Bila i Frankrike – tips på rutt

En reseberättelse – Del 3 Frankrike Normandie och Bretagne

Hur är det egentligen? Är fransmännen så där lite snorkiga och dåliga på engelska som man ofta fick höra förr?
Efter nästan två veckor i detta fantastiska land kan vi definitivt avfärda dessa gamla myter. Det stämmer inte alls. Var vi än drog fram möttes vi att glada och mycket trevliga och hjälpsamma människor och ingen blev stött över att vi inte kan prata flytande franska.

Strandhytter vid Calais
Strandhytter vid Calais
Vy från Cap Blanc Nez
Vy från Cap Blanc Nez

Du känner väl igen låten Dover Calais? Den hade jag ständigt gnolandes i huvudet när vi står där på stranden i Calais och tittar på båtarna som tar folk över engelska kanalen till “Dovers vita klippor”. De vita små badhytterna som breder ut sig på stranden är även de ett kul inslag och gjorde sig naturligtvis bra på våra strandbilder. Vi insåg senare att liknande hytter finns på nästan varje strand längs kusten.

Strandhytter vid Le Treport
Ännu fler Strandhytter, dessa hittade vid nedanför hotellet utanför Le Treport


Efterhand når vi Normandie och vi förstår ganska snart varför denna provins är så omtalad. Med öppna böljande landskap, vita klippor som reser sig i olika höjd över havet och Atlanten ständig brusandes i väster, och massor med charmiga byar och städer, är det enkelt att älska denna provins.
Där de vita klipporna dalar och vatten från floder rinner ut i havet har människor bosatt sig. Många små och stora samhällen och städer är uppbyggda kring stränderna. Vi hinner inte stanna vid varje litet samhälle, men vi väljer några och längst ner på sidan kan du läsa mer om dom.

Att bila i Frankrike är enkelt. Vägarna är bra, trafiken ganska lugn och det är bra skyltat. Med GPS’ens hjälp hittar vi Royal Albion Hotel, via små kringliga vägar strax söder om Le Treport. Vi passerar många hus som är en blandning av små färgglada slott, korsvirkeshus och Villa Villerkulla.

Hus i Le Treport
Vid vårt hotell utanför Le Treport bor fransmännen i dessa hus

Vi imponeras av alla makalösa blomsterarrangemang. Oavsett storlek på samhälle finns det fantastiska skapelser i varje rondell, och det är gott om rondeller i Frankrike

Parkera rätt i Frankrike, annars…

Andra natten i Frankrike hamnade vi på ett litet hotell i Trouville-sur-Mer. Vi var väldigt nöjda med att hitta en parkering så billigt och så nära boendet. Högst upp i fyravåningshuset ligger vårt rum och vi har fin utsikt, över en massa hustak. Hoppas det inte börjar brinna här, tänker vi när vi bär väskorna uppför den trånga trappen. Det finns bara en väg ut och den är nedför samma trånga trappa som vi gick uppför, om man inte vill klättra på byggnadsställningen utanför fönstret förstås. Det var ganska lyhört men vi stördes inte alls av våra grannar. Däremot fick vi lyssna till måsungarna som satt på hustaken och lät halva natten. Öronpropparna kom väl till pass.

På morgonen när vi skulle lasta in våra saker i bilen möttes vi av en överraskning då det visar sig att parkeringen var borta. Eller rättare sagt bilen var borta och parkeringen hade förvandlats till marknadsplats. Skylten som visade att man inte fick stå där på onsdagar var inte helt tydlig, men den fanns där och jag kommer hädanefter alltid att läsa på alla skyltar när jag parkerar bilen någonstans i världen. Efter besök hos polisen och en liten vandring till utlämningsstället och en dryg tusenlapp fattigare kunde vi inte göra annat än att skratta åt det hela. En rolig historia vi gärna bjuder på. Resten av resan var vi väldigt noga med var vi parkerade…

Normandy American memorial at Omaha beach

Omaha Beach memorial
En av många minnesmärken längs Normandiekusten
En skylt vid Omaha Beach som visar de allierades anfall
En skylt vid Omaha Beach som visar de allierades anfall
American memorial vid Omaha Beach
Alla kors står i långa rader i en perfekt exakthet

En gigantisk parkeringsplats är det första som möter oss när vi ihop med mängder andra människor rullar in vid Normandy American Cementary and Memorial. Trots att det är högsäsong för turister är det gott om plats eftersom området är typiskt amerikanskt, väldigt stort. Vid minnesmärket är vi dock många som tittar på kartorna och läser om hur landstigningen gick till. Ju längre bort från parkeringen vi går desto glesare med folk blir det. Väl i andra ändan av området är vi tämligen ensamma och där kan man fotografera utan att behöva få med 100 andra människor.
9 000 vita kors i långa perfekta rader på en perfekt klippt och vattnat grön gräsmatta vittnar om att man ständigt håller efter denna kyrkogård och inte låter något förfalla. Vi får aldrig glömma dessa människors insatser.

Över 9000 amerikanska soldater störtade under landsättningen på Omaha Beach 6 juni 1944. 1956 upprättade man denna gravplats och minnesmärke för dessa soldater Vid Colleville-sur-Mer. I Visitors building hör vi en röst som läser upp namn, det är namnen på de som offrade sina liv dessa dagar.
Liknande gravplatser finns för de allierade ländernas stupade soldater på flera platser längs kusten.
Det finns här även minnesmärken för de tyska soldaterna som stupade under 2:a världskriget.

American memorial Ohamabeach, massor vita kors i långa rader
Någon har lagt ett bukett vid soldatens kors på American memorial Ohama Beach,

Här finns många krigsmuseum men vi väljer att hoppa över dom och istället lämnar vi stränderna i Normandie och tar oss via motorvägen söderut med sikte mot kanske resans höjdpunkt, klostret Mont-Saint-Michel

Mont-Saint Michel – Resans höjdpunkt

Symbolen för utsiktspunkt tar oss nyfiket till rastplatsen Aire de la Baie längs motorvägen A84. Från avsatsen kan vi flera mil ifrån skåda klosterfästningen Mont-Saint-Michel välkända siluette ute i havet. Sista biten stannar vi flera gånger för att få ännu bättre bilder när vi rullar fram längs kusten. Natten ska vi tillbringa på vilket skulle visa sig vara, resans charmigaste boende, Hotel Rose i byn Beauvoir. Trots att vi är på plats under högsäsong i mitten av juli kunde vi boka boendet samma eftermiddag, bara några kilometer från klostret.

Mont Saint-Michel
Mont Saint-Michel från land
Hotell Rose i Beauvoir
Makalöst charmiga Hotell Rose i Beauvoir

Vi blir mycket vänligt emottagna och får bra tips hur vi bäst ska se klostret. Vi får hyra cyklar för 1 euro, inte de bästa cyklarna men tillräckligt bra för att ta oss de 4 km till Klostret. Egentligen är det inte tillåtet att cykla hela vägen fram till klostret men eftersom vi anländer runt kl 9 på kvällen är det mindre med folk och det är lättare att ta sig fram. Även innanför murarna är det betydligt mindre med folk på kvällen än vad det är mitt på dagen i det som är Frankrikes mest besökta turistmål efter Eiffeltornet.

Hotel Rose i Beauvoir
Hotel Rose i Beauvoir
En gul citroen
En gul bil!

Innan frukosten på charmiga hotellet trampar jag iväg på den skramliga cykeln ännu en gång ut mot Mont Saint-Michel för att fånga klostret i det varma morgonljuset. Under de kilometrarna jag cyklar ut mot havet hinner solen gå i moln och det där perfekta fotoljuset uteblir. Jag väntar tålmodigt tillsammans med fåren i hagen på att ljuset ska återkomma. Det enda som händer är några bääanden från fåren och regndroppar från ovan och jag trampar tillbaka och dricker mitt kaffe och äter en croissant i stället.

Längs Smaragdkusten i Bretagne

Nöjda med besöket i Mont Saint-Michel fortsätter vi resan nu längs med smaragdkusten i Bretagne. En regnig förmiddag under ebb blir inte Bretagne så fint som det säkert är när solen skiner på de vattenfyllda ständerna. Nu blir denna tur mer en blandning av grå himmel och brunfärgade stränder.
Vi gillar ju att ta oss högst upp eller längs ut och det finns många “längst ut” i Bretagne. Den första är Point de Grouin, och vägen ut dit är väldigt vacker.

En fransk by med stenhus
En typisk fransk by i bretagne
Fyren vid Point de Gruin
Fyren vid Point de Gruin

En utmaning som vi ställts för många gånger i Frankrike är när vi anländer till en stad och ska parkera bilen. Det är ofta fullt överallt och man måste lirka och vara duktig på att fickparkera om man överhuvudtaget ska kunna bli av med bilen. Ja, vi vill ju inte att den ska bogseras bort, förstås. Ofta får man gå någon kilometer för att komma till stadskärnan, men det gör inget. Vi är bara nöjda med att ha hittat en p-plats. Så var det i Dinan, men här var det väl värt att leta ett tag efter parkering. Dinan är nog den finaste staden vi besökte i Bretagne.

Perros Guirec är en annan charmig stad längs den Bretagnska kusten. Härifrån går båtturer ut till Réserve naturelle nationale des Sept-Îles, de 7 öarna. Höjdpunkten på den turen är kolonin med de tusentals havsulor på en av öarna. Den nästan 2 timmar långa turen avslutas med att vi får stifta bekantskap med magnifika klipporna längs kusten. En trevlig tur trots lite regn och kyla. Stora kontraster till vad vi senaste under resan skulle få uppleva.

Havsulor
Här poserar 3 av alla tusentals havsulor på en av de 7 öarna utanför Perros Guirec
Rostkusten i Bretagne
Kusten i Bretagne
Båt i lera vid ebb
Ebb

Är detta verkligen rätt väg, funderar vi när vägen blir ännu mindre och det enda vi ser är majsfält omkring oss. Vi använder oss av Google Maps för att ta oss fram på vägarna. Detta fungerar alldeles ypperligt i de flesta fall, men man måste ha koll på kartan och vädersträcken för annars kan man dra iväg åt helt fel håll. Vi trodde att vi var på väg åt helt fel håll när vi letade efter det bokade boendet för natten. För 76 Eur hade vi hyrt ett rum ute på landet. En bra bit från stora vägar, så vi undrar om vi verkligen har hamnat rätt när vi irrar kring bland småvägarna. När vi till slut rullar in på gårdsplanen till ett hus med en välskött trädgård visar det sig att vi får bo i ett litet hus, som till och med har tvättmaskin. Det är lika spännande varje gång när vi kommer till nya ställen att bo. Vi frågade om vi kunde få bo här en natt till men tyvärr var det fullt så nästa natt tillbringade vi i ett fuktigt rum i Tregastel i stället.

Mysiga byar i Bretagne

By i Bretagne
En av många små mysiga byar vi passerade.

Med solens frånvaro och det lite svala temperaturen beslutar vi oss för att ge oss av söderut och ta sikte mot nästa provins – Loire. Vi styr genom Bretagne och vi fortsätter att begeistras av de vackra vägarna och de många mysiga byarna. Nej, vi tröttnar aldrig på husen av sten.

När vi väl nådde södra Bretagnekusten sprack det upp och vi sökte genast redan på en strand. Vi hade ju faktiskt ännu inte badat. Nu har vi dock badat och vilat lite inför ytterligare ett par timmar på vägen innan nästa hotellincheckning vid Loire.

Väg i Bretagne
Typiska franska alléer
Staket vid strand
När jag har svårt att ligga stilla på stranden, letar jag vackra motiv
Sandstrand i Bretagne
Sista stoppet innan vi lämnar Bretagne. En skönt stopp!

Franska städer vi besökte

Le Treport
Strandpromenaden var kanske det charmigaste på hela resan. Solen dränker de färglada fasaderna i ännu varmare färger. Husen som vätter ut mot Atlantkusten är som tagna ur en berättelse av Astrid Lindgren (läs Pippi Långstrumps Villa Villerkulla). Folk promenerar fram och tillbaka och alla ler och hälsar på oss trots att vi utstrålar ganska tydliga tecken på att vara turister. Här finns dock inte så mycket turister, kanske beror det på avsaknaden av restauranger. Ett tips är att ta vägen, bergbanan eller gå från centrum upp på den södra klippan och väl där få en fantastisk utsikt över staden och stränderna.

Vy mot Le Treports södra stadsdelar i solnedgång
Vy mot Le Treports södra stadsdelar i solnedgång

Veules-les-Roses
En mysig by med korsvirkeshus och massor med rosor och prunkande trädgårdar. Självklart finns även här en liten strandplätt mellan kritsandsklipporna. Vi besökte bageriet och köpte med oss var sin choklad du pain, en favorit bland bakverken i Frankrike.

Veules-les-Roses
Ett stilla vattendrag rinner genom Veules-les-Roses
rosor i Veules-les-Roses
Man förstår varför byn heter Veules-les-Roses
Kritstensklipporna tornar upp sig på båda sidor av stranden

Étretat
Vi anländer sen eftermiddag och konstaterar då att vi inte är de första turisterna som har hittat hit. Parkeringen ligger en bra bit ifrån centrum men vi är nöjda att vi överhuvudtaget hittade en plats för vår bil. Det märks att detta är en av kustens större turistattraktioner.
Vad är det då som gör denna stad värt ett besök? Framförallt de nästan 100 meter höga mäktiga klipporna och fascinerande formationer på båda sidor om stranden. Promenadstigarna uppe på höjden är välbesökta och utsikten är fantastisk. Om man inte vill gå uppför kan man ju åka tufftuff-tåg. Efter många timmar i bilen är det skönt att sträcka på benen så jag gick!

Stranden vid Le Etreta't
Stranden vid Le Étretat
Stranden vid Le Etreta't
Kanske Normandies mest kända vy, klippan vid Étretat
Klipporna vid Le Etreta't
Kritstensklippor längs Albasterkusten, så långt ögat når

Honfleur
I Honfleur flockas folk kring det hästskoliknande “Vieux Bassin”, gamla hamnen. Här finns det gott om restauranger som serverar galette, crepes, fisksoppa och musslor. Det är inte så billigt men mysfaktorn är hög och den betalar vi gärna lite extra för. På våra tallrikar hamnar en galette och en crepes. I Honfleur är det en god idé att lämna hamnområdet och strunta i kartan och gå lite vilse bland gator och gränder. För den konstintresserade finns massor av spännande gallerier. Vi anlände från norr och rullade då över Pont de Normandie, den vackra bron som tar oss över Seine.

Vieux Bassin i Honfleur
Hamnområdet i Honfleur
Honfleur korsvirkeshus
En bakgata i mysiga Honfleur

Mont Saint-Michel
Jag tänker mig tillbaka tusen år i tiden och försöker känna in hur det var att bo här. En stad som saknar motstycke av alla städer jag varit i. Jag känner mig som jag befinner mig mitt i en saga, när jag i ljudet av duvorna i trädtopparna och vågskvalp nedanför murarna, spatserar på kullerstenarna i de många backarna och trånga gatorna.
Vi missar naturens skådespel när tidvattnet drar in och för några timmar döljer den lera som omger staden. Här är nämligen den största skillnaden mellan ebb och flod i hela Europa. Som mest, vilket sker några gånger per år är skillnaden ofattbara 14 meter.

Det kostar inget att gå in i staden, den är alltid öppen. Däremot kostar det 15 Eur att besöka klostret vilket är väl spenderade pengar. Vissa delar blir lite väl spaceiga med färgade lamper som sveper upp och nerför väggarna, men ofta är det snygga bildspel som visas på de över tusenåriga väggarna…
Här framgår hur du bäst förbereder ett besök på Mont Saint-Michel

Mont saint-Michel i kvällsljus
Mont saint-Michel i kvällsljus taget från bron
Mont Saint-Michel med fåglar i skymningen
Mont Saint-Michel med fåglar i skymningen
Klostret i Mont Saint-Michel
Klostret i Mont Saint-Michel
Klostret i Mont Saint-Michel - bildspel på väggen
Ett av många bildspel på väggen Klostret i Mont Saint-Michel –
La Grande Rue är lite lugnare så här dags på dygnet. Dagtid är här fullt med turister
Vy mot muren i Mont Saint-Michel -
Vy upp mot Klostret i Mont Saint-Michel
Vy upp mot Klostret i Mont Saint-Michel
Long exposure shot Klostret i Mont Saint-Michel

Dinan
Med sina korsvirkeshus, smala gator och en ringmur överraskar denna lilla stad oss mest av alla städer vi besöker i Bretagne. Här kan man säkert stanna längre än vi gjorde och ta en promenad på ringmuren och titta ut över floden La Rancesom som vackert flyter fram i det bretagnska landskapet. Hit har även en hel del turister tagit sig så det är svårt att hitta parkering och det är lite trångt på gatorna i centrum, men som vanligt gäller att kommer man bara på en gata ett kvarter från huvudbråket så är men nästan ensam blad de mysiga gränderna.
Vi tog oss upp i klocktornet och det var det väl värt att slingra sig upp i den något trånga trappan och titta ner på alla hustak som bildade läckra mönster.

Korsvirkeshus i Dinan
Korsvirkeshus i Dinan
Hustak i Dinan
Vy ut över Dinan från klocktornet

Perros-Guirec

Strande i Perros-Guirec
Perros-Guirec vy ut över havet
Hus med hyfsad vy ut över havet
Perros Gurrec Bretagne
Perros-Guirec Bretagne

Vi parkerar bilen på första bästa plats och blir lyckliga över att det var så enkelt att hitta en plats för vår Toyota. Efter att ha gått runt i byn konstaterar vi dock att vi ännu inte har kommit fram till Perros-Guirec.
Så vi rullade uppför kullen och parkerade bilen i centrum, men inte heller nu är vi egentligen fram i Perros-Guirec, men nu promenerar vi och får en fin utsikt över stranden och staden.
De turkosa vattnet färglägger stadsbilden vackert i det för dagen ganska grå vädret. Vi strosar på stranden och längs strandpromenaden och bestämmer oss för att ta en båttur och titta på sälar och havsfåglar. I väntan på avgång köper vi var sin baguette och sätter oss och njuter av den samtidigt som vi blickar ut över havet och har det väldigt bra.

Hur många korsvirkeshus finns det egentligen i Alsace och hur varmt är 42 grader? Dessa och många andra frågor får du svar på om du läser fortsättningen på vår resa genom Frankrike. Kommer inom kort…

Läs även vad som hände i Belgien och Nederländerna

Bilresa i Europa – Nederländerna och Belgien

En reseberättelse om bilsemester i norra Europa – Del 2 Nederländerna och Belgien

Vi hade åkt ca en halvtimme sedan vi lämnat hotellet i Groningen i östra Nederländerna och det var dags för frukost. Ibland är det trevligare att äta egen frukost längs vägen istället för en typisk hotellfrukost. I en av alla små charmiga byar svänger vi av vägen och stannar till vid en kanal, var annars. De finns ju överallt i Nederländerna. Vi dukar upp innehållet i vår kylväska på en bänk och stillar hungern. Solens strålar tittar fram mellan molen och värmer något i den svala julimorgonen där vi sitter och tittar på båtarna som ligger förtöjda längs kajen. En härlig start på dagen på vår bilresa i Europa. Vi har ofta med oss vårt Primus gaskök så att vi kan stanna när vi vill och koka kaffe eller värma vatten till soppa eller nudlar. Praktisk, billigt och enkelt. Förutsatt att det finns ställen att stanna på. I Nederländerna är rastplatser nästan obefintliga. Då får man i stället leta upp en bänk i trevlig miljö om man vill sitta ute och tugga på sin matsäck.

Kanaler i Holland
Giethoorn, kanter och villor i Holland
Giethoorn – ett villasamhälle med kanaler

Vårt första riktiga stopp gör vi i Giethoorn, eller Norra Venedig som det även kallas. I luften är det lika fuktigt som det är på vägarna i detta mysiga lilla samhälle. Vägarna, i alla fall många av dom består nämligen av vatten, precis som i Venedig. Vid flera av tomterna ligger en båt förtöjd och vill man som besökare finns möjlighet att hyra en båt och glida runt i det spektakulära villasamhället. Även blomsterprakten är fantastisk och skulle få den mest inbitna trädgårdsmästare att bli avundssjuk. Var vi än far fram i detta land förstår vi varför det är världsledande i export av blommor.

Haarlem – en mindre variant av Amsterdam

Vy över floden Spaarne i centrala Haarlem
Bro i Haarlem
Haarlem – inte helt olikt Amsterdam

Trafiken flyter på väldigt smidigt i Nederländerna trots att det stora och täta vägnätet. I tätorterna har cyklarna har sin egna vägar och fotgängarna får alltjämt vänta på att bilisterna ska köra förbi. Här gäller inga zebralagar. Vi tar oss enkelt in i staden Haarlem och vi hittade parkeringsplats i ett av många P-hus, efter att ha stått i kö i tio minuter. Haarlem ligger bara ett par mil väster om Amsterdam. Det är lätt att tänka på stadsdelen Harlem i New York och det säga att den är uppkallad av den holländska staden.
Vi strosar runt i den mysiga stadskärnan och konstaterar att den påminner en hel den om Amsterdam, fast mycket mindre. Som alltid när vi går runt i städer brukar vi gå ifrån huvudstråken och de centrala torgen och leta upp bakgatorna. Här stoppar vi undan mobiler och kartor och går lite vilse en stund. Då ser vi mer av hur de vanliga invånarna lever sina vardagsliv och ganska ofta hälsar folk glatt på oss när vi dyker upp på deras gata. Trevligt tycker vi och hälsar tillbaka. Vi lämnar Harlem med ett stort leende.

Ett av många blomsterstånd på marknaden i Haarlem
Ett av många blomsterstånd på marknaden i Haarlem
Ost på marknad i Haarlem
Många ostar på marknaden

Väderkvarnarna i Kinderdijk

Väderkvarnarna i Kinderdijk
Väderkvarnarna i Kinderdijk – ett av många världsarv

Vi passerar delar av Rotterdam via motorvägar och hinner få en skymt av den gigantiska hamnen, som är världens tredje största, innan vi via en tunnel tar oss under floden Nieuwe Maas. Strax öster om Rotterdam svänger vi av mot Kinderdijk och dess väderkvarnar som sedan 1997 har världsarvsstatus. Större delen av Nederländerna ligger ju under havsnivån och är beroende av ett fungerande dräningeringssystem. Redan på 1700-talet byggde man därför här 19 st väderkvarnar som pumpade upp vatten.
Vi kommer för sent på dagen för att besöka museet som finns i en av väderkvarnarna där man kan se hur en familj bodde med sina 13 barn. Vandringen längs kanalen är dock väldigt fin och helt gratis.

Bilresa i Europa innebär ofta köer på motorvägen i Tyskland

Om du har läst första delan av resan, den genom Danmark kanske du börjar fundera. Man kan ju inte hoppa från Danmark till Nederländerna direkt. Nä, så gjorde vi ju naturligtvis inte. Vi for med färjan från Rødby till Puttgarden och åkte naturligtvis genom norra Tyskland västerut. Efter tips från motormännen att undvika motorvägarna vid Hamburg på grund av de långa köerna valde vi istället att rulla fram på de mindre vägarna norr om staden. Efter att ha snirklat oss fram genom många alléer och småorter i flera timmar tyckte vi till slut att det gick lite för långsamt och att det inte var så fint som vi hade hoppats så vi trotsade tipsen och styrde mot väg 7.

Inte så spännande med bilköer. Tyskland var faktiskt den enda landet vi stötte på några köer. Med hjälp av Googlemaps kunde vi efterhand ta oss runt köerna och välja alternativ rutt.

Detta var det första dåliga beslutet på resan (det andra blev lite mer spännande). Vi satt nämligen fast i bilköer utanför Hamburg i ca 2,5 timme. Vi roade oss i kön med att lyssna på nedladdade sommarpratare. Det lättade upp.
Vi använder booking.com för att hitta boenden och så gjorde vi även denna resa. I bilkön passade vi på att jämföra olika boende och vinnare denna kväll blev ett vanligt hotell i Groningen i östra Nederländerna.

Förresten varför skriver jag Nederländerna, det heter väl Holland. Ja, delar av landet, närmare bestämt 17% av landet är regionen Holland och här finns Amsterdam och Haag. Men många säger Holland om hela landet så det är inte heller fel.

Giethoorn i Holland
Typisk holländsk bild. Gigantiska blomsterrabatter, kanaler och tegelhus med halmtak.

Nederländerna var väldigt trevlig att besöka. Egentligen borde vi ägnat landet mer än en och en halv dag, men vi har en lång resa framför oss och vi vill ju se mycket så vi får komma tillbaka till detta blomstrande land ett annat år.

Belgiens Pärla – Brygge

Brygge i Belgien
Brygge – ett typisk bryggemotiv
Brygge i Belgien
Brygge i kvällsljus

I Brygge ska man äta gott. Och det gjorde vi också. Många godsaker passerade smaklökarna i denna kulinariska Belgiska stad. Det sägs att det här finns flest Michelinrestauranger per invånare i världen.
Vi började med att prova en Belgisk våffla. Jag vet inte om den egentligen är godare än våra våfflor här hemma men det kändes helt rätt och ihop med en cappocino blev det ett perfekt mellanmål.
I Belgien finns mängder med ölbryggerier. Brygge är inget undantag. En liten bricka med 4 olika öl var en rolig grej och god! Till dessa tuggade vi på belgiska pommes med majonnäs. Ytterligare en delikatess som skulle provas.
Den som har varit i Belgien utan att prova chokladen har inte varit i Belgien, har jag hört sägas. Så det var väl bara att välja en av mängder med chokladbutiker att gå in i och plocka åt sig det man ville ha. Det blev en ganska stor påse. En ganska dyr påse. En påse fylld med väldigt god choklad.
Till middag blev det musslor. Det verkar serveras på alla restauranger i staden. De i vin kokta havsdjuren var en riktig smakupplevelse och personalen på restaurang Poules Moules var lika trevliga som alla andra belgare vi träffade.

Kanal i Brygge
Ölprovning med Pommes frites
Ölprovning med Pommes frites
Belgisk choklad
Belgisk choklad i en av många butiker

Vad ska man se i Brygge?

Utöver maten finns det massor att upptäcka i Brygge, som även den är uppsatt på Unescos världsarvslista. Är man intresserad av konst finns här många sevärda museer. Har man mycket spring i benen är ett besök upp i den 366 trappsteg höga klockstapeln The Belfry. Många restauranger, liv och rörelse samt klockstapel ligger på torget Markt. Annars finns här inte så många specifika sevärdheter, hela staden och dess charm är en sevärdhet bara den.
Som fotograf är det rent ljuvligt att bara strosa runt på kullerstensgatorna bredvid kanalerna med alla charmiga stenhus och sikta och knäppa på allt. De bästa bilderna är det där vi har lämnat huvudgatorna och torgen för de lite mindre och trängre gränderna, dit där inte turisterna hopar sig.

Efter en välsmakande frukost med bl a en gigantisk omelett gjord av hotellägaren själv far vi vidare mot kusten. Men vi hinner prata lite fotboll också och i Belgien har man inte glömt bort Per Zetterberg som dominerade i ligan på 90-talet. Vi följer kustlinjen genom bebyggelsen och stannar till och fotar häftig konst innan vi far upp på motorvägen i vår Toyota och tar sikte mot nästa land.

Konstverk Splash
Konstverket Splash

Vad händer när man inte läser skyltarna på parkeringsplatsen i en fransk kuststad? Ja, det och mycket annat kan du läsa om i fortsättningen av denna Europatour. kommer inom kort…

Reseberättelse om att bila i norra Europa – Första delen genom Danmark. Hittar du här…

Bila i Europa – tips och råd om Danmark

posted in: Danmark | 0

Reseberättelse om att bila i norra Europa – Första delen genom Danmark

Wow, säger Ylva och jag samtidigt när vi blickar ut över södra delarna av Själland. Efter en härlig promenad på en träramp i vacker skogsmiljö på en knapp kilometer öppnar skogen upp sig och detta arkitektoriska mästerverk visar sig. Som en spiral slingrar fortsättningen av trärampen uppåt i 650 m och väl uppe får vi en häpnadsväckande utsikt. Man kan till och med se Turning Torso i Malmö vid klart väder.

Skovtårn i Haslev
Danmarks nya attraktion, Skovtårn

Vi har tagit oss upp i den spektakulära nya danska attraktionen Skovtårn. Den ligger intill motorvägen E47 nära Haslev på Själland i klättrings- och äventyrsparken Camp Adventure. För den äventyrslystna finns många aktiviteter här att roa sig med i trätopparna. Det är även ett utmärkt utflyktsmål om man bara vill ha en stillsam promenad med en avslutande vacker utsikt, eller kombinera detta med ett intresse att fotografera arkitektur. Oavsett vilket, ett perfekt stopp när man vill röra på benen efter att ha suttit stilla i bilen lite för länge.
Det är nämligen så vi reser, vi vill göra många stopp och se saker längs vägen. Så häng med på vår resa genom norra Europa via Tyskland, Nederländerna, Belgien och Frankrike.
Detta var dock inte vårt första stopp på resan och absolut inte det sista…

Danmarks nya attraktion, Skovtårn
650 meter runt runt och till slut en fantastisk utsikt
Danmarks nya attraktion, SkovtårnDanmarks nya attraktion, Skovtårn
Läckra motiv längs vägen upp

Konstmuseet Louisiana

Vi valde att åka färjan Helsingborg-Helsingør och strax efter att gått iland på dansk mark svänger vi av stora vägen och siktar in oss på Louisiana, danmarks världsberömda konstmuseum. Ett nödvändigt besök om man är konstintresserad men intressant även för de som inte är så intresserade av konst. Här var det svårt att hitta en ledig plats för bilen trots att vi var på plats tidig förmiddag, så vi ställde vår Toyota vid tågstationen ca 1 km därifrån.
Museet ligger naturskönt vid Öresund och har gjort sedan 1958. Idag får vi se utställning blandat med andra Pipilotti Rist och den ständiga installationen Gleaming Lights of the Souls av den japanska konstnären Yayui Kusama. Vi passade på att njuta av den mycket prisvärda och smakfulla buffén i läcker miljö.

Louisiana art museum
Louisiana i skön konstmiljö
Louisiana art museum
Louisiana art museum

Efter en heldag i Danmark tar in på vårt förbokade rum på Otel Våbenstad längs E47 bara en kvarts bilfärd norr om Rødby. Kommande boenden under resan bokade vi samma dag, via booking.com. En smidigt sätt och det var aldrig några problem att hitta boenden för oss två.

Morgonen därpå tar vi färjan över till Puttgarden. Det går att spara pengar om man bokar båda färjorna för överfart samma dag och även gör detta online. Se priser

Fler tips på se och göra i Danmark

Här kommer några ytterligare tips på att se och göra i Danmark, sådant som vi inte hann med att besöka just på denna resa, men som absolut bör besökas när man semestrar i vårt grannland.

Nyhavn i Köpenhamn
Köpenhamn – Här finns ju så mycket mer att se än bara Nyhavn
Den gamle by i Århus
Den Gamle by – Friluftsmuseet i Århus
Roskilde domkyrka
Roskilde. Bilden är från domkyrkan
Skagen stad, gula hus med stockrosor
Skagen – Danmarks nordligaste stad
Råbjerg Mile - Europas största vandrande öken. Ligger några mil söder om Skagen
Råbjerg Mile – Europas största vandrande öken. Ligger några mil söder om Skagen.
Grenen i Skagen - med ena foten i Kattegatt och den andra i Skagerack. Så långt norrut du kan komma i Danmark
Grenen i Skagen – med ena foten i Kattegatt och den andra i Skagerack. Så långt norrut du kan komma i Danmark
Strand i Danmark i solnedgång
Besöka en av Danmarks härliga nästan oändligt långa sandstränder. Man kan och får åka bil på flera av dom.
Landsbygd i Danmark
Åka lite vilse på landsbygden och upptäcka skönheter som denna.
Möns klint på Mön
Møns Klint på ön Møn, med sina över hundra meter höga kritklippor.
Stevns KLint på Själland
På Själlands östra kust ligger Stevns Klint som inte är lika hög som Klinten på Møn, men ändå väl värt ett besök.

Vi undrar:
Kan man resa i Nederländerna utan att bli våt om fötterna och hur mycket god mat och dryck finns det i Brygge egentligen? Läs om fortsättningen…

Vandra till Trolltunga

posted in: Norge | 0

Nu är det min tur. Jag går med försiktiga steg ut på klippavsatsen som på ett märkligt sätt sticker ut från berget. Jag stannar till några meter från kanten och vågar mig på att titta ner. Det är högt, rysligt högt. 700 meter längre ner ser jag det mörkblå vattnet i Ringeldalssjön och på båda sidor om vattnet reser sig de mäktiga bergssidorna. Jag vänder mig om och tittar upp mot den amerikanske killen som tidigare stod före mig i kön som nu har min kompaktkamera. Han trycker av några bilder. Jag poserar med först armarna kors, sedan armarna i luften, vänder mig sedan bort och gör likadant åt andra hållet. För det är så man gör, när man står där på en av de märkligaste och häftigaste klippavsatser som finns, hittar coola poser som man sedan publicerar på social media.
Detta var det coolaste jag kunde hitta på #Trolltunga

Jag går tillbaka de ca 10 stegen till “fast” mark och önskar nästa person i kön lycka till. Hon har precis som jag väntat i ungefär en halvtimme på att få bli fotograferad på Trolltunga.  Det tog ca 3,5 timme för mig att gå de 14 kilometrarna med en höjdskillnad på ca 900 m. Det var absolut värt det.

Vill du läsa om min vandring till Trolltunga, läs då vidare här nedan. Funderar du själv på att vandra till Trolltunga och vill ha lite tips och information – klicka här…

Min vandring till Trolltunga

En smula sömniga lämnar vi vår Hytte på Hildal Camping vid 04:45. Vi styr norrut förbi Odda och svänger av väg 13 vid Tyssedal där det är skyltat Trolltunga. Vägen slingrar sig genom samhället förbi en första parkering och fortsätter på en ännu smalare och slingrigare väg där man tvingas backa om man möter fordon på fel ställe. Vår Toyota ställer vi på parkeringen vid Skjeggedal och betalar de 500 NOK som det kostar att stå ett dygn. Det står redan 5 bilar i kön vid bommen som öppnar kl 06:00. De köar till den nya vägen som gör att man sparar 2×4 km i vandring och ca 400 i höjdmeter men jag vill inte vänta och vill gärna göra hela vandringen på 28 km.
Ylva är tveksam till att hon klarar av hela vandringen så hon börjar lite försiktigt att lunka uppför backen och med förhoppning av att i alla fall få en glimt av vacker utsikt från berget medan jag vandrar fram och tillbaka till Trolltunga. Eftersom det inte finns någon mobiltäckning uppe på berget bestämmer vi att vi ses vid parkeringen i någon gång i eftermiddag. Vid parkeringen finns en något innehållsfattig outlet och en kiosk som serverar enklare mat och dryck.
Jag snörar på mig kängorna och börjar vandringen vid parkeringen i Skjeggedal och går de 4 kilometrarna på den nygjorda asfalterade vägen. Det är lätt att gå på asfalterad väg fast inte så kul, men definitivt pulshöjande.

Här kan man se hur högt och långt det är till Trolltunga
Här kan man se hur högt och långt det är till Trolltunga

Hike to Trolltunga - map
Karta till Trolltunga

Den nya vägen byggdes 2017 och leder till den översta parkeringen med 30 platser. Man sparar ca 2,5 - 3 timmar på att parkera på den övre parkeringen och förkorta vandringen med 8 km.
Den nya vägen byggdes 2017 och leder till den översta parkeringen med 30 platser.

När man passerar denna skylt har man klarat av den nya asfalterade vägen och drygt 400 höjdmeter.
När man passerar denna skylt har man klarat av den nya asfalterade vägen och drygt 400 höjdmeter.

Jag hinner upp till slutet av backen innan första bilen har tagit sig genom bommen och uppför vägen. Jag torkar bort några svettdroppar från pannan och sätter mig ner på en sten. Med den nya asfalterade vägen avklarad stannar jag till för en lättare frukostpaus. De morgonpigga människorna som jag passerade i backen upp, går nu om mig när jag sitter och njuter av den tidiga morgonluften. Vi hälsar glatt på varandra igen. Stämningen på berget är god även så här tidigt på morgonen. Det är ju en mil och 500 höjdmeter kvar och eftersom prognosen på yr.no visar på regn framåt förmiddagen är det bara att slänga på sig ryggsäcken och knalla vidare. Man vill ju inte bli fotograferad i regnoväder på Trolltunga.
Undrar förresten hur det går för Ylva uppför backen?

Här brukar det nog rinna mer vatten men denna sommar här ju varit väldigt torr så det var endast små rännilar som strök nerför berget.
Här brukar det nog rinna mer vatten men denna sommar här ju varit väldigt torr så det var endast små rännilar som strök nerför berget.

Man passerar några norska stugor första biten efter backen. Sedan ser man inte ett enda hus på hela vägen ,förutom de 2 rescue cabins som är utplacerade.
Man passerar några norska stugor första biten efter backen. Sedan ser man inte ett enda hus på hela vägen, förutom de 2 rescue cabins som är utplacerade.

Delar av leden är byggd med stora stenar som en trappa
Delar av leden är byggd med stora stenar som en trappa

Den svala brisen på berget svalkar skönt när vandringen fortsätter ganska brant stigande och nu börjar men förstå varför leden är markerad som svart. Denna utflykt är inte för den ovane. Längs vägen ser jag ändå en och annan som har jeans och gympaskor på sig, endast bärandes en vattenflaska – på en vandring som beräknas ta 10 – 12 timmar! Själv har jag fyllt ryggsäcken med bland annat dricka, mackor, frukt och snacks beståendes av choklad och nötter. Dessutom har jag packat ner extra underställ, fleecetröja, mössa och regnkläder. Det är ju svårt att veta hur mycket kläder det går åt.

Det är bara ca 15 grader när jag börjar vandringen på morgonen, men det räcker gott med shorts och T-shirt eftersom den första stigningen gör att jag snabbt bli väldigt varm. Dock behöver man inte släpa på så mycket vatten för med jämna mellanrum rinner det bäckar med friskt vatten som naturen bjuder på. Som liten fick man ju lära sig att endast dricka vatten som är i rörelse och det gäller även i de norska bergen.

När den här skylten dyker upp har vi gått mer än halvvägs till klippan...
När den här skylten dyker upp har vi gått mer än halvvägs till klippan…

Ett par som passar på att njuta av att läsa att de har avverkat mer än hälften av vandringen
Ett par som passar på att njuta av att läsa att de har avverkat mer än hälften av vandringen

Man hör många olika språk från de människor som man passerar eller blir passerad av. Det känns som att hela världen är representerad på de norska bergen.
Den tydligt markerade leden löper vidare på ganska ojämn mark där benen ibland måste lyftas ordentligt för att man ska kunna ta sig över eller runt de stora stenarna. Tur att jag har tränat i trappmaskinen på gymmet under våren! På vissa sträckor har man byggt trappor av stora platta stenar och helt plötsligt dyker det upp en grävmaskin på berget som ska göra det enklare för alla som vill ta sig an denna mycket populära vandring.

Det sägs att för 10 år sedan gick färre än 1000 personer till Trolltunga. 2018 väntas över 100 000 människor göra vandringen. Det är ganska imponerande med tanke på hur krävande denna tur är.

Trots att vår vandring börjar tidigt på morgonen är man aldrig långt ifrån andra människor. Det är en strid ström hela tiden.
Trots att vår vandring börjar tidigt på morgonen är man aldrig långt ifrån andra människor. Det är en strid ström hela tiden.

Efter ca 1 mils vandring ser jag den djupblå färgen från Ringedalsvatnet 700 meter nedanför oss. Den spektakulära vyn följer mig då och då resten av vandringen. På vissa ställen är det halt och brant och man får ta hjälp av rep. Den otränade kan nog få sig en utmaning vid vissa passager.
Längs vägen ser vi några som tältar och det visar sig vara ännu fler som tältar vid Trolltunga.

Schysst ställe att campa på
Schysst ställe att campa på

Jag fick erfara hur nyckfullt det kan vara på berget. Med endast ett par km kvar till slutmålet tittar jag ut över de majestätiska vyerna och ser hur molnen klättrar längs bergskanten. Till en början fascineras jag av naturens förändringar innan jag inser att det inte är ett litet moln som bara vill slicka kanten. Helt plötsligt är hela berget insvept i en grå massa som molnet bildat och jag ser knappt 15 meter framför mig. Jag börjar misströsta och tänker att det inte längre är möjligt att ta sig fram till Trollunga. Jag fortsätter ändå genom dimman och efter några minuter har molnet skingrat sig och sikten är återigen magisk. Det ihop med en näve nötblandning ger mig ny energi att fortsätta.

Efter ca 3,5 timmar kommer jag till slut fram till den episka klippan. Klippan som jag i många år funderat på att vandra till. I år kände jag mig mogen att ta steget, eller rättare sagt stegen – 44 552 (fram och tillbaka enligt appen i telefonen). Synd att Ylva inte är med mig och delar upplevelsen. Undrar förresten vad hon gör nu? Väntar hon vid parkeringen?

Jag har hört att väntan på att få beträda Trolltunga kan vara flera timmar så jag ställer mig direkt i kön och det visar sig vara en överdrift, i alla fall idag. I kön är stämningen god och jag pratar med Max and Chou från USA som även har hunnit med Preikestolen och Kjeragbolten på sin norgeresa. Många vill uppleva dessa 3 vandringar och framförallt få så bra bilder som möjligt när man poserar längst ut. Chou hjälper till att ta några bilder på mig när jag står där ute på klippan. Det är inte alls så farligt som det ser ut på bilderna. Klippan är ganska stor så svindelkänslan infinner sig aldrig. Dock är det många som inte verkar ha någon respekt för höjden alls. De springer fram och tillbaka bara någon meter ifrån stupen.

Förra året var det en dödsolycka på Trolltunga. En tjej halkade och föll handlöst ner. Danger zone attention-skylten behövs nog men många ignorerar den och sitter och dinglar med benen på kanten.

När den här skylten dök upp får man lite nya krafter att streta på den sista biten.
När den här skylten dök upp får man lite nya krafter att streta på den sista biten.

Kön till Trolltunga, idag var den ca 30 min när jag var där kl 9-10
Kön till Trolltunga, idag var den ca 30 min när jag var där kl 9-10

Kaxig posering på trolltunga. Ja, det är jag på bilden!
Kaxig posering på trolltunga. Ja, det är jag på bilden!

Efter en stund fotograferande på de andra människor som kliver ut på Trolltunga, är det så dags för lite välförtjänt lunch, fast klockan inte hunnit bli 10.

Många par vill förevigas ute på klippan
Många par vill förevigas ute på klippan

Posering på Trolltunga, fotografering, matsäck, vila. Check på dessa.
Efter drygt en timme vid Trolltunga tycker jag det börjar bli dags att vandra tillbaka till parkeringen och berätta för min fru hur det var där uppe. Jag hinner inte gå mer än några meter förrän jag ser en mycket trött men lycklig kvinna. Det är Ylva. Med en stor gnutta envishet och vilja har min fru stretat på i sitt eget tempo och till slut nått målet. Efter en stunds kramande gör vi om samma procedur. Posering vid Trolltunga, fotografering, matsäck, vila.

Ylva i en annan vinkel
Ylva i en annan vinkel

Motiven skiftar i takt med att vädret ändras
Motiven skiftar i takt med att vädret ändras

Missa inte att gå de extra hundra metrarna förbi Trolltunga. Här är det mycket lugnare och utsikten är än mer häpnadsväckande. Perfekt för att avnjuta matsäcken. Ytterligare någon km bort finns även en Preikestol om man vill och orkar.

Bara några meter till och bakom kullen och alla andra människor kan man i lugn och ro sitta och njuta av matsäcken och den magiska utsikten
Bara några meter till och bakom kullen och alla andra människor kan man i lugn och ro sitta och njuta av matsäcken och den magiska utsikten

Poserar lite på väg hem också
Poserar lite på väg hem också

Eftersom stor del av vandringen går på berg, alltså hårt underlag känns det i fötter och knän när man vänder hemåt. Vi (ja, vi går naturligtvis ihop hela vägen tillbaka) passerar många som haltar när de vandrar tillbaka till parkeringen. I vanliga fall brukar det gå fortare att ta sig nerför berget men inte denna gång. Knän och fötter värker så vilopauserna de sista kilometrarna blir tätare och längre. Då kan det kännas bra att man har lite snacks kvar i ryggsäcken, det lindrar smärtan i alla fall lite grann.

Korven i kiosken vad väldigt god när vi till slut återvänder till parkeringen. Vi rullar nedför berget och njuter av utsikten mot Hardangerfjorden och en halvtimme senare är vi tillbaka vid vår Hytte på Hildal Camping.
Vår tur denna gång till vårt sagolikt vackra grannland gick längs sydkusten och Norges sydligaste udde Lindesnes. Vi fortsätter längs kusten, badar vid fantastiska sandstränder, njuter av en av Norges Nationella turistvägar, sedan norrut via Stavanger och Bergen för att ta av österut inåt landet. Vi bor i hytter och tält i 5 dagar kring Hardengarfjorden men vackra vandringar och bilturer. Vi hann även med en avstickare till Lysefjorden och Kjeragbolten innan vi styrde kosan mot Oslo.

Det finns mycket att se i Norge. Mycket mer än att bara springa uppför några berg för att ta bilder att lägga ut på sociala medier. Se även från vår resa till Nordkap och Lofoten

Vill du också bocka av Trolltunga på din Bucket list. I mitt blogginlägg kan du läsa allt du behöver veta för en trevlig tur på berget. Läs mer här…

 

Din guide till Trolltunga

posted in: Norge | 0

Vill du läsa om min blogg Vandra till Trolltunga? Klicka här…

 

Funderar du på att vandra till Trolltunga? Här kommer några tips som du kanske kan ha nytta av på din väg till en av världens mest spektakulära klippor.

 

Att ta sig till Trolltunga

Från Oslo tar det ca 6 timmar med bil. Enklaste vägen är E134 och sväng av mot Odda på väg 13 och genom byn för att svänga av i Tyssedal där det är skyltat till Trolltunga. Fortsätt genom samhället och förbi första parkeringen vidare på en smal väg till Skjeggedal där den stora parkeringen finns. Vill man inte köra uppför berget finns taxibuss att boka från Odda eller Tyssedal.

Om du inte känner dig bekväm med de norska slingriga och smala vägarna är tåg ett utmärkt transportmedel. Ta tåget från Oslo till Voss, och fortsätt därifrån till Odda med buss. Boka tågbiljetten på NSB.

Spara 3 timmars vandring till Trolltunga. Vill du slippa den första stigningen på 400 i 4 km på ganska tråkig asfalterad väg kan man åka The Trolltunga Shuttlebus till den översta parkeringen Mågelitopp. Då slipper du även de sista ganska jobbiga 4 kilometrarna i nedförsbacke men ömmande knän. Det finns även 30 parkeringsplatser på den parkering och grindarna öppnar kl 06:00 och det kostar 600 NOK/dygn. Ska man parkera här bör man vara ute i god tid på dagen då den parkeringen snart blir full.

 

Boende vid Trolltunga

Jag rekommenderar att boka boende i god tid gärna 2 nätter. Det kan vara svårt att hitta boende i närheten under högsäsong. I Odda och Tyssedal finns Hotel, Vandrarhem och Campingar. Det skönt att slippa köra hemåt efter en sådan kraftansträngning som det är att vandra 20/28 km, därför är det bra att ha boende klart även efter vandringen.

 

Fotograferas på Trolltunga

Är du ensam eller vill ha bilder på dig och dina kompisar när ni poserar på Trolltunga och inte har någon i sällskapet som då kan ta bilden. Inga problem. Folk är väldigt hjälpsamma och ställer upp och tar den bild du vill ha. Jag fick hjälp av en trevlig kille från USA så stod före mig i kön. Jag hjälpte även till att fotografera några par och skickade bilder till dem i efterskott.

 

Måste man vandra så långt till Trolltunga?

Nej, det finns även en Via Ferrata som går turen betydligt kortare. Här kan du läsa vad Trolltunga Active har att erbjuda

 

Förbered inför vandring till Trolltunga

Ha koll på vädret (yr.no), det är ingen höjdare att vandra i låga moln, hellregn eller storm. Vädret är nyckfullt och ändrar sig snabbt. Är det varmt och skönt i dalen vid Odda kan det vara rysligt blåsigt och kallt på berget. Ta med extra kläder. På väg upp hade jag shorts och t-shirt men efter att ha suttit stilla en stund vid Trolltunga och blivit frusen var det skönt att byta till långbyxor. Regnjackan kom väl till pass eftersom det började regna på vägen tillbaka. Bekväma vandrarkängor är nästan ett måste då de ger ett mycket bättre stöd åt foten eftersom det är mycket sten och ojämn mark samt att det på vissa ställen kan vara väldigt vått och lerigt
Ge dig av tidigt på morgonen, för att slippa flera timmar i kö, väl framme vid Trolltunga.

För mer tips – besök Visit Norway

Vilka misstag kan man göra. Se den underhållande filmen från Visit Norway

Om du ändå ska åka till Norge och göra Trolltunga kanske ska du passa på att besöka dessa övriga höjdare:

Preikestolen
Preikestolen vid Lysefjorden

Kjeragbolten
Kjeragbolten vid Lysefjorden

Trollpikken
och så den nya “uppstickaren” Trollpikken vid Egersund

 

Var ligger Trolltunga?

Här. Kartan visar även var Preikestolen och Kjeragbolten ligger.

Här ligger Trolltunga, Kjeragbolten och Preikestolen
Var ligger Trolltunga?

 

Vill du läsa om fler blogginlägg från Norge. Klicka här…

Top 10 Paris – things to do for free

10 saker att göra i Paris – som är gratis

Möt våren i Paris. Ett klassiskt uttryck som håller alla årstider. Hur som helst har så har jag samlat 10 saker du kan ta med dig om du ska resa till Paris, den energirika storstaden mitt i Frankrike, utan att tömma VISAkortet. Vi börjar med en riktig höjdare…

 

Gå vilse i Montmartre

Att sitta på trapporna nedanför Sacre Coeur med alla andra människor och lyssna på gatumusiker, titta på den fantastiska utsikten eller bara glo på folk är en riktig höjdare och alldeles gratis. Place du Tertre eller målarnas torg bör besökas om man vill se alla konstnärer sitta och måla kända Parismotiv eller roliga karikatyrteckningar av lyckliga turister.
Är du kaffesugen finns de som i hela Paris gott om alternativ, ingen entré alls. Ja,ja det kostar ju naturligtvis en bra slant om man väljer ett café på Place du Tertre, men det är samtidigt ganska underhållande att sitta och titta på allt folk.
När du sedan ska gå ner från berget, välj då en gata som du inte vet vart den leder. Det är då du ska gå vilse i Montmartre…


Uppleva underhållningen på Paris gator

En kille snurrar runt i en lyktstolpe samtidigt som han jonglerar med bollen. Hur är det möjligt undrar man. Men på Paris gator och torg verkar allt vara möjligt, här finns liksom inga begränsningar.
Sångare, musiker, målare och de makalösa kvinnor och män som klär ut sig och står blick stilla i timmar. Ja, nu ska man ju inte vara snål och bara stå och titta på alla dessa entertainers, en liten slant är de naturligtvis värda.

Killen med fotbollen heter Iya Traore och kommer från Guinea kan skådas i många filmer på Youtube, se här…

Skåda ståtliga statyer

Överallt i den franska huvudstaden kan du helt gratis gå runt och titta på konst. Vackra och märkliga skapelser finns att skåda på många parker, gator och torg.
Vill du betala och köa så finns ju naturligtvis Mona Lisa och hennes kompisar på Louvren som faktiskt en dag i månaden har fri entré. Räkna dock med att det är köer just den dagen.

Picknick i Paris parker

I Paris finns många stora och små parker att ha picknick i. Detta är även parisarna själva experter på. Hittar man ingen park går det även bra med en bänk eller en mur längs Seine. Baguette ska inmundigas, ihop med en flaska vitt. Då bör man dock vara flera som delar, alltså Inte på baguetten.
Jardin du Luxembourg eller Park Champ de Mars vid Eiffeltornet är några populära platser att slå sig ner i.

 

Fota fantastiska Eiffeltornet från femtio olika vinklar

Eiffeltornet med sina 300 meter dyker upp i vyn nästan var man än befinner sig i den franska huvudstaden. Därför är det är enkelt att fånga det mäktiga tornet från1889 på bild. Använd fantasin och placera något skojigt i för- eller bakgrund.
Naturligtvis kan du ta hissen (eller 1665 trappsteg) upp i tornet och få en fantastisk utsikt över staden, men utsikt kan man få helt gratis från t ex Montmartre. Det är nästen lika häftigt att glida omkring i området runt Eiffeltornet. Man får visserligen trängas med en hel del turister, men det kan det vara värt. Du slipper de timslånga köerna.

Leta detaljer i Paris och fotografera

med kameran, med mobilen eller bara med ögonen. Paris är fullt med fräna detaljer som gör att man gärna stannar upp och studerar dessa lite mer noggrant och vissa eftertänksamt. Inte bara Eiffeltornet, alltså.
Missa inte att titta högt upp och glöm för all del inte att titta ner där du går så du inte snubblar och trillar ner i Seine.

 

Leta kändisgravar på kyrkogårdarna

I Paris finns många vackra kyrkogårdar. Här kan man leta kändisgravar i något kusliga miljöer. Pére-Lachaiseär en av de mest kända men bilderna nedan är från Montmartrekyrkogården. Vid entréerna till denna finns en karta med namnen på de som vilar här.

 

 

Vandra längs Seine

Ett populärt turistmål är att åka guidade turer med båt på floden men jag tycker att man upplever mer om man går på flodkajen. Passa även på att titta lite extra på de fantastiska broarna som binder ihop båda sidorna. Pont Neuf är extra spektakulär.

Besök klassikerna i Paris

Är du i Paris för första gången tycker i alla fall jag att man bör besöka Triumfbågen, SacreCuer, Eiffeltornet, Notre Dame, Louvren, Champ´s Elysees, Operan och Place de la Concorde. Visst räcker det gott att “bara” strosa runt dessa platser och känna in miljöerna.

Ta en fika på café i Paris

Detta är naturligtvis inte gratis men du behöver i alla fall inte betala någon entré.

 

Vill du ha ännu fler bra tips om aktiviteter i Paris kan jag rekommendera en titt på tripplo.com

 

 

 

 

Weekend i Dublin -Tips på bästa pubarna

posted in: Irland | 0

Likt Leopold Bloom den 16 juni 1904, är även vi ute på en Odysse i Dublin. Huvudkaraktären i James Joyce litterära mästerverk, Odysseus, dyker upp överallt i Dublin och har till och med namngivit vårt hotell – Blooms hotell. Vi har dock mer tid till förfogande än de 24 timmar han hade att spendera på sitt äventyr i den gemytliga irländska huvudstaden.

Vi ska hitta Dublins bästa pub

Irländsk sportdryck
Irländsk sportdryck

Jag och kompisen Mattias hade ett uttalat mål med vår resa – att hitta Dublins mest genuina pub. Vi älskar irländsk musik och ogillar inte heller alls ölen från denna ö. Detta i kombination med att vi båda tycker mycket om att fotografera gör att denna helg får bli en kombination av dessa 3 intressen. Först vill jag guida dig runt i den gröna öns gemytliga huvudstad, Dublin. Lär känna staden som är känd för sitt trevliga och glada folk, dess mängder av pubar i nästan varje gathörn samt ta en promenad över Ha’penny bridge i solnedgången över floden Liffey. Här kommer tips på de bästa pubarna i Dublin.

Resans första Guinness

Resans första Guinness beställer vi strax efter att vi checkat in på vårt hotell vid fredag lunch. Hotellbaren öppnade precis och vi kastar oss direkt över en Irish Stew. Mätta och belåtna ger vi oss ut i vimlet på Dublins trånga gemytliga gator. Första stoppet blir Trinity College, där vi läser om The Book of Kells för att sedan gå vidare till det magiska biblioteket som ser ut att vara hämtat ur en Harry Potter-historia. Våra kameror går varma. Vi blir kvar länge och fotograferar från alla tänkbara vinklar och får definitivt valuta för de 14 EUR vi har betalat i entré. Ett tips är att köpa biljett på nätet i förväg så slipper man köa så länge till Världens vackraste bibliotek. Om du skulle glömma det så är det ändå väl värt väntan.

Trinity College Library, det berömda bibliotek i det berömda universitetet
Trinity College Library, det berömda bibliotek i det berömda universitetet

Många är de kända personer som står som byst i Trinity College Library
Många är de kända personer som står som byst i Trinity College Library

Trinity College Librarys vackra tak
Trinity College Librarys vackra tak

Vi hamnade mitt i en landhockeymatch när vi besökte Trinity College
Vi hamnade mitt i en landhockeymatch när vi besökte Trinity College

Det regnade visserligen en del men detta är kanske lite överdrivet. Lite kul gatukonst!
Det regnade visserligen en del men detta är kanske lite överdrivet. Lite kul gatukonst!

På Irland får man den perfekta starten på dagen med en Full Irish Breakfast. Denna morgon inmundigas den på The Old Mill på Temple Bar Square som blev fullt en kvart efter att de öppnade. Det blev fullt i magen också. Nu är vi laddade för en Full Irish day in Dublin

En full Irish breakfast är ett måste när man besöker denna ö
En full Irish breakfast är ett måste när man besöker denna ö

Nu mätta och belåtna fortsätter vi vandringen i den mysiga irländska staden.

Christ Church i bakgrunden
Christ Church i bakgrunden

Christ Church i Dublin
Christ Church i Dublin

Vår i Dublin. Magnolian bjuder på blomsterprakt framför slottet
Vår i Dublin. Magnolian bjuder på blomsterprakt framför slottet

Dublin Castle
Dublin Castle

Park S:t Stephens Green visar upp en begynnande vårgrönska
Park S:t Stephens Green visar upp en begynnande vårgrönska

Ha´penny bridge, ett av Dublins mest kända landmärken
Ha´penny bridge, ett av Dublins mest kända landmärken

En del pubar pryder sin yttervägg med snygga målningar - här Auld Dubliner
En del pubar pryder sin yttervägg med snygga målningar – här Auld Dubliner

En typisk dörrportal i Dublin
En typisk dörrportal i Dublin

Den 120 meter höga The Spire syns från nästa hela stan. Den är så hög att hela inte får plats i bilden
Den 120 meter höga The Spire syns från nästa hela stan. Den är så hög att hela inte får plats i bilden

Ett besök på Jameson känns som ett måste och det är väl värt pengarna. Vår guide Lawrence lär oss hur man framställer whiskey och skillnaderna mellan skotsk, irländsk och burboun. I slutet av guideningen får vi ett litet smakprov av de tre typerna. En whiskeydrink ingår i priset så vi slår oss ner i den trevliga miljön och låter den kalla drinken rinna ner i våra strupar.

Jameson Irish Whiskey
Jameson Irish Whiskey

En guidad rundvandring på Jamesonmuseet med avslutande whiskeyprovning
En guidad rundvandring på Jamesonmuseet med avslutande whiskeyprovning

En snygg bar på Jameson's
En snygg bar på Jameson’s

 

Dublins bästa pubar

Hur gick det då med målet att hitta den mest genuina och bästa puben i Dublin? För att klara av att besöka så många pubar som möjligt beslutade vi oss för en regel – max en (1) öl på varje ställe. Hur ska det gå? Kunde vi följa denna till synes enkla regel? Här kommer min lista över de 10 bästa pubarna i Dublin.

Brannigan's.
10. Brannigan’s.

På 10:de plats kommer Brannigans. Med adress 9 Cathedral Street på norra sidan av Liffey ligger denna, hos lokalbefolkningen, väldigt populära pub. Strax före lunchtid hittar vi hit och därför är det ganska lugnt. Några äldre farbröder som verkar ha sitt stambord sitter och språkar och allteftersom fylls bordet på med fler kepsprydda herrar. Vi njuter av en skummigt Ohara’s (ja, det finns många andra mycket goda alternativ till Guinness…) innan vi lämnar lugnet på denna charmiga pub. Brannigans webbsida

 

9. Vat House Pub på Blooms Hotel
9. Vat House Pub på Blooms Hotel

Vat House Pub på Blooms Hotel på 3-6 Anglesea Street i Temple Bar district. Varje kväll avslutades på vår hotellbar. Varje kväll spelades det Traditional Irish Music. Varje kväll var det också ett himla drag. Webbsida

 

8.The Oliver St.John Gogarts
8.The Oliver St.John Gogarts

The Oliver St John Gogarts på 18-21 Anglesea Street i Temple Bar District. Här råder full fart från tidig eftermiddag till sen natt. Stundtals är det så fullt att man knappt kan flytta sin arm i rätt vinkel för att försöka sippa i sig några droppar av den goda dryck som man beställt vid bardisken. Kvällstid dunkar det frisk från musiken och ljudnivån är lika hög som alkoholhalten i de många öldrickande turisternas blodomlopp. Hit går man om man vill ha tjo och tjim i glatt sällskap med likasinnade i flera våningar.  Besök webbsida

 

7. Foley's
7. Foley’s

Dörrvakten visade oss: "Första dörren till höger och genom korridoren och sedan...
Dörrvakten visade oss: “Första dörren till höger och genom korridoren och sedan…

...fortsätter ni upp tre våningar. Där hittar ni restaurangen"
…fortsätter ni upp tre våningar. Där hittar ni restaurangen”

7. Foley’s. Hamburgaren smakade väldigt gott! En riktig höjdarpub med en våning för Stand up, en våning för de hungriga och en för de som bara är törstiga. Det är lätt att gå vilse bland gångar och trappor men vi hittade både in och ut med lite hjälp av dörrvakten som var på sitt allra bästa humör. Vi såg inga sura miner hos några dörrvakter. Det fanns förresten överhuvudtaget inte många dörrvakter i Dublin. Ni hittar denna bar på 1 Merrion Row nära en annan favorit. Besök Folye’s webbsida

 

6.John Mulligan
6.John Mulligan

På John Mulligans tyckte vi det var dags för en Jameson.
På John Mulligans tyckte vi det var dags för en Jameson.

6.John Mulligan är en pub från 1782 som är lika charmig som den är liten. Här äter man inte utan här dricker man, och vi valde att dricka en Jameson. Vill du besöka denna pärla får du ta dig till 8 Poolbeg St eller besök webbsidan.

 

5.The Brazen Head
5.The Brazen Head

Många fat som väntar på att bli uppdruckna vid entrén till Brazen head
Många fat som väntar på att bli uppdruckna vid entrén till Brazen head

5. Brazen Head är inte bara Dublins äldsta pub utan hela Irlands äldsta pub. Dörrarna slogs upp första gången 1198, och det är väl en anledning så god som någon att placera sig på en god femteplats på denna lista. Vid första besöket är det lätt att gå vilse bland alla gångar och prång men man har, som tur är, alltid nära till en bardisk ifall man blir törstig när man irrar runt. Irlands äldsta pub stoltserar med Live music every night och du hittar Brazen Head på 20 Lower Bridge Street. Besök webbsida

 

4. Guiness Storehouse
4. Guiness Storehouse

Nästan alla traditionella pubar i Dublin är dovt mörka men gemytligt trånga, dock inte på översta våningen i Guinness Storehouse. Här flödar ljuset in genom stora panoramafönster i samma takt som Guinness flödar ner i glasen. Guinness Storehouse är en av Dublins största turistattraktioner. Här kan du lära dig allt om hur man framställer Irlands nationaldryck. Puben på sjunde våningen är en god avslutning vid ett givet besöksmål när du är i Dublin.
Guinness Storehouse finner du på St James’s Gate.

Top 3 bästa pubar i Dublin

Nu har vi kommit till pallplaceringarna och nummer tre är en riktig klassiker…

3.The Temple Bar
3.The Temple Bar

Temple bar, en av många bardiskar
Temple bar, en av många bardiskar

Redan kl 13 på eftermiddags började den Irländska musiken vilket den gör 7 dagar i veckan
Redan kl 13 på eftermiddags började den Irländska musiken vilket den gör 7 dagar i veckan


3.  The Temple bar. Dublins mest kända pub. Den har ju fått en hel stadsdel uppkallad efter sig och behöver väl egentligen ingen närmare presentation. De flesta besökare är turister och de gör helt rätt i att vara här, för detta är ett ställe med bra drag och här träffar man folk från alla världsdelar.
När tre herrar med instrument kommer in på Temple Bar och ska börja spela klockan ett på söndagseftermiddagen inser vi att vi kommer att få problem. Våra öl har precis tagit slut och vi har ju vår regel om max en öl per pub. Vi vill ju så gärna lyssna på den traditionella irländska musiken som vi båda älskar och vi kan ju inte sitta i baren och ta upp plats utan något i glasen. Vi löser detta uppstådda problem med att beställa in var sin Irish Coffee i stället och på så sätt kan vi sitta kvar och lyssna en stund till. Stämningen är hög i denna klassiska irländska pubmiljö och stämningen blir ännu högre när alla klappar i takt till “Whiskey in the jar”. The Temple Bar webbsida

 

2. O'Donoghue's
2. O’Donoghue’s

Victor tar i för full hals och visar sig ha en fantastisk stämma som sprider de irländska tonerna långt in i lokalen
Victor tar i för full hals och visar sig ha en fantastisk stämma som sprider de irländska tonerna långt in i lokalen

På O'Donoghues är det fullt redan tidigt på lördagseftermiddagen
På O’Donoghues är det fullt redan tidigt på lördagseftermiddagen


2.O’Donoghue’s på 15 Merrion Row ska besökas när man är i Dublin. Redan tidigt på eftermiddagen är det trångt men stämningen är god och positiv. Kan den vara annat när ölen flödar ikapp med den traditionella irländska musiken. Vi letar oss runt ett tag i alla utrymmen i denna genuina och klassiska pub. Detta var en speceriaffär innan familjen O’Donoghues köpte upp stället och gjorde om den till pub på 30-talet. Ett synnerligen lyckat köp. Vi lyckas hitta en plats och efter en stunds köande vid baren får vi våra efterlängtade Guinness. Vi stod där och hängde ett tag innan det blev ledigt i baren. Samtidigt kom tre män in med instrument och vi sitter perfekt på första parkett. På O’donoghues sitter irländsk musikhistoria i väggarna, och överallt finns bilder på Irlands kanske mest kända musikgrupp – The Dubliners. Det var just här de träffades och spelade första gångerna. De var inte på plats ikväll men väl Victor och hans 2 polare som vi bekantade oss närmare med. Med flinka fingrar på strängarna och på en mängd olika flöjter får vi höra många finstämda irländska melodier och när Victor tar ton med sin makalösa stämma blir det hög kvalitet på framträdandet. websida

 

And the winner is…

1. Dame Tavern
1. Dame Tavern

Stämningen är hög. Här bjuds vi på irländsk show i över två timmar
Stämningen är hög. Här bjuds vi på irländsk show i över två timmar

Musiken fortsätter hela kvällen och det blir varmt och fuktigt i lokalen
Musiken fortsätter hela kvällen och det blir varmt och fuktigt i lokale

1.Dame Tavern. Denna lilla pub med endast 1 bardisk (!) som endast serverar dryck är en överraskande vinnare. Jag ska berätta varför:
Det har blivit sista kvällen i Dublin, vi har varit i det mer turistiga Temple Bar district flera gånger och nu sökte vi en mer genuint irländsk pub. Efter lite kryssande hamnar vi på Dame Lane i en ganska lugn del av staden. Mattias öppnar dörren till en pub för han tycker sig höra musik komma strömmandes. Han vänder sig mot mig och utbrister “Mats, kom! Det är hit vi ska”. Jag förstår genast varför när jag ser 5 goa gubbar, säkert är över 65 år gamla, som med var sitt instrument sitter i soffan och bjuder på en show av sällan skådat slag.
Vi beställer var sin Guinness och slår oss ner i den lilla soffan mitt emot och får den upplevelse som vi så gärna önskade få. Det spelas på gitarrer, banjo, mandolin, flöjt, munspel och en triangel!  Den skäggige mannen som inte har något instrument med sig brister ut i sång med sin fantastiska stämma och drar ner många applåder och skratt. Om möjligt höjs den redan goda stämningen ännu mer och ännu högre blir den när han börjar dansa.

Under kvällen tillkommer hela tiden irländare som välbekant hejar på varandra och på farbröderna i soffan. Detta är en pub för lokalbefolkningen. Al och Carmel som bor bara ett par kvarter bort från Dame Tavern sätter sig vid vårt bord. De berättar att dessa herrar spelar på Dame Tavern varje söndag året om, ibland är de tre och ibland över tio personer i denna musikgrupp. Från deras instrument ljuder klassiska irländska tongångar men även en del rock- och soulklassiker. Vi förklarar för våra kompisar vid bordet att vi aldrig har upplevt något liknande i Sverige och vi ryser när alla på puben tar i för full hals och stämmer upp i de välkända styckena som spelas och sjungs. Emellanåt står nästan alla på den lilla puben upp och unisont brister ut i allsång och glädjen är total.
Naturligtvis har vi frångått vår regel med max en öl per pub. Här drack vi betydligt fler men ändå tyckte våra bordsvänner att vi drack för dåligt…
Ja, dessa irländare, de kan det här med fest!

Efter ett par timmar lämnar farbröderna över till en yngre förmåga som fortsätter att leverera bra musik långt in på den sena söndagskvällen. Euforiska lämnar vi Dame Tavern och vandrar gnolandes på några irländska folkvisor tillbaka till hotellet. Vi känner i hela kroppen att vi har hittat den bästa och mest genuina puben!
“I met my love by the gas works wall, Dreamed a dream by the old canal, I kissed my girl by the factory wall, Dirty old town, Dirty old town…”

 

Många är de pubar i Dublin där man kan få sig en Guinness serverad på dess karakteristiska sätt. Vi hittade naturligtvis inte alla och det finns självklart fler ställen som kan och bör besökas.  Jag har skapat min lista och hoppas du har nytta av den om du besöker Dublin någon gång.

Det tappas upp en och annan Guinness i denna stad under ett dygn. Man undrar ju hur många?
Det tappas upp en och annan Guinness i denna stad under ett dygn. Man undrar ju hur många?

En alldeles nyupphälld Guiness. Den ska stå en liten stund innan det är dags att avnjuta mästerverket
En alldeles nyupphälld Guiness. Den ska stå en liten stund innan det är dags att avnjuta mästerverket

Här står godsakerna på rad på O'Donoghues
Här står godsakerna på rad på O’Donoghues

Dublin är väl inte Europas vackraste stad men absolut en av de charmigaste.

Två färgglada hus på andra sidan floden Liffey
Två färgglada hus på andra sidan floden Liffey

Två färglada dörrar på ett gult hus
Två färglada dörrar på ett gult hus

Ha'penny Bridge i solnedgången
Ha’penny Bridge i solnedgången

Ett sista tips bara…

...glöm inte bort att titta till vänster när du ska gå över gatan.
…glöm inte bort att titta till vänster när du ska gå över gatan.

Seychellerna – se och göra på Praslin

“Ett akvarium” utbrister Ylva när hon står på piren i hamnen och tittar ner i det klara vattnet. Hundratals fiskar i alla regnbågens färger simmar lugnt omkring i den klara vattnet. De verkar hälsa oss välkomna till Seychellerna.

Fiskar i hamnar på Praslin

 

Båten Cat Cocos tog oss från Mahe till Praslin
Båten Cat Cocos tog oss från Mahe till Praslin

Efter ett dygn på resande fot, med mellanlandningar i Amsterdam och Dubai, tog vår jumbojet mark på den lilla, lilla flygplatsen på ön Mahe i världens minsta huvudstad Victoria. Planet var definitivt större än hela terminalbyggnaden. Den långsamma kön i passkontrollen kändes lite frustrerande då vi gärna ville hinna med den båt som skulle ta oss till den näst största av Seychellernas öar, Praslin.

Båten har 3 avgångar/dag och en ny väntan på 6 timmar var vad som stod till buds om vi missade den närmsta avgången. (se tidtabell på Cat Cocos)  Till slut fick vi visa upp våra pass och välkomnades till Seychellerna. En taxi tog oss snabbt till färjeläget och biljettlösa var vi på plats 10 min innan båten skulle avgå.

“Don’t worry, the boat won’t leave without you” sa kvinnan bakom luckan, i den varma och trånga lokalen där biljetterna såldes i hamnen. Det gick inte speciellt fort här heller. Vi tog kvinnan på orden, slutade fixera oss på klockslag och tider och slappnade av precis som ö-borna själva verkade göra. En behaglig känsla av “det ordnar sig” och “glöm tidtabellen – vi åker när alla är ombord” infann sig. Väl ombord på båten, trötta efter en lång resa, spanade vi ut över relingen på båten när helt plötsligt ett par flygfiskar kom farandes strax ovanför vattenytan. Upplevelsen ger ny energi och vi njuter i fulla drag av båtfärden mot Praslin.

 

Vår palm på stranden Anse Volbert. Utsikten från vårt boende under sju dagar.
Vår palm på stranden Anse Volbert. Utsikten från vårt boende under sju dagar.

Trötta och hungriga ville vi gärna ta oss till vårt rum så snart som möjligt för att byta långbyxorna mot badbyxor. Den trevlige och pratglada taxichauffören tar oss till hotellet, via både bankomat och livsmedelsaffär. Livsmedel kanske var att ta i, det var mest snacks och läsk, men lite ätbart införskaffades.

Vår bungalow närs stranden Anse Volbert
Vår bungalow närs stranden Anse Volbert

När vi anländer till Hotel Cote d’Or Club tackar vi ja när vi får frågan om vi önskar äta lunch här. Vi visas till vår bungalow och tror knappt våra ögon när vi ser hur vacker stranden är. Läget på vår bungalow vid stranden Anse Volbert eller Cote d’Or som den också heter kan inte vara bättre. Efter ett underbart dopp i det 28 grader varma vattnet går vi till restaurangen. Vi blir hänvisade till ett bord…på stranden…under en palm. Kan det bli bättre än så här? En liten illgrön ödla gör oss sällskap i väntan på maten. Vi njuter av det fantastiskt goda italienska köket som bjuds och konstaterar gemensamt att här kommer vi nog att trivas under den vecka vi ska bo på den här ön.

Den här underbart vackra vyn mot stranden Anse Volbert mötte oss varje dag
Den här underbart vackra vyn mot stranden Anse Volbert mötte oss varje dag

Vi skyddar oss mot solen i vår strandkoja under palmerna på vackra Anse Lazio
Vi skyddar oss mot solen i vår strandkoja under palmerna på vackra Anse Lazio

 

Anse Lazio – världens vackraste strand

Med fötterna i den heta och fuktiga sanden ser vi oss omkring när vi gör vårt första besök på en av alla paradisstränder på Seychellerna (förutom den vi bor vid förstås…). Vid en första anblick ser stranden tom ut. Konstigt,var är alla människor? Det är så varmt att det knappt går att vara i solen så folk har gömt sig under palmbladen eller står med endast huvudet ovanför ytan av det turkosa vattnet. Vi gör iordning en plats i sanden under några palmer. Det känns som att vi har byggt oss en liten koja med fantastisk utsikt ut över en magiskt vacker strand med så där turkost vatten som man bara tror finns i resebroschyrer. En magisk plats! Här skulle det hända grejer senare under veckan, visade det sig. Men det får du läsa om lite längre fram…

Under våra dagar på Seychellerna ser vi inte en enda försäljare som går omkring på stranden och pockar på uppmärksamhet. Skönt! Ska man äta eller dricka måste man ta med eget, eller som man kan göra här, gå till den trevlig restaurangen Le Chevalier som ligger i anslutning till stranden Anse Lazio.

Världens vackraste strand
Det 28-gradiga vattnet svalkar inte jättemycket i värmen, men är underbart är plaska i…

En kokosnöt som har spolats upp förgyller Anse Lazio
En kokosnöt som har spolats upp förgyller Anse Lazio

De många palmerna bidrar till att Anse Lazio anses som en av de vackraste stränderna i världen
De många palmerna bidrar till att Anse Lazio anses som en av de vackraste stränderna i världen

Våra tio dagar på Seychellerna bjöd definitivt på det vi kommit hit för att uppleva, plus lite till. Turkost vatten som sköljer över de mjukt formade granitklipporna vackert “placerade” på de vita stränderna, palmer som vajar högt upp i luften eller släpar sina vackra blad i sanden. Jättesköldpaddor, ödlor, gigantiska fladdermöss och tusentals färggranna fiskar är några av de djur vi fick möta på nära håll. Strålande solnedgångar, cykelturer, gästvänlighet och väldigt god mat kan ni också läsa om i dessa blogginlägg som jag har delat upp i 3 med början på ön Praslin. Välkommen till bloggen – följ med oss på äventyr!

Seychellerna är en ögrupp bestående av 115 öar mitt ute i Indiska oceanen, en bra bit utanför Afrikas östra kust, strax söder om ekvatorn. Öarna är inte bara kända för det jag räknade upp här, utan även känt för oss svenskar för att prinsessan Madeleine med maken Chris O’Neill firade sin bröllopsresa på en av de finaste öarna.

Bästa tiden att packa ner badbyxorna och snorkeln för att flyga hit är mellan oktober och april. Väljer man andra delen av året bör man även ta med sig paraplyet. Långkalsongerna kan dock ligga kvar i garderoben oavsett när man åker då medeldagstemperaturen ligger runt 30 grader under högsäsong, några grader svalare under regnsäsongen.
Man klarar sig utmärkt med engelska här men de flesta pratar även franska och kreolska.

Anse Volberts kritvita sand

Utsikten från vår bungalow, längst ner i raden längs stranden, är som ögongodis. Vi konstaterar ganska snart att vi inte hör till dem som gärna ligger stilla i solstolarna så utflykterna blir många under de sju dagarna vi bodde på ön Praslin.

Vy från vår bungalow vid Anse Volbert
Vy från vår bungalow vid Anse Volbert

Den här lilla rackaren gjorde oss sällskap vid lunchen
Den här lilla rackaren gjorde oss sällskap vid lunchen

Byn Anse Volbert Village. Här finns souvenirbutiker, restauranger, hotell, matvarubutiker och klädaffärer.
Byn Anse Volbert Village. Här finns souvenirbutiker, restauranger, hotell, matvarubutiker och klädaffärer.

Fiskelycka! Två grabbar som stolt visar upp sin fångst.
Fiskelycka! Två grabbar som stolt visar upp sin fångst.

En palm att stötta sig mot behövs när man gått längs hela den 2,5 km långa stranden Anse Volbert
En palm att stötta sig mot behövs när man gått längs hela den 2,5 km långa stranden Anse Volbert

Anse Volbert, den norra delen av stranden där byn ligger
Anse Volbert, den norra delen av stranden där byn ligger

Många färgglada blommor i "vår trädgård"
Många färgglada blommor i “vår trädgård”

Ett förälskat par promenerar på Anse Volbert i skymningsljuset
Ett förälskat par promenerar på Anse Volbert i skymningsljuset

 

Valle De Mai – Coco de meer

Vallee de Mai, detta djungelparadis och Seychellernas största och viktigaste nationalpark. Vi slog oss ihop med flera andra par och gick en guidad tur med en mycket underhållare och glad ung biolog. Han visar upp den världsberömda Coco de meer palmen som endast finns på Seychellerna. De nästa 20 hektar stora nationalparken Valle de Mai är sedan 1983 med på Unescos världsarvslista.

Vår guide delar flera gånger med sig av sina synpunkter kring de rika ryssar och kineser som håller på att exploatera ön med stora lyxiga hotell. Han vill bevara ön och dess unika natur. Många av innevånarna på öarna delar hans oro.
Vi hade hoppats på att få se fler djur och insekter än de grodor och några ödlor vi fick se, men de valde att göra annat så här dags på dygnet. En svart papegoja, en av många endemiska arter, svischade snabbt förbi bland palmbladen. Efter ett par timmars tur i Valle de Mai och många liter vatten senare stiger vi ombord på den lokala bussen, vilket är ett äventyr i sig men både praktiskt och billigt. Slutmålet för bussturen var den vackra stranden Anse Lazio. Efter en något skumpig färd kliver vi av bussen och går den sista biten. Det första vi möts av när vi siktat stranden är ett par jättesköldpaddor som har fattat tycke för varandra i en inhängnad. Parningsaktens stönanden finner både vi och övriga åskådare väldigt underhållande.

Guiden visar stolt upp nötkärnan från en Coco de mer-palm. Gissa om det är en han- eller honplanta...
Guiden visar stolt upp nötkärnan från en Coco de mer-palm. Gissa om det är en han- eller honplanta…

På guidad tur i Nationalparken Valle De Mai
På guidad tur i Nationalparken Valle De Mai

Valle de Mai

 

Utflykt till ön Curieuse

Svetten rinner över hela kroppen och klockan har inte slagit nio än. Vi vandrar längs vår strand, Anse Volbert, på väg till båten som ska ta oss med på en utflykt till ön Curieuse. Efter en halvtimmes färd i den lilla båten tillsammans med 10 andra turister från hela världen, glider vi iland på en fantastiskt vacker ö. Vi möts av turkost vatten, palmer, kritvit sand och svarta mäktigt formade granitklippor som ligger vid vattenbrynet. Väl iland bjuder ön på nästa häftiga upplevelse, jättesköldpaddor. Här finns över 200 individer av detta urdjur som vankar fram och tillbaka i jakt på grönt. Nåja, vankar och vankar, de flesta ligger mest still. Lite gott gräs verkar sätta fart på den mest sömniga jättesköldpadda och vi imponeras av hur häpnadsväckande stora när de blir när de reser på sig och sträcker ut halsen för att komma åt godsakerna vi erbjuder.

Det första vi såg av Curieuse var den här exotiska stranden med dem för seychellerna typiska granitklipporna
Det första vi såg av Curieuse var den här exotiska stranden med dem för seychellerna typiska granitklipporna

Ett besök på Curieuse är ett måste om man besöker de Seychelliska öarna
Ett besök på Curieuse är ett måste om man besöker de Seychelliska öarna

Dessa urdjur kan bli över 100 år gamla
Dessa urdjur kan bli över 100 år gamla

Hungriga jättesköldpaddor
Hungriga jättesköldpaddor

Strandliv.
Strandliv.

En vandring tvärs över ön Curieuse tar oss till stranden Anse St Jose. Enligt guiden skulle promenaden ta 20 minuter men som allt annat här på ön tar allt mycket längre tid. Kanske är det vi som anammat den lite långdammar livsstilen? Tjugo minuter blir nog närmare en timme men vad gör det när vi vandrar i landskap med palmskogar, mangroveträsk och uppför häftiga bergskullar med läckert formade granitklippor. Exotiska fåglar, jättestora krabbor och snäckor skådar vi längs vägen.

Vid en utsiktspunkt ser vi från ovan flera stora eagle rays  (örnrockor) flyga fram under vattnet i bukten nedanför oss. Väl framme vid den fantastiska stranden Anse St Jose hinner vi med ett dopp i det klara, turkosa vattnet innan vi blir serverade grillad barracuda och goda sallader. Mycket gott! Vi dricker litervis med vatten för att kompensera vätskeförlusten under vandringen.

Många krabbor såg vi på vandringen genom ön Curieuse, Hur många krabbor ser du på bilden?
Många krabbor såg vi på vandringen genom ön Curieuse, Hur många krabbor ser du på bilden?

Promenaden går genom fantastisk natur genom en liten del av ön Curieuse. Härifrån såg vi stora örnrockor
Promenaden går genom fantastisk natur genom en liten del av ön Curieuse. Härifrån såg vi stora örnrockor

Grillad barracuda stod på menyn idag
Grillad barracuda stod på menyn idag

Vi gick genom skogar av palmer på Curieuse
Vi gick genom skogar av palmer på Curieuse

Anse ST Jose, här stryker fiskar runt våra ben och vi har en hel strandremsa alldeles för oss själva. Paradiset!
Anse St Jose, här stryker fiskar runt våra ben och vi har en hel strandremsa alldeles för oss själva. Paradiset!

Vi stannar till vid St Pierre, den lilla ön som anses vara ett av de bästa snorklingsställena runt Praslin. Jag ligger och plaskar vid ytan och får syn på ett stim med flera hundra vackert klarblå fiskar. Bara ett par meter under mig glider de sakta fram i det klara, böljande vattnet. Jag beundrar akvarievyn under några minuter innan jag försöker påkalla Ylvas uppmärksamhet. Det bubblar och sprutar vatten om mig, men Ylva varken ser eller hör mig så jag blir ensam om upplevelsen.  På väg hemåt med båten delar vi sprudlande med oss av varandras upplevelser i vattnet. Jag berättade nog förresten för alla på båten vad jag hade sett, flera gånger om dessutom… Jag ser vackra, skinande blå fiskar framför mig resten av dagen, bilder som etsat sig kvar i minnet.

En perfekt snorklingsö, St Pierre
En perfekt snorklingsö, St Pierre

 

Många kvällar tillbringade vi vandrandes längs stranden Anse Volbert. Vi fick uppleva en sprakande åskväder över horisonten första kvällen och även fina kvällar med vackra solnedgångar.

En av alla kvällspromenader på Anse Volbert slutade med fotografering med kameran på stativ
En av alla kvällspromenader på Anse Volbert slutade med fotografering med kameran på stativ

Liv och rörelse på den norra delan av Anse Volbert även på kvällen
Liv och rörelse på den norra delan av Anse Volbert även på kvällen

Det varma vattnet smeker behagligt runt vader och fötter när vi promenerar på vår strand, Anse Volbert. Vi är på väg till byns bästa restaurang för att avnjuta den välkända, mycket läckra buffén. Plötsligt dammar det till under vattnet där jag sätter ner min fot. En rocka som blev störd av vår närvaro och vispar till sanden när den simmar iväg. De största rockor vi ser i närheten av stranden är dryga metern mellan “vingspetsarna”. “De är inte farliga, men undvik att trampa på dem för då kan du bli stungen”. Så svarar hotellpersonalen på våra frågor om det finns något att akta sig för i de fantastiskt vackra vattnet. Lättare sagt än gjort då rockor är experter på att bädda ner sig i sanden så att endast ögonen sticker upp. Vi hoppas att rockorna ska upptäcka oss och ha vänligheten att flytta sig om vi kommer för nära. Förutom rockorna är det endast en och annan pytteliten haj som bryter akvariekänslan.
När en vithaj bet ihjäl en brittisk turist på en strand på Seychellerna 2010 påbörjades en frenetisk jakt på alla hajar i närheten av öarna. Många hajar fick sätta livet till vilket medförde att andra djur har förökat sig, t ex rockorna. Hajarna då? De behöver man inte vara rädd för här längre.

De största rockor vi ser i närheten av stranden är dryga metern mellan "vingspetsarna"
De största rockor vi ser i närheten av stranden är dryga metern mellan “vingspetsarna”

När tidvattnet har dragit sig tillbaka bildas vackra formationer på stranden
När tidvattnet har dragit sig tillbaka bildas vackra formationer på stranden

Fruitbats, stora fladdermöss som lever på frukt, flög över oss längs strandkanten
Fruitbats, stora fladdermöss som lever på frukt, flög över oss längs strandkanten

Vi hade turen att få skåda ett par svarta papegojor, en endemisk art
Vi hade turen att få skåda ett par svarta papegojor, en endemisk art

Efter att ha mumsat i oss den läckra buffén med mycket grillat kött och dagens fångst från havet på Les Lauriers och delat en flaska svalkande vitt vin, valde vi att promenera hem via stranden. Det finns en bilväg men man undviker gärna den på kvällarna då det inte finns några trottoarer eller vägrenar. Väl nere vid stranden visade det sig det inte var mycket kvar av den… Tidvattnet hade nafsat åt sig så gott som all strand. Inga lampor lyser upp vid vattenbrynet, istället vi fick strålande hjälp av en starkt lysande fullmåne. Det var lite kusligt att gå där i vattnet med skorna i handen känna alger och andra växter svepa runt fötter, med vetskap om att här finns även rockor och krabbor, men samtidigt en häftig upplevelse. Upplevelsen förstärktes ytterligare av de gigantiska fladdermössen som svävar ovanför oss. Fladdermöss och månsken är ju en spännande kombo.

 

En hyrbil gav oss möjlighet att ta oss lite längre och att utforska utan att behöva tänka på busstidtabeller. Friare men dyrare. Hotellet hjälpte oss att kontakta hyrbilsfirman och allt gick väldigt smidigt. Praslin har en huvudväg som nästan går runt hela ön. Den tar en timme att åka, om man inte gör några stopp vill säga… Bilarna är få och tempot på vägarna är ganska lugnt. Högsta tillåtna hastighet är 50 km/h. Med räckeslösa stup på fem-sex meter längs med brantare partier av vägen, bör man dock har en viss vana av bilkörning innan man bestämmer sig för att kontakta hyrbilsfirman. Sa jag att det är vänstertrafik?
Med hyrbil tar man sig enkelt fram till vackra, folktomma stränder. Det är egentligen bara på de mest kända stränderna som man märker av att det faktiskt finns fler turister på ön. Alldeles ensamma strosar vi omkring på flera olika stränder och njuter av den exotiska naturen. Vi roar oss med att fotografera och plocka snäckskal. Det blir ett och annat dopp också i (tjatigt det här…) det turkosa vattnet.

Varje strand är en exotiskt naturupplevelse
Varje strand är en exotiskt naturupplevelse

Seychellerna visar upp en färgsprakande flora
Seychellerna visar upp en färgsprakande flora


Strandfynd
Strandfynd

Det är lätt att slappna av på Seychellerna
Det är lätt att slappna av på Seychellerna

När vi hyrde bil avslutade vi dagen på Anse Lazio och fick en magisk afton med fantastisk solnedgång och vi passade på att byta ringar med varann. Svårslaget ställe att förlova sig på.

Ett folktomt Anse Lazio badar i gyllene kvällsljus. En magisk plats för oss.
Ett folktomt Anse Lazio badar i gyllene kvällsljus. En magisk plats för oss.

En av världens vackraste stränder lyser som guld i kvällssolen.
En av världens vackraste stränder lyser som guld i kvällssolen.

Just precis, vi förlovade oss på Anse Lazio, med solen som vittne
Just precis, vi förlovade oss på Anse Lazio, med solen som vittne

 

“On La Digue, we have no problem” fick vi höra när vi steg av båten. Två av dagarna gjorde vi utflykter till ön La Digue, det tar ca 15 minuter om man åker från hamnen på Praslin. Så här i efterhand skulle vi nog ha bott 2 nätter på La Digue. Se mer om våra cykelturer på och vårt besök på världens mest kända strand på La Digue och på den största av Seychellernas öar, Mahe.

Den smått magiska stranden Anse Source D'argent på La Digue
Den smått magiska stranden Anse Source D’argent på La Digue

Vi cyklade genom ett lummigt La Digue på väg till stranden
Vi cyklade genom ett lummigt La Digue på väg till stranden

 

 

 

 

Seychellernas bästa stränder – La digue

Bästa stränderna på Seychellerna

På Seychellerna går det inte så fort. Effektivitet är nog ett ord som inte används alltför ofta på dessa öar. Alldeles underbart tänker vi och går ner i tempo och njuter avslappnade av lugnet, precis som lokalbefolkningen och sköldpaddorna. Vi har dock lite svårt att sitta stilla i solstolarna. Vi vill utforska mer av denna paradisliknande övärld för att hitta Seychellernas bästa stränder. Vår bungalow ligger på östra sidan av örikets näst störst ö Praslin (läs blogginlägget) och på en kvart tar man sig över vattnet till den kanske skönaste av de Seychelliska öarna, La Digue. På vår strand, Anse Volbert, hittar vi försäljare av olika båturer och bestämmer att åka till La Digue. Vi passar tiden och står klara för avfärd nästkommande morgon kl 9. Det är inte alltid båtarna kommer iväg som planerat. Koppla av och “go with the flow”!

Häng med på cykeltur till de vackraste stränderna i världen. Här finns kritvit sand, mäktiga stenformationer, frodiga palmer och inte minst vatten i turkosskimrande kulörer.

 

Kapplöpning med sköldpadda
Kapplöpning med sköldpadda

 

“On La Digue we have no problems” var det första vi fick höra när vi klev iland på ön.
Vi trampar stillsamt på vår lite för små hyrcyklar längs den västra sidan av ön. Vi är på väg mot stranden alla pratar om. Ön La Digue är endast 5 km lång och 3 km bred den lämpar sig därför alldeles utmärkt för cykling. Här finns inga bilar, så cykel är egentligen det enda fordonet att ta sig fram med om man inte vill rulla fram på gatorna i oxkärra förstås.

Vi passerar genom L’Union Estate Park, ett gammal plantage där man kan beskåda produktion av kokosnötsolja. Vi betalar de 6 EUR de vill ha i entré, rullar vidare och beskådar den lummiga miljön.

L'union Estate park
L’union Estate park

Vacker cykeltur genom parkliknande miljöer
Vacker cykeltur genom parkliknande miljöer

 

Anse Source D’argent – inte bara en strand

Vi närmar oss Anse Source D'argent
Vi närmar oss Anse Source D’argent

Ett drömjobb, att sälja tropiska frukter till turister vid världens vackraste strand
Ett drömjobb – att sälja tropiska frukter till turister vid världens vackraste strand

Lunch på stranden - fruktsallad och fruktsmoothie
Lunch på stranden – fruktsallad och fruktsmoothie

När cyklarna parkerats fortsätter vi till fots en bit innan vi kommer fram till mytomspunna Anse Source D’argent. Spektakulära granitformationer, turkost vatten, färgglada fiskar, palmer som skuggar från den heta solen som lyser från en nästa klarblå himmel gör det lätt att njuta av upplevelsen. Vi lägger oss under en palm och sörplar i oss av innehållet i den läskande kokosnöt vi köpt av grabbarna i fruktkiosken. Människor från alla världens hörn har hittat hit, ändå råder ingen trängsel. Det finns plats för alla att njuta av härligheten.

Med cyklop och snorkel och vi ger oss ut och letar färgglada fiskar. Det är kanske inte Seychellernas bästa snorklingsställe men några läckerheter finner vi under vattenytan. Andra läckerheter finner vi hos de två glada grabbarna som säljer frukt vid stranden. Det var inte så billigt, men fantastiskt gott.

Anse Source D'argent. För att vara en av världens vackraste stränder är det förvånansvärt lite folk. Här råder ingen trängsel att tala om.
Anse Source D’argent. För att vara en av världens vackraste stränder är det förvånansvärt lite folk. Här råder ingen trängsel att tala om.

Det turkosa vattnet sköljer in över stranden mellan klippblocken
Det turkosa vattnet sköljer in över stranden mellan klippblocken

Anse Source D'argent - en naturupplevelse
Anse Source D’argent – en naturupplevelse

Vassa palmblad möter till synes mjuka granitklippor. En vanlig syn på Seychellerna
Vassa palmblad möter till synes mjuka granitklippor. En vanlig syn på Seychellerna

Vart man än vänder sig bjuder stranden på enastående motiv
Vart man än vänder sig bjuder stranden på enastående motiv

Anse Source D'argent
Anse Source D’argent

Planen var att cykla över bergen till Grand Anse, men vi insåg att tiden var för knapp innan det var dags för båten att ta oss tillbaka till Praslin. Vi “nöjde” oss med Anse Source D’argent denna dag. Värmen gör att man inte orkar så mycket och vem har föresten bråttom på La Digue? Före båtturen tillbaka till Praslin ser vi oss om i hamnområdet och byn La Passe. Här lockar charmiga restauranger och små butiker.

 

Andra dagen på La Digue

Idag åker vi från hamnen i Praslin med Jettybåt (se båttider) och den här gången kan vi stanna lite längre. Tidigt på morgonen är vi på plats och värmen är behagligare så här dags, bara strax under 30 grader. På östra sidan av ön är det betydligt lugnare och vi hoppas hitta en strand för oss själva.

På östra sidan av La Digue går vägen ömsom genom djungelmiljöer, ömsom vid havet. Oavsett vilket är det underbart att cyklande ta sig runt i dessa miljöer
På östra sidan av La Digue går vägen ömsom genom djungelmiljöer, ömsom vid havet. Oavsett vilket är det underbart att cyklande ta sig runt i dessa miljöer

Hela östra sidan av ön bjuder på vackra stränder som avlöser varandra.
Hela östra sidan av ön bjuder på vackra stränder som avlöser varandra.

På La Digue finns flera gallerier, här var ett vi besökte
På La Digue finns flera gallerier, här var ett av dem vi besökte

Bästa sättet att ta sig fram på La Digue är med cykel. Egentligen det enda...
Bästa sättet att ta sig fram på La Digue är med cykel. Egentligen det enda…


Motiven är oändliga på paradisöarna Seychellerna
Motiven är oändliga på paradisöarna Seychellerna

Bananodling
Bananodling

Provade lite strandcykling.
Provade lite strandcykling.

Spaning ut över Indiska oceanen
Spaning ut över Indiska oceanen

Efter en stunds cyklande i värmen dök den här baren upp vid vägen. Vi försåg oss med var sin vi kall och fruktig drink. Slurp...
Efter en stunds cyklande i värmen dök den här baren upp vid vägen. Vi försåg oss med var sin vi kall och fruktig drink. Slurp…

 

Den här stranden är full med läckerheter, men inga människor
Den här stranden är full med läckerheter, men inga människor

En krabba som har flyttat in i ett hus
En krabba som har flyttat in i ett hus

 

Äventyrlig vandring på La Digue

Vid vägens slut parkerar vi cyklarna i diket. Inga lås behövs här inte. Härifrån får vi gå…
Enligt kartan finns här en stig som leder till den fantastiska stranden Anse Cocos. Vi provar att slå oss fram genom den täta vegetationen. Efter en stund inser vi att det är väldigt långt till Anse cocos om stigen ska vara så krånglig att ta sig fram på som den visar sig vara. Stigmarkeringarna pekar höger men vi har istället siktat en annan strand, lite närmare, där det heller inte verkar finnas en enda människa. Vi väljer att gå ner mot vattnet och tar sikte på stranden. Nu är inte den täta vegetationen det som tar tid att bemästra. Istället försöker vi klättra, krypa, halka fram över, under, mellan och på de stora räfflade granitstenblocken som pryder landskapet.

På vissa ställen är framkomligheten nästan noll men på något sätt lyckas vi ta oss till stranden vi siktat in oss på. En dryg timmes spännande smidighetsövning. Nöjda med vårt fynd njuter vi för fullt av vår egna lilla strandplätt och stannar här i ett par timmar innan vi vänder tillbaka. Den här gången tar vi vattenvägen i stället och träffar på krabbor och fiskar…

Dagens tips, om du ska till Seychellerna: Ta med badskor! Vi hade inga utan gick i vattnet i vanlig sandaler, vilket i och för sig gick bra, men badskor är nog att rekommendera eftersom stenar, snäckor och annat kan vara väldigt vassa att trampa på.

På vägen tillbaka, när allt vi hade haft med att dricka var slut, hittade vi en liten kiosk vid vägen. Aldrig förr har en Coca Cola smakat sååå gott!

Inte den enklaste vägen till en strand, mycket klättring blev det
Inte den enklaste vägen till en strand, mycket klättring blev det

Nu är det inte långt kvar till "vår" strand...
Nu är det inte långt kvar till “vår” strand…

Vår strand, här vi var alldeles ensamma
Vår strand, här vi var alldeles ensamma

Uppför och nedför stora stenformationer, en utmaning i värmen
Uppför och nedför stora stenformationer, en utmaning i värmen

Banana beach
Banana beach

Vi träffade en kompis med många fötter
Vi träffade en kompis med många fötter

 

Om du har planer på att besöka Seychellerna rekommenderar vi definitivt att boka ett par nätter på La Digue. Här fanns några av höjdpunkterna på vår resa. Fantastiska stränder på bekvämt avstånd från varandra via natursköna cykelvägar. På Praslin och Mahe är det betydligt svårare att cykla då vägarna är små. Att trängas med bilarna kan vara direkt livsfarligt, men här på La Digue är det en fröjd att rulla fram mellan de bästa stränderna på Seychellerna.
Det är häftigt att man på Seychellerna inte fallit för frestelsen att bygga stora hotellkomplex i närheten av dessa underbara stränder. Man kan ju alltid hoppas att det förblir så.

De känns lite vemodigt när vi lämnar den speciella ön La Digues vackra hamn den sista dagen.
De känns lite vemodigt när vi lämnar den speciella ön La Digues vackra hamn den sista dagen.

 

Se även:
reseberättelse om seychellerna – Praslin

Reseberättelsen om Seychellerna – Mahe

 

Seychellerna bästa tipsen – på Mahe

Vi har klivit av båten som tagit oss från Praslin till Mahe, Seychellernas största ö. Taxibilarna bildar köer vid hamnen i Victoria och mannen som styr upp kön av kunder visar vilken taxi som står på tur att köra oss. En bil som ser ut att ha haft sitt bästföredatum för flera decennier sedan tar oss vidare på vår färd. Vi sätter oss tillrätta och njuter en underhållande biltur. Alla andra bilar såg ut att vara utrustade med AC, det var inte vår, så med nedvevade rutor skumpar vi genom staden och vidare på små vägar som ska leda oss över bergen och till vårt hotell Avani. Det känns tveksamt om vår chaufför ska lyckas pressa den skruttiga bilen uppför den bergiga vägen. Räddningen kanske kommer när vi ber om att få stanna och fotografera utsikten? Dörren inte går att öppna inifrån så vår pratsamma chaufför får öppna dörren och släppa ut mig.

Utsikten över delar av huvudstaden Victoria är bedårande och kameran gör sitt jobb medan bilen vilar ett tag. Efter en välbehövlig paus hostar vi vidare i den skraltiga taxin med vår glada, trevlige chaufför bakom ratten. En dryg halvtimmes svettig men underhållande bilfärd har tagit oss till andra sidan ön och vi rullar in på hotellets parkering. Vi ger honom lite extra dricks och hoppas att han ska få möjlighet att skaffa de reservdelar han planerat att köpa från Dubai. Vårt rum är inte klart så vi tar plats vid ett av borden på stranden och njuter av en väldigt kall och läskande öl.

Vy ut över delar av Victoria, världens minsta huvudstad
Vy ut över delar av Victoria, världens minsta huvudstad

 

Hyra bil på Seychellerna

Vi älskar att ge oss ut med bil och utforska världen när vi ute och reser, (Du kan läsa mer i mina andra reseblogginlägg) Seychellerna utgör inget undantag. Med en liten hyrbil glider vi runt ön Mahe, som är den största av Seychellernas öar. Precis som på Praslin är vägarna små och kurviga och saknar vägräcken. På vissa ställen stupar branterna 4-5 meter rakt ner precis vid sidan om vägarna vi åker på. Ännu mer spännande blir det i och med att de är Vänstertrafik.
Vi stannar till vid flera av de paradisliknande stränderna Mahe bjuder på, men de allra vackraste stränderna tycker vi nog ändå att vi hittat på Praslin och La Digue.

Ännu en paradisstrand. Man undrar ju om palmen tillhör båtägaren
Ännu en paradisstrand. Man undrar ju om palmen tillhör båtägaren

En vägg av palmer är väl inte något vi ser så ofta här hemma i Sverige
En vägg av palmer är väl inte något vi ser så ofta här hemma i Sverige

Bakom allt det gröna kan man hitta stränder som bara måste besökas. Den här heter Anse Bazarca
Bakom allt det gröna kan man hitta stränder som bara måste besökas. Den här heter Anse Bazarca

Vågorna sveper in över stranden Anse Bazarca
Vågorna sveper in över stranden Anse Bazarca

Det är lätt att älska Seychellerna

Det är lätt att älska Seychellerna
Det är lätt att älska Seychellerna

Ylva simmar mot mig i full fart med simfenorna. Det saltvattnet stänker runt henne när hon exalterat berättar om sin simtur med snorkel – “Jag såg en massa små bläckfiskar”! Hon måttar med händerna som visar hur stora de var och fortsätter berätta om hur de såg ut och att hon nästan kunde röra vid dem. Strax efter kommer ett norsk par som lika uppspelta förklarar hur det är att simma strax överför en stor rocka.
Anse Royale ska vara bästa snorklingstället på Mahe. Det hade jag läst i någon reseblogg. Tänk vad man kan lära sig när man läser resebloggar! Vi har tagit oss dit för att och konstaterar att här finns fantastisk fin snorkling! Mängder med fiskar i massor med storlekar, färger och former.
Här fick vi även uppleva resans enda regnskur, men det gjorde inte så mycket eftersom vi redan var blöta.

Bästa snorklingen på Mahe enligt utsago, Anse Royale. Vi blev inte besvikna
Bästa snorklingen på Mahe enligt utsago, Anse Royale. Vi blev inte besvikna

Vart vi än for fram med bilen så hade vi nära till de karaktäristiska Seychelliska stränderna
Vart vi än for fram med bilen så hade vi nära till de karaktäristiska Seychelliska stränderna

Vi hittade en restaurang på södra delen av ön som serverade lunchbuffé
Vi hittade en restaurang på södra delen av ön som serverade lunchbuffé

Slappna av på hotellet

Sista dagen på Seychellerna och till slut gick det faktiskt att ligga stilla. Medan Ylva fick skön spabehandling låg jag vid poolen i flera timmar och läste bok och sög i mig det sista av den Seychelliska solen och värmen.

Överlag var maten på Seychellerna bra. Vi blev inte besvikna de sista kvällarna heller. Det är en underbar känsla att sitta i värmen långt efter solnedgången och lyssna till vågornas brus samtidigt som vi njuter av kulinariska mästerverk.

Avani, ett strandnära hotell på Seychellerna
Avani, ett strandnära hotell på Seychellerna

Jättehöga palmer omger poolområdet
Jättehöga palmer omger poolområdet

Vågorna sveper in över vår strand tillsammans med kvällsljuset
Vågorna sveper in över vår strand tillsammans med kvällsljuset

Visst måste den här bilden vara med i i blogg från Seychellerna. Vätskebalansen är ju viktig i värmen.
Visst måste den här bilden vara med i i blogg från Seychellerna. Vätskebalansen är ju viktig i värmen.

 

Ett vackert skådespel när vågorna rullar in med tidvattnet
Ett vackert skådespel när vågorna rullar in med tidvattnet

Vi kunde sitta länge på kvällarna och beundra naturens krafter när tidvattnet rullar in mot stranden
Vi kunde sitta länge på kvällarna och beundra naturens krafter när tidvattnet rullar in mot stranden

 

Sammanfattning av vår resa till Seychellerna.

De dagar vi besökte Mahe valde vi att se oss omkring med hyrbil första dagen, den andra dagen gick vi ner i tempo, och vilade upp oss inför hemfärden, vid poolen och stranden på hotellområdet. Vi hade de största upplevelserna under vår resa de första 10 dagarna när vi bodde på Praslin, med utflykter till öarna Curieuse och La Digue, samt besöket på Nationalparken Valle De Mai. Lite trötta tog vi det därför lugnt de sista dagarna men det finns mycket mer att uppleva även på Mahe.

Vi kan varmt rekommendera Seychellerna för dig som är intresserad av sol och bad men även för dig som gillar att aktivera sig. Har finns gott om naturupplevelser både på land och till havs. Boenden finns i de flesta prisklasser men generellt är det ganska dyrt, men det går absolut att hitta billiga boenden och fixar du maten på egen hand och tar dig fram med buss kan man komma undan med en mindre peng.

 

Varför ska man resa till Seychellerna?

  • Flera av världens vackraste stränder finns på dessa öar
  • Det är inte svårt att hitta stränder där man kan vara alldeles för sig själv. Antalet besökare är reglerat för att öarna inte ska översvämmas av turister
  • Mycket trevliga människor och avslappnad stämning
  • Man slipper alla dessa försäljare på stränderna som vi måste stå ut med tex runt medelhavet.
  • Bra snorklings- och dykmöjligheter
  • Många fina strandnära boenden
  • Här finns flera fina nationalparker
  • Ett rikt fascinerande djurliv
  • 28 grader i vattnet året om

Sista kvällen på Seychellerna bjuder på spektakulär himmel
Sista kvällen på Seychellerna bjuder på spektakulär himmel

Vi lämnar spår efter oss i sanden som snart är borta. De spår som vår resa till Seychellerna lämnat i våra minnen försvinner dock inte. Många härliga vandringar längs vackra stränder har det blivit på vår resa till paradisöarna Seychellerna.

Se även
Reseberättelsen om Sechellerna – Praslin

Reseberättelsen om Seychellerna – La Digue

 

1 2 3