Resan till Namibia – 1

posted in: Namibia | 0

Vi rullar fram mot vattenhålet i vår hyrda Toyoto Hilux, våra blickar spanar spänt runt i det torra gula gräset. Giraffer, zebror och antiloper står på behörigt avstånd från vattenhålet och tittar alla åt samma håll. Där, bara 15 meter ifrån oss, ligger tre lejonhonor i gräset och smaskar på ett byte. Stämning känns tryckt och de andra djuren håller hela tiden ett vakande öga på dessa väldiga kattdjur. Lejonhonorna har fångat sitt byte och är för stunden inte ett hot, men man kan ju aldrig vara säker. Vi kollar så att vi inte missat något lejon, drar ner rutan på bilen och börjar fotografera frenetiskt. Det är väldigt tyst och lugnt, vi är de enda människorna på plats. Plötsligt reser sig ett av lejonen. Pulsen går upp och kameran får jobba ännu mer. Mellan käkarna bär hon sitt byte, eller rättar sagt de delar som finns kvar. Hon visar upp huvudet, hornen och en blodig del av ryggraden likt en trofé. Lejonhonan förflyttar sig med majestätiska steg några meter innan hon på nytt lägger sig ner i gräset och tuggar i sig sin resterande del av bytet. De fortsätter alla att tugga, reser sig ibland för att visa upp sig för oss, gäspar och exponerar sina enorma tänder. När lejonhonorna är mätta och belåtna smyger sig schakalerna fram och hämtar resterna, de har väntat otåligt på just detta ögonblick.

Nu är vi inte längre de enda människorna på plats, vi pekar ut i gräset och visar folket i de andra två bilarna de tre lejonhonorna. En grabb i tioårsåldern får syn på lejonen och skuttar upp och ner av förtjusning. Vi är minst lika uppspelta och vår andra dag i nationalparken Etosha i norra Namibia är redan en succé. Men vi börjar från början av vår resa. Mer om vad som händer i Etosha kommer lite senare. Vad var det lejonen mumsade på? Finns det verkligen noshörningar i buskarna? Hur många elefanter ryms det i ett litet vattenhål?

Välkamouflerade lejonhonor 15 meter från bilen - en av många fantastiska upplevelser på vår resa.
Välkamouflerade lejonhonor 15 meter från bilen – en av många fantastiska upplevelser på vår resa.

 

Roadtrip in Namibia

Vi anländer till Windhoeks flygplats på midsommardagen och blir, som planerat, upphämtade av hyrbilsföretaget. Vi är på andra sidan av vårt vackra jordklot och årstiderna är omvända. Vi har lämnat vår sommar för att resa runt i Nambia under den del av året som är deras vinter. Vår resa har tagit form vartefter sedan vi bokade våra flygbiljetter i Januari. Resrutten är spikad och hyrbilen är bokad, en 4×4 Toyota Hilux med tält på taket. Åtta av nätterna har vi för avsikt att bo på taket, där emellan bor vi på lodge, hotell och guest house. Tre spännande veckor ligger framför oss! Har vi koll? Har vi missat något eller planerat fel gällande restider mellan våra tänkta stopp? Det är riktigt roligt att planera och boka allt hemma vid datorn. Vår resa är tänkt att ta oss till de häftigaste ställena när fotoljuset är som bäst – nu är det upp till bevis!

Vi får en noggrann genomgång av bilens utrustning och vi lämnar därefter Windhoek. Efter många mil på vänster sida av den raka, fina asfalterade vägen B1 når vi fram till Keetmanshoop, en av få städer i södra delarna av landet.

Resans första etapp - 50 mil på B1
Resans första etapp – 50 mil på B1

Vi sover gott i en riktig säng, vilket känns toppen efter en natt i flygstol. Frukost serveras på rummet på mycket trevliga Quiver Inn Guesthouse i Keetmanshoop. En liten bit utanför staden ligger Quiver tree forest, en märkliga plats där flera hundra quivertrees, eller Kokerboom som det heter på africaans, växer. Vi spatserar runt bland de märkliga träden alldeles för oss själva och vrider och vänder på objektiven för att hitta bästa vinkel. Jag är redan här är jag nöjd med beslutet att ta med flera objektiv att alternera med.

Fascinerande landskap i Quiver tree forest
Fascinerande landskap i Quiver tree forest

IMG_1780

Namibia

Quiver tree
Quiver tree
Jag mellan två Quiver tree, eller kokerboom som de heter på Africaans
Jag mellan två Quiver tree, eller kokerboom som de heter på Africaans
I entréavgiften till Quiver tree forest ingår också entrén till Giants playground som ligger 5 minuters bilfärd bort. Vi åker genom en grind och några svängar bort på en liten grusväg hittar vi en värld av stora stenblock, till synes staplade på varandra. Trots att det är vinter är värmen påtaglig. Vem har orkat stapla dessa stenar på varandra? Finns det jättar? Jordens geologi kan spela skojiga spratt! Så lång ögat når sprider de märkliga formationerna ut sig. Även här är vi ensamma, så när som på några ödlor som verkar trivas på de varma stenarna.
Giants playground
Giants playground
Det finns quiver trees vid Giants playground också
Det finns quiver trees vid Giants playground också

Efter många mil på asfalterade vägar tar nu grusvägarna vid. Vi släpper ut lite luft ur däcken och skumpar vidare. Vägarna är raka och naturen är mäktig. Landskapet ändras hela tiden och vi förundras över hur ett så kargt landskap kan anta så många skepnader. De sista två milen är än mer krävande med många och stora gropar och stenbumlingar på vägen. Vi konstaterar snart att det fordon vi valt att hyra också är den typ vi varmt kan rekommendera! En rejäl fyrhjulsdriven bil för är nödvändig vid strapatser av detta slag. Vi blir varmt välkomnade med kall juice redan vid bilen, checkar sedan in och blir visade till vårt egna hus. Den magnifika utsikten överstiger våra förhoppningar. Vi är vid Fish River Lodge, eller “at the edge of eternity” som man också kallar platsen.

 

Här upplever vi något så ovanligt som en sväng. Vägen B4 genom det namibiska landskapet.
Här upplever vi något så ovanligt som en sväng. Vägen B4 genom det namibiska landskapet.
Typisk rastplats i Namibia
Typisk rastplats i Namibia
Jag trivs bäst i öppna landskap...
Jag trivs bäst i öppna landskap…

Fish River Lodge – The edge of eternity

Alla har väl hört talas om Grand Canyon, men få känner till nr två i storleksligan, Fish River Canyon.
Världens nästa största ravin är på sina djupaste håll över 500 meter djup. Där vi är kan vi endast se en bråkdel av den mäktiga canyonen som är över 160 km lång och på det bredaste stället 27 km. Den bråkdelen inte fy skam! Vandringslederna i ravinen är väldigt krävande, läkarintyg som visar att man är frisk och vid god kondition är ett krav för att få tillträde till fots. På grund av den extrema värmen som kan råda är det inte tillåtet att beträda den på sommarhalvåret då temperaturen kan nå upp emot 50 grader.

Vi visste att detta ställe skulle vara något alldeles extra. Utsikten är svår att föreställa sig när man bara ser bilder som vi tidigare gjort. Två dagar med den här utsikten - Underbart!
Vi visste att detta ställe skulle vara något alldeles extra. Utsikten är svår att föreställa sig när man bara ser bilder som vi tidigare gjort. Två dagar med den här utsikten – Underbart!
Vi kommer fram till Fish River Lodge före solnedgången. Hittade solen i ett träd
Vi kommer fram till Fish River Lodge före solnedgången. Hittade solen i ett träd

 

”I survived Terror Pass” står det på en T-shirt man kan köpa i receptionen. Efter att vi studsat och hoppat fram på en väg som inte alls kan kallas väg ett par timmar når vi botten av Fish River canyon. Guiden och den mycket skickliga chauffören Cornelis har kört oss hit. Tänk att vi trodde att de sista milen vi själva körde för att komma fram till Fish River Lodge var dålig. Fish River Lodge är de enda som har access att köra 4×4 nere i canyonen. Vi har på oss tröja, jacka och mössa när vi ger oss iväg kl 7 på morgonen tillsammans med vårt sällskap som den här morgonen är utökat med en tysk familj.
Några timmar senare har vi fått upp värmen. ”Jag får förmodligen bara ett tillfälle i livet att bada på den här underbara platsen” svarar Ylva när pappan i den tyska familjen undrar varför man ska bada här när det är så kallt. När vi simmar in under berget i canyonen är det inte kylan i vattnet som ger ståpälsen, det är upplevelsen! Nöjda med vår simtur mumsar vi i oss innehållet i vår lunchpåse samtidigt som vi njuter av den omgivande miljön. En stund senare hoppar även vår tyske kompis i vattnet…

På väg ner i världens nästa största ravin, Fish River Canyon.
På väg ner i världens nästa största ravin, Fish River Canyon.
Här fick vi gå en bit och Cornelis körde ensam ner bilen på denna fina väg...
Här fick vi gå en bit och Cornelis körde ensam ner bilen på denna fina väg…
Halvvägs nere i Fish River Canyon.
Halvvägs nere i Fish River Canyon.

 

Fish River Canyon

Trycket på ryggen på personalen på Fish River Lodge talar sitt tydliga språk
Trycket på ryggen på personalen på Fish River Lodge talar sitt tydliga språk
Ylva tar en simtur i en rock pool
Ylva tar en simtur i en rock pool
"Vi survived terror pass", första gången. Nu måste vi tillbaka samma väg. Det gick bra även andra gången
“Vi survived terror pass”, första gången. Nu måste vi tillbaka samma väg. Det gick bra även andra gången

 

 

Personalen tittar underligt på oss när vi tar ett dopp i poolen. Det är vinter här och alla är varmt klädda, trots att termometern visar drygt 25 dagtid. På natten sjunker temperaturen till blygsamma 5 grader. En kall öl och en ännu kallare pool, men med en sol som värmer skönt och en utsikt som inte går att beskriva blir det oundvikligen ett dopp även i poolen! Bra bilder att visa på Facebook blir det i alla fall. Vi måste också prova utomhusduschen vid vår lodge. Sällan har vi duschat med så vacker utsikt.

Innan solen går ner tar vi en promenad längs ravinens branta kanter. Solens strålar bildar magiska mönster på himlen och fotostoppen blir många. Solen trillar snabbt ner och halv sex försvinner den nedanför horisonten. Vi hinner precis tillbaka innan det blivit mörkt. Kvällsmaten lockar och smakar mycket gott. När vi blivit mätta och belåtna blt vi bjudna på sång och dans. Större delen av den mycket trevliga personalen och stämmer upp till sång och vi får känslan av att det här är dagens höjdpunkt för dem.

Utsikten, solvärmen, ölen, stämning, sällskapet var kanon. Det enda man kan ha synpunkter på är värmen i poolen, den var obefintlig.
Utsikten, solvärmen, ölen, stämning, sällskapet var kanon. Det enda man kan ha synpunkter på är värmen i poolen, den var obefintlig.
A place so quiet, even your thoughts whisper, står det på deras webbsida.
A place so quiet, even your thoughts whisper, står det på deras webbsida.
Fish River Lodge har 20 st lodger som alla ligger precis vid kanten av ravinen
Fish River Lodge har 20 st lodger som alla ligger precis vid kanten av ravinen
Vy från lodgen. Fish River Canyon - 160 km lång, 27 km bred
Vy från lodgen. Fish River Canyon – 160 km lång, 27 km bred
Hur många Quiver trees kan man fota på en kväll. Svaret är: Väldigt många!
Hur många Quiver trees kan man fota på en kväll. Svaret är: Väldigt många!
Ylva blickar ut över mäktiga Fish River Canyon. I naturens stora vyer blir människan ganska liten.
Ylva blickar ut över mäktiga Fish River Canyon. I naturens stora vyer blir människan ganska liten.
Andra och sista morgonen fick vi uppleva en makalös soluppgång som trängde sig fram mellan molnen vid Fish river lodge.
Andra och sista morgonen fick vi uppleva en makalös soluppgång som trängde sig fram mellan molnen vid Fish river lodge.

Vi tar det lite lugnt på morgonen, man vill liksom dröja sig kvar vid denna enastående vackra plats. Vi vaknar till ett molnigt Namibia och det kom till och med några regndroppar. Vi fick höra att det senaste regnet föll i mars.
Det är också svårt att slita sig från de underbara människor som jobbar här. Till slut rullar vi dock vidare och vi ser flera djur längs vägen, oryx, springbook, kudu, strutsar mm. Djur är det enda levande vi ser de närmsta 2,5 timmarna innan vi når vägen B4 och tar sikte västerut mot Luderitz. Ingen bil, inget hus ingen människa på 2,5 timme. Man förstår att Namibia är ett av världens mest glesbefolkade länder.

Om ni någon gång är i dessa trakter och blir sugna på godsaker rekommenderas varmt Hotell Bahnhof i Aus. Morotskakan och limetårtan vi blev serverade här var bland det godaste bakverk jag någonsin ätit.

På vägen ut mot kusten och Luderitz varnar skyltarna för sand, blåst och hyenor. Vi kör genom höga sanddrivor och kraftig vind som rycker i bilen men några hyenor ser vi inte skymten av. Vårt natthärbärge blir Nest hotell som ligger vackert beläget i en vik vid havet. Inte så charmigt men middagen var väldigt god. Vi är ju vid havet så det fick bli grillade räkor denna kväll.

Ganska raka vägar. Den här leder ut mot kusten
Ganska raka vägar. Den här leder ut mot kusten
Sanden blåser in över vägen som innehåller kurvor, sista biten på väg till hamnstaden Luderitz
Sanden blåser in över vägen som innehåller kurvor, sista biten på väg till hamnstaden Luderitz
Den mest fotograferade gatan i kuststaden Luderitz
Den mest fotograferade gatan i kuststaden Luderitz

 

Vågfotografering på morgonen.
Vågfotografering på morgonen.
Vågorna skvalpar in mot Nest Hotel
Vågorna skvalpar in mot Nest Hotel

The abandoned Town – Kolmanskop

I början av 1900-talet hittade man diamanter i sanden i Namib öknen ca en mil in i landet från hamnstaden Luderitz. På den här tiden var Namibia en tysk koloni och lycksökande tyskar begav sig till området som på kort tid byggde en helt samhälle. Här fanns bl a sjukhus, teater, casino och skola. När nya, större fyndigheter gjordes många mil söderut övergavs staden och sedan mitten av 1950-talet är Kolmanskop en spökstad där sanden har tagit över. Idag är det en av södra Namibias största turistattraktioner. Det är lätt att förstå när vi knallar runt i djup sand bland de kusligt tomma och övergivna husen. En annan typ av upplevelse där naturen återtagit området som en gång  befolkades av människor. Flera timmar med intensiv fotografering, med sand i skorna, i kläderna, på stativet och på linsen och med 100 ytterligare bilder på minneskortet. Här kommer några…

Kolmanskop - Ghost town Kolmanskop - Ghost town

Kolmanskop ghost town

Kolmanskop - Ghost town

Kolmanskop - Ghost town
Vinden har gjort vågmönster i sanden

Kolmanskop - Ghost town

Kolmanskop - Ghost town

 

Även i dag stannar vi på Bahnhof Hotel i Aus. Denna gång är det lunchstopp. Aus som annars mest är känt för de vildhästar som finns i området är ett charmigt litet samhälle, väl värt att stanna till vid. Vi lämnar de bekväma asfalterade vägarna för denna gång och nu väntar många mil på grusvägar av skiftande kvalitet. Naturen imponerar dock hela tiden.

Ikväll blir det ett äventyr i äventyret – vi ska för första gången sova i tältet på taket av bilen. Med både solen och förväntan i våra blickar styr vi in på en liten sandig väg i ett häpnadsväckande vackert landskap omgivet av spektakulära berg. Vi passerar ett flertal grindar som öppnar och sedan stänger bakom oss. Vi hinner fram till Ranch Koiimasis precis innan solen går ner.

Många oryx ser vi längs vägarna. På ranchen blev vi erbjudna oryxkött, men vi hade matplanerna klara.
Många oryx ser vi längs vägarna. På ranchen blev vi erbjudna oryxkött, men vi hade matplanerna klara.
Blånande berg med ett ensamt träd i förgrunden - det blev några sådan bilder på resan
Blånande berg med ett ensamt träd i förgrunden – det blev några sådan bilder på resan
Ylva fick motionera mycket sista biten till Ranch Koiimasis, många grindar blev det!
Ylva fick motionera mycket sista biten till Ranch Koiimasis, många grindar blev det!
Ett gäng strutsar hängde vid ranchen
Ett gäng strutsar hängde vid ranchen

 

”Sitter verkligen den här pinnen rätt?” ”Ska det vara så här?” Frågorna är många när vi reser tältet för första gången. Det har ju gått fem dagar sedan vi fick instruktionerna upprepades tre gånger… När tältet till slut är monterat, vilket egentligen var ganska enkelt, är det dags för middag – soppa. Det är en häftig känsla att sitta mitt i naturen i mörkret och lyssna på alla ljud som den Namibiska kvällen bjuder oss på. Nåja, så mycket mörker är det egentligen inte, trots att solen gått ner sedan ett tag. En kraftigt lysande måne hjälper oss att se vad som finns i omgivningarna. Här behövs inga ficklampor tänker jag men det kanske är bra att se så man inte trampar på några ormar eller skorpioner när man ska på toa på natten. Pannlamporna vi packade ner kommer att användas mycket på den här resan.

Vår alldeles egna campingplats med grillplats, eldstad, bänkar och bord under tak. Toalett och dusch får vi dela med 4 andra på campingen. Allt detta i fantastisk naturskön miljö till en kostnad av endast ca 250 SEK.
Vår alldeles egna campingplats med grillplats, eldstad, bänkar och bord under tak. Toalett och dusch får vi dela med 4 andra på campingen. Allt detta i fantastisk naturskön miljö till en kostnad av endast ca 250 SEK.
Ylva tittar nöjt ut efter att färdigställt tältet
Ylva tittar nöjt ut efter att färdigställt tältet
Hann med lite sista solljus innan det var dags för matlagning.
Hann med lite sista solljus innan det var dags för matlagning
Nattfotografering vid vår campingplats.
Nattfotografering vid vår campingplats.

Klockan 6 klättrar vi ner från vårt taktält med hjälp av stegen för att bege oss på morgonpromenad. Lite trötta är vi allt eftersom nattsömnen stördes av kraftig blåst. En vacker uppmärkt naturstig på 5 km väcker liv i våra något stela kroppar.

Vid frukosten har Ylva skaffat sig flera nya kompisar, en gäng Rock Dassies eller klipphyrax som de heter på svenska, bor i berget där vi campar och de är naturligtvis intresserade av vår frukost. Vi fick under resan lära oss att dess närmaste släkting är elefanten.

Vissa skaffar sig kompisar ganska enkelt. En orädd liten unge.
Vissa skaffar sig kompisar ganska enkelt. En orädd liten unge.
En av många rock dassies som ligger och värmer sig i morgonsolen
En av många rock dassies som ligger och värmer sig i morgonsolen
Vävarfåglarna bygger imponerande bon där de kommer åt
Vävarfåglarna bygger imponerande bon där de kommer åt

 

"Pull yourself together" sa vi och tyckte att vi var roliga.
“Pull yourself together” sa vi och tyckte att vi var roliga.
Vi avslutar dagen lite lagom avslappnat vid Sossus Oasis Campsite och ännu en vacker solnedgång. I morgon blir det sanddyner...
Vi avslutar dagen lite lagom avslappnat vid Sossus Oasis Campsite och ännu en vacker solnedgång. I morgon blir det sanddyner…

 

Vår rutt i Namibia. Den här första delen åkte vi på blå vägar
Vår rutt i Namibia. Den här första delen åkte vi på blå vägar

Om klättring i sanddyner och rallykörning i djup sand får ni läsa om i nästa blogginlägg. Läs här…

Se övriga inlägg från var Namibiaresa:

Swakopmund – Damaraland

Etosha National Park

Waterberg, Windhoek och geparder

Namibia – tips se och göra i Sossusvlei

posted in: Namibia | 0

Sossusvlei – Resan till Namibia del 2

I gryningen köar många bilar och bussar vid Sesriem Gate. Vi ska alla besöka Sossusvlei, ett måste om man turistar i Namibia.
Jag börjar bli otålig och lite orolig i kön. De skulle ju öppna kl 6 och nu är klockan nästan kvart över. Man vill ju inte missa det varma, mjuka morgonljuset. Afrika är Afrika och efter registrering av alla bilar och chaufförer öppnas så småningom gaten och vi kan tillsammans med övriga morgonpigga i karavan äntligen köra in i den här delen av nationalparken.

Dune 45. Sossusvlei är Namibias mest besökta plats, känd över hela världen
Dune 45. Sossusvlei är Namibias mest besökta plats, känd över hela världen

Den mest kända av sanddynerna är Dune 45. Den ligger 45 km från Sesriem, därav namnet. På parkeringen intill trängs bilar och bussar och längs den skarpa kanten på sanddynen syns ännu fler människor vandra längs den stig som bildats. Vi har inte åkt till Namibia, som är ett av världens mest glesbefolkade länder, för att trängas. Vi åker en bit till och väljer en sanddyn som vi kan ha för oss själva. Solen har klättrat upp en bit på himlen men det gör inte så mycket för ljuset och skuggorna är så enastående häftigt ihop med den röda sanden. Vi klättrar också upp en bit men inte ända upp till himlen, även om det känns som vi är i ett fotografiskt himmelrike.

Ylva, som är på väg uppför vår alldeles egna sanddyn, förgyller bilden och ger perspektiv
Ylva, som är på väg uppför vår alldeles egna sanddyn, förgyller bilden och ger perspektiv
Varje sanddyn vi passerar på väg mot Sossusvlei har sin egna karaktär.
Varje sanddyn vi passerar på väg mot Sossusvlei har sin egna karaktär.
Ylva på väg uppför vår egna sanddyn
Ylva på väg uppför vår egna sanddyn
Jag bara älskar de mjuka vågmönster som bildas i sanden.
Jag bara älskar de mjuka vågmönster som bildas i sanden.
Sossusvlei ligger i Namib-Naukluft Nationalpark, världens äldsta öken
Sossusvlei ligger i Namib-Naukluft Nationalpark, världens äldsta öken
Många fotostopp blir det på väg till Sossusvlei, det går liksom inte att bara åka förbi allt vackert
Många fotostopp blir det på väg till Sossusvlei, det går liksom inte att bara åka förbi allt vackert

På båda sidor av vägen ser vi berg av rödaktig sand. Färgerna förändras med ljuset och de böljande formerna skiftar vartefter vi färdas allt längre in i den del av Nationalparken Namib-Naukluft som kallas Sossusvlei. Den gigantiska Nationalparken är med på Unescos världsarvlista. Vad beträffar djur så såg vi just inga mer än några ödlor, skalbaggar och en annan myra.
65 km på fin asfalterad väg innan vi når gränsen där 2-hjulsdrivna fordon inte längre tillåts köra. Vi däremot, med vår Toyota Hilux 4×4, fortsatte. ”Drive fast, it´s easier” löd rådet från en van ökenförare, så gaspedalen är lika långt ner som sanden är djup. Bilen kränger fram och tillbaka och upp och ner när vi far fram i hög fart genom den mjuka sanden de sista kilometrarna. Jag kände mig som en rallyförare i Paris-Dakarrallyt. Snart är vi framme vid den plats som jag mest hade sett fram mot att besöka på hela resan. Vi parkerar bilen på fast mark och börjar pulsa i den mjuka sanden.

 

Frukost mitt på vägen
Frukost mitt på vägen
Vår bil står och laddar för några kilometer rally i djup sand
Vår bil står och laddar för några kilometer rally i djup sand
Den hittills häftigaste bilkörning i mitt liv. Det skulle dock komma ännu större utmaningar vid ratten längre fram under resan...
Den hittills häftigaste bilkörning i mitt liv. Det skulle dock komma ännu större utmaningar vid ratten längre fram under resan…

Skrattandes likt två lekande barn springer, hoppar och skuttar vi nerför sanddynen. Tröttheten efter vandringen uppför är som bortblåst. Nedanför oss ligger ett landskap så surrealistiskt att det är en utmaning att med ord beskriva platsen. Vi har kommit till Dead Vlei. Det första vi gör när vi kommer ner är att knyta upp kängorna och hälla ut all sand som letat sig in via skaften. Det blir några deciliter och kängorna känns genast både lättare och betydligt rymligare igen.

 

Har du provat att springa nerför ett berg av sand? Vi rekommenderar det starkt!
Har du provat att springa nerför ett berg av sand? Vi rekommenderar det starkt!

Namibia Sossusvlei

Namibia Sossusvlei

Dead Vlei

Solens brännande strålar från en klarblå himmel förstärker känslan av ökenlandskap. Man kan bara tänka sig hur det är att befinna sig på denna på plats under sommaren när termometern visar upp emot 45 grader. De döda nästa svarta acaciaträden ger en skön kontrast till den skrovliga ljusgrå marken. Platsen är omgiven av vackert rödfärgade sanddyner och ovanpå allt detta en klarblå himmel med solen som pricken över i.
Dead Vlei var en gång en sjö som bildats av floden Tsauchab. När klimatet ändrades och vattnet torkade ut dog så småningom träden. Man tror att de är över 600 år gamla. De är svarta på grund av att solens intensiva strålar har bränt dem. Big Daddy med sina 380 meter, som är den enskilt högsta sanddynen i världen syns härifrån.

Här följer resultatet av flera timmar intensiv fotografering.

Vi hittade faktiskt lite skugga under ett träd (ej detta) där vi kunde äta vår lunchmatsäck. Svårslaget lunchställe
Vi hittade faktiskt lite skugga under ett träd (ej detta) där vi kunde äta vår lunchmatsäck. Svårslaget lunchställe
Är så himla nöjd med mitt vidvinkelobjektiv Canon EF 16-35/2.8L III USM. Kom väl till pass här
Är så himla nöjd med mitt vidvinkelobjektiv Canon EF 16-35/2.8L III USM. Kom väl till pass här

Namibia Sossusvlei

Namibia Sossusvlei

Namibia Sossusvlei

Vi stannar kvar länge i det fascinerande sandlandskapet och börjar fundera över när grinden till parken stänger. Det är svårt att slita sig från Dead Vlei. Har vi tagit de bilder vi ville ha med oss hem? Säkert inte, så det är bäst vi tar några till…

Efter ett par timmar i Dead Vlei tror jag att alla träd numera finns på våra minneskort.
Efter ett par timmar i Dead Vlei tror jag att alla träd numera finns på våra minneskort.
Var ju bara tvungen att fånga en solstjärna i ett av träden
Var ju bara tvungen att fånga en solstjärna i ett av träden
Ylva installerade färglada ballonger i ett träd. Många bilder har tagits denna miljö men vi har aldrig sett några ballonger förut
Ylva installerade färglada ballonger i ett träd. Många bilder har tagits denna miljö men vi har aldrig sett några ballonger förut
Ballongerna hamnade i olika träd och bilder togs från olika vinklar
Ballongerna hamnade i olika träd och bilder togs från olika vinklar
För att vara en av Namibias största turistställen är det ganska tomt på folk
För att vara en av Namibias största turistställen är det ganska tomt på folk
Ibland är livet en uppförsbacke. I Namibia hade jag aldrig den känslan även om det ser så ut här
Ibland är livet en uppförsbacke. I Namibia hade jag aldrig den känslan även om det ser så ut här
De droppar regn som faller här under ett år är lätträknade
De droppar regn som faller här under ett år är lätträknade
Öknen fortsätter en bra bit. Det enda stället i världen där öken möter havet.
Öknen fortsätter en bra bit. Det enda stället i världen där öken möter havet.

 

Vi lämnar till slut Dead Vlei bakom oss och vandrar nöjda tillbaka till bilen för att köra lite sandrally igen. Väl ute på den asfalterade vägen blir det ytterligare ett antal fotostopp. Naturen insvept i det vackra kvällsljuset är bedårande vacker och allt måste förevigas.
När vi kommer tillbaka till Sesriem har mörkret lagt sig och vi märker att grinden är låst med hänglås. En grovvuxen man stegar fram till bilen och frågar om vi har tillstånd att vara i parken så här dags. ”Nej, vi trodde grinden stängde vid halv sex” svarar vi och skakar på huvudena. Han muttrar något och säger att vi ska tänka på det nästa gång. Ja, det ska vi tänka på, säger vi glatt. Vi betalar de 170 NAD (ca 115 SEK) de kostar att vara i parken en dag medan hans kompis låser upp grinden och släpper ut oss.

Samma dyn som vi klättrade uppför under förmiddagen. Nu kommer ljuset från andra hållet
Samma dyn som vi klättrade uppför under förmiddagen. Nu kommer ljuset från andra hållet
Häftigt att se hur ljuset förändras hela tiden. I motljus blir allt svartvitt, i en miljö som i övrigt sprudlar av färg.
Häftigt att se hur ljuset förändras hela tiden. I motljus blir allt svartvitt, i en miljö som i övrigt sprudlar av färg.
En ensam oryx på vandring genom ett bedårande vackert landskap i solnedgången.
En ensam oryx på vandring genom ett bedårande vackert landskap i solnedgången.

 

Från soluppgång till solnedgång i Sossusvlei. Mer än nöjda med vår dag lagar vi ikväll vår egen mat vid vår camping i Sossus Oasis Campsite som ligger ett stenkast från entrén till nationalparken. Innan vi somnar under de sköna täckena i vårt gröna tält på taket, funderar vi på vad vi varit med om idag. Tänk att ett så kargt landskap som mestadels består av sand och döda träd kan bjuda på så stor variation vart efter ljuset förändras. En makalöst vacker plats på jorden!

Morgonen börjar med att jag gör scrambled eggs till frukost. Svårslagen start på dagen! Som vanligt är vi uppe med tuppen. Solen går upp vid 6:30 och då är vi också uppe. Eftersom den går ner redan vid 17:30 så gäller det att ta till vara på dagen. Nätterna är ofta kalla och ibland trillar termometern ner till 5 grader men ganska snart efter solens uppgång värmer den skönt och framåt eftermiddagen passerar termometern 25-graderssträcket med råge.

Vi träffar Simon som städar vår campingplats. Efter en trevlig pratstund med honom lämnar vi fina Sossus Oasis Campsite efter två nätter. WC, dusch, diskho,  belysning - allt ryms under vårt tak.
Vi träffar Simon som städar vår campingplats. Efter en trevlig pratstund med honom lämnar vi fina Sossus Oasis Campsite efter två nätter. WC, dusch, diskho,  belysning – allt ryms under vårt tak.
En ovanlig syn. Två bilar på samma bild
En ovanlig syn. Två bilar på samma bild
Vid ett "tekniskt stopp" vid vägkanten tittar jag upp mot sluttningen och ser en flock med babianer
Vid ett “tekniskt stopp” vid vägkanten tittar jag upp mot sluttningen och ser en flock med babianer
Utöver de springbock som förgyller landskapet över hela Namibia, ser vi idag oryx, zebror och babianer på fälten.
Utöver de springbock som förgyller landskapet över hela Namibia, ser vi idag oryx, zebror och babianer på fälten.
Många timmar i bilen, denna dag över 5 timmar. Med dessa naturscener blir aldrig bilresan långtråkig
Många timmar i bilen, denna dag över 5 timmar. Med dessa naturscener blir aldrig bilresan långtråkig

 

Vi stannar till i Solitaire. Jag fyller tanken och bilens kylskåp medan Ylva går all in med fokus på skrotbilarna. Hon hinner även bekanta sig med de charmiga jordekorrarna innan vi drar vidare med siktet inställt på hamnstaden Swakopmund. Vägen går genom spektakulära landskap med Naukluftbergen vid vår sida. När vi har skumpat upp och ner på de ganska dåliga vägarna i timmar når vi Kuiseb pass. Vi undrar om vi befinner oss på månen…

Det lilla samhället Solitaire. Ett obligatoriskt stopp oavsett om man är hungrig eller intresserad av skrotade bilar
Det lilla samhället Solitaire. Ett obligatoriskt stopp oavsett om man är hungrig eller intresserad av skrotade bilar
Denna lilla filur verkar utföra någon form av Yogaövning
Denna lilla filur verkar utföra någon form av Yogaövning
En jordekorre med koll på sin grop
En jordekorre med koll på sin grop
Solitaire - känt för sina bilvrak och äppelpaj
Solitaire – känt för sina bilvrak och äppelpaj

SOlitaire

SOlitaire

 

Någon som vill ha en tavla på sin vägg?
Någon som vill ha en tavla på sin vägg?

 

 Kuiseb river har skapat ett spektakulärt böljande landskap som får oss att tro att vi är på månen
Kuiseb river har skapat ett spektakulärt böljande landskap som får oss att tro att vi är på månen

Vi checkar in på hotellet i Swakopmund framåt kvällen. Äter en god middag på Ocean Cellar på Strand Hotel innan vi laddar in bilder på datorn. Vi somnar till bildspelet efter ungefär 300 bilder. I morgon blir det sovmorgon. Vi ska bli hämtade utanför hotellet fem i åtta. Då ska vi ut på havet och titta på delfiner…
Se Resa till Namibia – del 3

Se övriga inlägg från var Namibiaresa:

Fish River Canyon

Etosha National Park

Waterberg, Windhoek och geparder

Vår rutt i Nambia. Rosa vägsträcka visar det här blogginlägget
Vår rutt i Nambia. Rosa vägsträcka visar det här blogginlägget

 

 

 

Marrakech – tips se och göra

posted in: Marocko | 2

Marocko del 3 – Marrakech

Att gå vilse bland soukerna, känna alla lukter, lyssna på ljuden, bo på Riad, se solen gå ner över Atlasbergen, titta på alla fantastiska hantverk, pruta med försäljarna, trängas med folk, mopeder, åsnor, kärror cyklar i de trånga gränderna och dricka mynta te. Det är Marrakech!

Vi hade planerat en vecka i Marocko med 2 nätter i Imlil i Atlasbergen och 2 nätter på andra sidan bergen i Ouarzazate. Efter att styrt hyrbilen mot flygplatsen för återlämning hade vi nu 3 dagar kvar på resan. Nu stod Marrakech på schemat och 3 nätter på charmiga Raid Khol. Damerna i resesällskapet hade tidigare besökt denna mytomspunna stad så visst var man lite förberedd efter deras berättelser. Hoppas denna reseskildring av Marrakech kan inspirera dig till en resa till denna stad.

Vi börjar med några typiska Marrakechmotiv innan vi ger oss in i myllret. Häng med, vetja!

 

Kryddor, vackert upphällda, härligt doftande, som vi hittade när vi gick vilse i en av alla souken (marknader)
Kryddor, vackert upphällda, härligt doftande, som vi hittade när vi gick vilse i en av alla souken (marknader)
Den stora Koutoubia moskén syntes överallt i Marrakech. Här med Atlasbergen som fond. Fotograferat från takterassen på vår Riad.
Den stora Koutoubia moskén syntes överallt i Marrakech. Här med Atlasbergen som fond. Fotograferat från takterassen på vår Riad.
Vackra valv på Hotel La Mamounia, där vi gjorde ett nyfiket besök
Vackra valv på Hotel La Mamounia, där vi gjorde ett nyfiket besök
Marrakech, även kallad "Den rosa staden"
Marrakech, även kallad “Den rosa staden”
Yves Saint Lourent´s park Jardin Majorelle, väl värt ett besök
Yves Saint Lourent´s park Jardin Majorelle, väl värt ett besök

 

Men vi börjar i vår Riad. Vi har lärt oss att det i Marocko alltid är ett äventyr att hitta sitt boende, inga undantag i Marrakech. Enligt den trevlig taxichauffören var det endast 100 meter rakt fram, men taxin hinner inte ens stanna förrän en grabb snabbt är framme och frågar vart vi ska. Riad Khol säger taxichauffören och redan där har han gett grabben en chans att tjäna lite pengar. Han vet mycket väl att det inte är bara 100 meter rakt fram. Efter många svängar och trånga gränder, dock inte lika trånga som i Ouarzazate, kommer vi till slut fram till en inte allt för märkvärdig dörr med en liten skylt “Riad Khol”. Hit hade vi aldrig hittat utan hjälp. Grabben blir dock väldigt irriterad och utbrister “this is nothing” när han får 20 dirham av oss. Efter en liten stunds diskussioner får han en till och blir lite lugnare och vi äntrar vår Riad och blir även här mycket trevligt bemötta och får njuta av lite te innan vi blir visade våra rum.
Vi gör en rundvandring på riaden och hittar många spännande ting. Kan liknas med besök på ett museum.

Ylva öppnar portarna till vårt rum. Det drog in lite på natten, dörrspringorna var som mest ca 5 cm, charmigt! Vi hade filtar.
Ylva öppnar portarna till vårt rum. Det drog in lite på natten, dörrspringorna var som mest ca 5 cm, charmigt! Vi hade filtar.
Innergården på Riad Khol med vår öre 3 meter höga port till vårt rum
Innergården på Riad Khol med vår öre 3 meter höga port till vårt rum
Utanför Riaden är det bara en trång gränd - innanför är en prunkande oas med träd, utsmyckningar och en takterass med fantastisk utsik
Utanför Riaden är det bara en trång gränd – innanför är en prunkande oas med träd, utsmyckningar och en takterass med fantastisk utsik
På takterassen var det fullt med sittplatser att sitta och ta igen sig i. Vi hade naturligtvis inte tid, vi var ju ute och upplevde Marrakech.
På takterassen var det fullt med sittplatser att sitta och ta igen sig i. Vi hade naturligtvis inte tid, vi var ju ute och upplevde Marrakech.
Riad Khol med innergården och takterassen
Riad Khol med innergården och takterassen
En av många vackra marockanska lampor som pryder Riaden
En av många vackra marockanska lampor som pryder Riaden

En av många vackra marockanska lampor som pryder Riaden

Den andra innergården på vår Riad i kvällsljus
Den andra innergården på vår Riad i kvällsljus

 

Vi tar ett djupt andetag och öppnar dörren för att lämna tryggheten på vår Riad och ge oss ut i vimlet och för en spännande dag i Marrakech. Vi hinner inte ens ut i gränden förrän första överraskningen är inpå oss, en åsnetransport som vi nästan krockar med. Mannen som styr ekipaget uppfattar vår förvåning, och utbrister frågande “photo” och pekar på åsnan. Jag nickar, mannen hoppar av kärran, jag ställer in kameran, mannen trycker sig mot väggen för att inte vara i vägen, likaså gör mitt resesällskap.  Jag trycker av,  en moped tränger sig förbi, mopedens avgaser gör avtryck i näsan, jag trycker av igen och igen, jag nickar nöjt och säger merci, ger mannen 20 dirham och blir förvånad att han inte klagar över att det är för lite, utan tar tacksamt emot de lättförtjänade pengarna. Han hoppar upp på vagnen och åsnans hovar klapprar mot gatstenarna när ekipaget fortsätter sin resa genom de trånga gränderna i Marrakech, kanske för att hitta fler turister att tjäna pengar på.

Dagen börjar med att vi nästan krockar med en åsnetransport när vi lämnar vår Riad
Dagen börjar med att vi nästan krockar med en åsnetransport när vi lämnar vår Riad
Mannen och åsnan försvinner bland gränderna
Mannen och åsnan försvinner bland gränderna

 

I Marrakech ska man ge sig in i myllret av gränder som rymmer ett stort antal olika marknader (souken). De ligger i Medinan, den gamla staden vilken är omringad av en mur. I souken finns allt och hittar man någon man vill ha måste man pruta. Betalar man halva priset av det föreslagna utgångspriset har man alldeles säkert betalat för mycket. Här är ett spännande virrvarr av gångar vilka man inte kan göra annat än gå vilse i. Bilderna nedan visar några exempel på vad som kan dyka upp…

Ylva letar upp portar som är över 3 meter
Ylva letar upp portar som är över 3 meter
Många trängs på gatorna i Marrakech. Kaos skulle vi svenskar kalla detta myller, men det fungerar otroligt nog utan större incidenter.
Många trängs på gatorna i Marrakech. Kaos skulle vi svenskar kalla detta myller, men det fungerar otroligt nog utan större incidenter
I klädsouken var det trångt. Det blev inte mindre trångt då 2 mulåsneekipage med full last skulle mötas. Den ena mannen är inte jätteglad åt mitt fotograferande, vilket han tydligt markerar...
I klädsouken var det trångt. Det blev inte mindre trångt då 2 mulåsneekipage med full last skulle mötas. Den ena mannen är inte jätteglad åt mitt fotograferande, vilket han tydligt markerar…
Den här mannen strosade i lugn och ro genom Marrakech gränder bärandes sin djellaba, en unisexdräkt tillhörande Nordafrikas ursprungsbefolkning, berber. Man kan dock tro att man befinner sig mitt i en Star Warsfilm
Den här mannen strosade i lugn och ro genom Marrakech gränder bärandes sin djellaba, en unisexdräkt tillhörande Nordafrikas ursprungsbefolkning, berber. Man kan dock tro att man befinner sig mitt i en Star Warsfilm
Sen kväll när souken är stängd ser det lite ödsligt ut, dock känner man sig aldrig otrygg
Sen kväll när souken är stängd ser det lite ödsligt ut, dock känner man sig aldrig otrygg
Vi kikar ibland på kartan för att hålla oss på rätt spår. Innanför murarna till Medinan (den gamla staden) är det lönlöst, man hittar inte ändå.
Vi kikar ibland på kartan för att hålla oss på rätt spår. Innanför murarna till Medinan (den gamla staden) är det lönlöst, man hittar inte ändå.
Lite solstrålar genom en palm med Marrakech stoltaste Moské Koutoubia- ett måste!
Lite solstrålar genom en palm med Marrakech stoltaste Moské Koutoubia- ett måste!

 

Det gäller att vara på sin vakt i denna pulserande stad. Hela tiden är man påpassad av människor med fantasifulla knep att komma åt dina sedlar. Man kan heller inte vara helt avslappnad på gatorna eller i gränderna, då man riskerar att bli påkörd av en moped som puttrar förbi med några centimeters marginal till axlarna. Blårök av sällan skådat slag släpps ut i mängder mitt i folkmassorna.
Det är lite sport att fotografera i denna stad. Många är inte alls intresserade av att blir förevigade på bild varför det även är viktigt att visa hänsyn. Flera av gubbarna jag har med på bild här har fått en slant eller två. Ibland är det bra att passa på där det är folktomt, vilket det inte var på så många ställen.

I souken säljs allt från tyger, bälten till fantastiska handsmidda marockanska lampor. Att det just här är fulltomt var helt unikt.
I souken säljs allt från tyger, bälten till fantastiska handsmidda marockanska lampor. Att det just här är fulltomt var helt unikt.
En typisk gata mitt i Marrakech, fast även här lite mer folktomt än vanligt
En typisk gata mitt i Marrakech, fast även här lite mer folktomt än vanligt
Här sitter en sadelmakare och syr, han tillverkar all form av åsnetillbehör.
Här sitter en sadelmakare och syr, han tillverkar all form av åsnetillbehör.
Vackra färger i vissa gränder.
Vackra färger i vissa gränder.
Keramik i mängder...
Keramik i mängder…

I Medinan innanför stadsmuren, den gamle staden, har inget förändrats på 1000 år sägs det. Innanför murarna ligger Djemaa El Fna, torget som inte liknar något annat. Dagtid är torget fullt med försäljare, dansare, musiker och människor utklädda som ursprungsbefolkningen, som vill att man ska fotografera sig ihop med dom. Är man inte på sin vakt har man en kvinna som tar tag i ens hand och vill förgylla den med hennamålningar. Ormtjusarna spanar på dig om du fotograferar åt deras håll. Vi såg även några apor utklädda med byxor och klänning som används för att slängas på ouppmärksamma turister som sedan får betala rejält efter att de tagit några bilder. Ett glas välsmakande nypressad juice, är ett måste.

Efter mörkrets inbrott förvandlas torget med alla dessa kök till ett väldoftande och rykande hav av små restauranger. Vi betraktade detta lite på håll på en av restaurangerna med vy ut över Djemba El Fna för att beskådada det myllrande torget och dess förvandling inför kvällen. Härifrån njöt vi även av utsikten mot Altas bergen och såg de sista strålarna lysa på de snöklädda topparna på Afrikas högsta bergskedja. Torget Djemaa El Fna är med på Unescos världsarvslista.

Det häftiga torget Djemaa El Fna
Det häftiga torget Djemaa El Fna
Torkad frukt och färskpressad apelsinjuice, finns det gott om på torget
Torkad frukt och färskpressad apelsinjuice, finns det gott om på torget
Ormtjusare på Djema El Fna, lite på avstånd
Ormtjusare på Djema El Fna, lite på avstånd
Marrakech in Morocco
Berber
Torget förvandlas på kvällen
Torget förvandlas på kvällen

 

Folk samlades runt musiker, historieberättare, akrobater och till med läkare
Folk samlades runt musiker, historieberättare, akrobater och till med läkare

 

Besöker man Marrakech bör man ta sig utanför Medinan till Yves Saint Laurent´s park Jardin Majorelle.  Vackra kaktusplanteringar, blomsterarrangemang, gigantiska växter, palmer, färgglada krukor, fontäner och ett berbermuseum trängs inne på området ihop med alla andra turister. Parken var inte så stor som jag trodde. Men tillräckligt för att även rymma ett café, där vi tog en välförtjänt “elvafika”.

Jardín Majorelle med sina fantastiska kaktusodlingar
Jardín Majorelle med sina fantastiska kaktusodlingar
Jardin Majorelle
Jardin Majorelle

Ingen vet hur det gick till men helt plötsligt hade vi en man framför som tog oss till garveriet och vi blev guidade runt bland stinkande bad och djurhudar. Vi fick var sin näve mynta att hålla under näsan för att vi inte skulle må illa.

Guiden i garveriet. Några bad bestod delvis av duvskit vilket skulle göra skinnet mjukare.
Guiden i garveriet. Några bad bestod delvis av duvskit vilket skulle göra skinnet mjukare.
En man som hänger upp skinn för torkning, på garveriet
En man som hänger upp skinn för torkning, på garveriet
Garveriet var inte renast i Marrakech, inte dessa kläder heller
Garveriet var inte renast i Marrakech, inte dessa kläder heller

 

Här följer några detaljbilder från staden. Marrakech var full av vackra mönster och utsmyckningar. Ett paradis för mig som älskar fotografering.

Tofflor i kamelskinn i tusen färger
Tofflor i kamelskinn i tusen färger

 

Allt är inte rosa i den här staden
Allt är inte rosa i den här staden
Vackra lampor var det gott om. Smederna har haft en del att göra i staden. Här var det två till priset av en.
Vackra lampor var det gott om. Smederna har haft en del att göra i staden. Här var det två till priset av en.
Som sagt, många vackra lampor. Här med en modern look, utanför medinan.
Som sagt, många vackra lampor. Här med en modern look, utanför medinan.
Och här innanför medinan
Och här innanför medinan

 

En och annan vacker port i finns det i Marrakech
En och annan vacker port i finns det i Marrakech
Koutoubia Moskén med sin 77 meter höga minaret är den största i Marrakech
Koutoubia Moskén med sin 77 meter höga minaret är den största i Marrakech
Porten till Koutombia Moskéen
Porten till Koutombia Moskéen
En och annan mindre vacker port finns det också i Marrakech
En och annan mindre vacker port finns det också i Marrakech
Vädring av mattor i Marrakech
Vädring av mattor i Marrakech
Klart att en kaktus måste vara med bland bilderna från Marrakech
Klart att en kaktus måste vara med bland bilderna från Marrakech
Marrakech, vackert beläget på slätten på över 400 möh, med de höga Atlasbergen som kuliss
Marrakech, vackert beläget på slätten på över 400 möh, med de höga Atlasbergen som kuliss
Besök på ett hotell innanför Medinan. Här fick vi alldeles ensamma sitta i baren och njuta av lite god dryck
Besök på ett hotell innanför Medinan. Här fick vi alldeles ensamma sitta i baren och njuta av lite god dryck
Ett besök på Hotel La Mamounia med imponerande inredning
Ett besök på Hotel La Mamounia med imponerande inredning
Vackert och fridfullt på Hotel La Mamounia
Vackert och fridfullt på Hotel La Mamounia
Kontrasterna är stora i Marrakech
Kontrasterna är stora i Marrakech

En mycket intensiv och spännande vecka i Marrocko avslutas här. En äventyrlig resa som ökar lusten till fler upptäckter i vår vackra värld. Det finns över 1000 ytterligare bilder och många fler berättelser om Marrakech, men de får inte plats i denna blogg.
Jag vill tacka mina medresenärer Ylva, Janne och Marie för det härliga sällskapet. Ett stort tack för att ni stod ut med att jag hela tiden stannar och fotar.
Vart nästa resa går är ännu inte bestämt…

 

Avslutar bildspelet med ett" vykort från Marrakech"
Avslutar bildspelet med ett” vykort från Marrakech” där det står: Soliga hälsningar från ett underbart Marrakech /Kramar MoY Travel AB

 

Är du intresserad av att resa till Marocko och undrar över något, går det naturligtvis alldeles utmärkt att skicka ett meddelande så kan jag göra ett försöka att svara på det, annars kommer här lite fakta:

Klimat: Vi åkte i november och temperaturen var dagtid strax under 20 grader och på kvällarna under 10. Det är ofta kallt och dragigt på rummet så här års. På somrarna kan det blir uppåt 40 grader.
Valuta: Valutan heter Dirham och 10 MAD är lite drygt 9 SEK
Språk: Här pratas marockanska, arabiska och franska. Man klarar sig även väldigt bra med engelska i landet.
Hyra bil: Är ganska billigt. Dock bör man ha god körvana eftersom trafikanter och vägar inte håller högsta klass, milt uttryckt. Man bör undvika att köra i Marrakech (följ inte GPS) om man inte är ute efter äventyr.
Mat: Vi var väldigt nöjda med den mat vi blev serverade. Frukostarna var väl tilltagna och man behövde inte lämna frukostbordet i hungrigt tillstånd. Tagine, en slags gryta med spetsig topp på var väldigt vanligt, ofta innehållandes rotfrukter och kyckling. Till det serverades en god tomatsallad och efteråt fick man ofta färsk frukt.
Dryck: Te, te och åter te. Även kaffe kunde man beställa, vilket ofta var väldigt gott. Vill man ha en öl eller ett glas vin kan man hitta det på internationella restauranger eller större hotell.
Kakor: Sista dagen provade vi på några bakverk på ett café. Vi ångrade att vi inte provat på detta tidigare, för det var väldigt goda.
Marrakech: Betyder “Guds land” på berbiska. Ligger nästan mitt i landet Marocko i nordvästra hörnet av Afrika. Här bor ca 900 000 människor. Staden ligger på en slätt på 466 möh med några mil ifrån Atlasbergens fot.

Se även Marocko – tips se och göra i mäktiga Atlasbergen och Marocko – se och göra i Ouarzazate