av mats.jonsson.foto@gmail.com | sep 20, 2017 | Namibia
Sossusvlei – Resan till Namibia del 2
I gryningen köar många bilar och bussar vid Sesriem Gate. Vi ska alla besöka Sossusvlei, ett måste om man turistar i Namibia.
Jag börjar bli otålig och lite orolig i kön. De skulle ju öppna kl 6 och nu är klockan nästan kvart över. Man vill ju inte missa det varma, mjuka morgonljuset. Afrika är Afrika och efter registrering av alla bilar och chaufförer öppnas så småningom gaten och vi kan tillsammans med övriga morgonpigga i karavan äntligen köra in i den här delen av nationalparken.
Dune 45. Sossusvlei är Namibias mest besökta plats, känd över hela världen
Den mest kända av sanddynerna är Dune 45. Den ligger 45 km från Sesriem, därav namnet. På parkeringen intill trängs bilar och bussar och längs den skarpa kanten på sanddynen syns ännu fler människor vandra längs den stig som bildats. Vi har inte åkt till Namibia, som är ett av världens mest glesbefolkade länder, för att trängas. Vi åker en bit till och väljer en sanddyn som vi kan ha för oss själva. Solen har klättrat upp en bit på himlen men det gör inte så mycket för ljuset och skuggorna är så enastående häftigt ihop med den röda sanden. Vi klättrar också upp en bit men inte ända upp till himlen, även om det känns som vi är i ett fotografiskt himmelrike.
Ylva, som är på väg uppför vår alldeles egna sanddyn, förgyller bilden och ger perspektiv
Varje sanddyn vi passerar på väg mot Sossusvlei har sin egna karaktär.
Ylva på väg uppför vår egna sanddyn
Jag bara älskar de mjuka vågmönster som bildas i sanden.
Sossusvlei ligger i Namib-Naukluft Nationalpark, världens äldsta öken
Många fotostopp blir det på väg till Sossusvlei, det går liksom inte att bara åka förbi allt vackert
På båda sidor av vägen ser vi berg av rödaktig sand. Färgerna förändras med ljuset och de böljande formerna skiftar vartefter vi färdas allt längre in i den del av Nationalparken Namib-Naukluft som kallas Sossusvlei. Den gigantiska Nationalparken är med på Unescos världsarvlista. Vad beträffar djur så såg vi just inga mer än några ödlor, skalbaggar och en annan myra.
65 km på fin asfalterad väg innan vi når gränsen där 2-hjulsdrivna fordon inte längre tillåts köra. Vi däremot, med vår Toyota Hilux 4×4, fortsatte. ”Drive fast, it´s easier” löd rådet från en van ökenförare, så gaspedalen är lika långt ner som sanden är djup. Bilen kränger fram och tillbaka och upp och ner när vi far fram i hög fart genom den mjuka sanden de sista kilometrarna. Jag kände mig som en rallyförare i Paris-Dakarrallyt. Snart är vi framme vid den plats som jag mest hade sett fram mot att besöka på hela resan. Vi parkerar bilen på fast mark och börjar pulsa i den mjuka sanden.
Frukost mitt på vägen
Vår bil står och laddar för några kilometer rally i djup sand
Den hittills häftigaste bilkörning i mitt liv. Det skulle dock komma ännu större utmaningar vid ratten längre fram under resan…
Skrattandes likt två lekande barn springer, hoppar och skuttar vi nerför sanddynen. Tröttheten efter vandringen uppför är som bortblåst. Nedanför oss ligger ett landskap så surrealistiskt att det är en utmaning att med ord beskriva platsen. Vi har kommit till Dead Vlei. Det första vi gör när vi kommer ner är att knyta upp kängorna och hälla ut all sand som letat sig in via skaften. Det blir några deciliter och kängorna känns genast både lättare och betydligt rymligare igen.
Har du provat att springa nerför ett berg av sand? Vi rekommenderar det starkt!
Dead Vlei
Solens brännande strålar från en klarblå himmel förstärker känslan av ökenlandskap. Man kan bara tänka sig hur det är att befinna sig på denna på plats under sommaren när termometern visar upp emot 45 grader. De döda nästa svarta acaciaträden ger en skön kontrast till den skrovliga ljusgrå marken. Platsen är omgiven av vackert rödfärgade sanddyner och ovanpå allt detta en klarblå himmel med solen som pricken över i.
Dead Vlei var en gång en sjö som bildats av floden Tsauchab. När klimatet ändrades och vattnet torkade ut dog så småningom träden. Man tror att de är över 600 år gamla. De är svarta på grund av att solens intensiva strålar har bränt dem. Big Daddy med sina 380 meter, som är den enskilt högsta sanddynen i världen syns härifrån.
Här följer resultatet av flera timmar intensiv fotografering.
Vi hittade faktiskt lite skugga under ett träd (ej detta) där vi kunde äta vår lunchmatsäck. Svårslaget lunchställe
Är så himla nöjd med mitt vidvinkelobjektiv Canon EF 16-35/2.8L III USM. Kom väl till pass här
Efter ett par timmar i Dead Vlei tror jag att alla träd numera finns på våra minneskort.
Var ju bara tvungen att fånga en solstjärna i ett av träden
Ylva installerade färglada ballonger i ett träd. Många bilder har tagits denna miljö men vi har aldrig sett några ballonger förut
Ballongerna hamnade i olika träd och bilder togs från olika vinklar
För att vara en av Namibias största turistställen är det ganska tomt på folk
Ibland är livet en uppförsbacke. I Namibia hade jag aldrig den känslan även om det ser så ut här
De droppar regn som faller här under ett år är lätträknade
Öknen fortsätter en bra bit. Det enda stället i världen där öken möter havet.
Vi lämnar till slut Dead Vlei bakom oss och vandrar nöjda tillbaka till bilen för att köra lite sandrally igen. Väl ute på den asfalterade vägen blir det ytterligare ett antal fotostopp. Naturen insvept i det vackra kvällsljuset är bedårande vacker och allt måste förevigas.
När vi kommer tillbaka till Sesriem har mörkret lagt sig och vi märker att grinden är låst med hänglås. En grovvuxen man stegar fram till bilen och frågar om vi har tillstånd att vara i parken så här dags. ”Nej, vi trodde grinden stängde vid halv sex” svarar vi och skakar på huvudena. Han muttrar något och säger att vi ska tänka på det nästa gång. Ja, det ska vi tänka på, säger vi glatt. Vi betalar de 170 NAD (ca 115 SEK) de kostar att vara i parken en dag medan hans kompis låser upp grinden och släpper ut oss.
Samma dyn som vi klättrade uppför under förmiddagen. Nu kommer ljuset från andra hållet
Häftigt att se hur ljuset förändras hela tiden. I motljus blir allt svartvitt, i en miljö som i övrigt sprudlar av färg.
En ensam oryx på vandring genom ett bedårande vackert landskap i solnedgången.
Från soluppgång till solnedgång i Sossusvlei. Mer än nöjda med vår dag lagar vi ikväll vår egen mat vid vår camping i Sossus Oasis Campsite som ligger ett stenkast från entrén till nationalparken. Innan vi somnar under de sköna täckena i vårt gröna tält på taket, funderar vi på vad vi varit med om idag. Tänk att ett så kargt landskap som mestadels består av sand och döda träd kan bjuda på så stor variation vart efter ljuset förändras. En makalöst vacker plats på jorden!
Morgonen börjar med att jag gör scrambled eggs till frukost. Svårslagen start på dagen! Som vanligt är vi uppe med tuppen. Solen går upp vid 6:30 och då är vi också uppe. Eftersom den går ner redan vid 17:30 så gäller det att ta till vara på dagen. Nätterna är ofta kalla och ibland trillar termometern ner till 5 grader men ganska snart efter solens uppgång värmer den skönt och framåt eftermiddagen passerar termometern 25-graderssträcket med råge.
Vi träffar Simon som städar vår campingplats. Efter en trevlig pratstund med honom lämnar vi fina Sossus Oasis Campsite efter två nätter. WC, dusch, diskho, belysning – allt ryms under vårt tak.
En ovanlig syn. Två bilar på samma bild
Vid ett ”tekniskt stopp” vid vägkanten tittar jag upp mot sluttningen och ser en flock med babianer
Utöver de springbock som förgyller landskapet över hela Namibia, ser vi idag oryx, zebror och babianer på fälten.
Många timmar i bilen, denna dag över 5 timmar. Med dessa naturscener blir aldrig bilresan långtråkig
Vi stannar till i Solitaire. Jag fyller tanken och bilens kylskåp medan Ylva går all in med fokus på skrotbilarna. Hon hinner även bekanta sig med de charmiga jordekorrarna innan vi drar vidare med siktet inställt på hamnstaden Swakopmund. Vägen går genom spektakulära landskap med Naukluftbergen vid vår sida. När vi har skumpat upp och ner på de ganska dåliga vägarna i timmar når vi Kuiseb pass. Vi undrar om vi befinner oss på månen…
Det lilla samhället Solitaire. Ett obligatoriskt stopp oavsett om man är hungrig eller intresserad av skrotade bilar
Denna lilla filur verkar utföra någon form av Yogaövning
En jordekorre med koll på sin grop
Solitaire – känt för sina bilvrak och äppelpaj
Någon som vill ha en tavla på sin vägg?
Kuiseb river har skapat ett spektakulärt böljande landskap som får oss att tro att vi är på månen
Vi checkar in på hotellet i Swakopmund framåt kvällen. Äter en god middag på Ocean Cellar på Strand Hotel innan vi laddar in bilder på datorn. Vi somnar till bildspelet efter ungefär 300 bilder. I morgon blir det sovmorgon. Vi ska bli hämtade utanför hotellet fem i åtta. Då ska vi ut på havet och titta på delfiner…
Se Resa till Namibia – del 3
Se övriga inlägg från var Namibiaresa:
Fish River Canyon
Etosha National Park
Waterberg, Windhoek och geparder
Vår rutt i Nambia. Rosa vägsträcka visar det här blogginlägget
av mats.jonsson.foto@gmail.com | sep 18, 2017 | Namibia
Vilda djur i Etosha
Efter två spännande veckor av vår äventyrsresa genom Namibia är vi nu framme vid fantastiska Etosha National Park.
Etosha anses som en av världens bästa reservat med vilda djur, ett av få ställen i världen som erbjuder ”seldrive safari”. Vi besöker parken under högsäsong, Namibias vinter. Nu är det torrare och det är lättare att hitta djuren som tar sig till de många vattenhål som finns utspridda över hela parken. I Etosha lever 114 däggdjursarter. Här finns bland annat fyra av ”The big five” – Elefant, Noshörning, Lejon och Leopard. Buffel, den femte i den imponerande skaran hittar man på andra ställen i Namibia (vi såg dem i Waterberg).
Ett av de första vattenhål vi stannar vid bjuder på ett myller av djur!
Vi kör in i parken från väster via Galton gate, en av de fyra entréer som finns att välja på. Efter en liten procedur, där vi visar upp att vi har en plan för boende, betalar vi den mycket blygsamma summan av 80 NAD/dag/person samt 10 NAD/dag för bilen. 80 NAD motsvarar ca 50 SEK. Innan vi får fortsätta blir vi utfrågade av en vakt som undrar om vi har med oss vapen eller drönare. Nej svarar vi, men det räcker inte för att övertyga. Vi blir ombedda att gå ut ur bilen och vakten pekar på en väska och undrar vad vi har i den. Böcker berättar vi.
– Haha! Ni kommer inte ha tid att läsa böcker här inne, ni ska ju titta på djur, svarar vakten med ett leende. Glatt försäkrar vi honom att de böcker vi har med oss i allra högsta grad handlar om just djur. Vi fortsätter vidare in i parken med en av böckerna i högsta hugg för att i den bocka för de djur vi ser under vår fortsatta färd i det djurrika Namibia.
Vi har fyra nätter bokade på olika ställen i parken. Den första natten spenderar vi på Dolomite Camp, där efter följde Halali, Onkoshi Camp och Namutoni.
Giraff flankerad av Namibias nationaldjur oryx
När vi anländer till Dolomite Camp blir vi hämtade på parkeringen av en liten golfbil som skramlande tar oss uppför backarna till vårt boende uppe på en bergknalle. Vi trodde vi hade sett den häftigaste utsikt man kan uppleva när vi var vid Fish River Canyon. När vi öppnar upp altandörrarna på vårt boende funderar vi över om det ändå är denna utsikt som toppar vår lista.
Efter en hel del bilåkande de senaste dagarna tar vi det lite lugnare denna eftermiddag. Solen värmer gott där jag sitter på altanen och njuter av en kall öl samtidigt som blicken spanar ut över savannen. I Kikaren ser jag att det ligger dammoln över savannen en bit bort. Är det inte…kan det vara… ja, det är en hel hjord med elefanter och de är påväg rakt mot oss! I väntan på att elefanterna ska nå vattenhålet som ligger i anslutning till Dolomite Camp ser vi giraffer som sträcker sina långa halsar över trädtopparna flera kilometer bort. Gaseller, antiloper, zebror och en och annan struts visar även upp sig för oss där vi sitter på första parkett, i en sagolikt häftigt naturupplevelse.
Första lodgen i Etosha – Dolomite Camp
En makalös utsikt från vår altan över savannen i västra delarna av Etosha
Äntligen får vi se elefanter. En flock vandrar förbi precis nedanför vår altan.
11 elefanter i vattenhållet vid Dolomite Camp
Hur var det nu då med lejonen som vi berättade om i första inläggen från vår Namibiaresa? Se Namibiaresan – del 1
Vad var det för byte de smaskade på?
Lejonen hade fångat en gasell som de nu låg och tuggade på.
Vi sitter bara ca 15 meter från dessa väldiga kattdjur. Lite skraj blir man när den här blicken uppenbarar sig i sökaren
En törstig lejonhona
Vid ett annat vattenhål hittar vi den här vilande hanen
Det finns inga stängsel runt Etosha National Park. Istället är det människorna som här får finna sig i att bli inlåsta. Varje boendeområde har sin egen gate som låses vid solnedgång på kvällen för att sedan vara stängd fram till soluppgången. Etosha spänner över ett område som är ungefär lika stort som Småland. Vi har visserligen inte besökt alla vägar i Småland men säkert är att vägarna här är betydligt sämre. Den tillåtna maxhastigheten, 60 km i timmen, är helt befogad. Det är inte fel att ha med sig en karta där sträckorna mellan olika vattenhål och boenden finns angiven. Det underlättar när man ”bara vill titta liiiite till på de där djuren vid vattenhålet” och klockan börjar närma sig solnedgång. Vad som händer om man inte kommer fram i tid till sitt boende på kvällen vet vi fortfarande inte…
Här kommer ett kollage av bilder på Zebror, en av över 114 däggdjursarter i Etosha. På vissa platser ser vi flera hundra zebror komma strövandes bara några meter från vår bil. Det blir inte alls långrandigt, hehe!
De här zebrorna poserar som om de visste att de gör sig bra som tavla
Ylva på väg mot horisonten på Etosha Pan. Här är det tillåtet att gå ur bilen. Man såg liksom på håll om det kom ett hungrigt rovdjur…
Vi har tagit fikarast vid ett vattenhål och blir underhållna av en flock Impalor. De skuttar, de stångas, de bråkar och helt plötsligt börjar alla i full fart springa runt det lilla vattenhålet. Vi sitter i vår bil och bara njuter av skådespelet och av att vara de enda människorna som ser detta skådespel just här och nu.
Stångade impalor
Vi fick se en uppvisning i höga hopp när impalorna studsar runt vattenhålet
Impalor bildar snyggt mönster där de står i en flock vid ett vattenhål. Strax därefter börjar showen.
Stay in your car, Don’t litter, Don’t feed the animals, Drive slow. De restriktioner som gäller i parken är förvånansvärt få men självklara.
Tripp, trapp, trull i giraffernas värld
Tack vare stor nederbörd under sommaren var det väldigt frodigt på sina håll i det annars ganska torra Etosha
Några Sydafrikansk koantiloper står och njuter av solnedgången. Jag gillar att solen glimmar i ögat.
Gnuer på vandring till vattenhålet
I Etosha lever över 2000 elefanter. Vi såg inte alla men väldigt många och flera väldigt nära.
De väldiga djuren går rakt emot oss och bilen framför börjar backa…
Några elefanter släcker törsten i ett av nästan 60 vattenhål i Etosha
En häftiga känsla att komma så nära djuren, som den här elefanthannen
Det är verkligen en häftig känsla att i egen hyrbil åka runt och titta på alla djur. En 4×4 med hög frigång är nödvändig om man ska kunna njuta av färden i Etosha eftersom standarden på de grå vägarna är ganska ojämn. Man kan även åka med på guidade turer i större bilar. Vi väljer dock att åka runt själva, kanske missar vi något djur, men vi kan stanna var vi vill och hur länge vi vill, tills solen gått ner alltså. Med bra broschyrer, böcker och kartor tar vi oss lekande lätt fram i parken. Man delar gärna med sig av sina upplevelser turister emellan och kan på så sätt få tips om vilka djur som finns var.
Släpper ratten och byter den mot kameran för en stund.
En stor struts kommer gåendes på vägen
Övergångsställe i Etosha, här har fotgängare företräde
Naturen är vacker även utan djur
Ska man bo inne i parken bör man planera sin vistelse i god tid. På etoshanationalpark.org fyller man i ett formulär för att göra sin reservation. Vi fick tänka om lite eftersom de boenden vi önskat var fullbokade trots att vi bokade ca 6 månader i förväg. Boendet blev därmed även lite dyrare än vi från början tänkt oss. Efter några turer via mail hade vi boenden i Etosha klara och vi kunde fortsätta boka övriga boenden på vår turné.
Med hjälp av fötterna och snabeln rycker elefanten upp den taggiga busken
”Vad lång du har blivit min son” säger giraffmamman till sitt giraffbarn
Plask och lek i vattenhålet vid Olifantsrus
Vattenhålet vid Olifantsrus Camp. Här hade vi gärna bott men det var fullbokat
Ylva fotograferar fåglar och zebror från gömslet i Olifantsrus
Ylva hittar en fågel i den leriga vattenpölen
I Etosha finns över 300 fågelarter. Vi såg några av dem.
Svartskuldrad glada
Lilabröstad blåkråka samsas med grönglansstare
Svartbukig trapp
Porträttbilder på några av alla djur vi såg i Etosha
I Etosha finns världens största population av spetsnoshörning. Vi hade ännu, efter tre dagar i Etosha, inte sett några noshörningar i dagsljus. Vi såg visserligen en noshörning vid vattenhålet i Namutoni men vi ville ju gärna se dem dagtid och mycket närmare. När man spanar och spejar efter noshörningar är det lätt att bli lurad av de stora grå termitbon som finns i oändligt antal i Etosha.
– Om det där i busken där borta till höger är ett termitbo då har det både svans och horn, ropar Ylva högt när vi är på väg till ett vattenhål en eftermiddag. Jag stannar bilen, drar ner bilrutorna och fascineras av detta häftiga djur. Helt ensamma på vägen sitter vi länge i bilen och tittar. Efter en stund börjar den röra sig mot oss och vi ser att den väldiga noshörningshonan med de gigantiska hornen också har en unge med sig. Underbart!
Äntligen fick vi se en spetsnoshörning och som bonus även en unge
Noshörningen kom sakta närmare men efter en timmes bekantskap med denna skönhet var vi tvungna att vända tillbaka till campen innan solens nedgång.
Klicka på bilden. Hittar du noshörningen? Här gömde den sig bakom buskarna när Ylva fick syn på den.
En ensam hyena strök omkring bland taggiga buskar i kvällsljuset
Gnuer i morgonljuset
Flera av camperna har sina egna vattenhål. I Halali kan man bekvämt sitta och titta på djuren dygnet runt
Tystad och stillhet råder bland människorna som sitter och beundrar denna noshörning vid vattenhålet i Halali
Sista natten i Etosha, fantastiska Onkoshi med vy ut över Etosha Pan
Badkar inomhus och dusch utomhus. Väggen bestod av tältduk vilket gjorde att man kunde lyssna till många spännande läten på natten.
Vyn från sängen var helt ok
Här är lodgerna byggda på stockar i den häftiga miljön i östra delarna av Etosha. Vår bil står till vänster.
Det såg inbjudande ut men morgonen var kall och likaså vattnet i poolen
Restaurangen ligger även den fantastiskt vackert vid den uttorkade sjön Etosha Pan
Men girafferna då…
Vattenhålet Klein Namutoni blev en favorit med vattenhålet i ögonhöjd
Vattenhålet Twee Palms
Och så fick jag äntligen min bild på en giraff i solnedgången och den dagen var fulländad.
Några lejonhonor som smög runt i gräset väckte vår uppmärksamhet. Vi satt länge i bilen och hoppades få se jakt. Något besvikna var vi tvungna att bege oss för att inte missa stängningsdag vid vår boende.
En lejonhona på spaning efter byte. I parken finns 200-300 lejon
Lila sträcka i norra Namibia visar våra 4 dagar i Etosha
Efter 4 dagar i Namibias största turistattraktion, Etosha lämnar vi denna fantastiska park. Vi fick många häftiga upplevelser och fick se mycket fler djur än vi vågat hoppas på. Synd bara att vi inte fick se några geparder eller leoparder, men de får vi se nästa gång vi åker hit…
Vill du se de andra inläggen om vår resa till Namibia.
Resa till Namibia – 1
Sossusvlei – Resan till Namibia del 2
Namibiaresan – del 3
av mats.jonsson.foto@gmail.com | jul 20, 2016 | blogg
Here’s my travel blog. Very welcome to join me and Ylva on our journeys. Just clic on the linked pictures.
Or, do you want to see a film with my pictures from beautiful Sweden
The Wild Atlantic Way along the east coast of Ireland – Follow us on an exciting trip along the west coast of Ireland. Astonishing views, charming villages, beautiful castles combined with very nice and friendly people.
A three day adventure in Marrakech, Morocco. A town where everything and anything can happen – surprises around every corner.
Crossing the Atlas Mountains in Morocco. We visit Ksar Ait Ben Hadou, Ouarzazate ”the port to the desert”, got lost in the alleys and drive through a snowstorm.
Imlil in the Atlas Mountains of Morocco. A two night stay in this small village in the mountains and an astonishing walk up the mountains – to have some tea at this charming café in the middle of nowhere
A 5000 km tour from southern of Sweden along the east coast, through northern Finland to finally reach the highlight of the journey – North Cape, Norway followed by breathtaking views at Senja, Andøya and Lofoten…
Follow us on an amazing weekend in Lisbon, the capital of Portugal.
Amazing Sintra with Pena palace in Portugal
Roadtrip in Namibia. First days at our adventure in southern parts of this beautiful country with highlights like Fish River Canyon and Kolmanskop
Namibia desert! Spectacular landscape in Sossusvlei and Dead Vlei follow our roadtrip in Namibia part 2
The Namibia adventure continues. We visit the lovely coast town Swakopmund and have some great photo experiences at Spitzkoppe.
The wild animals of Namibia. See pictures from the famous National park of Etosha.
The last days of our travel to Namibia. We visit the magic Waterberg and we also got close to the worlds fastest mammal – cheetah.
10 days at some of the most beautiful beaches in the world. The first days at the Seychelles Island -Praslin
Anse Source D’argent – one of the most famous beach in the hole world. We are now at La DIgue at the Seychelles
The last days at our trip to Seychellerna. Visit more beautiful beaches. Diving and snorkeling at Mahe
A week in the very northern parts of beautiful Sweden in Abisko National Park. Day hiking in awesome environments in autumn colors with snow at the tops of the mountains.
Have you ever been to Dublin? Follow me and my friend Mattias on a trip looking for the best pub in Dublin.
Top 10 best things to do in Paris – that are free!
Hiking in one of the most beautiful landscape in the world. Trolltunga in Norway
