-träff i Svolvear denna helg. Efter en dimmig och kylig natt i tält längtade vi efter tak över huvudet. Till slut hittar vi ett hotellrum i Leknes. Nöjda med att vi bokat ett rum åker vi vidare och fotograferar och njuter av alla fantastiska vyer som bara Norge kan bjuda. Vi upptäcker efterhand att hotellrummet vi bokat var till i morgon kväll. Vi har ju semester och vem kan hålla redan på vilken dag det är då!
Det är bara att börja om och ringa till fler hotell och campingar och till slut hittar vi en rorbu för denna natt i det lilla mysiga fiskeläget Sund. En rorbu är ett stuga byggt ut över vattnet på pålar, en praktiskt bostad för fiskare. Tidvattnet förändrar utsikten flera gånger per dag och när vi vaknar på natten upplevs det som att stugan står mitt i fjorden. På morgonen är vi ”förtöjda” igen. Många rorbuer är fint upprustade och hyrs ut till turister. De är ofta dyrare än en vanlig hytte men är väl värda sitt pris. Vi sover gott i vårt alldeles för stora rorbu.

Den blå byen Sortland
Den blå byen Sortland
Ylva matchar väggen i Sortland
Ylva matchar väggen i Sortland
På Lofoten finns nästan alltid en häftigt kuliss av berg
På Lofoten finns nästan alltid en häftigt kuliss av berg
Lågvatten på Lofoten med typisk motiv
Lågvatten på Lofoten med typisk motiv
Vi bor en natt på Rorbuen (Stugan till höger) i det lilla mysiga fiskeläget Sund. Så här ser det ut strax innan vi går och lägger oss.
Vi bor en natt på Rorbuen (Stugan till höger) i det lilla mysiga fiskeläget Sund. Så här ser det ut strax innan vi går och lägger oss.
...och så här ser det ut mitt i natten när tidvattnet har dragit in.
…och så här ser det ut mitt i natten när tidvattnet har dragit in.

 

Dag 11  ”En heldag på Lofoten”

Vi ville gärna vandra på något av alla berg men eftersom det var lite nyckfullt väder med en hel del låga moln slog vi ganska snart ifrån oss dessa tankar. Vi tog oss istället med bil ändå ut till Å, så långt söderut man kan komma. Det går inte fort att ta sig fram på de små vägarna längst ut på Lofoten. Vägen delas med mängder av turister från alla världens hörn. Det var mycket lugnare på Senja och Andöya. Men eftersom vi inte har så bråttom sänker vi tempot och njuter av alla pittoreska byar, fiskelägen, berg, fjordar och fantastiska stränder. Lofoten är underbart!
Bilderna få berätta om resten av dagens upplevelser.

Fiskeläget Sund på Lofoten
Fiskeläget Sund på Lofoten
En rorbu i Sund på Lofoten
En rorbu i Sund på Lofoten
Här torkar man fisk - en klassiker på Lofoten. Det sägs att huvudet ska vara en delikatess
Här torkar man fisk – en klassiker på Lofoten. Det sägs att huvudet ska vara en delikatess
Vackra Svolvaer på Lofoten
Vackra Svolvaer på Lofoten
Ett besök i Nusfjord är att föredra. Hela fiskeläget, som är ett av Norges äldsta, är som ett museum. Här röda stugor.
Ett besök i Nusfjord är att föredra. Hela fiskeläget, som är ett av Norges äldsta, är som ett museum. Här röda stugor.
Nusfjord ligger, som många andra fiskläger på Lofoten, vackert inbäddat mellan berget. Just här är husen gula...
Nusfjord ligger, som många andra fiskläger på Lofoten, vackert inbäddat mellan berget. Just här är husen gula…
Och här visar Nusfjord sin gråa sida
Och här visar Nusfjord sin gråa sida
Tidvattnet drar in på Lofoten
Tidvattnet drar in på Lofoten

 

Dag 11 ”Hemresan börjar”

God hotellfrukost ihop med en hel busslast holländare på hotellet, som vi bokade i förrgår. Vi trodde vi skulle vara ensamma kl 7 på morgonen. Mätta och belåtna kör vi E10 tillbaka till fastlandet. Så här tidigt är trafiken lugn, det flest turister sover ganska länge. Det tar ändå nästan 4 timmar innan vi strax före Narvik byter till E6. Vi har nu ca 160 mil kvar hem. En baggis!

Naturen är naturligtvis fortfarande vacker och jag fortsätter att lufta kameran med jämna mellanrum, så den inte känner sig ensam i baksätet. Framåt kvällen hittar vi ett trevlig hotell på fjället, mitt ute i ingenstans. Vi tar en kvällspromenad till en vacker fors alldeles i närheten. Tänk vad vatten kan få en att inte vilja gå och lägga sig.

Stilla vatten på Lofoten
Stilla vatten på Lofoten
Lungt vatten på Lofoten
Lungt vatten på Lofoten
Söder om Lofoten ändras naturen något och bergen blir lite rundare
Söder om Lofoten ändras naturen något och bergen blir lite rundare
Ylva vid Lounosjåhkå-forsen. Ännu en magisk afton som gör att kudden får vänta
Ylva vid Lounosjåhkå-forsen. Ännu en magisk afton som gör att kudden får vänta


Dag 12 ”Då vi passerar polcirkeln och återvänder till Sverige”

Passerar ganska snart Polcirkeln och stannar till vid Polarcirkelcentret, ett lite för turistigt ställe för vår smak. Vi drar snabbt vidare på E6 och far bl a över högfjället där vi ser många mjuka kullar, vattenfall och massor med renar. Vi svänger av österut vid Mo i Rana och några mil senare är vi tillbaka i Sverige. Sverige erbjuder också vackert fjällandskap om ej lika majestätiskt som i vårt grannland. För er som vill stanna kvar i Norge kan jag rekommendera ett besök på Visit Norway

Vi drar på, vägarna är snabbare här än i Norge och vi passerar i hög fart, Hemavan, Tärnaby, Storuman, Dorotea och vid Hoting svänger vi av österut och följer sedan Ångermanälven till Sverige mitt – Sundsvall. Vi tar in på Hotel Södra berget sent på kvällen. Vi njuter en god middag med utsikt över Sundsvall i ljuset av en enastående solnedgång.

Polarcircelcentret
Polarcircelcentret
I Svenska fjällvärlden
I Svenska fjällvärlden


Dag 13 ”Borta bäst, hemma bäst”

Vi vill hem! Turistar dock några timmar i Uppsala innan vi kommer tillbaka hem till Linköping. Tack Eric för att du har vattnat och klippt gräset.

Dag 14 ”Hemma”

Börjar fundera på vart vi ska åka nästa gång…

 

Tyckte du att detta var kul läsning och bra bilder? Det kommer fler berättelser om våra tidigare Norgeresor på min blogg. Så håll utkik…